Det enda jag kan komma fram till är olika mindset & mål, De kanske är lite osäkra och därför vill de spendera så mycket det går på så kort tid som möjligt.
Ex 1: Damen ser inte det som ett problem utan kanske ett sätt att genom rörelse i vardagen kunna hålla sig frisk längre
Ex 2: Att vända på slantarna är kanske inte alls så som hon ser det. Pengarna räcker och det är bra nog.
Ett torftigt liv för en är ett lagom bra liv för någon annan. Alla vill inte ha det alltför bekvämt, alla vill inte unna sig, alla vill inte spendera mer än absolut nödvändigt. Pengar kan vara ett problem, pengar löser inte alla problem. Svårt att inse när man är mitt l livet men högre upp i ålder tror jag att man kan få den insikten. Jag skulle lätt kunna bli som någon i exemplen och ändå vara fullt nöjd.
Då kan jag lugnt säga att vi har helt olika åsikter.
När jag är 80+ och har svårt att gå i trappor, så skall min ekonomi vara sådan att jag kan hitta en väl anpassad bostad för mina behov.
A
“Att pengarna räcker är bra nog”.
Nja, har jag jobbat hårt hela mitt liv, vill jag nog ha lite mer livskvalitet än så.
Att pengarna räcker måste inte betyda låg livskvalitet. Pengars värde minskar en del med hög ålder. Det finns annat som är viktigare då, hälsan t.ex. Jag har sett det på nära håll. Men som alltid finns det ju undantag. Du är kanske ett sådant?
I min värld innebär inte att vara 70+ att man går i ide. En veckas golf nästa år i Spanien är redan inbokad. Likaså en vecka i Svenska fjällen för skidåkning.
70 är ju det nya 50 ![]()
Du låter pigg för att vara 70+, härligt! Skönt då att du sitter i en position där pengarna räcker.
Ni diskuterar själva ofta i hur utgifterna ökar i korrelationen med intäkterna i familjen, hur er budget i dag är en helt annan än för 10-15-20 år sedan, man ändrar helt enkelt livsstil när man får råd, det är så lätt om man inte aktivt bromsar det…
Tycker att #janbolmeson’s resa och självinsikt om betydningen av bra utbildning, ett gott jobb, ett stort hus och senast en ny bil är intressant. Betydning av status och hur man ser sig själva.
Mest oroväckande är det dock när han spekulerar över vad nästa kostnadsdrivande ändring i livet är? Är Jan verklig så naiv?
Det helt uppenbara svaret är att bytta frun för en yngre modell om typ 3-5 år! OCH det är dubbelt kostnader dels kostar en ny fru mer OCH man skall fortsatt betala för barn och exfrun…
(Det kan dock också ge status att behålla samma partner hela livet OCH är mycket mer ekonomiskt, men kräver jo en reell arbetsinsats. Känns som att paret Bolmeson är ganska bra på att få pratat livet generellt och det hjälper jo mycket)
Det sjuka är att ja, jag är så naiv och @carolinebolmeson och @tankespjarn tar upp det i veckans avsnitt. 
Känns ibland som att alla andra fattar vad som pågår i mitt liv och jag är den som är lite clueless… 

Att vara lite clueless kan ha fördelar också. Kanske har man då fler dörrar öppna och har lättare för att vara kreativ. Å andra sidan finns en risk att man är mer lättstyrd.
Jag ver inte, men att vara clueless är inte bara av ondo.
För Bolmeson går det väl bra rent ekonomiskt, de investerar ju i indexfonder?
Jag tror många misslyckas just för de anpassar mun efter magsäck. Likaväl att göra kariärr, hela tiden jaga nästa högre titel, högre lön, finare bil, större tv, lyxa resor, visa upp lyx på IG osv osv. En blir påverkad av omgivningen i väldigt stor utsträckning.
Förr följde jag bara kändisar på instagram och anpassade konsumtion efter det, numera följer jag hashtag som #homstedt ,#off-grid #vanlife , hashtag som bara visar bilder på många extremt billigt levene, för det inspirerar mig väldigt mycket och har anpassat med levene efter det. Det går att aktivt välja umgänge, vilka konton man följer, hur man påverkas och vilket liv man vill leva. Mitt tips är att se upp och följ de som du motiveras av och vill leva som. En stor kändis för mig är Farbror fri, som jag ser upp till.
Många är beredda att jobba som en slav för att kunna leva som en miljonär.
Så är det för oss alla…
Jag har ofta tänkt om de som inte har ett ekonomiskt tänk: Ja, om de bara har fått lära sig…
Men efter att ha sett två olika personer i min närhet, blir jag mer och mer övertygad att det är något i deras personlighet som gör att det kvittar om de har/får mycket pengar eller att någon försöker lära dem. Det ekonomiska tänket finns inte där och kommer aldrig att kunna “läras in” oavsett vad. Det enda som kan hjälpa är att någon annan tar hand om pengarna och bestämmer hur de ska spenderas för att behålla en sund ekonomi.
