Sanningen om jakten på den bättre investeringen

Myten om den rike investeraren och att gräset är grönare på andra sidan

Jan och Caroline Bolmeson

20 november, 2022

Att bli rik är i teorin enkelt. Spendera mindre än du tjänar. Investera överskottet i tillgångar som ger avkastning. Gör det om och om igen under flera år. Vänta tills pengarna och ränta-på-ränta-effekten har gjort sin magi.

När man frågade Warren Buffet varför fler människor inte var rika när det nu var så enkelt, så lär han ha svarat: ”De flesta vill inte bli rika långsamt.” Jag tror det ligger väldigt nära pudelns kärna.

Den senaste tiden har jag upplevt en frustration. Jag tror den grundar sig gapet mellan t.ex.: hur gemene man tror att folk har blivit rika och sanningen hur folk har blivit rika. I gapet mellan hur finansbranschen berättar historien och hur det ser ut i verkligheten. I gapet mellan hur vi ser upp till rika och kända investerare, personer och organisationer och hur det ser ut bakom kulisserna.

Till stor del handlar det så klart om min egen besvikelse, hur jag i många år jagat ”nästa bättre investering”. I avsnittet beskriver jag det som att jag började min resa i Malmö (=bred indexfond, t.ex. AP7 SÅFA). Snart så tänker Åkarp (=nischfond, t.ex. Tin Ny Teknik) är bättre. Så flyttar man från Malmö till Åkarp. Efter ett tag i Åkarp börjar man tänka; ”Hmm, Lund (=kvalitetsaktier, t.ex. investmentbolag) är ganska trevligt.” och flyttlasset går till Lund.

Efter ett tag blir man uttråkad i Lund och börjar fundera på Höör (=nischaktier / förhoppningsbolag, t.ex. Sinch, Evo, SBB, Storskogen m.fl.) och flyttar dit. När man bränt sig där ett tag så börjar man fundera Helsingborg (=Alternativa investeringar, krypto, guld, vin, P2P) och tänker att det går nog bättre. Efter ett tag i Helsingborg hör man talas om Vellinge (=Onoterade investeringar, startups, scale-ups, AIF:er, pre-IPO m.m.) och flyttar dit. Naturligtvis är det dyrare och dyrare att bo på dessa ställena, men man får ju bra service, blir bjuden på VIP-middagar och liknande.

När marknaden vänder så inser man att hmm, de riktigt kända och rika, de bor ju inte i Vellinge. De bor ju Skanör (=private equity, private credit, VC, hedgefonder m.m.) och man kämpar för att ta sig dit. Sedan inser man att även i Skanör så badar folk utan brallor. Bara att ta Sequoia, Tiger Fund, Ontario Teacher Fund och andra ”proffs” som exempel som förlorade hela sina innhav i senaste veckans fiasko med FTX. När man då har gjort hela den här rundresan så börjar man inse; ”Alltså, Malmö var inte så dumt.” och man flyttar tillbaka.

Delvis kommer min frustration att jag nu upplever att ”kejsaren är naken”. Gräset är inte grönare på andra sidan. Det som många av oss har i indexfonder är högst sannolikt det absolut bästa vi kan ha. De rika människorna jag har träffat längs vägen har inte bättre portföljer, de har inte strategier att sträva efter eller liknande. Snarare tvärtom. Många gånger betalar de mer, har sämre saker, blir mer lurade, har inte tjänat sina pengar på investeringar och många gånger ”förlorar” de på sina investeringar snarare än de tjänar. Mer regel än undantag, i alla fall från mina anekdotiska observationer.

Den andra frustrationen är att jag vet inte hur jag ska ge bort det här. Särskilt eftersom det kanske handlar om att man måste göra sin egen resa, flytta till Åkarp, Lund, Höör, Helsingborg, Vellinge, Skanör etc för att inse att svaret inte finns där. Det är kanske förmätet för mig att försöka skydda folk från att flytta från Malmö, utan snarare är det väl mitt jobb att välkomna dem tillbaka när vi ses där vi startade.

Så många funderingar, frustrationer och så få svar. 🙂

Dina till Malmö hemkomna ekonomikompisar,
Jan och Caroline

Huvudpoängerna från artikeln

Här är en sammanfattning av det som jag upplever var huvudpoängerna i avsnittet:

• Rika människor har sällan blivit rika genom att investera
• Sluta sätta folk på piedestaler – särskilt i investeringsfären
• Mer exklusiva investeringar är sällan bättre, snarare tvärtom
• Rika/Kända människor är generellt INTE bättre investerare
  • Tvärtom är min upplevelse av att de har mer skit i sina portföljer
  • Lite nobelpristagar-syndromet – vi kan väldigt lite utanför vårt specialområde
• Även i investeringsbranschens högsta liga finns det massor av idioter
• Ju ”exklusivare” investering desto mer för du betala och gör någon annan rik.
• Vill du bli rik snabbt:
  • Kiyosaki har rätt: sälj investeringar till andra
  • Företag med en affärsmodell som passar att ”bli rik” – hävstång, negativt rörelsekapital, stor tillgångsmassa och skalbarhet.
• Det går att spara och investera sig rik och det är ”enkelt” men det är egentligen supersvårt då det kräver tid, passivitet, lathet, oengagemang, oinloggning och gå emot sin intuition

Här är en bild på investeringstrappan som kanske även är kärnan i avsnittet:

Jag rekommenderar även att läsa i forumet där vi har en diskussion till följd av artikeln. Läs mer nedan.

Transkribering av hela avsnittet

Jan: Varmt välkommen! Då var vi här igen! Idag kommer det att bli lite kräk, lite provprat, lite frustration och lite yrande. På nätet kallar man detta för ”reaktionsavsnitt”.

Caroline: Jag har sett sådana. Men aldrig upplevt det här i denna podden faktiskt.

Jan: Nej, aldrig här. Titeln på det här avsnittet är ”Ju rikare du blir, desto mer får du betala och sämre investeringar får du”. Det är arbetstiteln nu när vi spelar in. Jag har haft adra titlar också, såsom ”Finanskejsaren är naken”…”Finansbranschen är en myt”…eller ”Den rika investeraren är en myt”. Så nu har jag stannat vid ”Myten om investeringstrappan och den bättre investeringen” eller nåt liknande.

Du kommer att känna igen litegrann nu, för vi berörde en del av det vi kommer att prata om i förra avsnittet. Men jag klippte bort det, så det kom inte med. Jag tänkte att det förtjänar ett helt eget avsnitt. Jag har lagt upp detta memet:

Detta memen kom upp i sammanhanget som har varit den största storyn i finansvärlden de senaste tio dagarna. Då tänker jag alltså på implosionen av FTX, kryptobörsen som drivs av Sam Bankman-Fried, som gick från att vara med på Forbes lista över rikaste personerna i världen med 25 miljarder dollar ner till noll dollar på oerhört kort tid. Det är nog inte heller så att han är nere på noll, utan att han har bisarra skulder och kommer att hamna i fängelse.

Caroline: Usch. Men vet du vad, jag läste att han som skrev ”The big short” om finanskrisen 2008, även har hängt med Sam Bankman-Fried de sex senaste månaderna, och att filmrättigheterna såldes igår. Så vi kommer att få se hur det gick till kanske.

