Det verkar alltså vara många som inte ens kommer över denna tröskel. Inte konstigt då livet bjuder på utgifter som nytt boende, byte av bil och trevliga resor. Det är lätt att nalla gissar jag.
Så vad är forumets bästa tips för att komma över dessa 100 000 kr på ISK? Om vi ska bli rika tillsammans krävs någon typ av insats här då många inte klarar av detta steg i sin sparresa och därmed aldrig får någon ränta på ränta.
Några tips?
Största felet jag gjorde var att tänka ”det är inte lönt med X kr”. Det är ALLTID lönt 
Intressant fråga! 
Ska fundera lite men om jag ska provprata:
pengarna används / behövs i den löpande ekonomin. Det spenderas på sådant som man tror är viktigt men inte är det (t.ex. min Tesla) eller resor, att barnen ska ha samma som andra etc.
finansiell termometer - när man har mer än ett visst belopp så känns det som att det är OK att använda dem.
avsaknad av en ekonomisk plan
brist på kunskap och kompetens - t.ex. att pengarna dubblas vart 10 år, att ett sparande på 1200 kr i 12 år ger 1200 kr resten av livet.
att man inte tror att sparande är till för en (fortfarande <20 % av befolkningen som äger aktier och <50% som äger en fond utanför pensionssystemet)
att man inte har råd att spara (vi är bortskämda i forumet med höga inkomster som gör det lätt(are) att spara.
ingen förebild, ingen att prata med och inget som det pratas om i ens umgängeskrets - man är i ett sammanhang där ekonomi är tråkigt, det är svårt och det är “monstret man träffar i slutet av månaden”. Ett bristtänk helt enkelt.
Kommer säkert på fler saker efterhand.
Kanske många just sparar till en kontantinsats, som sen förs över in i ett boende. När det är uppnått så går nog mycket åt att löpande underhålla sin buffert.
Sen tror jag det behövs ett tydlig mål med ett sparande, saknas det, så är det nog lättare att det naggas i kanten när köpsuget sätter in.
Men vore intressant om någon undersökning gjorts på varför 100k verkar vara en vallgrav för många att komma förbi.
Inkomster, levnadsomkostnader och utgifter för exempelvis cigaretter/bil/snus/alkohol/snabbmat med mycket mer. Är det 2000 över i slutet av månaden blir det 24 000 på ett år. Mycket går in i en buffert, eller en skön semesterresa. Sen är det bara att börja om nästa år.
Resor kan vara en ”bov i dramat”. Alltså att allt sparande under ett år lägga i resekassan som töms var/varannat år.
Men just långsiktigheten och vetskapen om att det lönar sig att låta pengarna ”jobba” på börsen över tid bör vara tillräckligt motiverande för att spara mer än 100k ackumulerat. Men sen är väl ”vi” på forumet lite ”färgade” av vårt intresse för ekonomi/sparande/investeringar…
@janbolmeson brukar ju säga att det bara finns tre saker man behöver spara till, en buffert, kontantinsats till boende och pension.
De två första är såpass kortsiktigt sparande att de inte bör vara på ISK. Återstår pension. Att man inte lyckas spara undan mer till pension tror jag beror på två saker.
Att pengarna dubblas varje år, är det räknat med nya pengar inn? eller det som är färdigt på börsen
Det är utan extra insättningar. Man brukar säga att 7% avkastning innebär ett fördubblat värde vart tionde år.
Ska man vara petig är det strax under.
100 000kr växer till 196 715 kr som växer till 386 968kr osv.
Man skulle nog behöva ”rulla livet baklänges” för att på riktigt hitta de tidpunkter som varit avgörande för att ”allt blivit som det blivit”. Jag menar nu t.ex. beslutet om att plugga eller inte plugga, beslutet att söka en viss sorts jobb, beslutet om att bo på en viss plats osv. I den situation man sedan har ”här och nu” kan man sedan förstås söka svar men det ger ändå inte hela bilden.
Jag tror att många människor lever, eller vill leva, i ett visst socialt sammanhang. Man siktar mot en viss nivå på samhällsstegen. Ofta är det en nivå som är lite bättre än där man egentligen hör hemma, i mer objektiv mening. För många är just den här markeringen något viktigt.
Man måste så klart inte definiera sig i former som har direkta ekonomiska kopplingar. Är man mer nördig och ”antisocial” kan ju samlingen med tändsticksaskar också vara ett rimligt verktyg för att definiera sig. De flesta vill ändå spegla sig i andra, få bekräftelse och känna att ”jag är med i klubben”.
Om man har bra ekonomiskt självförtroende så är det ofta lättare att våga välja annorlunda. Det ekonomiska självförtroendet har ofta samband med att ha gjort ekonomiskt informerade val och ha en bra ekonomisk situation överlag. Man inser att det går lika bra att välja second hand, att välja en enklare begagnad bil eller bo på en adress utan ”statussignal”.
Många har dock sämre ekonomiskt självförtroende och ”kämpar” därför med att ha råd med de ständigt nya fina kläderna, den alltid nya dyra bilen och huset med de rätta attributen, beläget i det fina området. Om man bara hade självförtroende eller ”förnuft” att slänga den mentala barlasten överbord skulle man snabbt kunna skaffa sig hur bra ekonomi som helst och spara 50% av lönen eller liknande. Ändå sitter man fast i konventionen om hur allt ska vara och lägger stora pengar på att upprätthålla illusionen om sig själv som ”lite bättre, lite finare”. Varför?
När jag slutade fokusera på pengar så gick det fortare att tjäna pengar.
Av någon anledning så krävdes det för mej mod att våga säga upp mej från en trygg anställning och starta företag.
Detta gjordes utan ett syfte att tjäna mycket pengar. Efter tio år hade jag mer pengar än jag någonsin kunnat spara ihop med en vanlig lön.