Person nr 1 handlar upp alla pengar så fort hen får dem i handen. Det är precis som hen besatt av en spendera-demon som tar över hela systemet. Även om hen har utryckt önskan om att åka på semester i sommar, glöms det helt bort då det finns en extra tusenlapp på kontot efter jul eller födelsedag. Pengarna måste läggas på något direkt. Efter spenderandet, har hen ingen aning om varför de köpte saken. Jag tror inte person 1 någonsin skulle klara av att hålla ett ekonomiskt tänk oavsett om hen har 10 000kr eller 100 000 kr i månaden.
Person 2 ärvde 3 miljoner kronor för några år sedan. Dessa är idag helt borta. Person 2 har ingen aning om var pengarna tog vägen. Finns inget sparat, finns inga fysiska saker som har kvar värdet (ex bil, hus eller nått annat). Person 2 mår dåligt inför den kommande elräkningen för det finns INGA pengar. Huset är maxbelånat. Här fick vederbörande en stor summa pengar som verkligen hade kunnat hjälpa hen att komma på fötter. Jag tror inte heller person 2 någonsin kommer att lyckas ekonomiskt. När man inte har en aning om var 3 miljoner tog vägen, anser jag att det är något som är fundamentalt fel.
Idag har person 1 en förvaltare. Förvaltare skiljer sig från god man. En förvaltare är som en vuxen som har hand om ett barns ekonomi. Ett barn kan inte ingå några avtal. Precis som förvaltare och klient. Person 1 kan aldrig ingå avtal och får fast summa varje dag. Denna summan är slut - varje dag.
Person 2 skulle behöva en förvaltare. En god man hade inte räckt. En god man är bara en rådgivare och klienten kan fortsätta spendera ohämmat. Råd går helt enkelt inte in.
Så mitt svar på frågan varför många har mycket pengar men inte lyckas, beror på att ekonomi-genen inte finns hos vissa personer.
Det är väl inte riktigt sant. Det stämmer att korrelationen mellan testresultatet och prestation på kognitiva test och senare framgångar i yrkeslivet blir svagare när man tar hänsyn till fler faktorer men det handlar ju också om faktorer som kan vara ärftliga, vilket sannolikt även gäller förmågan att vänta. Så risken finns att man korrigerar för samma sak som man påvisar…
Korrelation mellan familjens ekonomiska status och barnens framtida prestationer kan ju vara en effekt av ärftliga faktorer snarare än en effekt av bättre ekonomiska förutsättningar, eller en kombination. Adoptionsstudier tyder på att det är en hög grad av ärftlighet och lägre grad av ekonomiska förutsättningar.
Jag köper detta resonemanget. Det finns områden som jag verkligen är totalt ointresserad av. Hade ett sådant område varit ekonomi skulle det varit förödande. Men det kan vara så för andra.
Det var en väl formulerad mening som tåls att tänka på. Inte konstigt att människor blir sjuka, skiljer sej, drabbas av ohälsa osv.
Normen som vi människor byggt upp är svår för dom allra flesta att efterleva.
Jobba som en dåre för att köpa en massa prylar, som man inte hinner använda.
Trevlig tillvaro!! Not
En anledning till att människor har svårt att behålla sina pengar tänker jag är bristande impulskontroll och svårt att kunna vänta länge på en belöning. Det är färdigheter som är ganska svårerövrade om man inte är född med goda sådana. Det är för många ganska svårt och jag känner att jag själv egentligen är rätt dålig på att vänta länge på belöning men räddas av mitt behov av att alltid planera för det värsta. Jag tänker också att samhället är byggt för rätt snabba belöningar. Man behöver ju inte ens vänta till löning utan kan “ta det på klarna”.
Just den här författaren har väl en definition av att lyckas ekonomiskt - maxbekåna ett bostadsbolag.
Det går ju att debatera hur smart det är. Det blir ett överlevnadsbias om man inte tar med alla bolånetorskar i beränkningen. Man ska överleva en nedgång i ekonomin också.
Sedan tror jag att det ligger en affärsidé i att sälja seminarier och böcker. Det jag sammanfattade i tre ord går att säga på ett 1,5 timmars seminarium eller en hel bok.
Eller alternativt att man inte har så stort kontrollbehov eller behov av trygghet via en stor buffert. En del ser inga problem med att suga på ramarna sista veckan innan lönen, det löser ju sig varje månad med nya pengar. Och är det inte via arbete och lön så finns det bidragssystem som löser det ändå.