Jan: Dagens avsnitt blir en reflektion, inte så mycket på Sam Bankman-Fried, för det är återigen en hint om att kejsaren är naken. Saker är inte som de ser ut inom finansvärlden. Det som finansbranschen säger, gör och säljer in som story åt oss, är inte sant. Vi var ju inne på det i förra veckan, och jag är väl själv på ett jobbigt ställe i livet just nu. Det kommer mycket från en frustration, men jag tänker att det ibland kan vara bra.

Vi blir lurade att det alltid finns bättre investeringar – bättre ställen att vara på

Vi kan använda ort-metaforer idag, till exempel Malmö, för att illustrerar några viktiga exempel. När jag började min investeringskarriär, så började jag i Malmö. Jag flyttade till Lund, sen till Höör, och så vidare och kom tillbaka till Malmö. Det är en nyansskillnad på att ha bott i Malmö och sen valt att komma tillbaka, mot att alltid bara ha varit i Malmö.

Investeringsmässigt så tror vi, när vi bor i Malmö, att Lund är grejen. Vi blir lurade att det alltid finns bättre investeringar, bättre ställen att vara på. Det var inte Lund som var grejen, nej, det är egentligen Höör som är grejen. Men sen kommer någon och pratar om Bromölla. Där är det coolare.

Jag antar att detta avsnittet kommer sig av frustration, eller kanske en 40-årskris, eller för att vi har ett Välja-om-i-livet-projekt privat just nu. Och jag ser också detta avsnittet som en inbjudan till diskussion. Vi har redan en diskussion på detta ämnet på forumet, för att jag behövde bollplanka och diskutera med er därute när jag förberedde detta avsnittet. Det finns ett guldkorn här, men jag är inte säker på att guldkornet kommer ut på det mest finslipade och rena sättet. Vi kommer nog att landa där om ett eller två avsnitt när jag har fått tankar och feedback från er. Feedbacken jag redan fått av läsare har redan gjort jättemycket skillnad.

Allt började med att vår läsare ”Kimarite” kommenterade vår serie om Rich dad, poor dad. Detta avsnittet är ett stickspår, vi har inte lämnat den serien. Då skriver Kimarite i forumet:

Jag kände redan efter första avsnittet och den diskussion som följde i podden inte är den passive, riskaverte investerartypen som förespråkas här på forumet. Har också i min tråd för indexfonder argumenterat för att man inte lär sig något från indexfonder i en tjänst som paketerar allt åt en. Man är fullständigt i någon annans händer till en låg avgift. Av en händelse hade jag själv köpt boken och nu har jag precis läst färdigt kapitel 2 när jag lyssnade på podden. Kul att vara i synk, haha. Jag vill lyfta fram punkt 3 som också nämndes i podden. Kan inte låta bli att jämföra direktköp av aktier kontra fondrobot. Man lär sig ingenting, det hamnar i den passiva investeringen. Och kort därefter fortsätter Kiyosaki att tala ner breda, diversifierade indexfonder till fördel att göra läxan och ta egna beslut baserade på finansiell läskunnighet. Inget mediokert vinner i längden, ingen strategisk mediokritet. Denna del kom inte med i podden dock, hade gärna hört er diskutera det faktumet att Kiyosaki sågar den mediokre strategin och säger att den är för medelklassen i hamsterhjulet.

Kimarite i RikaTillsammans-forumet

Jan: Sen skriver Kimarite att man såklart inte behöver hålla med om allt i en bok. I boken skriver Kiyosaki en intressant grej som vi kommer att återkomma till en hel del idag.

Most never become what the investment world calls a ”sophisticated investor”. And the best investments are usually first sold to sophisticated investors, who then turn around and sell them to the people playing it safe.

Rich dad, poor dad av Robert Kiyosaki

Jan: Två meningar som kommer att bli, förmodligen, flera avsnitt. Jag har läst denna boken flera gånger och inte reagerat på detta. Men nu, efter en massa år och erfarenhet, och i synnerhet de senaste två åren då jag kan säga att jag har spelat i den högsta ligan i Sverige när det gäller investeringar, så har jag en lite annan bild av det här. Det som jag ser nu, är att kejsaren är naken. Nyckelorden i den här meningen är nämligen ”sold to”.

The best investments are usually sold to the sophisticated investor who then turn around and sell the to the people playing it safe.

Rich dad, poor dad av Robert Kiyosaki

Visst kan det låta som nyansskillnader för vissa, men för mig är det som natt och dag nu. Här är det framförallt uppfattningen om hur man blir rik och hur folk verkligen har blivit rika, och det är två olika historier. Och det finns en tredje som vi kan kalla finansbranschens berättelse om hur folk blir rika. Och här upplever jag dessutom en diskrepans i hur vi pratar om hur man blir rik.

Jag försöker vara snabb på att inte vilja sitta uppe på en piedestal. Ja, vi har investerat pengar i många år, ja vi har tjänat mycket pengar på våra investeringar, men där vi har tjänat majoriteten av våra pengar är på vårt företagande. Och det finns en tidsfaktor i det där också. Vi är 40 år gamla, de första tio eller femton åren var det småsummor och vi förlorade det mesta av det. Det var läropengar.

De senaste åren har vi tjänat tusentals kronor, och till och med miljoner. Absolut. Men det är fortfarande så att vi har tjänat mer på företagandet än på investeringarna, och ändå har vi en podd om investeringar.

De olika sätten att tjäna en förmögenhet på som inte är att investera

Jan: Nu vi nu kommer till nyckelordet som är ”säljer”. På forumet har vi kommit överens om att det finns ungefär sex olika grupper hur folk har kommit till sina pengar. Jag påstår att den första gruppen är penga-förvaltarna. De som förvaltar andras pengar. Här hamnar de flesta som är kända i investerarbranschen. Det är här vi har Warren Buffet, Peter Lynch, Andreas och Henrik från Coeli, Peter Thiel, många av dem som man kanske hör om eller känner igen.

De har inte gjort sina pengar på att investera sig rika. De har gjort sina pengar på att sälja investeringar till andra. Och sedan tar de en avgift oavsett hur det har gått med investeringen. Ofta tror man ju att pengaflrvaltarna har blivit rika på att investera sina pengar. Nej. De som gjort det är lätträknade.

De som inte har sålt förvaltning och investerat för att de har haft ett annat jobb, och därmed byggt upp en förmögenhet genom investeringar, är extremt få.

Caroline: Sa du att Buffet är med i penga-förvaltar-ligan?

Jan: Warren Buffet är lite speciell. Jag skulle säga att han hamnar mellan företagare och investerare. De första åren förvaltade han pengar åt andra och tog betalt, och byggde sin grundplåt. Sen slutade han att ta betalt för förvaltningen, och hade Berkshire Hathaway. Men Berkshire Hathaway är ett fantastiskt företag om man vill bygga en förmögenhet, för att:

1. Han har tagit in andras pengar
2. Han har använta hävstång
3. Han har haft negativt rörelsekapital (man får betalt i förväg innan man levererat sin tjänst) vilket är fantastiskt effektivt. Berkshire Hathaway är i grunden ett försäkringsbolag.

Buffet hamnar alltså mittemellan. Vi hade snack på forumet om Pan Capital, de första som startade en kvantrobot i Sverige. Där valde man en företagsidé som hade mycket hävstång, man tjänade pengar på det och hade det som sin huvudsakliga sysselsättning. Precis som andra i sina företag har som huvudsaklig sysselsättning att få andra människor att må bra. Där kanske man inte maxar penga-intjäning, utan andras välmående.

Har du som huvusaklig sysselsättning att maxa pengarna, då ska du har något som är skalbart, kanske abonnemang eller prenumeration, mycket intern hävstång och något som du kan sälja till andra och som tar in mycket kapital. Det är inte ens säkert att du behöver ha ett lönsamt företag.

Företag är alltså ett spår, och vill man tjäna mycket pengar så väljer man en företagsform som stödjer det. Om vi går tillbaka till Kiyosaki, så säljer alltså företagarna en produkt eller tjänst och så skär de mellan med till exempel avgifter. Om vi tittar på Bill Gates, Jeff Bezos, Lundberg eller Wallenbergarna etc. har inte heller investerat sig rika initialt. De har byggt upp föremögenheten på sitt företagande och sedan placerat sina pengar.

Nästa stora fråga är; placerandet av pengar – har det bidragit till att göra ditt kapital större, eller har det till och med varit kapitalförstörande? Svaret ser man inte från utsidan. Man kanske tror att mycket pengar innebär att man har investerat. Det går säkert bra, för annars hade de väl inte haft så mycket pengar? tänker man. Men man jämför inte hur det har gått för dessa investeringar gentemot index.

Så vi har alltså penga-förvaltarna och företagarna.

Sen kommer vi till dem som jag har klumpat ihop till människor med fantastiska färdigheter. Här finns idrottsstjärnor, artister och företagsledningarna. De sistnämnda skulle jag påstå också är artister, bara på en annan arena. Istället för att det kommer folk för att titta på den här personen som gör sin grej, så finns på personen i ett företag där den får göra sin grej tillsammans med massor av människor, anställda etc.

Caroline: Jag fattar.

Jan: På samma sätt så har de också samlat ihop förmögenheter. Det kan vara höga ersättningar, bonusar och annat. De har inte investerat sig till det.

Caroline: Kommer det vara någon i detta avsnittet som har investerat sig rik?

Jan: Vi har några kvar. De pengaförvaltare som spektakulärt misslyckas, dyker upp i media, framför allt finansmedia. Till exempel, någon på – tror jag – Castellum sålde sina Akelius-andelar efter att blivit av med mycket värde. Jag läste att Boris Becker har suttit i fängelse för att han fuskat och gömt sina sista pengar.

Caroline: Jag har följt storyn.

Jan: Ja, så hamnade han i fängelse i Storbritannien och sedan fick han byta till fängelse i Tyskland för det var för fullt i Storbritanniens fängelser. Då fick han straffrabatt om han tackade ja till att flytta till Tyskland.

Caroline: Ja, det är roligt att läsa om hur han har jobbat med medfångarnas hälsa i fängelset dessutom. Haft yoga med de andra internerna. Jag gillade Boris Becker när han spelade tennis på 90-talet.

Inte kul att vara ett tomtebloss

Jan: Jag såg dokumentären på Netflix om läkaren som hjälpte idrottsstjärnor med hjärnskakning.

Caroline: Vadå?

Jan: Han identifierade att folk som spelar amerikansk fotboll kan drabbas av hjärnskakning och det har varit en stor skandal i många år, och i dokumentären är det flera NFL-stjärnor som blivit av med sina pengar. Många gånger blir det som tomtebloss. Man tjänar jättemycket pengar under kort tid, och sedan är intjäningen slut. Man har ingen kompetens att investera dem heller. Det finns undantag. Men vi vet inte om de har tjänat med pengar på sin sport eller om de investerat väl.

Caroline: Okej, så vi har pengaförvaltarna, företagarna, stjärnorna, artisterna….

Jan: Sen har vi kryptomiljonärerna. Här kommer jag kanske att göra mig ovän med folk, men jag säger att de ”säljer till nästa idiot”. The greater fool theory, vilken betyder att jag köper detta och hoppas att jag kan sälja det till någon för mer pengar än jag själv betalade. Vissa kommer att hävda att det finns substans i krypto, eller inte. Det får framtiden utvisa.

När jag säger ”säljer till nästa idiot” så var det inte för att vara nedlåtande, utan det är greater fool-teorin.

Vi har ytterligare två grupper som inte heller har investerat sig rika. Det är arvtagarna. Någon i forumet undrade vilka arvtagarna egentligen är. Rausing till exempel. Då var det någon som inte visste vem Rausing är. Jag kände mig gammal som vet att det är Tetra Pak-grundarna. Wallenbergarna hamnar i en kombo mellan företagare och arvtagare. De befintliga Wallenbergarna har ärvt ganska mycket, och de är dessutom företagare.

Hur ”corporate finance” funkar

Jan: Sist har vi lottomiljonärerna.

Caroline: De kan inte vara många.

Jan: Nej, det är alltså de som fått pengar av slumpen. Jämför alltså med den vanliga personen som ska bli rik på sitt eget investerande, men som i de flesta fall köper från någon av de här andra kategorierna. Som köper av penga-förvaltarna, eller de som var inne i krypto tidigt. Det är alltså detta som jag börjar bli riktigt trött på. Hur blir du då rik snabbt?

Ja, det är fan inte genom att investera. Utan det är genom att sälja. Och bland det bästa du kan sälja för att bli rik snabbt, är investeringar.

Caroline: Haha…det är ju helt sjukt. Ja, för myten är att du kan bli rik snabbt genom att investera, så då vill folk köpa investeringar. Det snurrar på.

Jan: Och för att det handlar om pengar, så kan man av någon sjuk anledning dessutom ta betalt i procent. Detta är en konflikt jag själv hamnar i. Vi kommer att göra version 3.0 av RikaTillsammans, och här kommer konflikten: vad folk vill köpa vs. det jag vill sälja.

Det folk vill köpa av oss är investeringar. Vi skulle kunna ta mycket betalt för att förmedla och tipsa om investeringar, men jag kan inte göra det. För jag vill inte. Det funkar inte ens med det där investeringarna.

Jag har jobbat ett tag nu på onoterat-marknaden och haft att göra med corporate finance-firmor (företagsfinansierare). Det gör sammankopplingen mellan folk med pengar och företag som behöver pengar. Deras affärsidé är att de har ett nätverk med människor som de pitchar möjligheter till affärer till, och som de tjänar pengar på.

Ett klassisk corp-firme-upplägg är att jag med mitt företag, kommer och vill ha deras tjänster, och då får jag betala mellan fem och tio procent på det resta beloppet (det belopp som deras nätverk av investerare vill lägga in mitt företag som nu behöver ”resa pengar” (kommer av ”raise money”).

Säljer de alltså tio miljoner till mig, kommer jag att behöva betala corp firman mellan 100 000 och en miljon kronor. Plus att de kommer att vilja ha en ”retainer” på 100 000-500 000 kronor. Om det är en stor firma som Carnegie eller liknande kommer de att vilja ha ännu större ersättning. Dessutom tillkommer ett timpris på 2 900 kronor.

Caroline: Det är nästan så att man zonar ut, för det är så stora belopp och på flera ställen dessutom.

Jan: Bisarra mängder pengar. Bolaget som fått resta pengar kanske ska noteras på börsen två år senare. Då säljer investerare sina andelar i bolaget till människor som vill köpa aktierna efter börsnoteringen. Och det tjänar de pengar på, inte nödvändigtvis för att bolaget utvecklats och blivit mer värdefullt egentligen eller gjort större nytta, utan för att det noterats bara.

Caroline: Kan man verkligen säga att det här bolaget inte har utvecklats på sin väg mot börsen, och då blivit mer värt?

Jan: Jo, men det är klart att det kan det. Är jag lite orättvis? Om bolaget inte är bra på något vis, så kanske det inte börsnoteras.

Caroline: Men det är alltså ingen självklarhet, utan värdet kan pushas och haussas upp. Man säger att det är värt si eller så mycket, men vet om bolaget verkligen är värt vad man säger?

Jan: Vi tar vårt exempel med Storskogen, som vi investerade i innan börsnoteringen. Då tjänade vi mycket pengar innan börsnoteringen och då skulle vi sålt det. För sen sjönk värdet med 80 procent.

Jag vill investera, men det tar tid. Och eftersom folk inte har tid, så tror vi att vi ska ta en genväg till rikedomen genom att flytta till Höör, Bromölla eller någon annanstans. Problemet blir ju att man pratar om de olika orterna som bättre än den förra. ”Det är dit du ska.”

Hur ser vardagsmiljonären ut egentligen?

Nu är detta anektotiskt så nu kommer jag säkert får skit av dig eller någon annan. Jag har träffat penga-förvaltare, de är tretton på dussinet. De hör av sig och vill att jag ska sälja deras grejer. Företagare finns det många, och det finns ännu fler som inte lyckas och lägger ner sina företag, som man aldrig hör talas om. Jag har träffat stjärnorna också, musikalartister, idrottare etc. Jag har träffat några arvtagare och kryptomiljonärer. Lottomiljonärer har jag inte träffat.

Men jag har i princip inte träffat en enda vardagsmiljonär heller.

Caroline: Men hur skulle en vardagsmiljonär se ut egentligen?

Jan: Ja, men exakt. Finns de? De som vi kom på i forumet på rak arm, var sex eller sju stycken. Det var Aktiestinsen…

Caroline: Ja, jag tänkte på honom. För han var väl anställd inom SJ, och hade inget annat jobb bredvid? Han investerade sig rik.

Jan: Han är en. Niklas Andersson på Avanza spekulerade vi i. Han har sparat halva sin lön i många år och investerat i aktier. Vi funderade på Arne Talving, även känd som Kavastu. Men han hamnar kanske mellan företagare och investerare. Kanske mer åt investerare, för min upplevelse är att han har byggt upp sitt kapital så. Marcus Hernhag och Christian Kullamägi, en trader. Och en som likt Aktiestinsen inte lever längre, Lazlo Szombatfalvy. Han skrev en bok, var från Ungern urprungligen. Vi tog alltså fram en lista, vi var många som spekulerade i den forum-tråden, och så här många/få fick vi fram.

Detta kanske visar hur exceptionellt ovanligt detta är.

Caroline: Och kanske också vad som krävs.

Jan: Ja, alltså exceptionellt ovanligt att investera sig rik. Inte för att det inte går, utan för att det kräver stor uthållighet. Det är inte svårt, men kräver stor uthållighet.

Caroline: Har någon av dem investerat bara i indexfonder? Det är kanske svårt att veta…

Jan: Det vet jag inte. De har nog varit intresserade och engagerat sig. Frågan är om de slagit index över tid, om man mäter rätt. Det har iallafall haft en aktie-exponering, och då går förmodligen portföljerna med aktiemarknaden över lång tid. Mer eller mindre.

Våra första 15 år som investerare var (nästan) bortkastade

Jan: Du var inne på något nu när vi klippte. Det finns hopp för oss, sa du.

Caroline: Ja, ”vi kan fortfarande klara det, Jan”. Så sa jag. Men vi har ju våra företag som för oss är ekonomiskt bra och fördelaktigt. Men jag tänkte ju på att jag är jättesugen på att under lång tid lägga undan pengar i indexfonder. Det har vi ju gjort ett tag, men det är handen på hjärtat inte särskilt lång tid. Det är ju inte decennier.

Jan: Nej. Det stämmer. Vår resa är 25 år, och jag skulle kanske inte säga att de första tio eller femton åren är bortkastade. För att vi hade inte varit där vi är utan dem, men ekonomiskt sett har de varit bortkastade. De bidrog inte till vår förmögenhet. Det börjar närma sig tio år som vi regelbundet köpt indexfonder. 2014 var väl då som vi verkligen gjorde det stora skiftet.

Iallafall, frågan jag ställde till den här tråden i forumet var om det fanns de som investerat sig rika som vi känner till. Och svaret var att de kanske finns men är hemliga med det. Libertas skrev ”du behöver definiera rik”.

Vad jag är ute efter här är inte så mycket ett stort belopp. Nu blir det lite provprat. Det är inte så intressant om det är tio miljoner eller något annat belopp, utan det jag fiskar efter är relationen mellan instoppade pengar, avkastningen på dessa och en jämförelse mot index. Alltså var pengarna har kommit ifrån och hur de har investerats. Och en kompensation för tidsfaktorn. Där vi är just nu, så har vi tjänat ihop mer pengar än vad vi har investerat ihop. Om vi skulle göra detta avsnittet när vi är 75 år gamla, så kommer vi ha investerat ihop mer pengar än vad vi har jobbat ihop. Avkastningen på de investerade pengarna kommer alltså överstiga vad vi jobbat ihop.

Men det är bara att vara ärlig med att vi inte har investerat oss rika, utan det kommer från hög sparkvot och vi har fokuserat på att tjäna pengar i vårt företagande.

Det var faktiskt Aen på forumet som skrev något intressant här:

Om du tar evidensen mot aktiv investering på allvar och att man kan räkna med typ sju procent per år i genomsnitt i avkastning, så är det omöjligt att någon investerat sig rik på relativt kort tid. Det finns nog undantag, men så pass få att vi inte känner till dem. En effektiv marknad och allt sånt där skulle motverka att alltför många skulle kunna investera sig rika iallafall. Inte ens med Warren Buffets avkastning blir du rik på det sättet jag tror många tänker. Att inom ett par år kan de bli rika på investeringar. Det kan man nog med företagande förutsatt att man har god erfarenhet i branschen man går in i, så även om det tar lång tid. Det är svårt att bli rik, eller så tar det tid.

Aen i RikaTillsammans-forumet

Jan: Jag gillar detta. Detta är på något sätt en sammanfattning av tron att om man börjar investera så kommer man att bli rik. Det jobbar lite mot oss, mför det funkar oftast inte så snabbt. Då tröttnar man och går i fällan att man tror att det är svårt att bli rik i Malmö. Då flyttar man investeringsintresset någon annanstans. Då flyttar man till ”Lund”. Där är det nog lättar att bli rik. Men upptäcker att det inte var Lund heller. Jag upplever att den här frågan inte har adresserats.

Väldigt få pratar om det. Vi har ju heller inte gjort det. Man tänker att det finns andra investeringar, eller andra sätt att skapa sig en förmögenhet. Någon frågade Warren Buffet varför inte fler var rika, om det nu är så enkelt som han säger. Då svarade han: För att de flesta inte vill bli rika långsamt.

Trump har ägnat sig åt kapitalförstöring i sina investeringar

Jan: Vi ska gå in på vad för investeringar jag egentligen pratar om. Vilka är orterna liksom? Först ska vi ta det här; någon journalist (antar jag) har räknat ut om Trump varit bidragande till sin egen förmögenhet.

