Nedan följer en automagisk transkribering av intervjun gjord med hjälp av AI. Det innebär att den inte är ordagrann och kan innehålla fel.
Visa hela transkriberingen
Jan: Då har det gått ett halvår sedan nyår, och det brukar vara dags för dig och mig att göra en sådan här depåstopp i livet - en avstämning för att se hur det här halvåret har gått och vart vi är på väg. Idag har jag varit lite extra inspirerad inför den här träffen, både för att det har hänt mycket i vårt liv men också för att jag har gjort den här rapporten - den här rika-tillsammans-livshjulet som vi alltid brukar göra för att skaffa oss översikt i livet.
Till skillnad från tidigare, där man bara fyllde i områden, så har jag nu tagit fram 45 frågor och sammanställt dem i en superfin rapport med ditt bästa område, sammanlagda poäng och så vidare. Vi har inte pratat om det utan jag skickade bara en länk, och sen har du gjort det. Så jag är som ett litet barn på julafton att vi ska prata om detta.
Jan: Varför känner du sådan…
Caroline: förväntan? Är det för att du själv vill… Alltså, ser ditt hjul bra ut? Eller är du nyfiken på mitt hjul?
Jan: Både och. Jag har inte kollat heller. Vi har inte kollat på varandras. Du som lyssnar eller tittar får hänga med live när vi har det här - live-reaktioner när vi pratar om det.
Bakgrund och syfte
Jan: Men jag tänker, ska vi säga något mer om syftet? Vi har gjort detta i några år, ända sedan typ… Ja, men det måste vara tio år sedan 2024. Nej, nej, nej. Vi började ju med det här - du var ju med Charlie Söderberg för mer än tio år sedan. Han frågade: “Hur många av er har varit på en kickoff med jobbet?” Och typ alla räckte upp handen. Sen frågade han: “Hur många av er har varit på en kickoff med er respektive?” Och typ vi räckte inte upp handen.
Caroline: Det var många som inte gjorde det.
Jan: Och han sa: “Men är det inte konstigt att vi lägger ner massor tid och energi på att uppfylla arbetsgivarens dröm?” Arbetsgivaren plockar fram frågor som: Var är vi? Vart är vi på väg? Vad behöver vi göra bättre? Borde man inte göra detta i sitt eget liv? Borde man inte göra detta med de människor man tycker om? Då började vi med det. Sen har vi gjort det i olika former. Sen så här strukturerat nu med livshjulet - det är inte så länge, kanske två, tre år.
Jan: Det är bara att kolla tillbaka till de gamla avsnitten. Men ska vi börja med de samma nio områden som vi alltid har pratat om: jobb och karriär, bidrag i världen, njutning, glädje, kreativitet, pengar, ekonomi, förmögenhet, boende, miljö, livsstil, personlig växt, mening och andlighet, hälsa, energi, välmående, vänskap, relationer, nätverk, partner, kärlek och familj, och sen tid, egen tid och närvaro.
Det är exakt samma områden, men till skillnad från förut - då våra supporters på Patreon bara fick en Excel-fil - kan jag säga att jag inte sagt det tidigare: du som är supporter, rika-tillsammans-supporter på den här sittplats eller indexfondnivån, du kan göra det här utan kostnad.
Sen för dig som bara lyssnar på det här kan du antingen köpa just det här eller bli supporter, så kommer du få sådana här verktyg varje månad. Ja, precis, så det är på Patreon då. Där finns en länk i beskrivningen. Men för första gången har vi en sammanräknad skattning på alla de här poängen, för att det här är ett verktyg.
Anledningen varför vi behöver sälja är för att verktyget som jag har skaffat för att använda det här inte är gratis - vi betalar för varje sådan här rapport.
De första resultaten
Jan: Så livet är en tävling, Caroline. Vad fick du?
Caroline: Livet är inte en tävling. Vad roligt att du inleder med det. Kanske du vill berätta först?
Jan: Det viktiga är att delta. Det viktiga är att vinna. Nej, vad skojar jag. Jag fick en sammanräknad skattning på typ en sjua. Vad fick du?
Caroline: Åtta av tio.
Jan: Så vad känner du om en åtta av tio då?
Caroline: Det är ganska bra och det stämmer kanske hyfsat bra.
Jan: Är ditt livshjul runt?
Caroline: Alltså, du menar om det är balanserat liksom, eller om jag har någon sådan här eke som bara är ett av tio?
Jan: Ja, men precis. Jag tänker så här att för många är det ett rikt liv. Kanske man tänker inte på det, men att det är balans mellan massa olika områden. Det spelar ingen roll om man har supermycket pengar om man inte har några vänner eller om man inte har hälsan. Vi hade en god vän som fick stroke, 58 år gammal. Pengarna på kontot spelar inte jättestor roll i det sammanhanget. Så det första jag tänker är: är det hyfsat runt? Är livet i hyfsat balans, tycker du?
Caroline: Ja.
Jan: Tack, Jan. Hur är det för dig?
Caroline: Jag skulle precis fråga - säg nu hur det är för dig.
Jan: Jo, det är också ganska balanserat förutom det område där jag har lägst. Och vilket är det då?
Caroline: Där är det så att… to be continued. Nej, men det jag har lägst på är njutning, glädje och kreativitet.
Caroline: Jag trodde ändå det skulle vara högt på dig. Jaså? Du har ju varit så himla begejstrad över din programmering och så. Det gillar ju du.
Jan: Jag tänker att vi kommer till det. Men sen tänker jag också, om vi ska kolla på de olika delarna…
Jobb, karriär och bidrag i världen
Jan: Jobb, karriär, bidrag i världen. Vad fick du där?
Caroline: 86. 86 procent nöjd.
Jan: Och det har nog inte varit så högt på länge.
Caroline: Jag tror att det är högst någonsin de år som har gått. Men det är väl också för att jag utbildar mig nu till sjuksköterska.
Jan: Hur går det? Berätta för dem som lyssnar. Nu är terminen slut här.
Caroline: Ja, det har varit lite skakigt på slutet av terminen.
Jan: Ja, men berätta.
Caroline: Dels är man ju trött. Vi har haft hela anatomiboken - vi har strukit över hela anatomin. Vad ska man säga? Brushed over, tänker jag. Vi har inte gått in i detalj, men det känns ändå som att man ska kunna skitmycket till tentorna. Efter första tentan då, där vi tog halva anatomiboken, var de flesta trötta.
