I dagens avsnitt gör vi ett tillbakahopp till serien om Kiyosakis bok “Rich Dad, Poor Dad”. Huvudpoängerna i dagens avsnitt ser jag som:
Låt dina pengar ta omvägen via tillgångssidan i din ekonomi - dvs sätt dem i arbete och spendera avkastningen istället för själva beloppet. En variation på att pengar kan jobba 24/7/365 och i generationer om du låter dem.
Lägg en del pengar i det som du älskar eftersom det gör att du kommer att lära dig mer om det. Jag börjar mer och mer se det som syftet med Lekhinken som jag just nu lutar åt att döpa om till Lärohinken (eller något som är bättre).
Nedan följer artikeln:
Du som är medlem på Patreon kan som vanligt se det utan reklam via denna länk. Notera att du även då slipper reklamen i forumet. Transkribering får jag återkomma om, har inte riktigt löst det och funderar på om det är värt ansträngningen. Avsnittet är transkriberat på bloggen ovan.
Reflektionsfrågorna som Kiyosaki tar upp för kapitel tre är intressanta att reflektera över:
What is your profession, and what is your business? How do they differ?
What are things you might have counted in your net worth before reading this chapter? How do you view them now?
Are the assets you’re acquiring the type that you love? If not, how can you change that?
What is a time you bought a luxury that your cash flow couldn’t justify? What is a time you did so when it could justify the purchase? Compare how you felt in the two situations, both at the moment of purchase and later.
Have there been people in your family who have spent their whole lives working for someone else, only to end up with nothing? What would you have advised them if you could?
Sedan innehåller dagens avsnitt även ett par rätt brutala tänkvärda citat:
Keep your day job, be a great hardworking employee, but keep building that asset column. As your cash flow grows, you can indulge in some luxuries. An important distinction is that rich people buy luxuries last, while the poor and middle class tend to buy luxuries first. The poor and middle class buy luxuries with their own sweat, blood, and children’s inheritance. When assets generate enough income to cover luxuries, that’s when you can buy them.
samt (min fetmarkering)
Financial struggle is often directly the result of people working all their lives for someone else. Many people will simply have nothing at the end of their working days to show for their efforts
Ja, en hel del att tänka på om man låter sig hänga kvar i frågan tänker jag. Vad tänker du?
PS2. Notera vårt dubbelslut i avsnittet. Där @carolinebolmeson har en bra fråga när jag upplever att vi är klara. Förvirrade vår utländske (som inte förstår svenska) ljudtekniker något kopiöst…
Nu har jag bara lyssnat halvvägs genom avsnittet, men det där med “fattigtänk” och folk som inte har råd att ta risker, byta jobb eller skilja sig… är det inte snarare så att ett visst mått av fattig-/bristtänk kan vara hjälpsamt, om det görs på rätt sätt?
Om man undviker livsstilsinflation och egentligen skulle klara sitt grundläggande uppehälle med en studentbudget samtidigt som man har en normal inkomst kommer man ledigt både kunna ta risk och bygga upp sina tillgångar.
Det är ju de som drar på sig en massa “villhöver”-utgifter i vardagen och har 0kr kvar 24:e, dvs. inte har bristtänk när de borde, som stressar upp sig och mår dåligt vid minsta motgång som påverkar ekonomin.
Fast då kräver ju det, förutsatt att man är en normal arbetstagare med en normal inkomst, ett visst mått av bristtänk för att kunna hålla en sådan budget? Eller har jag fastnat i vinkelvolten?
Är det inte bara distinktionen att “riktänk” och “fattigtänk” är oberoende av mängden pengar? Dvs.
Man kan ha riktänk och ha mycket / lite pengar
Man kan ha fattigtänk och ha mycket / lite pengar
Jag tror att det som är klurigt att är korsköra det. Dvs att ha riktänk med lite pengar. Det är det som är ovanligt eftersom det bara är en period innan man även får resultaten. Eller så har jag otur när jag tänker och ska tolka din fråga.
Det är så lätt att falla över kanten av översparande när man väl kommit igång. Jag har svårt att se hur de flesta under resans gång skulle vilja ta en del av avkastningen för att unna sig lyx. Snarare tror jag att det handlar om att hitta en bra sparkvot och sedan använda överflödet (efter alla utgifter samt sparande) till lyx. I slutändan kanske det blir samma sak men inte så jag tolkar texten.
Håller med om detta. När jag började investera köpte jag direktaktier av de företag som jag trodde på. Jag var väl insatt i företagens produkter och hade stort intresse av deras framgångar. Lyssnade till och med på kvartalsrapporter och analyser vilket gjorde att jag lärde mig otroligt mycket om företagsekonomi!
Min andra bil. Helt onödigt eftersom min första bil uppfyllde alla mina behov. Men tyckte mig behöva en nyare bil.
Min Rolex-klocka som jag unnade mig själv när jag fyllde 40. Älskar den fortfarande och den är värd nästan det tredubbla idag. Kommer definitivt ha kvar den så länge jag lever!
Definitionen riktänk och fattigtänk är lite förvirrande. Men samtidigt passar det ibland. Just för att man kan vara ”rik” eller ”fattig” men ha ett tänk som inte matchar.
Sen är frågan vad är rik?
Sen kan kanske vissa aspekter av fattigtänk också leda till att man sparar och investerar mer, för man är rädd att aldrig ha tillräckligt. Vilket kan leda till att man blir rik, fast man aldrig känner sig rik.
Jag kanske tänker knasigt, är lite extra hjärntrött idag. Men det var ett bra avsnitt och slutet var lite kul.
Som jag förstod boken är fattigtänk att det finns ont om pengar. Jag kan inte bli rik. Jag ska jobba av min tid och leva sparsamt. “Investera” i mitt boende och unna mig lifestyle creep och lyxurys när chansen ges. För pengar på banken gör ingen glad.
Riktänk är att det finns gott om pengar och jag kan bli rik. Jag ska investera i min förmåga att byta till mig pengar och pengarna ska investeras i något som ger mig avkastning. Jag ska tänka på vad mitt boende kostar. Lifestyle creep och lyxurys är ok när jag kan ta dem från avkastningen.
Jag bestämde mig i början av året för att jag ville att utdelningar skulle finansiera mina CSN-inbetalningar. Tänkte att jag sparar 2000 i månaden utöver CSN. Sedan minskar jag mitt sparande i takt med att jag för utdelningar, vilket logiskt blir samma sak som att jag tar ut från ISK och betalar till CSN.
Så första månaden den 28:de betalade jag in 2000 till ISK, och 800 till CSN. Innan den 28:de månad två hade jag fått 8 SEK i utdelning, vilket gjorde att jag istället satte in 1992 till ISK. Sedan rullar det på. Nu får jag väl ungefär en hundring per månad i utdelning, så man kan säga att mina CSN-kostnader numera är 700. Om närmare tio år räknar jag med att utdelningarna täcker hela CSN-lånet.
Fördelningen är 50 procent Xact högutdelande, 50 procent aktier. Just nu fastigheter och Telia (men ska bredda aktieinnehaven).
Nu är ju inte CSN konsumtion, men det är den kostnadspost jag visualiserar att utdelningarna ska bekosta. Men jag hade ju i princip lika gärna kunnat låta det betala streamingtjänster, öl eller lunch på jobbet.
Tänkte på det där som sades i början om att journalistik måste vara oberoende, och att journalisten inte sätter in sig själv i storyn. Det finns en rätt kul variant av journalistik som gör just det:
Med det sagt så säger jag inte att du ska börja knarka på på krypto och göra en Fear and Loathing i Skanör , men att ni faktiskt gör helt vanliga blog-vlog-poddar där ni utgår från er själva och låter era egna erfarenheter och historier delta i avsnitten känns inget konstigt.
Nu funderar jag på hur mycket Gonzo de populäraste mode-bloggarna egentligen är.
Jag ber om ursäkt men min inre språkpolis viskar till mig att jag ska be @janbolmeson att ändra det icke existerande rubrikordet ”konsumption” till ”konsumtion”.
@carolinebolmeson - Nej, alla älskar inte lyxprylar, faktiskt. Men det är nog väldigt vanligt. Dock ser jag en allt större trend med det du kommer in på också: cirkulär ekonomi, återbruk, vintage etc.
@janbolmeson - En dator för 20k är ett högst rimligt köp om man som du jobbar via den eller om den är den centrala prylen hemma där man gejmar, ser TV/film, gör ärenden etc. Är den bara “fräck” och har ett lysande äpple på locket som säljargument har man gått vilse. Ett hus till familjen är som ni säger nå’t man nyttjar hela tiden. Har man för stort (kastar sten i glashus här) kan man ju hävda att delar av huset är onödig konsumtion, eller åtminstone låst kapital, men absolut inte hela.
Jag tänker på det ni sagt om att dottern/döttrarna ska ha en mille när hon/de flyttar. Det ni ger istället är trygghet, plats etc. Många unga som växer upp trångt och i (upplevd) otrygghet hade säkert värdesatt mer plats under uppväxten.
Det jag försöker säga här är att jag upplever att ni t ex har mer glädje av huset än ni har av Teslan (sorry Carro!). Att leka Bladerunner i ett regnigt Malmö är en klen tröst jämfört med väggar, tak och plats (till t ex poddstudio ).
p.s. Elon är en mupp.
p.p.s. Haha, skönt avslut och skön återstart. Som en jumbojet som nuddar landningsbanan och lyfter igen.
En bra målsättning är det självspelande pianot. När man nått en viss volym på kapitalet spelar det ut en avkastning utan att man behöver göra så mycket själv. Men den gör det bara så länge som kapitalet är intakt.
Alltså… jag vet inte om jag är en pettimeter nu, men när @janbolmeson säger Jag vet inte om Teslan varit värt det så virrar jag på huvudet.
KLART det ‘varit värt det’ för er båda att köpa Teslan, @janbolmeson och @carolinebolmeson. Ni har ju haft så mycket glädje av den och njutit av den. Så ATT ni köpte den, och just den, har definitivt varit värt det från mitt perspektiv. Lärdomarna och upplevelsen = värt det!
Sen om det FORTSATT är värt det framöver att HA DEN KVAR, tja, det är ju en helt annan fråga.
Lite som lekhinken, eller lärohinken, eller vad den nu ska heta. KLART det är VÄRT DET om du lär dig något på såväl tabbar som framgångar. Sen att vi alla hellre hade lärt oss på enkom framgångarna… tja, det är nog en mänsklig ÖNSKAN samtidigt som det INTE är så det är. Det finns liksom ingen människa jag stött på som säger ‘Min största lärdom var när jag gled genom livet på en räkmacka’ utan det e ju (i princip… kanske inte ska var en absolutist här, med risk att ngn kliver fram och sträcker upp handen…) alltid ‘Jag skulle inte önska det jag gick igenom på min värsta fiende men jag vill inte vara utan det’ oavsett om det är blev dumpad 9 månader gravid, blev av med jobbet, drabbades av en sjukdom/olycka eller vad det nu än månde vara.
I övrigt håller jag (som alltid?!) med i följande:
).