Caroline: Från Forbes magazine: ”It´s official. Trump would be richer if he had just invested his inheritance in SOP 500.”

Jan: Ja, så Trump skulle varit rikare om han bara investeat sitt arv från sin pappa i en amerikansk indexfond. Hur mycket rikare räknade en annan författare/journalist ut på Yahoo.

Caroline läser: ”Trump worth 10 billion dollars less than if he had simply invested in index funds.”

Jan: 10 miljarder dollar har Trump än om han skulle investerat hela arvet i en indexfond. Och det ironiska är att han till och med skrivit (medverkat till, med sig själv som författare) flera böcker om hur man blir rik….”The art of the deal”…”Affärsmannens väg till rikedom” typ. Och så tittar man närmare, och skrapar på ytan. Det har kostat honom 100 miljarder dollar i alternativkostnad än om han bara hade bott kvar i Malmö och haft sin indexfond.

Detta tycker jag är intressant. Detta upplever jag inte att någon pratar om.

Så här ser investeringstrappan ut

Den här jämförelsen hade varit sjukt intressant att göra för många människor. Den här arvtagaren, eller den här artisten…som vi alla tror är en duktig investerare. Jag är den första att erkänna att jag är en sucker i det här spelet. Jag har trott att investeringstrappan är inkrementell. Man börjar på go-cart när man är liten, det är begränsat, det är tryggt. Är du sen riktigt duktig, så kommer du att hamna i formel 1 så småningom. Du gör resan..till Formel 1000, Formel 2000…..alltså jag kan inte ens skiten. Men, jag fattar ifallafall att det är en trappa upp.

Detta är metaforen för att gräset är grönare på andra sidan. Om vi nu kommer tillbaka till Malmö…så påstår jag att de flesta påbörjar sin investeringsresa i någon form av entré-lösning som väldigt ofta är en blandfond eller en indexfond. Har man inte varit och pillat i sin premiepension så börjar man med AP7 Såfa, en indexfond. Det är billigt och brett, tryggt. Man äger pyttesmå andelar i alla de största bolagen i världen.

Här går man nu upp för investeringstrappan (som är bullshit). Då går man från indexfonder och tycker att man börjar få koll och vill levla. Det kanske blir nischfonder eller temafonder. Nu vill jag ha Ny Teknik-fond, eller Hållbar energi-fond, Bil-fond eller en klimatfond. Brett, men med ett tema.

Caroline: Som säger något om dig.

Jan: Jag har flyttat från Malmö till Lund. Det är dyrare att bo i Lund än Malmö. Entré-lösningen kostade 0.03-0.04 procent. Tema-fonden kostar 1 procent, kanske 1.4 procent till och med. Jag har ökat min utgiftsmassa. Men så börjar jag tänka att det inte är så roligt. Vad är en fond? I en fond finns det aktier. Jag kanske ska doppa tårna.

Caroline: Exakt. Jag träffade folk i Lund som pratade om annat.

Jan: Javisst. ”Visste du att i Åkarp eller Hjärup, där kan man börja tjäna pengar. Vi åker ofta dit. Du kan strunta i dina avgifter i Lund. Du kan ju köpa aktier direkt.” Man tänker att man är nybörjare och vill börja med det som är kvalitetsaktier. Lite investmentbolag, utdelningsaktier, kända som Microsoft, stora bolag. Man håller på med det lite och betalar courtage-avgift när man handlar med aktier. Redan här börjar man underprestera mot index, eftersom det är extremt svårt att göra med enskilda aktier. Man tycker dessutom att det går lite långsamt i Hjärup.

Men så ser man att det går ett tåg till Eslöv. Nu flyttar vi till Eslöv, där går det fortare och så börjar man investera i enskilda nisch-aktier eller förhoppningsbolag, till exempel SBB, Evo, Sinch, Fingerprint eller de där som ju går bra. Small cap-aktier. De rör sig mycket så där kan det gå fort.

Man får dessutom kickarna. Det är lite dålig likviditet, så nu börjar man betala avgift i ”spreadar”. Dålig handel i aktierna gör att du inte kan sälja alla dina aktier i ett bolag för samma kurs. Och så kommer det courtage.

Sen tröttnar man och blir bränd.

Caroline: Tänkte precis fråga när man får på flabben.

Jan: Man får på flabben här efter ett tag. För 20 år sedan var det på aktier som Anato, Ericsson, Telia. Vi har alla de här som går upp och ner. Fram till för en vecka sedan var det SBB. Ibland är det Evo, ibland Sinch. Nästa år kommer något annat.

Sen känner man att man inte orkar med de här svängningarna. Jag börjar titta på alternativa investeringar, peer-to-peer, Saveland, andra crowdfundade typer av investeringar som Funded by me, Pepins. Man kanske kollar på krypto och får gärna en filosofi med på köpet. För plötsligt blir man ju någon i den här sfären. Ju högre upp du kommer i trappan, desto mindre kan andra. Så då blir man ju någon som kan något.

Vi har ju investerat i vin. Osäkra lån kan man hålla på med, sådant som man ger till företag. Man kan hålla på med investeringar i solpaneler, Trine. Sånt har ju vi gjort.

Här finns allt. Är du intresserad av vin, så finns det vininvesteringar. Det finns fastigheter, vindkraftsparker etc. You name it, you got it. Här finns dessutom sådant som är scams etc.

Caroline: Såklart, men det som är legitimt är sådant som folk tror på, både de som driver projekten och de som investerar i dem. Inget konstigt.

Jan: Ja. Och med jämna mellanrum så exploderar vissa av dem. Olika kryptovalutor etc. Men man känner att detta ändå inte var grejen. Man vill bort från det.

Caroline: Vad är det man är med om då egentligen?

Jan: Vi behöver bara titta på oss själva. Man får till exempel inte ut sina pengar, de är inlåsta i ett visst antal år i en investering. Stora förluster ifall konkurs inträffar. Man blir lurad. Eller att vissa projekt i de alternativa investeringarna inte funkar.

Detta är därför du blir VIP:ad (men det är du själv som betalar)

Caroline: Vad kommer sen?

Jan: Vellinge.

Vellinge är ju svår att flytta till, för där är tröskeln hög. Man måste investera minst en miljon i taget. Och så ser man de där från private banking, vip-människorna. Du kan få vara med i Coelis investeringsnätverk, eller ett exklusivt affärsängel-nätverk. Vellinges affärsänglar. Jag bara hittar på, vet inte om de ens existerar i Vellinge. Du får vara med och investera i det här ”buy-and build”-företaget som sen kommer att gå till börsen och bli värt jättemycket. Eller den här scale-up:en. När padel blev stort var det någon som skulle köpa upp alla padel-hallar och bygga en padel-koncern. Detta är exklusivt, inte vem som helst kan investera. Du blir bjuden på lunch och folk är uppklädda i kostym.

Här pallar man själv inte ta alla tillstånd för att bedriva den här typen av investeringar, så då vänder man sig till professionella som har tillstånd eller 150 000 Euro, för då behöver man inte uppfylla samma stränga krav från myndigheter. Man förutsätter att de som kan investera 150 000 Euro redan är duktig.

Man får inbjudan till event, till exempel till Carnegie. Jag försöker inte hänga ut Carnegie, utan detta gäller de flesta family office som jobbar på detta viset.

Caroline: Stämmer det då, att om det inte är du som betalar, så är det du som är produkten.

Jan: Ja. De får betalt från de som de reser pengar till. Ju längre upp i kedjan du kommer, desto mer betalar du. Det är det som är ironin. Om man tittar på det här och undersöker hur rika människor investerar sina pengar, så har de dem högre och högre upp i trappan.

Nu är vi uppe i Formel 1-nivå. Det är inte bättre men ser så ut, därför att de som säljer har bättre marginaler. Så de kan wine-and dine sina investerare. Får de in en person som investerar 10 miljoner för att du bjuder på middagar, månadens outlook, nu bjuder vi in den här seniora ekonomin som ska prata om räntan….jag får de här inbjudningarna nu så att jag bara vill kräka på dem. Man pratar om scale-ups, AIF:er, passiva fastigheter, pre-IPO:s och massa sånt.

Caroline: Jag förstår. Är det något bra med allt detta?

Jan: Man tror ju det när man bor i Eslöv. Då tror man fan att bo i Vellinge är the shit.

Caroline: Vi har ju pratat om människans vilja att bygga upp något, att skapa bättre förutsättningar.

Jan: Ja de som säljer gör sig ett bättre liv.

Jag har trott på det här. När vi var på de lägre nivåerna, så var det mindre summor. Men när vi investerade en miljon, så skulle det bli buy-and-build, och våra kompisar som är rikare investerade tio miljoner. Det var ”who´s who”. I detta – geografiskt i Malmö – så var det de kända personerna som brukar investera. Fina stamtavlor. Fyra år senare, har vi fortfarande inte fått tillbaka våra pengar. Då är vi tillbaka på den första bilden: ”Are you ok? No, I´m invested in an industry run by fucking clowns.”

Nu när jag har varit i den onoterade-världen, har jag kompisar som också är där och som har tröttnat och vill ha hjälp av mig. De vet att jag har jobbat med styrelsearbete, gillar kluriga problem etc. Nu när jag återigen skrapar på ytan, så har jag träffat VD:ar som inte kan skilja på en resultat-och balansräkning, har fått en reviderad aktiebok (godkänd och stämplad av en stor revisionsfirma) – där styrelsen är legalt ansvarig för att hålla reda på vem som äger aktierna i företaget – som är fel.

Jag har sett avtal som är så dåligt skrivna att man inte tror att det inte är sant. Jag har sett företag som är dåligt skötta, som har tagit in miljontals kronor från investerare i det här sammanhangen där det ska vara framtiden etc. Och pengarna är borta.

Jag kan vara färgad av att jag har kommit in i dessa företagen då det är kris. Men det går i linjen med att de flesta företag inte lyckas.

Jag berättade om detta för Moa, vår vän och coach. Hon liknade det vid att man sitter och äter lunch med Kalle Anka. Sen reser sig Kalle Anka och går iväg och man inser att han inte har några byxor på sig.

Nu har det varit ett år då det har varit tufft. Innan har man kunnat komma undan med att man bara har rest nytt kapital. Det är slut på pengar i företaget, vi gör en ny emission, gärna på en ny värdering av företaget, så blir alla glada. För då har alla tjänat pengar.

Caroline: Absolut. Men klippte du bort det i förra avsnittet när jag blev så förbannad? Jag blev ju arg för om jag hypotetiskt är investerare så känner jag mig lurad av sådana företag.

Jan: Jag tror inte de göra med flit.

Caroline: Nä. Nä. Visst. Men det är bortklippt? Min ilska över sådana företag.

Jan: Ja. Grejen är vidare här…Det är clowner! Jag kan inte vara kvar i Vellinge! Man tänker: Skanör.

Caroline: Hahahahhah……!!

Jan: Skanör, det är ännu dyrare hus där.

Caroline: Där vet de vad de sysslar med.

Jan: Vi lämnar den svenska elitserien. Vi flyttar till NHL. Vi kommer till de riktigt exklusiva investeringarna.

Caroline: Vilka är det? Vi är ju typ redan högst upp. Där man blir ”wined-and dined”.

Jan: Ja, men här blir man också det. Här blir du flugen till Monaco för att gå på Formel 1. Är du med? Det är inte längre fina hotellet nere på stan.

Caroline: Okej. Det betyder att jag måste lägga in en massa pengar. Jag betalar ju i princip själv för den resan.

Jan: Ja, vem är det som betalar?!

Caroline: Jag.

Jan: Då är vi inne på private equity, private credit, venture capital.…

Caroline: Det kräver av en att man är imponerad av den typen av event.

Jan: Jag tror så här…är man inte imponerad så är det något fel på en. Då fattar man inte status-grejen i samhället.

Caroline: Nej, det kanske är så. Men jag hade en period när jag gjorde typ slut med det…att vara imponerad. Jag sa att jag aldrig mer kommer att vara imponerad av fina golfbanor och sånt.

Jan: Jag vet.

Caroline: Jag tror inte heller att du är imponerad.

Jan: Nu är jag förbannad. Men jag tror att det är en efterhandskonstruktion nu att vi inte varit imponerade.

Caroline: Nej, jag tror inte det. Jag minns att det var ett tag sedan jag pratade med dig om detta, att det var slut för min del med ytligt skit.

Jan: Ja, du hade nått peaken i din värld. Jag har i alla år funderat över nästa grej. På universitetet tyckte jag det var en sandlåda, och längtade ut i företagsvärlden. Där skulle det vara ordning och reda, för där handlar det om pengar. Men det är typ en större sandlåda där.

Caroline: Nu är du förbannad, men är du fortfarande imponerad?

Jan: Nej, för jag ser ju att de sitter där med brallorna nere. Jag känner mig som idioten i rummet. Här kommer min värderingskonflikt. Jag hade kunnat tjäna sjukt mycket pengar på att förmedla investeringar i Rikatillsammans. Om jag bara hade ställt mig utanför investeringstrappan och sålt skiten vid varje steg. Om jag bara hade pratat om vilka fina investeringar jag kan ge access till.

Att vara först in i en investering är status för de riktigt stora

Caroline: Ja, precis. Då kommer liksom den här: ”Vet du vem jag träffade på den där investeringsträffen? Anders Borg”…typ. Så känner man att man får vara med i de fina kretsarna.

Jan: Ja, typ. Jag ska inte säga något om Anders Borg, men jag har stött på honom i de översta trappstegen för han hänger där. Han är kanske ändå en av de sunda där. Det finns många som är osunda.

Caroline: Jaha. Whoever, det kan vara vem som.

Jan: Om vi ska prata om stora aktörer inom investeringar, så kan vi ta upp Sequoia. De är en investeringsfirma, som stolt deklarerar att de investerade i Uber först och Rbnb med flera. Det är först som blir status i den världen. Varenda idiot kan få in pengar, pengar finns så tävlingen blir vem som är först in i en investering.

Nu har vi haft explosionen i kryptobörsen FTX. Här är något som du skickade till mig:

Riskkapitalbolaget Sequoia som har investerat totalt 2.3 miljarder kronor i FTX värderar nu om sitt innehav till 0 kronor. Det ska tilläggas att FTX varken har en fungerande styrelse eller ekonomichef.

SvD:s Tech brief nyhetsbrev

Caroline: Gah! Var det jag som skickade det till dig?

Jan: Ska tilläggas att det framkommit att Sam Bankman-Fried i FTX kunde ändra i redovisningen i bolaget utan att andra fick någon notis om det. När hans trading-firma gjort förluster flyttade han kundernas pengar för att täcka förlusterna.

Caroline: Jag förstår varför du sa att han kan hamna i fängelse.

Jan: Då är vi tillbaka till ”Are you ok? No, I´m invested in an industry run by fucking clowns”.

Clinton och Tony Blair var på Bahamas för att vara med på ett event med FTX nyss. Who´s who…igen. Bankman-Fried var en superstjärna.

Hur myten om investerings-geniet föds

Caroline: På Fortunes framsida fanns en bild på Sam Bankman-Fried och texten ”The next Warren Buffet?”

Jan: Ja. Då kommer också de här nya berättelserna. ”Han pitchade för Sequoia. Det var en skitbra presentation, och jag gick förbi och kollade på hans dator, och the fucker (Sam Bankman-Fried) spelade League of Legends samtidigt som han pitchade…” Du vet, han var ju så smart att han kunde spela spel samtidigt som han pitchade för ett stort bolag. Han wowade alla investerare…typ.

Det är så myterna om investeringsgeniet föds.

Bara man får vara nära ett geni. Då är det värt vad som helst att få vara med och investera.

Välkommen till Skanör!

Sen kommer CNN:s rubrik: ”In less than a week, Sam Bankman-Fried´s 16 billion dollar fortune evaporated”.

Caroline: Det är speciella tider nu, så att vi får syn på det här. Jag menar inte bara de spektakulära explosionerna.

Jan: Det har funnits länge. NFL-spelaren Tom Brady och hans fru Gisele Bundchen satte 650 miljoner dollar i FTX.

Caroline: Hur mycket har de? För nu ska de skiljas.

Jan: De har 650 miljoner mindre nu än vad de hade i augusti.

Caroline: Jag måste bara lägga mig ner lite. Nu ska de skiljas, Jan. Undrar om det var så att en av dem tog beslut på att sätta pengarna i FTX, eller båda….Fy fan.

Jan: Då ska ju Sequoia ska antas vara proffs. Jag läser här från nät-tidningen Decrypt:

”Star Athletes like Tom Brady, Steph Curry, Naomi Osaka joined up, appearing in FTX commercials endorsing crypto to an increasingly wide audience. FTX´s Superbowl commercial this year starring Larry David only furthered that push. Along the way, the firm raised vast troves of cash from investors: a 1 billion dollars in series B in July 2021, another 421 million dollars in October 2021, and 400 million dollars more this past January. That doesn´t include fundraising for FTX US, a separate exchange serving the United States. FTX was valued at 32 billion dollars as of it´s most recent raise in January.”

Decrypt.com

Caroline: Det är ju också för att det handlar om så stora summor som det kryper i en. Och för att det är ett skådespeleri. Alla är med och skådespelar.

Jan: Ja, detta är Skanör. Välkommen till Skanör! Jag är så fed up med det här. Längs vägen skriver Frodo i forumet att det skrivits ytterligare i Fortune om det här:

FTX also attracted capital from the Ontario Teachers’ Pension Plan, Sequoia Capital, Lightspeed Venture Partners, Iconiq Capital, Insight Partners, Thoma Bravo and Masayoshi Son’s SoftBank Group Corp. These investors, among others, are set to lose all or most of their invested cash.

Fortune.com

Caroline: Ingen pension till Ontarios lärare?

Jan: Jo, tack och lov så var det en mindre del av hela deras innehav. Förstår du vilken charad hela den här FTX-grejen varit?

Caroline: Ja, och nu fick vi syn på den här charaden för att den varit så omfattande och att det nu skrivs mycket om den. Men det finns ju andra charader. Många charader.

Jan: Många charader. Detta är inte ett enstaka fall. Det är skrämmande. Vi kan ta några till. Bloomberg släppte en rapport.

Bloomberg har räknat ut att det är en enorm förlust för riskkapitalister mellan 2021 och 2022, mellan toppen och botten skulle jag säga att det är mer än 50 procent. Vi har Cathie Wood, en poster-girl för investeringar. Hon driver fonden ARK Innovation som i februari 2021 hade gått sju gånger index. Investerade du i en indexfond, typ Länsförsäkringar Global, från 2017 så var du en förlorare, för då hade du haft sju gånger mindre pengar än om du investerat i hennes fond. Idag, 10 november, är indexfonden bättre än hennes kapital.

Bitcoin är snart tillbaka på ett lågt värde. Alla som inte investerade i bitcoin fick höra ”have fund staying poor”. Snart är indexfonden i kapp. Jag har en hel tråd i forumet, som heter saker som ”Missade du Ny Teknik-tåget, igen fara! Din indexfond är snart i kapp!” (eller vilket tåg det nu är du känner att du missat)

Caroline: Vi har inte investerat i krypto.

Jan: Nej. Jag känner att jag ger upp och flyttar tillbaka till Malmö (indexfonden). Nej, gräset är inte grönare på någon annan sida. Jag börjar fundera över RikaTillsammans version 3.0 nu, för jag upplever att jag får mycket feedback om att vi pratar om indexfonder hela tiden. Vissa frågar mig om vi inte ska göra något annat. ”Är det inte dags att lämna?”

Och vart ska vi gå då? undar jag.

Det kommer att ta oss 10 år att sopa upp från våra investerings-resor

Jan: Någon vill då att jag ska flytta till Eslöv. Jag har bott i Eslöv och jag vill inte tillbaka. Detta kanske låter drygt, men det kommer av en frustration.

Caroline: Du försöker dela med dig av det du har sett på alla de här ställena, och hjälpa andra. Jag känner ju dig sedan många år tillbaka. Du är ju jädrigt duktig på att se vad som egentligen pågår på scen. Det är en av dina stora styrkor. Du går inte på saker så lätt, om de inte ligger i linje med dina värderingar.

Jan: Ja, men det tar ett tag innan jag kommer dit. Jag brukar ju ha målat upp en bild av hur fint jag tror att det är. ”Vellinge, Carro, när vi kommer dit, då blir det jättebra.”

Caroline: Ja, fast när bevisen dyker upp så tittar du på dem.

Jan: Javisst, men jag behöver ju flytta till Vellinge och bo där ett tag. Och så inser jag att det är en charad.

Caroline: Då fortsätter du ju inte att låtsas att den typen av investering är bra.

Jan: Nej, jag kan inte. Då går jag ju sönder.

Caroline: Ni som läser får ta det som att vi försöker ge bort det bästa vi kan, av vad vi gjort för investeringar och vad du har sett på ditt håll.

Jan: Om jag nu kollar på vår balansräkning, så kommer det ta oss tio år att sopa bort resterna från Vellinge, Höör och Eslöv etc.

Caroline: Det är ju sjukt viktigt, det du säger nu. Det är inte bara att säga till sig själv ”Aph! Nu gjorde jag den investeringen där, och det gick ju inte bra, och nu vill jag tillbaka till indexfonder.”

Jan: Nej, precis, för vissa investeringar kommer du inte ur. Man kan inte helt stryka dem från balansräkningen, för de ligger i företaget. Jag hade en del av det här med charaderna på känn i våras. Minns du att jag sa att jag var nyförälskad i indexfonder? Jag har inte hört någon annan prata om detta…..

Caroline: Mna tror kanske att bara man kommer till nästa nivå av investeringar, så kommer det att bli andra bullar. Nu kommer jag till ur-människan i tankarna igen. Som jag alltid gör. Då var man förmodligen en hjälte som vandrade iväg och sedan kom tillbaka med vete, innovationer som pilbågen eller något annat. Då var det en tillgång att hela tiden titta efter det grönare gräset.

Hur influencer-yrket funkar (det är inte de bästa investeringarna som betalar oss bäst)

Jan: Ja, och här hamnar jag också i en inre konflikt och nu börjar prata om RikaTillsammans version 3.0. Ska jag hjälpa andra att flytta till Vellinge? Det är ju det många önskar. Många vill att vi pratar om de här investeringarna som inte är indexfonder, när jag själv helst bara vill investera i dem?

Det får följdverkningar, för de vi vill jobba med och göra samarbeten med finns redan i Malmö och de vet om att de är bra, och betalar inte oss särskilt bra. De som betalar oss bäst är de som finns i Skanör.

Hur vi ska driva vår business? Det är ju inte läsarnas problem, vi sitter och funderar intensivt själva just nu.

Vilket behov tillfredsställer du genom att vara med och investera?

Jan: Jag tänkte också på att vissa investeringar man gör och som känns spännande tillfredställer ett annat behov man har. Det handlar inte bara om pengar, och så lurar man sig själv att det är pengar det handlar om. Jag var med i ett investerar-nätverk. För jag tänkte att där fanns människorna jag ser upp till. Här är de som sålt sina företag, de är duktiga investerare. Men det lärde jag mig snabbt, att bara för att man är duktigt på attt driva upp företag, så betyder inte det att man är en duktig investerare. Man är duktig företagare kanske. Men så såg jag att de höll på med investeringar. Och jag frågade så här; ni som har investerat i alla dessa onoterade bolagen (som vi också gjorde, för det skulle man), jag har inte tjänat några pengar, har ni det?

Caroline: Haha, du är så rolig Jan. Lite naivt ställer du den brännande frågan.

Jan: Jag kände ju mig som idioten i rummet. Jag gillade folket men gick back på att vara där. och det visade sig också att de inte hade tjänat några pengar. Så då frågade jag mig själva varför de är där, och insåga att det inte var pengarna – bara. De har ju sålt sina bolag, och går nu på alla de här eventen typ ”språngbärda” eller fejkade styrelsemöten etc. Har man varit VD och grundare i nästan hela sitt liv, fått ha människor som rapporterat till en så känns det kanske tomt när det är borta. Då är detta perfekt för här ger man pengar till någon, och den måste ju lyssna på en för det är svårt att få pengar och sedan inte lyssna på den som gett en pengar.

Så då får man vara signifikant och ha något att göra om dagarna.

Caroline: Nu låter vi ganska dryga, men för mig är det helt okej att prata om saker så här, för vad det är vi ser.

Jan: Ja, det är ju helt okej att folk lägger en massa pengar på sina hästar. Det är ett hobby, och det tillfredsställer något och är kul. Men i investeringsnätverk så låtsas man att det handlar om något annat. Man pratar om vilka möjligheter som öppnats bara för oss. Men i min värld så skulle jag kunna döpa det till ”Ensamma öldre herrar med för mycket pengar, kom och häng med andra och tillfredsställ dina känslomässiga hål i livet”.

Caroline: Du får betala för det, förresten.

Jan: Du får komma hit på vår ”senior outlook” (som är som en syjunta) men man döper det till något annat viktigt. Exklusiva investeringar bara oss i det här nätverket, bara för den som har fem miljoner kronor eller mer.

Caroline: Undrar om det inte handlar om sex också. Det gör det säkert på ngågot plan. Att man får tillgång, eller beundran åtminstone, men inte från vem som helst. Det ska vara ett visst skikt.

Jan: Ja, har du pengar, så får du status, så får du sex, så överlever dina gener…..typ. Ber om ursäkt att jag låter sjukt dryg, men jag har tydligen gått och burit på detta. Jag sa att det var lite kräk i början på avsnittet. Nu får jag säkert inte komma tillbaka till de sammanhangen.

Caroline: Vet du var? Vi vill inte komma tillbaka. Och vi vill inte bli bjudna till Monaco. Jag är inte imponerad.

Nobelpristagar-syndromet

Jan: Om jag skulle summera så har de flesta rika inte blivit rika genom att investera. Jag har mer och mer respekt för de som tjänar vad de behöver och sen checkar ut. De verkar dock inte synas och höras så mycket. Sen vill jag att man slutar sätta folk på piedestal, speciellt inom investeringssammanhang. Min upplevelse är at rika människor inte är särskilt bra investerare, tvärtom, de verkar ha mer skit i sina portföljer. Ju rikare du är, desto fler ”alternatives” har du. Men jag har svårt att se hur des lår en indexfond över tid.

Dessutom tror jag att det blir väldigt mycket det här ”Nobelpristagarsyndromet”. Man har någon som fått Nobelpris, och tänker att den människan är supersmart för hen har vunnit Nobelpris. Och så frågar man den här nobelpristagaren i medicin vad vi ska göra åt klimathotet.

Jag tor det är väldigt viktigt att inse hur lite vi kan utanför vårt specialområde. Träffar du en rik person, fråga hur hen har tjänat sina pengar. Berättar denne om företagsresan som gjorts, ta då råd om företagande i den specifika branschen. Det är inte säkert att råden funkar i alla branscher ens. Men lyssna inte på hur de investerar sina pengar

Förmodligen är det katastrof.

För mig själv, har jag lärt mig, att även inom investeringsbranschens högsta liga finns det idioter. Folk simmar med brallorna nere och gör konstiga grejer. Min erfarenhet så här långt är, att ju exklusivare investering, desto mer får du betala och göra någon annan rik.

Vi vill inte sälja resor till Eslöv, Skanör och Vellinge

Jan: För ett bra tag sedan skrevs det en bok med titeln ”Where are the customers´yachts?”

Caroline: Vi har pratat flera gånger om den boken, men inte läst den. Nu kommer vi tillbaka till Kiyosaki och boken Rich dad, poor dad. Nu när han då har pratat om sofistikerade investerare so om det vore något bra, är resten av det värt attt läsa?

Jan: Ja, för boken handlar om ett sätt att tänka. Om någon som läser detta sugen på att bli rik, starta ett företag och sälj. Men det vill inte de flesta av oss. Jag har kompetensen att sälja, nätverket och till och med produkterna, men det går bara inte. Jag hamnar i en värderingskonflikt. Det blir till viss del inautentiskt, just nu iallafall, jag kanske ångrar mig senare ovh ombestämmer mig i framtiden. Men just nu kommer jag inte runt det.

Det viktigaste nu är inte att tro att det inte är lönt att spara och investera sina pengar, och sen ta ut dem från Lysa eller sina indexfonder. Det är inte det som är poängen. Det går att investera sig rik, det bara tar tid. Det är långsamt. Det kräver inte så mycket en arbetsinsats, det kräver att man är oengagerad i sina indexfoner och inte loggar in så ofta, man är passiv.

Jag hoppas att detta är starten på en diskussion. Om någon har upplevt samma resa med investeringstrappan. Det skulle vara sjukt spännande att höra.

To be continued, och det sker i forumet. Kommentera gärna. Allt är Kimarites fel. Kram och hörs i forumet!