Då skulle man fokusera på att läsa andra halvan av anatomiboken och göra praktisk tentamen, där man visar att man kan ta blodtryck på en kompis och sätta en sådan här nål i armen på en trapp. Man kan sätta dropp och göra injektion. Alla var väldigt upptagna med att öva.
Sen har inga… jag vet inte, det var säkert någon som satt med anatomiboken samtidigt. Men det kommer som en sådan liten kalldusch sen att “ja, visst ja, jag har anatomiboken och farmakologi och läkemedelshantering”. Så många som jag träffar upplever att de nog inte klarade tentan som var den tredje juni. Men då får man ta den i augusti, och så känner jag väl också.
Men jag hade också så under den praktiska tentamen att jag typ inte kunde höra i stetoskopet. Det ska man göra när man tar blodtryck - man ska höra hjärtslag som kommer och går.
Jan: Så du var såhär: “Patienten är död”?
Caroline: Nej, jag hörde inom ett visst spann men inte det spannet som min lärare sa var rätt.
Så jag har fått ta tag i mitt gamla problem att jag typ har tinnitus i ena örat. Varför har jag det? Kanske är det att jag behöver gå och skölja öronen. Jag fick köpa ett eget stetoskop, en egen manschett - en sådan här blodtrycksmanschett - för att öva mig.
Jan: Så vi här hemma har fått bli tagna blodtryck på, inte blodprov.
Men det har ändå gått bra. Det gick bra nu, ja? Du har klarat det. Det är det jag säger: allt är en materialsport. Se, bättre stetoskop så funkar det där.
Caroline: Ja, min lärare sa sen när jag fick göra omtenta på den här praktiska tentamen: “Ja, du har ett bättre stetoskop än vad jag har,” sa hon. Det var också för att jag hörde hjärtslagen på armen tidigare än vad hon gjorde.
Jan: Så bara: gotcha!
Caroline: Ja, men det var också som att jag tittade på min sådana här manschettklocka. Det var både visuellt och lyssna för att se när de kommer.
Jan: Så du har inte fått resultatet på den sista tentan?
Caroline: Nej, det har jag inte fått. Men du måste ändå säga att terminen har varit bra.
Caroline: Terminen har varit bra, ja. Absolut. Det har varit jätteroligt. Jag har älskat att få lära mig nya saker, speciellt om kroppen.
Jan: Mm, precis. Bra. Men är det något mer - jobb, karriär, bidrag i världen?
Caroline: Ja, det som också är roligt när man går en utbildning eller tar ett nytt steg i livet är att man kommer att ha att göra med nya människor som man kanske aldrig skulle träffat annars.
Det har varit väldigt roligt att träffa 20-åringar som bor hemma eller jobbar bredvid på något äldreboende, eller flyktingar. Det är väldigt mycket första och andra generationens invandrare på kursen. Det har vi märkt också på Tandläkarhögskolan, för vi har varit där lite och suttit i deras bibliotek. Dem hade jag ju aldrig träffat annars.
Jan: Ja, men snyggt. Jag tror du har varit ute och tagit en öl med dem och sånt. Men jag tänker så här - frågorna som vi hade… Tycker du betyget stämmer med området generellt?
Caroline: Ja, betyget stämmer.
Jan: Och frågorna som var där: “Jag älskar mitt arbete”, “Mitt arbete ger mig utrymme för det jag är bra på att tycka om att göra”, “Jag trivs i min arbetsmiljö med de människorna jag arbetar med” - eller i ditt fall pluggar med. “Jag ser tydliga möjligheter för utveckling och tillväxt i mitt arbete.” Och sen: “Mitt arbete skapar värde för andra och bidrar till något meningsfullt.” Du känner att du ändå måste ha satt någon tio på det här?
Caroline: Ja, men jag kan nog ha satt en nio eller tio på denna. Ja. Plus då att det inte är som att jag håller på med en utbildning som jag inte vet ska leda till vad sen. Utan jag vet exakt vad det kan leda till. Det är också väldigt meningsfullt arbete.
Inspiration från Milo Bescher
Jan: Hur går det för Milo då? Jag vet att du har haft upp den här sjuksköterskan som ändå är lite någon sådan här hushjälte. Ofta får man höra såhär: “Milo Bescher jobbar nu 16 timmar om dagen i USA och han kommer tjäna 300 000 dollar i månaden” och sånt.
Caroline: Nej, 300 000 kronor. Nej, men han är ju… ja, Milo Bescher följer jag på TikTok. Jag läste om honom i Vårdfokus, som är en sådan här tidning för vårdstudenter och arbetare, för länge sedan.
Då pratade han mycket om att man behöver kanske inte nöja sig med en halv dålig lön eller en lön som han inte är nöjd med som sjuksköterska. Han sa så: “Det finns andra sätt,” och han har till och med skrivit en bok om det som jag har. Sen uppdaterar han sitt liv på TikTok, och nu gör han någon sådan här - det kallas CRNA.
I USA utbildar han sig ytterligare för att kunna ta ännu mer ansvar i operationsrummet. Nu är han ute på praktik så får han jobba 16 timmar om dygnet, och han verkar trött. Jag hejar på honom i alla fall.
Jan: Ja, men precis. Ja, men bra. Vill du säga något mer om jobb, karriär, bidrag i världen?
Caroline: Nej, det behöver jag inte göra. Kör du på.
Jans karriärsituation
Jan: Ja, men det här hade jag faktiskt typ mitt snittbetyg - en sjua. Jag svarade väl lägst på “Jag ser tydliga möjligheter för utveckling och tillväxt i mitt arbete” - det är en femma. Och typ “Jag älskar mitt arbete” - det också typ en femma.
Där tänker jag såhär: vi har gjort Rikatillsammans länge nu. Just nu har vi ett jättekul projekt som alla kommer att få ta del av under sommaren. Vissa på Patreon som är supporter och vår community kommer att få ta del av det tidigare innan det kommer till alla.
Men jag upplever att Rikatillsammans i många år har varit så att jag har fått växa tillsammans med Rikatillsammans. Nu är det mest så att Rikatillsammans växer och jag växer inte lika mycket. Så jag har känt att det här… ja, men vart är det på väg? Ja, men det vet jag inte.