Man kan väl börja med att fundera på om formuleringen “faller” ens är rätt.
Över 100k kanske är den nivå där många känner sig bekväma med att lägga pengar på vad man nu är intresserad av att skaffa sig.
Jag tror också det beror på vanor. Alla jag känner lever så. De byter bil ofta, köper nya kläder hela tiden, nya och dyra möbler, reser ofta. Jag förstår inte hur de får ihop det. De flesta jag känner tjänar tom mindre än mig.
Men sanningen bakom ligger i sparandet. Nästan alla saknar ett ordentligt sparkapital.
Det skulle vara intressant om man jämförde sitt sparande med hur mycket man spenderar i prylar. Eller fördelningen mellan hårdvara och pengar typ. Enklast är nog att jämföra utgifter med sparande. Men den är också klurig, eftersom många konsumerar sitt sparande fort. Så ett mer långsiktigt mått på ens sparkapital är mer intressant. Vilket sparkapital har man i snitt över tid.
Nu generaliserar jag. Men jag tror att det finns en tydlig missuppfattning i att om jag äger prylar, så är jag ”rik”. Men det mesta vi äger saknar ett hållbart värde. Det blir tydligt vid en kris, där man behöver pengar.
Intressant. Min spaning är också att många verkar ha mycket pengar till resor och prylar trots att de inte borde ha de så fett med tanke på vad de jobbar med.
Även jag har lagt mycket på resor genom åren men även sparat mycket. Såklart tacksam att jag haft turen att ha marginal för bägge delar. Självklart skulle jag haft en betydligt mycket större portfölj nu om jag inte gjort resorna mellan åren 25-40 men jag hade inte velat spara resorna till senare när barnen flyttat osv. Man får inte glömma bort att leva livet när man har ork till det!
Olika kriser, olika behov.
Vid en riktig kris har jag hellre mina prylar än en drös digitala pengar 
Mycket intressant, saker och ting verkar onekligen hända. Kan vara tala för mig själv men vi hade/har stora problem med att komma över 50 000 kr.
Jag köpte min första bostad för ca 6 år sedan, en 2:a. Strax efter det träffade jag min sambo och hon blev rätt snabbt gravid.
Vi köpte ett hus istället (med en rätt dålig buffert). Huset var från 70 och allt var kanske inte så nytt. Vi hade lite otur med att saker gick sönder rätt tätt och att vi gjorde några dåliga val gällande bil. Hela tiden kunde vi ta av pengar som vi sparat ihop.
Nu i våras flyttade vi ut från huset och in till en lägenhet vilket har minskat våra kostnader. Nu är vi på resan att få upp buffert och alla typer av sparande.
Tacksamt blev det dock att vi kunde lägga in så mycket pengar att vi idag bara har < 800000 kr i lån.
En sak jag har tänkt på som en gång i tiden var väldigt snål (när jag sparade till min kontantinsats) är att jag vant mig vid en “högre” standard. Jag lägger pengar på mer onödiga saker.
Ett bra exempel på detta är att vi hade en helt fungerande och fin VW passat (lite färg på fronten hade börjat lossna) som dessutom var helt avbetald.
Men i samma veva som vi flyttar till lägenhet får jag för mig att köpa en xc 60 och får då en skuld igen på ca 60 000 kr. Jag har funderat en hel del på varför vi gjorde köpet när vi hade kunnat behålla bilen och få stabilitet i ekonomin efter alla utgifter som varit med huset.
Väldigt intressant tråd! Hoppas på bra råd!
Lågt automatiskt sparande genom hela livet.
Mina egna hinder innan jag kom över dem:
Okunskap. Visste väldigt lite om börsen och ränta på ränta.
Fattigmantran som:
Pengar på banken gör ingen lycklig. Unna dig så fort du har en lant över.
Det är ingen ide att spara. Det är de rika som blir rikare och vi fattiga blir fattigare.
Det är är de giriga rika som skor sig på andra genom aktier. Bli inte en sådan girigbuk.
Tänkte först sätta lifestyle creep också. Men såhär i efterhand så tycker jag att min creep upp till nivån innan jag började investera var helt rimlig att göra. Att låta inkomsten finansiera ett boende och bil som växer med behovet och modernisera sig ifrån ovissheten i bil och boende i sämre skicka är inte dåliga lifeinvestments. Mitt sparande började när jag uppnått en bekväm standard och fick en större lönehöjning utan att ha et direkt behov att fylla. Samtidigt blev jag rekommenderad en bok om investeringar. Den åtgärdade i princip hindren jag nämde ovan och fick mig att skjuta upp min lifestyle creep tills jag kunde göra den på avkastning istället för lön.
Visst är det många som överkonsumerar och har samma hinder som jag haft. Men många gör väldigt medvetna val, men har inte uppnåt en bekväm nog vardag för att tycka det är värt det att lägga pengar på annat än.
Ja det finns ju viss statistik på att det löpande sparandet under året är rätt hyggligt bland svenskarna. Typ 5 000 kr/mån om jag inte missminner mig. https://webapp.sebgroup.com/mb/mblib.nsf/alldocsbyunid/D695B73E6B559B80C12589DD002BDBFA/$FILE/SEBSparkollenjuli2023.pdf
Men att det främst är ”sparande” på bankkonton/sparkonton som en förtäckt periodisering av resekostnader.
Min tes är att vanligaste orsaken är att tanken om att det ens är möjligt att spara/investera sig ”rik” aldrig har slagit dem. Att spara någon/några enstaka tusenlappar per månad är inte lönt, så lika bra att unna sig något här och nu istället.
Minns fortfarande när jag visade min fru effekten av att månadsspara i breda fonder över 10-20år. Hon hade två frågor: