Lite sorgligt att vi hamnat där, kulturellt. Det borde väl inpräntas på dagis att man ska ha rejäl buffert. Som Spara och Slösa var förr. Eller gamla folksagor som Syrsan och myran.
1 gillning
Ska är väl att ta i, starkt rekommendera är mer rimligt. Man kan inte tvinga folk att ha en buffert. Tror inte barn på dagis är mogna att förstå det där faktiskt.
Som en kultur, då? Ekonomisk hygien lika socialt betingat som kroppslig hygien. Inget tvång alltså.
Att inte ha en buffert eller en plan borde ses som att inte tvätta händerna efter toalettbesök, eller att hosta på folk.
Det är det kanske, iofs. Många fattiga ser väl det sociala stigmat som det värsta. Ändå hör man hur medelklassen belånar sig för att bo centralt, eller tar studielån för saker som inte leder till bättre ekonomi.
1 gillning
Vårt system för studielån är alldeles för generöst och det missbrukas ofta för att få billiga lån för pengar man inte behöver för studierna utan lägger på börsen. En del anmäler sig till kurser och får lån och sen skiter i kursen. Det borde finnas någon form av återbetalningskrav om man inte klarar/fullföljer de kurser man anmäler sig till för att få studielån.
1 gillning
Jag undrar om inte jag och många andra dom gärna “översparar” gör det då vi är väldigt nervösa/oroliga som personer och tror en hög med pengar ska göra oss lugnare för framtida katastrofer?
Vissa människor jag känner sig inte alls oroliga för att bli fattiga i framtiden säger de tror att de ej har mycket undansöarat etc medans jag som har en stor pengahög kan ändö vara lite “orolig” för framtiden.
Detta är något jag dock jobbar på men är svårt att ändra hur man ör som person i vuxen ålder.
4 gillningar
Slås också ofta av den insikten när man jämför sig själv med (vissa) andra.
Jag kan oroa mig för att eventuellt behöva nagga på bufferten, en annan (med liknande ekonomiska förutsättningar) saknar helt buffert typ…
För mig kan det bli en slags reality check som gör att jag inte oroar mig lika mycket.
1 gillning
Jo, men pengar är ju till för att investeras. Det är väl därför utdelning, lön och konsumtion straffbeskattas och sparande utsätts för riksbankens 2%-mål?
Det måste vara så det är tänkt.
Jag kanske var otydlig men alla mina pengar investerar givetsvis förutom en liten buffert för som räcker ett år 
Men menar att jag och vissa i min sits troligtvis investerar för mycket för vårat eget bästa så att det lätt tippar över till det extrema hållet så det går ut över annat.
Visst jag känner inge behov av mer materiella saker men ska jag vara ärlig mot mig sjölv så hade jag nog mått bra av lite fler resor de senaste åren vilket jag ej “belönat” mig sjölv med då jag varit extrem i mitt investerande.
Åtm förr i tiden godkändes man för studiebidrag/lån ett läsår i taget, och om man inte klarade tillräckligt många poäng den perioden fick man inget mer. Gissar att någon liknande spärr finns fortfarande.
1 gillning
Japp finns även idag. Dessutom får man inte ha för hög inkomst från andra källor under varje halvår. Annars får man betala tillbaka.
Det där med halvår är faktiskt är ett problem för folk som sommarjobbar. Det gör att om man får lönen en månad efter så hamnar nästan all sommarjobbslön på andra halvåret. Det är p.g.a. utbetalningsdagen är den som räknas, inte månaden man arbetade.
Utöver kan man inte heller studera 200% studietakt, klara sina poäng och få ut dubbelt studiemedel längre. Utan oavsett hur mycket poäng man tar per halvår kan man aldrig få ut mer än 100% studietakt.
2 gillningar
Det skapar även problem om man vill bredda sin kompetens i arbetslivet, blir svårt att jobba tillräckligt lite för att få CSN men samtidigt svårt att jobba tillräckligt mycket för att kunna få lön som man klarar sig vettigt på utan att det går ut över studierna om kursen man ska läsa går på helfart…
Jag har tänkt på detta och noterat omkring mig att detsamma gäller för mig som haft lite pengar och de som är mycket rika omkring mig. Vi verkar alla leva i stress och på marginalen. Ett ämne jag försöker förstå mig själv i och ändra på för att jag omvärderat mina behov och nu önskar trygghet, lugn och förutsägbarhet.
Det kan finnas flera anledningar till beteendet omkring mig men häromkring handlar de om att alla (inkl mig själv) har storslagna visioner de vill förverkliga. Så gärna att varenda krona som kommer in investeras för att få se projektet och visionen växa fram. För att vi mår bra av detta. Tydligen mer än av att h finansiell trygghet. Hmm… så ja, varför har man dessa behov? Det är frågan. Vad mår man bäst av? Det skulle behövas lite tålamod och inte behöva se allting realiseras just exakt nu. Vi kommer aldrig kunna få allt som existerar i världen, smaka på allting som finns. Övar mig just nu i att bara vara glad för idéerna som kommer till mig och allt vackert jag ser och låter dem passera förbi. ”Problemet” är väl att jag inte är rädd för att vara fattig, inte rädd för att vara utan materiella saker för i slutänden löser sig saker år min inställning. Ja det kanske det alltid gör men på smärtsamma sätt. Så jag har tillåtit mig smärta. Det är psykologi i detta. I alla fall är jag inte den som dömer någon för våra behov oavsett om det är att köpa en tesla, trygghet i kapital eller visioner. Som någon skrev vi har behov som ändrar sig.
1 gillning