Jag hade förra året gjort till och med den här ansökningen till polishögskolan - den är på paus nu, framförallt för att det verkar vara så att om man sen… Jag har insett på sistone att jag gillar långsiktiga spel. Mycket är diskussioner med andra. Många spelar ganska kortsiktiga spel. Då var jag såhär: “Okej, men vad händer när jag är klar med polisutbildningen då? Ja, men då jobbar man skift och man har inte så mycket frihet.” Jag är såhär: “Det hade varit perfekt om jag hade fått jobba deltid, men det verkar inte riktigt…”
Caroline: Men skulle vara ett långsiktigt mål att få göra inom polisväsendet då?
Jan: Jag vet inte.
Caroline: Vi har ju inte velat lära dig vissa färdigheter som förhörsteknik eller forensics.
Jan: Nej, men det är du som hade gillat de grejerna.
Caroline: Jag hade absolut gillat att fråga folk på ett snöjdigt sätt. Men jag tänker att det måste finnas något som du tycker är spännande med att få se samhället från en annan sida.
Jan: Alltså Caroline, jag har inte sådan lust…
Caroline: Men du pratade om att du vill ha långsiktiga mål. Alltså att du vill jobba långsiktigt. Det kan jag inte se när du pratar här nu. Nu är det otroligt kortsiktigt.
Jan: Ja, men exakt. Det är därför jag säger att det är därför det inte är intressant. Eller så har jag sagt det på paus. Så får vi se. Nu tänker jag såhär: jag låter det vara. Jag behöver inte mecka med det. Nu gör vi det här projektet som vi håller på med i Rikatillsammans. Sen fortsätter jag.
Däremot, “mitt arbete skapar värde för andra och bidrar till något meningsfullt” - där satte jag full pott. För jag känner att det skapar värde det vi gör, framförallt vårt nya projekt. Så det här är väl en av mina lägsta, faktiskt en sjua i snitt på den. Sen har jag en på femma också, men… ja, men ska vi ta nästa då?
Njutning, glädje och kreativitet
Jan: Njutning, glädje och kreativitet. Hur gick det för dig där?
Caroline: Där satte jag också en åtta. Åtta av tio.
Jan: Säg något mer om det. Det handlar mycket om att prioritera tid för det som ger glädje och avkoppling, att man har tillräckligt med balans och energi mellan arbete och privatliv. “Jag tar mig tid, är ledig, njuter mina semesterdagar”, “Jag gör saker som får mig att skratta och känna livsglädje” och “Jag ger mig utrymme för kreativitet, skapande och lek utan prestation”.
Caroline: Ja, jag har en åtta där och det är ganska högt, det får man säga.
Jan: Njuter du? Är du glad?
Caroline: Jag är glad och jag känner mig kreativ. Men anledningen till att det inte är tio där, det är för att jag skriver inte så mycket.
Jan: Nej, det har jag tänkt på, för jag pratade med vår kompis Armen. Han frågade hur det går med ditt skrivande.
Caroline: Ja, det har inte gått så bra den här terminen.
Jan: Ja, han ska ju ge ut bok. Så var han såhär: “Hur går det för Caroline?”
Caroline: Jag är jätteglad för Armen. Det är ett stort steg att ge ut en bok. Och det är en stor glädje att sitta bara och skriva själv.
Men jag har mina verktyg som ska hålla mig ovanför ytan, så att säga. Att ha kontakt med… Dina morgonanteckningar. Mina morgonanteckningar. Vad den boken? Det är Julia Cameron som har skrivit en instruktionsbok för att komma i kontakt med sin kreativitet. Och den heter…
Jan: Ja, det kommer Oliver sätta det i beskrivningen.
Caroline: Ja, det bara försvann det. Den är helt ovärderlig. Och jag har tänkt såhär: “Jag har inte så mycket att skriva om idag.” Det handlar inte om att man ska ha något att skriva om.
Jan: Det handlar om att få ner sina tankar.
Caroline: Jag förstår inte man fattar hur djupgående det är att skriva osensorerat vad som finns i huvudet varje dag. Tre, fyra sidor. Det är som att det bara händer någonting inuti en. Jag underskattar det ibland. Jag underskattar det ibland. Jag kan…
Jan: Jag kan säga såhär: jag gör inte det där. Och jag tycker jag har ändå en tia på vissa grejer här.
Caroline: Tänk vad som skulle hänt om du hade gjort det. Det hade varit något helt otroligt. Ja, men första gången jag höll på med det så förändrade jag min klädstil. Jag var såhär: “Jag fattar inte vad som hände ens.” Det var som: “Vad är det som händer i mitt liv?” Jag blev faktiskt rädd. Men nu är jag inte rädd längre för det där.
Balans mellan arbete och privatliv
Jan: Men balans då? Arbete, privatliv?
Caroline: Ja, men den är bra. Sju har jag satt.
Jan: Bra sju?
Caroline: Det är också hemarbetet som ligger inne där, och det kan jag känna mycket bitterhet kring.
Jan: Oj, nu får du säga något mer.
Caroline: Jo, men för att vi har en tonåring som inte hjälper till hemma. Och hon tycker såhär: “Men jag har redan tillräckligt jobbigt i mitt liv. Jag vill inte ta ut diskmaskinen, jag vill inte hjälpa till med maten.”
Det känner jag såhär: “Helvete.” Men jag ser det också som ett långsiktigt spel detta.
Jan: Jag tror också det. Vi behöver bara lista ut vad som funkar för henne. Och det är…
Caroline: Mitt nere i sin grop just nu med frågor kring “vem är jag, vem är jag i mitt sammanhang”. Allt det som är så skitjobbigt. Så det är ett långsiktigt spel detta.
Men jag måste också erkänna för mig själv att jag blir bitter. Då kan jag också hantera det bättre. Jag kan vara såhär: “Ja, okej, jag är arg för det.” Men jag får pausa det lite grann och vara vuxen i sammanhanget.
Jan: Sen tänker jag också: vi är på väg in i sommaren. Mycket enklare under sommaren. För då är det inte skola och hon har haft mycket i skolan. Så jag tror att… jag är såhär: lätt att sätta upp det som ett sommarspel. Så tror jag absolut.
Caroline: Du rycker ju också in i köket. Jag är väldigt tacksam för det. Så jag är inte så bitter som jag kunde vara. Man kommer ner till köket på morgonen - det är städat. Det är av.
Jan: Tack för det.
Men det har också varit en sådan grej. För vi har haft mycket konflikter. För jag gillar ju att städa mitt i natten. Alltså typ så att jag går ner vid halv tolv eller klockan ett. Då sätter jag på en Youtube och sen städar jag i köket med diskmaskinen och sånt.
Bra. Är det något mer? Glädje, kreativitet har vi pratat om. Njuter du? Har du roligt?
Caroline: Ja. “Njuter mina semesterdagar”, “Jag njuter”, “Jag gör saker som får mig att skratta och känna livsglädje” - där har jag skrivit åtta. Jag vet inte om jag har skrivit för högt nu när jag tänker efter. Jag känner nog att det skulle varit en sjua istället. Men så kan det vara när man gör det här att man upptäcker att det var för högt eller det var för lågt.
Jan: Sen behöver man inte heller ta… Detta är bara fem frågor som jag har valt ut som jag tycker representerar området. Sen kan man också bara skippa frågorna och bara titta såhär: “Okej, så njutning nu - hur är kategorin?” Det är området. Ja, precis. Jag tänker att frågorna är också lite för att provocera fram en diskussion.
Jag har som lägst faktiskt på den. “Jag gör saker som får mig att skratta och känna livsglädje” - där hade jag faktiskt en femma.
Caroline: Ja, okej. Det är samma som det där.
Jan: Ja, men möjligheter för utveckling… Alltså jag känner nog inte… Det är typ bara med Caspian jag liksom såhär vi skickar…
Caroline: Ja, ni har en sådan busig attityd med varann. Och det behöver du ha. Och det har du inte med mig riktigt. Alltså ni har samma humor. Det är inte så ofta du och jag skrattar åt samma sak.
Jan: Nej, men som vi skickade häromdagen när Trump och Elon Musk bråkade så var det såhär: “Vem förvånar den av Kanye West?” Han hade skrivit på Twitter så bara: “Hey bros, don’t fight!”
Caroline: Skrev Kanye West det till dem? Gud alltså.
Jan: Ja, men det tyckte jag ändå var ganska kul.
Caroline: Jaha.
Jan: Nej, men såhär… Men där tänker jag - vi kommer in på andra - men där känner jag såhär att det är för lite. Jag har för lite bus, liksom lekfullhet. Jag tycker att mitt liv är så seriöst.
Däremot såhär, balans: “Jag tar mig tid att vara ledig och njuta av mina semesterdagar.”
Caroline: Var det fyra på den?
Jan: Nej, fem också.
Caroline: Jag brukar inte ta mig tid att vara ledig. Men å andra sidan tycker jag ändå såhär: jag jobbar mycket just nu för att jag tycker att det är jätteroligt. Typ 10, 12, 14 timmar om dagen.
Men å andra sidan tar jag mig också tid att åka till ridskolan. Nu ska vi till Kalvknäcket idag och hitta på grejer. Så jag tycker ändå såhär: jag “play hard, work hard”. Alltså när jag gör de olika grejerna tycker jag att det blir väldigt distinkt skillnad, upplever jag. Eller vad tänker du som säger det?
Caroline: Jo, men det tycker jag absolut. Men en sak som jag har… Jag har skrivit åtta på “gör saker som får mig att skratta känna livsglädje”. Så fick jag mig en sådan funderare häromdagen. Jag tänkte såhär: “Åh, wow, nu har jag två stycken event som jag har bokat in här och det är stand-up och det är stand-up.” Och du sa: “Ja, så jag uppskattar att vi ska göra det, men alltså jag gillar det för att du gillar det.”
Så jag bara: “Okej, jag har lagt tusentals kronor på detta och du kanske inte gillar det ens.”
Jan: Jag gillar att gå med dig.
Caroline: Jo, men du gillar alltså inte stand-up så mycket som jag gör.
Jan: Nej.
Caroline: Okej, det är väldigt bra att få veta. Jag vill inte bara att vi ska gå ut på middag hela tiden.
Jan: Jag tyckte det var lite roligt - eller inte roligt - men grejen är så att du har bokat upp och jag älskar när du tar initiativ, alltså I really love it att jag får bara hänga på. Men så blev det så, kände jag såhär: “Det har blivit mycket stand-up på sistone,” så var jag såhär: “Gud, ska jag säga det?” Till slut tog jag mod till mig.
Caroline: Du sa det på ett bra sätt så jag kände inte så att jag hade gjort något fel.
Jan: Ja, yes, det är pluspoäng för mig.
Caroline: Vad kommer det här in med att uppleva…
Jan: Jag tyckte såhär, nu var vi här om dagen… Jag höll på att prata… Säg vad du ska säga.
Caroline: Jag gillar till exempel som vi gjorde här om dagen - vi var på sushi barn på en sådan här fantastisk omakase night. Kocken bestämmer, han är såhär: “Jag vill utforska sushins gränser.” Ibland kan man få sushi som man inte äter normalt eller som inte finns i Sverige normalt.
Så gjorde vi det tillsammans med Filip och Jenny, det tyckte jag var supertrevligt.
Caroline: Det var mycket trevligt, ja.
Jan: För mig är det nog upplevelse som är lång tillsammans med andra. Och mat. Och mat. Så mat tillsammans med andra under lång tid, och sen var det hela paketeringen. Det är lite special, special.
Caroline: Ja, det gillade jag och det gav mig faktiskt glädje.
Jan: Men vad kommer det in när jag går på teater med Lotta? Är det här också?
Caroline: Ja, det skulle jag nog säga. Njutning, det kommer… Ja, absolut. Jag känner livsglädje när jag får uppleva kultur. Det har jag börjat med detta året kanske. Kanske lite förra året.
Jag har inte gått på teater på flera år och tyckt att det är säkert dåligt eller jag kommer inte fatta det. Det har gett mig otroligt mycket glädje.
Jan: Jag tror också att det går ihop. Du och Freja - ni ska ut i Paris i sommar. Det kan jag också berätta för er andra som lyssnar eller tittar. Då kommer Caroline som bara: “Ja, men nu när vi inte ska göra husbilssemestern så tänker jag att vi skulle kunna åka till Paris och så kan vi gå på Louvren i tre dagar.” Jag bara: “Ja, och själva.”
Caroline: Jag tänkte aldrig att du skulle följa med. Vi vet att du inte vill gå på Louvren eller Lafayette shoppingcenter. Vi vet det, Jan. Vi vill göra det själva.
Jan: Men där hamnar också kultur. Ja, absolut. Vi har en kategori för livsstil också som jag tänker att det kan också hamna där. Du åkte upp och träffade Moa och en massa andra kvinnor och gick på Moderna Museet.
Caroline: Med guide. Alltså det var så bra för mig. Man ska verkligen hitta en sådan grej som man gillar. Jag har inte fattat hur mycket livsglädje jag får ut av sådana här guidade turer på museum och sånt. Det låter ju otroligt torrt men det är det inte. Men du, ska du inte skriva mer av det? För det är väl ändå såhär en grej…
Caroline: Vi har jättemycket sånt i inboken nu. Vi har alltså två guidade turer och en audioguide på Louvren.
Jan: Jo, men även när du är här. Att göra mer sånt… Utställningar och… Museum och konst.
Caroline: Ja, men det är rätt mycket sånt, Jan. Jag och Lotta - vi har bokat upp oss nu här.
Jan: Okej, det är bra. Sommar och början.
Caroline: Bra, njut din glädje och kreativitet. Ska vi ta nästa område då?
Pengar, ekonomi och förmögenhet
Jan: Pengar, ekonomi, förmögenhet. Det är så klassiskt.
Caroline: Jag har sju av tio där.
Jan: Jag har typ tio. Jag har 9,8.
Caroline: Okej, berätta mer.
Jan: Men jag kan säga något om frågorna: “Jag har tillräckligt med pengar för att göra det jag tycker är viktigt”, “Jag har koll på min ekonomi, hanterar den medvetet”, “Jag känner ett ekonomiskt lugn och oroar mig sällan för pengar”, “Jag har en trygg och genomtänkt plan för min ekonomiska framtid och pension”, “Mina investeringar känns trygga och passar mig och mina mål”.
Caroline: Så svarar man på dem och så får man typ ett medelvärde.
Jan: Ja, exakt. Du berättade att du satt en sjua. Säg något mer generellt. Det enskilda svaret är inte kanske så relevant.
Caroline: Det är absolut över fem på de flesta. På nio har jag på “mina investeringar känns trygga och passar mig och mina mål”. Det gör de. Det är inget fel på dem. Lägst har jag sex: “Jag känner mig ekonomiskt lugn och oroar mig sällan för pengar.” Jag oroar mig absolut.
Jan: Det är roligt - jag har tio på alla utom den också.
Caroline: Ja, har du där nio då?
Jan: Nej, sju.
Caroline: Säg något mer.
Caroline: Det är det här med att vi bor i Sverige. Du och jag är medelklass. Jag gissar bara nu och spekulerar lite grann. Vi kommer ju inte från någon fet bakgrund direkt heller, varken du eller jag egentligen.
Jan: Nej.
Caroline: Jag tror folk skulle ha en åsikt om att vi är medelklass.
Jan: Ja, men det skulle jag ändå säga. Övre medelklass, absolut. Ja, skitsamma.
Caroline: Det är också hur man är i huvudet med pengar. Är man medelklass i huvudet kan man ju vara medelklass i huvudet och ha jättemycket pengar på banken. Och så hanterar man sina pengar utifrån sitt medelklass-tänkande.
Och så känner jag att jag gör. Att det är viktigt att spara pengar. Det är viktigt att inte springa iväg med dem och bara göra vad som helst. Man kan inte unna sig för mycket heller. Och det tänkte jag väldigt mycket när jag var yngre. Jag hade mycket ångest för saker jag ville göra. Och så hade jag typ inte pengar till det. Eller jag sparade inte och gjorde saker istället.
Och konsumerade. Och det har väl liksom blivit en sådan skuldkänsla som ligger fortfarande. Och nu när vi kan göra saker - som att åka till Paris och gå på Louvren - då, jag älskar det. Och jag har inte dåligt samvete för det. Men samtidigt finns det en sådan här tanke: “Vad är alternativkostnaden? Hur mycket pengar går det åt här nu egentligen?”
Jag vet inte ens hur mycket pengar det kommer gå åt i den här Parisresan faktiskt. Jag vill inte heller se det. Men också för att jag hatar att vara rädd för någonting. Så då vill jag sammanställa vad den här resan kommer att kosta oss för att bara se det i vita ögat.
Jan: Men vad skulle krävas för att det skulle bli en tio då?
Caroline: Jag tror det är bara så här jobb med mig själv. Det krävs inte mer pengar på banken. Det är inte det. Utan det är så här jobb med mig själv att se så att: vad får vi ut av den här resan tillsammans? Jag vet inte, jag känner mig klåfingrig kring det men jag förstår att jag behöver göra ett inre jobb där jag är okej med att jag spenderar pengar.
Till exempel när man läser en sådan här bok som du vet, en FIRE-ursprungsbok, Vicky Robbins “Your Money, Your Life” som vi fortfarande har gjort ett avsnitt om. Den har jag läst och då kan man bli väldigt begejstrad över de här människorna som ges som exempel i boken som har typ ett stort ark där de liksom plottar sina utgifter månad för månad som små prickar och så går den neråt hela tiden.
Om du kommer ihåg. Och jag gillar det. Men jag känner skuld över att jag inte kan ha ett fullödigt liv med minskande utgifter.
Jan: Och så är det så…
Caroline: Men jag kanske inte är en sådan person helt enkelt som vill spendera pengar och gå på gratis grejer här i Malmö. Alltså jag vet inte det. Det är svårt och man behöver kanske inte ta till sig allting som man läser.
Jan: Nej, vi är definitivt inte sådana som drar ner och… Tror att vi har aldrig haft så mycket utgifter som vi har nu.
Caroline: Exakt, vi har aldrig haft så mycket utgifter som vi har nu.
Jan: Men grejen är att jag är helt okej med det för att typ alla våra utgifter som har tillkommit - PT, de här resorna - det är typ aktiva utgifter. Vi har aktivt valt dem och vi hade kunnat dra ner med dem direkt.
Caroline: Om vi hade behövt.
Jan: Så hade vi bara sagt såhär: “Sorry, inga fler PT-timmar. Sorry, inga resor till Paris för dig och Freja.” Och då hade vi varit tillbaka på det. Men jag tänker att du kastar ljus på egentligen något som är väldigt intressant.
Nu är det såhär - detta område, jag hade kunnat göra ett helt livshjul med 50 frågor kring bara ekonomi. Så detta var skitjobbigt att bara ha fem frågor. Och du vet, jag har slängt så många frågor. Vissa var såhär: “Du vet, jag kommer inte på fem frågor i detta området.” Där var det såhär: “Jag har 25, de ska ner till fem.”
Olika perspektiv på pengar
Men jag tänker såhär framförallt i pengar: man kan titta på det att det ena handlar om tillgång till pengar. Alltså hur mycket pengar har jag de facto på mina konton och mina ISK-kronor etc. Det är liksom ett perspektiv på pengar och ekonomi och förmögenhet. Det andra perspektivet tänker jag är såhär: flödet eller egentligen hushållningen, kommer det in nya pengar?
Så det ena är såhär: hur mycket pengar jag har… För att säga att man får ett stort arv men man har inget flöde och inget kassaflöde. Så kan man ju vara jättestressad över pengar för det kommer inte in några nya pengar och pengarna minskar, trots att man har mycket pengar.
Sen det tredje är ju egentligen det du kastar ljus på - det emotionella förhållningssättet. Typ alltså hur förhåller jag mig till pengar?
Det är det som jag upplever också att många som inte kan så mycket om pengar tycker såhär: “Men du har ju pengar så då får inte du ha problem med pengar.” Och då kan det vara så att jag har inget problem med tillgången till pengar, men jag känner att jag går back så det stressar mig och jag har inte precis som du säger ett tankesätt kring pengar som inte gagnar mig.
Det kan vara precis tvärtom. Vissa människor som till exempel jag kan uppleva många unga människor har jättebra förhållningssätt till pengar - de har ett jättebra kassaflöde eller framtid, de sparar liksom tusen appar - men de har inte pengarna än. Och dock kan de ha ett jättehögt betyg på pengar, ekonomi och förmögenhet trots att man inte har så mycket pengar.
Så jag tycker detta är superspännande område på det sättet.
Caroline: Vill du gå igenom dina nu då?
Jan: Nej, men jag känner att det som drar ner mitt är den här: “Jag känner ett ekonomiskt lugn och oroar mig sällan för pengar.” Nej, jag hade en formulering innan som jag hade såhär: “oroar mig sällan för pengar i vardagen.” Och då satte jag tio. För jag oroar mig inte i vardagen men jag går ju ändå och så bara…
Caroline: Det skulle vara mer långsiktigt.
Jan: Ja, eller så tänker jag - vilket egentligen är idiotiskt - så är det precis tvärtom. Alltså i längre sikt får ekonomin bli bättre. Men så är jag också… Vi ligger ju fortfarande back med globala indexfonder i back. Sen kommer hela mitt såhär: “Livet kommer gå åt helvete.” Så det är en ren emotionell grej som inte har något med rationell att göra överhuvudtaget.
Men jag känner mig faktiskt landad i den. Det är ju inte här jag spelar spelet på pengar, ekonomi och förmögenhet i mitt liv. För att jag har mitt liv rikare så är det ju njutning, glädje och kreativitet jag ska lägga fokus på, tänker jag.
Bra. Något mer kring pengar?
Caroline: Nej, jag bara undrar det här med att du tror att livet ska gå åt helvete.
Jan: Ja, klart du skulle fånga den. Ja, shoot.
Caroline: Men… Är inte det ett jobb, björn? Det känns som att den ändå dikterar en del av ditt liv.
Jan: Ja, men absolut.
Caroline: Gör du dig av med den? Vad händer då?
Jan: Det är ju jättemycket i mitt liv som funkar jättebra tack vare den. Jag blir ju sällan överraskad. Jag har ju ofta en strategi för allting. Det är ju sällan livet skiter sig om jag inte vet vad som ska hända eller har tänkt på det i förväg.
Caroline: Men det verkar ju som att folk klarar sig i sina liv oavsett om du har det där eller inte.
Jan: Ja, absolut. Där kan jag titta till exempel på min bror eller andra människor som är mycket såhär: “Jag löser det när det dyker upp.” Och det gör han. Men jag är såhär: “Fan, livet borde inte belöna sånt där. Utan man ska ju vara förberedd. Man ska ha plan.”
Caroline: Men hur har du sett hur det drar ner din livskvalitet?
Jan: Jo, men det kostar ju aliveness. Aliveness… vad är det nu då? Alltså livsglädje, njutning och tillfredsställelse eller välbefinnande. Jag går ju och oroar mig för massa saker som aldrig händer. Men å andra sidan gör jag ju också massa grejer för att skit inte ska hända. Så det är därför sådana beteenden är kluriga.
För jag gillar ju ändå en delmängd av de resultaten som det beteendet ger. För det gör ju alltid så att jag tänker i förväg - det är därför jag ofta vinner politiska spel till exempel. Och sånt. Jag gillar egentligen inte det. För som nu, det hade hjälpt någon. Så var jag såhär: “Okej, nu har du ett viktigt styrelsemöte. Du vill få igenom den här agendan. Okej, vad är det som kommer kunna hända på det styrelset?” Så spelar mitt huvud ut typ tio scenarion. Sen är jag såhär: “Okej, men du vet, detta är de mest sannolika scenarierna. Då behöver du ta kontakt med de här personerna innan styrelsemötet och förankra det. Okej, du förankrar det på det här sättet.”
Sen vet jag såhär: “Jo, men när styrelsemötet kommer så är ju den agendan… det är redan klart.” Medan hade jag inte haft det så kommer jag inte lyckas på det styrelsemötet. Så dyker man upp där lite så: “Har du tänkt på allt?” Jag fattar det. Och det där var ju det att vi bokade av husbilen för jag såg framför mig att vi kommer vara där, folk kommer inte gilla det, du och barnen kommer visa plågeri kring…
Caroline: Ibland tänker jag att du kanske tar onödigt mycket ansvar.
Jan: Att du har ju ett team med dig men så tänker du så att du kan inte lita på det teamet?
Caroline: Nej, jag gör ju inte det alltså. Du kan lita på vissa saker med teamet men inte allt.
Jan: Men det där har jag pratat mycket med min kompis Niklas om, för jag kan ju sen bli frustrerad på mitt team bara såhär: “Vad fan håller ni på med? Kan ni inte ha koll på någonting själva?” Men sen är han såhär: “Ja, fast de behöver ju inte ha koll på någonting själva för att du fixar ju allting åt teamet.”
Så det här var såhär: “Det är som om de spelar fotboll på fotbollsplanen sen sparkar bollen över sidlinjen och så springer du där redan - nästan innan den är på väg över sidlinjen - och gör en glidtackling och räddar in bollen. Då har du lärt dem såhär: ‘Det gör ingenting, där kommer ju alltid någon som sparkar in bollen.’ Så du kan ju inte ens… För sen blir jag såhär: ‘Men vad fan måste jag springa här och göra glidtacklingar och rädda bollen?’”
Och så var han såhär: “Ja, fast du har ju lärt dem det så du kan ju inte ens vara förbannad på dem.”
Caroline: Ja, detta kanske är sånt som vi inte ska ta in på kameran. Men jag tänker att ditt team vill ju gärna vara med och bestämma saker och tänka ut alla de här scenarion i förväg tillsammans med dig. Jag vet. Och då verkar det inte falla ut väl heller. Och det fattar jag inte. För teamet vill inte bli upplärt att någon annan tar hand om biffen.
Jan: Nej. Teamet har inte lärt sig det i sitt eget liv tidigare.
Caroline: Nej, jag kan säga att jag var 14 år och fick en släng av det här för ett tag sedan. Det var såhär: “Så jag ska inte hålla koll på det. Nu får du boka detta och detta och detta själv. Jag har aldrig gjort detta. Skit i det, nu får du göra det.”
Jan: Okej.
Caroline: Ja, men du var inte så bansk.
Jan: Man måste göra det med kärlek om man vill lära sitt team andra saker.
Caroline: Så att ja, så är det. Och där är jättemycket frustration och det där kläs in i andra saker som att jag har den här eviga tron såhär: “Jag är ändå ensam. Jag måste ändå fixa någonting. Om jag gör det själv så blir det gjort. Det blir gjort på det sättet som jag tycker. Och det blir bra gjort. Och blir snabbt gjort. Och liksom optimalt blir det också.” Du vet, synergi.
Jan: Ja, absolut. Men varför är det så himla viktigt?
Caroline: Jag vet inte. Nej, det är min optimerare. Det var som att när vi hade den här… När vi skulle boka, det var såhär sjukt… Jag hade flera samtal med Niklas om alltså när vi hade bokat resan till Paris.
Så var jag såhär: “Här har jag tagit fram två superbra hotell. Så liksom såhär, där är det till med såhär de kostar i normala fall såhär mycket. Nu har jag liksom lyckats hitta och fixa rabatt så det är halva priset och det är såhär boutiquehotell typ i centrala Paris. Och Paris är dyrt. Och ni var såhär…”
Caroline: Nej, nej, nej. Jag sa så: “Jag vill ha det rosa hotellet.” Sen var det en annan i teamet som sa såhär: “Jag vet inte, måste vi ta det nu?” Jag bara: “Ja, vi måste ta det nu, pappa väntar på ett svar.”
Jan: Så låter det som att jag skyller ifrån mig och det gör jag. Jag ville bara såhär: ta bara den rosa, Jan.
Caroline: Men kolla mig - för er gör inte det. Men i alla fall så fick jag inget svar från teamet på flera dagar och sen gick liksom de här rabatterna ut och jag var såhär: “Varför går jag och liksom…” Som overarching problem de dagar ni gick och bar hotellfrågor, jag var såhär: “Jag ska ju inte ens dit.”
Jan: Nej.
Caroline: Nej, nej. Sen var jag såhär: “Men varför låter jag inte er boka hotell själva? Varför kliver jag inte ur den diskussionen helt?”
Jan: Ja, du hade kunnat bara säga så: “Ni får boka själva.” Då hade vi gjort det.
Caroline: Ja, exakt. Men detta har jag inte sagt till dig i alla fall. Men sen bokade vi det där hotellet. Sen var jag till slut såhär: “Nej, jag ska inte hoppa in i att boka biljetter på Louvren.”
Jan: Nej, det ska du absolut inte göra.
Caroline: Så var jag såhär: “Ni behöver göra det. Biljetterna kan ta slut.”
Jan: Jag hade redan bokat mötet. Nu blir detta som någon slags familjeterapi här.
Caroline: Ja, men jag får prata färdigt. Sen var du såhär helt stolt när du hade bokat. Sen var du här: “Ja, och så hittade jag…” Man måste gå in på Louvres egna hemsida och liksom så att inte de här scamsajterna där man betalar liksom tio gånger mer. För det fanns såhär scamsajter.
Jan: Ja, de utgör sig från att vara Louvren.
Caroline: Och så var du såhär jätte… Och jag var såhär: “Okej, ja, det är klart. Jag tänkte inte ens på att säga det till honom.”
Jag bara såg framför mig hur det hade kunnat bokas på ett sådant där sätt. Och det hade tagit så oproportionerligt mycket energi från mig. För det hade inte varit optimalt.
Jan: Nej, det hade inte varit.
Caroline: Men du kan ju lita på ditt team. Att teamet gör både fel och rätt.
Jan: Ja, jag vet. Men jag har jättesvårt när det blir fel. För då vet jag såhär… Alltså det gör ingenting. Jag förstår att det är dina pengar också.
Caroline: Ja, jag vet. Men detta, jag fattar Caroline. Jag träffade Nordnets marknadschef för många, många år sedan. Så hade vi såhär, vi käkade lunch och så kom vi in på det här med ledarskap och personal och sånt. Så frågade jag såhär: “Men vad gör du när någon av dina medarbetare gör en dålig presentation?”
Hon var såhär: “Ja! Alltså det är typ nästan det bästa som finns. För då får jag en möjlighet att utveckla dem och ge dem feedback, hjälpa dem till nästa år.” Och jag kommer ihåg att jag tänkte för mig själv bara såhär: “Okej, detta är inte det politiskt korrekta spelet, men jag blir förbannad och så är jag så: ‘Flytta på dig’ och så gör jag presentationen själv.”
Så insåg jag såhär: “Okej, jag är inte så bra på det där att… Liksom utbilda andra eller få andra att växa. Där är jag väl kortsiktig och spelar inga långsiktiga spel.”
Caroline: Okej, ska vi gå vidare? Mycket långt kring detta med pengar och ekonomin. Men vi kan gå vidare till boende, miljö och livsstil.
Boende, miljö och livsstil
Jan: Ja. Så ska vi ta några av frågorna där.
Ja, det gör vi. “Jag upplever att mitt hem är en plats där jag kan landa och hämta kraft”, “De platser jag spenderar mest tid på får mig att må bra”, “Mina miljöer hemma på jobbet hjälper mig att vara kreativ och produktiv”, “Mina kläder och mitt varumärke speglar vem jag är och stärker mitt självförtroende”, “Jag använder mina pengar medvetet för att skapa en livsstil som gör mig glad, lycklig och tillfreds.”
Jag hade faktiskt ganska högt här. Jag hade åtta av tio här. Jag hade en femma här också på denna. Gissa vilken jag hade en femma på.
Caroline: Mina kläder och mitt varumärke.
Jan: Vad fan, visste du det?
Caroline: Ja, men för att vi har pratat om det. Kom igen, jag lever med dig, herregud.
Jan: Alltså, jag blev ändå såhär genuint förvånad.
Caroline: Vilken hade jag en sexa på då?
Jan: “Jag använder mina pengar medvetet för att skapa en livsstil.” Nej. Ja, det vet jag inte.
Caroline: “Mina miljöer hemma och på jobbet hjälper mig att vara kreativ och produktiv” och “De platser där jag spenderar mest tid får mig att må bra.”
Jan: Okej, har du läst på dem? Jag har inget kontor hemma.
Caroline: Nej. Ja, Oliver har ju tagit din plats.
Jan: Ja. Så jag sitter vid matbordet nu.
Caroline: Men kan vi inte göra i gästrummet?
Jan: Men gästrummet är gästrummet. Jajamän. Jag har mina ögon någon annanstans.
Caroline: Okej, vad då? Berätta för ni? Nu blir jag nyfiken.
Jan: Ja men, nej… Frejas rum?
Caroline: Nej, jag kommer göra om Elsas rum. Sen kommer jag göra om det. Men det är ju typ om 15 år.
Jan: Nej, nej, nej. Jag tror såhär: snart Freja… Jag tror vi skulle kunna göra ett omskifte. För jag tror att Freja snart kommer - inte snart inte flytta ut - men jag vet att hon har sina egna på gästrummet. Då tror jag att Elsa kommer flytta till vinden. Då blir det ett kontor ledigt.
Caroline: Ja, men intressant. Det var bra, det visste jag inte. Ja, får ju flytta alla mina grejer hela tiden när vi ska ha gäster och sånt. Och pinnstolarna är dåliga för ryggen. Man skulle kunna se det som att det är en skitbra plats. Jag har jättemycket plats att breda ut mig på det här stora matbordet.
Jag har dessutom ett utrymme med soffa och sånt in vid fönstret. Man skulle kunna se det så, men det är någonting som inte funkar med platsen.
Jan: Men hade vi inte kunnat göra i biblioteket då?
Caroline: Jag vet inte. Vi behöver inte lösa det nu. Vi har bara konstaterat att det existerar detta problemet.
Jan: Vad hade du på mina kläder?
Det har ju återkommit i flera år. Nu för jag över pengar så att du kan köpa det.
Caroline: Det är roligt att du vill att jag ska fixa min garderob men du fixar inte din egen. “Mina kläder och mitt varumärke speglar vem jag är och stärker mitt självförtroende” - sju på den.
Jan: Vad hade du behövt för att det skulle vara en tia?
Caroline: Jag vet inte. Jag jobbar ju kontinuerligt på det. Tar ut kläder från garderoben, säljer. In med nya.
Jan: Okej.
Caroline: Och liksom skaffa mig någon slags visdom kring vilka plagg gillar jag, vilka ser dåliga ut på mig, vilka ska jag undvika, vilka färger ska jag ha, vilka ska jag inte ha. Hur ska allting fungera tillsammans? Gör det det? Nej, det gör det inte. Men hur ska det fungera tillsammans? Lite som en kapselgarderob - det hade varit skönt att ha en sådan.
Jan: Men är det inte så att göra en en gång?
Caroline: Nej, jag håller på med det kontinuerligt. Jag vet inte om en engångshandling skulle göra det bättre egentligen.
Jan: Men vad krävs då för att det ska bli en tia?
Caroline: Bättre plagg. Mer medveten shopping. Att nu när jag är i Paris då ska jag gå till det stället där jag ska prova den här sortens plagg och det är okej att jag lägger så mycket pengar på det. Alltså mer långsiktig planering kring garderoben.
Caroline: Och hur skulle det vara för dig då?
Jan: Du har ju lovat mig att vi ska göra så en gång. Vi ska gå och shoppa, ja.
Jag tycker ändå såhär: Rickard Nyberg… Du har varit inne på att finansiella rådgivaren vi har haft som är en av våra vänner, att han har bra smak, att jag borde gå och shoppa…
Caroline: Jo, han har bra klädstil, ja.
Jan: Jag får skicka detta till Rickard så får han hjälpa till att shoppa här. Men jag gillade det så när vi hade vår fotografering och det här nya varumärket och sånt. Men de kläderna gillar jag ju. Och för en gång skulle jag säga: “Vi ska på studie - jag behöver inte veta du vet vad du ska ha dig.”
Jag har nog börjat inse att jag gillar det. Men jag kan inget och tycker inte det är kul. Så därför använder jag min Haglöfs flisjacka, din Revolution Race byxor. Också Caroline, efter flera år bara såhär: “Alltså jag tycker de är skitfula.”
Jag har dem på mig alltid.
Caroline: Är det något mer om vi ska titta mer och zooma ut: boende, miljö och livsstil?
Jan: Jag tänkte mycket på den. Så var jag såhär: “Vet du vad? Jag gillar ändå vårt boende.” Det är inte en tia, men det är ändå en åtta, nia. Vad tänker du att du gillar? “De platser där jag spenderar mest tid får mig att må bra.”
Jag mår ju ändå bra i huset. Jag tänkte på det, för nu har vi snart bott i vårt hus i tio år nästa år. Jag är såhär: “Vi spenderar mycket tid här.” Särskilt eftersom vi inte har ett kontor någon annanstans så vi spenderar mer tid i vårt hus än många andra. Jag upplever såhär: “Det är ju ändå rätt bra.” