Vi kan absolut dyka ner i det. Men det hänger mycket ihop med:
Vi (jag) har en del gamla synder och onoterat är ett lite speciellt djur där man ibland blir tvingad att följdinvestera eftersom det är orimligt dyrt att inte göra det. Om vi kan få ihop en del frågor så kan vi säkert göra ett helt onoterat avsnitt, har ju rört mig en hel del i den världen.
Är du säker? Har du nått den? Är genuint nyfiken för att för mig - så flyttas den gränsen kontinuerligt. Det är sjukt frustrerande och jag försöker hela tiden förhålla mig till det. Liksom varje år (iaf de senaste åren när börsen gått upp) ökar en egna kapital så man borde ju vara mindre orolig, men känslan är konstant.
Sjukt viktig insikt. Det är ganska tuff förväntning att ha på sin partner att man ska vara allt för en. Så du har rätt, kanske borde hitta någon annan att kunna fira den med. Men då dyker det ju direkt upp hjärnspöken kring det också…
Håller helt med. En insikt för mig var när en kompis sa: “Ett firande behöver inte vara en konsumtion.” Men jag är så otränad i något annat att jag famlar.
Absolut. Det handlar ju också om att låta livet kännas lika bra som det är. Men för mig där jag är just nu och har varit i snart ett år, så tycker jag att det är jätteklurigt. Jag fattar rationellt att det är sjukt mycket som är så bra, men jag kommer inte ifrån att en viss nedstämdhet eller längtan efter något ospecifikt annat.
Ja, detta. Är något som jag försöker och mitt angreppsätt är att tacka ja till mer av sådant som har med relationer att göra. Men jag har ju också lite målat in mig i ett hörn där mycket av mitt liv har kretsat kring jobb, dvs. att jag inte har haft andra intressen utanför jobbet.
Liksom, varför ska jag spela dataspel som inte skapar något, när jag kan jobba med något som jag tycker är lika kul och dessutom ger pengar och dessutom bygger ett långsiktigt värde. Problemet blir ju att nu står jag ju där utan hobbies och är lite famlande (vilket också är okej, så klart).
Förlåt! Funderade på att klippa bort det, men i brist på annat som liksom illustrerade känslan från 1994 när man var 13-årig kille och vann en viktig handbollsmatch.
Hahaha… Sirenernas sång är ju lockande…
(Och har ett möte idag med ett företag om förmånscyklar… 
)
Hahaha, tack för ett gott skratt! Kan se det lite framför mig. Hälsa henne!
Kan du inte omdesigna dem till “ett rikare liv”-möten utan penga-biten?
Insåg inför del 2 att jag själv inte räknade med alternativkostnaden (eller intäkten) på att investera pengar som nu står i huset. Så jag kommer få komma med mössan i hand och ge Caroline rätt - och äta upp att inte heller jag kan skilja på en resultat- och balansräkning.
Ser framför ett stort: “Men, vad var det vi sa?” Eller som på korridoren för 20 år sedan där alla fattade att det var något på gång mellan mig och Caroline långt innan jag fattade… Känns ibland som återkommande tema i mitt liv att jag är sist med på tåget.
Alltså, på riktigt, jag är lite livrädd för det här. 
Har hört så många skräckhistorier.
Tack! Ska prata med lite mer @RicardNylund som jag tycker ha bra smak som man. 