Vissa människor har mycket pengar men lyckas ändå inte ekonomiskt - varför? 🤔

Den här frågan som jag tyckte var spännande att reflektera över kommer från avsnitt 281 och Kiyosakis bok “Rich Dad, Poor Dad”.

Vissa människor har mycket pengar men lyckas ändå inte ekonomiskt. Hur kommer det sig?

Vad tänker du?

2 gillningar

De kanske inte vill spara av olika anledningar? Vissa vill kanske konsumera. Lev här och nu typ.

Andra kan tycka att det är oetiskt. De kanske har pengar på sparkonto eller i bostaden, men inte på börsen.

Båda dessa synsätt har jag stött på ganska ofta.

3 gillningar

Många människor anpassar hela tiden sitt leverne efter sina intäkter. Dom klättrar på den såpade pålen och är aldrig nöjda med vad dom har.

Gör man hela tiden av med allt man drar in blir man aldrig ”rik” trots ansenliga inkomster.

5 gillningar

De har inte sinne för hushållning av resurser och de drivs av helt andra motiv och prioriteringar än ordning på finanserna.

En av mina släktingar som iofs inte har så mycket pengar in drivs tex av att ta hand om alla och att det ska finnas generöst av allt. Hon är även sån som köper av dörrknackare för att vara snäll och bjussig.

Eller har de inte i sig ett naturligt sätt att prioritera efter någon form av värderingar och behov. De verkar prioritera helt slumpartat och plötsligt få för sig en dag att de ska ha en motorbåt eller nåt sånt. Så blir den stående i nåt hörn för det inte finns båtplatser lediga.

Personligen känner jag faktiskt ingen som är en sån där riktig spenderbyxa och lever över sina tillgångar. Undrar om de inte är rätt sällsynta ändå.

1 gillning

Som mjukvaruutvecklare finns ett uttryck som går ungefär såhär:

Om du sätter en deadline långt fram i tiden så kommer det bli klart då, oavsett hur lite det är kvar att göra

Dvs du kommer hitta på saker att fylla tiden med.

Detsamma gäller pengar. Det är så lätt att hitta på nya saker att lägga pengarna på.

Såklart kan man motverka det, men det är svårt och jobbigt. Det naturliga är att bara fylla tomrummet med mer av samma.

1 gillning

Det borde finnas lite mer om detta i rapporter från marshmallow testet och liknande vetenskapliga artiklar.

Brist på finansiell utbildning är en orsak. Vi fick bara en kort utbilldning i fattigtänket på hemkunskapen på min tid. Tror inte det är bättre nu. Var sparsam med resurserna. Vilket inte tilltalar den som upplever sig ha ett överflöd. Vi får ingen utbildning i hur man hanterar stora summor. Vad ränta på ränta är OSV. Bli och förbli rik finns inte på schemat.

Men även om det gjort det hade många ignorerat den kunskapen. Ungefär som många gör med matte i skolan. Det är inget för mig. Jag fattar ändå inte detta. Och vad ska jag med det till. Jag kommer ändå aldrig bli rik.

En annan spaning jag har är att en hyglig procent av de som arbetat sig till stora belopp gjort det för att de är totala arbetsnarkomaner focuserade på sin grej och egentligen inte bryr sig så mycket om pengarna.

1 gillning

Man kan så klart baka in lite vad man vill i begreppet att “lyckas ekonomiskt” men om det kommer ned till att ha en viss sparkvot och ekonomiskt tänk så vågar jag mig på en gissning åtminstone. Att lägga pengar på en hög (a.k.a att ha ett sparande) kan upplevas som väldigt tråkigt för många. Varför sikta på att leva där och då när man kan leva här och nu?

Två konkreta exempel:

Person A lever upp hela lönen varje månad, har få ekonomiska tillgångar, men lever ändå ett bra liv. Man har köpt det där boendet, bilarna och prioriterar upplevelser samtidigt som man gått ner i arbetstid för att spendera mer tid med familjen.

Person B har andra prioriteringar, har aktivt valt att bo billigt och dra ned på konsumtionen. Förhoppningen är att bygga en passiv inkomst på börsen så att man i framtiden kan leva lite mer som …person A. :wink:

Jag skulle säga att en klar majoritet lutar mer åt person A än B. Saker och ting har en tendens att förändras under livets gång. Under studentlivet satte man fester och kläder före pensionssparande. Sedan blir man äldre och får fart på karriären. Den svenska drömmen med villa, vovve och Volvo lockar och vips har man köpt ett boende till 450% skuldkvot. Lönen ökar och barn kommer till. Man vill att de växer upp i ett tryggt område så man köper ett ännu dyrare boende. Fruns väninna renoverar köket och alla vänner avundas dem. Vips så har man själv drömköket på bekostnad av utökat huslån. Man bråkar om vem som tar störst ansvar i hemmet. Ka-shing, nu går det ut pengar till städhjälp varje månad. Grannen köper en ny bil och man blir påmind om hur bra det vore för miljön om man lade in en beställning på en Tesla. Done! Arbetskamraten delar bilder från semestern på Instagram. Varför har inte vi varit där? Det är klart barnen ska få uppleva världen lite. Bam! X antal månadslöner borta. …och så håller det på.

Sedan tror jag också att vi som hänger här på forumet kan leva lite i en bubbla ibland. Vi har hittat hit för att vi är intresserade av privatekonomi. Bara där är vår gavel vidöppen för ett brett ekonomiskt tänk.

I en annan bubbla kanske man ställer sig frågan varför vissa människor har så mycket tid men ändå inte lyckas leva ett hälsosamt liv. Ja, varför tar du och jag inte 10 000 steg varje dag och lagar mat enligt de nordiska näringsrekommendationerna?

13 gillningar

[tar på mig peruk och ser plötsligt ut som @tankespjarn :wink: ]

-Vad menar du med “lyckas” @janbolmeson? Kan det definieras och kvantifieras? Är din lycka detsamma som min lycka?

Fast jag menar allvar även som mig. Lycka är ett konstigt begrepp som är väldigt individuellt. Ta en som sjunger och spelar och gillar att underhålla kompisar runt lägerelden. Måste hen få skivkontrakt, åka på turné, bli berömd? Eller är hen redan lycklig? Om man har mycket pengar (oavsett anledning) men inte startar företag, inte anställer fler, inte börsintroducerar egen firma? Är man inte lycklig då?

Man måste då lägga till ordet “ekonomiskt”. Men att lyckas ekonomiskt, är det inte just det där med att få det att växa för sakens skull. Är det att lyckas? Om jag haft noll kronor, ärvt t ex 10 mille och väljer att skippa jobbet, umgås med familj och vänner, slöa och dricka piña colada samt hänga på forum. Är det då misslyckat? Jag tycker inte det. Inte om den egna definitionen av att lyckas inte ens inbegriper den där ekonomiska karriären.

Var det begripligt? Jag tycker helt enkelt Kiyosaki är onödigt amerikansk ibland. Dvs, född med feltänk. :slight_smile:

12 gillningar

Vill bara påpeka att marshmallow testet inte visar det man tror, och den korrelerar mot hur rika barnen är vilket förklarar varför de är mer framgångsrika när de blir äldre.

2 gillningar

Om man har mycket pengar utan att ha lyckats ekonomiskt, då måste man väl ha ärvt pengar eller vunnit på lotto. Var kommer annars pengarna ifrån? Att komma över pengar på det sättet kräver varken kunskap eller intresse och då är det inte konstigt om man inte lyckas ekonomiskt.

Det känns som att jag har missuppfattat frågan …

Det där med “lyckas ekonomiskt” är lite oprecist. Handlar det om ett beteende eller ett resultat? Eller är det något annat?

2 gillningar

Det är oprecist med flit, så här är den ordagranna lydelsen från boken på engelska:

Some people have a lot of money but do not get ahead financially. Why is that?

Jag tycker det är spännande att vi har så olika tolkningar av det faktiskt. :slight_smile:

Jag tolkar översättningen annorlunda än “originalet”. Den engelska texten tolkar jag som att man har mycket pengar in men minst lika mycket som går ut igen. Alltså det klassiska att utgifterna växer med inkomsterna så att man ändå inte har mer pengar över i slutet på månaden.

Den svenska texten tolkar jag som att man kommit över ett stort kapital utan egen insats och därför inte kan hantera sin ekonomi så bra.

2 gillningar

Typexemplet är väl fattiglappar som vinner på lotto och sedan slösar bort pengarna. I det fallet torde svaret vara uppenbart: de misslyckas ekonomiskt efter att de blivit rika av samma anledning som de misslyckades ekonomiskt innan de blivit rika.

4 gillningar

Intressant. Har själva artikeln blivit tillbakadragen pga motbevis eller har den inte från början försökt korrelera testet med ekonomisk framgång?

Människan med mycket pengar möter en människa med mycket erfarenhet. Pengarna flyttas över till människan med erfarenhet, och människan som förut hade pengar har nu mer erfarenhet. En eventuell andra gång de får mycket pengar går det bättre :wink:

1 gillning

Easy come, easy go. Lätt att tjäna, aldrig lärt sig förvalta pengar. Kanske struntar i vilket för de menar på att de har så lätt att tjäna pengar att det inte är något problem. Alternativt sitter fast i follow the Jonses / status markör fällan. I båda fallen sannolikt inte insett ränta på ränta effekten på riktigt. Tänker jag :slight_smile:

1 gillning

Medhåll. Jag tänker osökt på alla dessa postkodmiljonärer som, när de får den obligatoriska frågan om vad de ska göra med pengarna, svarar att de ska resa och bjuda hela släkten på upplevelser. Även så lite som 100k kan göra stor skillnad investerat eller som avbetalning på lån. Men nej då, solbrännan och facebookbilderna smäller högre.

Jag misstänker att feltänket handlar om snabb belöning och att vinsten inte upplevs göra så stor skillnad om lånet är högre eller tålamodet för investering lågt.

Ett par gånger har jag råkat ut för att personer I min närhet som skänkt bort i princip hela vinsten när de i mogen ålder har sålt sin bostad. Båda råkar vara änkor.

Visst är det trevligt att hjälpa sina barn, men det får ske med förnuft.

Exempel 1. Damen har inte råd att byta till en dyrare lägenhet på bottenplan utan får fortsätta att gå i trappor några våningar upp.

Exempel 2. Först en en dundrande exklusiv semester där barn och barnbarn fick följa med gratis. Därefter penninggåvor. Nu lever hon absolut inte på svältgränsen, men får definitivt vända på slantarna.

Som utomstående är det omöjligt att agera. Åtminstone i fall 1 finns inget intresse av att hjälpa mamman. Otack är tyvärr världens lön.

1 gillning