Finns säkert tusen anledningar, bidrar med ett par. Jag växte upp med två föräldrar i arbetarklass. De båda jobbade heltid hela livet, bodde under hela min barndom i en och samma hyresrätt. Jag upplever deras förhållningssätt till pengar ungefär såhär:
Pengar är svårt att ansamla, därför är de alltid mest värda i handen, i madrassen eller på något konkret man kan köpa. Att utsätta sina pengar för risk (även om den är låg) i en abstrakt miljö när man jobbar så hårt för dem är väldigt läskigt, ofta otänkbart.
Ingen praktisk ekonomisk utbildning. De skulle inte ens veta var de ska börja, eller varför fonder/aktier skulle kunna gynna dem. Banken kunde eventuellt sälja på dem något, men om man upplever att man behöver varje krona varje månad är tröskeln för hög.
Bilden av rikedom: Antingen är man rik eller så är man inte det. Det fanns ingen tillgänglig bild av att ett hårt arbetarliv kunde leda till ett mer bekvämt liv på sikt, världsbilden är ekorrhjulet, eller de som föds rika eller har enorm tur, och ska man bli rik måste man vinna på lotto eller hästar (min pappa spelade på hästar och min mamma gick ofta runt hemma och suckade “om man ändå hade en miljon”)
Det här är väldigt anekdotiskt såklart. Men det färgade länge (och gör det delvis fortfarande) mitt förhållningssätt till pengar. Det har väldigt lite med de praktiska omständigheterna att göra, det mesta är kunskap och mentala hinder. Dessa är svåra att komma över på egen hand eller med hjälp av allmän information, och de flesta har inte någon som kan hålla dem i handen och leda dem genom djungeln.
Det här stämmer väldigt väl med min egen bild. Om jag ser tillbaka på min uppväxt ser jag tydligt hur gamla vänners och kompisars situation har blivit genom livet beroende på uppväxten och miljön under tidiga år. Och det betyder definitivt inte att bara de som hade det “gott ställt” är de som sparat och strävat utan mer vilka erfarenheter man fått under tidiga år.
Är man uppväxt i en miljö där man iaf kan påverka och få det lite bättre genom att göra något åt situationen tar man lättare till sig denna livsstil medans har man hela tiden fått höra hur orättvist det är att andra har det mycket bättre blir det nog lätt att man tar efter detta i stället.
Och dagens politiker är mer ute efter att polarisera för att vinna röster så det känns inte som det finns någon vilja från det hållet heller att göra något åt saken.
Tror det handlar om dålig impulskontroll och ett konsekvenstänk som skiljer sig från många av oss som sparar.
Kollegan har en nice bil > då vill jag också ha en = 8000kr per månad
Fotboll och hockey på tvn > jag är inte så intresserad, men då kommer polarna över ibland = 1000kr per månad
Sen tror jag inköp runt 1000-5000kr gör rätt stor skillnad. En del verkar köpa lite av varje utan att överväga om det verkligen är nödvändigt. Kanske skippa ett sånt inköp varje månad och spara pengarna istället?
Själv är jag tråkig som f-n och funderar och gör research innan jag beslutar mig för något. Köper sällan något dyrare ifall det inte är något jag tror kommer räcka en längre tid.
För att människan är korkad och vill ha det alla andra har, så då gör man lätt dumma val för att snabbt komma dit.
Även om man var ung, obrydd, med dåliga förutsättningar och helt oengagerad i det mesta, tänk om skolan lärt en nånting av allt man vet idag kring sparande/investeringar mm…
Ganska övertygad om att det skulle vara en bra start för många att få en grundutbildning i ekonomi, det skulle iaf så ett frö hos en del om hur dom på sikt kan nå sina första 100 000, och att ett månadssparande faktiskt tar dig till miljonen så småningom.
Men också förstå att det kostar att låna, lägg räntekostnaden i sparande istället och se hur mycket du tjänar på några år jämfört med att ge bort pengarna till banken
När man är ung så sparar man ju till buffert och bostad så man är ju en bra bit över 30 när man hittat ett bra långsiktigt boende. Då har man ofta mindre barn och kan inte spara så mycket men efter det så blir ju pensionssparande relevant. Det hela är ju fullt rimligt och handlar ju inte om att man försummar pensionssparande utan endast att andra saker är viktigare före man blivit 40+
Tror många hamnar i lånefällan tidigt i livet nu för tiden då det är lätt och snabbt att låna pengar till bilar,resor, telefoner,julklappar mm.
Även lätt att fylla börsen med kreditkort.
Sen finns det lite marginal till sparande när det rullar in räkning på räkning.
Förra i tiden var det betydligt svårare med lån när man skulle besöka banken och sedan vänta 1 vecka innan banken bestämt sig.
Precis. Frågan är om ”resekassa” ens ska klassas som ”sparande” för det blir ganska missvisande i statistiken. Säg att man sparar 5000/mån, ca 60000 per år, och så gör man 1-2 resor per år, då äts det sparandet upp ganska snabbt…
Jag är uppväxt med låginkomsttagarföräldrar, och har i stort sett alltid fått höra (pappas) negativa syn på människor som tjänar gott om pengar. Nästan så att han anser att dom som har gott om pengar arbetar/sliter mindre, och är något man ska se ”ner på” istället för att det skulle vara något avundsvärt… så långt ifrån alla ser det som något ”fint” och beundransvärt att tjäna pengar/ha en stor förmögenhet.
Och det är nog därför jag har blivit typ ”tvärtom”. Jag ser upp till folk som lyckas, är glad för deras skull om de får goda ekonomiska förutsättningar med sig hemifrån etc.
Pengar gör dig kanske inte lycklig, men för mig är det en stark drivkraft! Och det ska inte underskattas
Jag tycker absolut att det kan räknas som sparande. Om man när man får lön “sparar” pengar som man sedan under månaden tar ut igen så är det inte att spara.
Att en månad spara pengar som man några månader senare använder tycker jag absolut ska räknas som sparande. Vad är egentligen sparande annars?
Många här på RT verkar anse att sparande blir det bara om man aldrig tänker använda pengarna men vad är det då för mening med att spara?
Man får nog göra en distinktion mellan kort- och långsiktigt sparande. Står det bara “sparande” gör i alla fall jag antagandet att det rör sig om mer än några månader om ingen annan info finns.
Att spara till resor är väl på sitt sätt ett sparande, ett kortsiktigt mål-/konsumtionssparande.
Allt sparande är väl egentligen bara uppskjuten konsumtion, sen kan det vara mer eller mindre extremt.
Hur mycket man sparat är väl summan av insättningar och uttag över en tid. Vilken tidsperiod man vill titta på om man vill få fram vad sparandet är kan ju vara lite godtyckligt.
Personligen tycker jag att om man ska prata om hur mycket man sparat varje månad bör man ta resultat för åtminstone ett år och dela med tolv.
Håller med om den kategoriseringen. Det är mycket möjligt att svenskar är mycket bra på kortsiktigt sparande, men väldigt dåliga på långsiktigt sparande. Pengarna bränner helt enkelt i fickan. När det blivit 100 loppor så tas cashen ut och spenderas, som någon skrev ovan. Jag tror det ligger mycket i det.
@janbolmeson Hur får du ihop statistiken med ISK och barnsparande för övrigt? Med tanke på hur mycket folk barnsparar enligt olika undersökningar borde det synas på ISK-statistiken. Eller sparas det på andra kontotyper? Eller i barnets namn? Jag får inte ihop matematiken…
Ja, det är väl personligt vilken tidsperiod man tänker på.
Personligen tycker jag att en månad vanligtvis är för kort och 30 år är för långt.
Kan ändå tycka att det är okej att säga att man låter bli att köpa en billig flaska vin den här helgen och istället sparar pengarna till nästa helg och köper en dyrare flaska då! Väldigt kortsiktigt sparande!
Det jag menar är att jag inte tycker att det finns någon fast tidsperiod, det beror på.
Det håller jag med om, men sen beror det ju lite på sammanhanget med.
Frågar någon efter två veckor om du sparat till vin under de två senaste veckorna kan ju svaret bli ja utan att det är fel.
Frågar man däremot om du har några pengar sparat till vin, så blir ju svaret definitivt nej.
I trådens sammanhang så var ju frågan varför det verkar svårt att få pengarna sparade på ISK att överstiga 100 000.
Alltså blir pengar som sparats men sedan användts inte medräknade.
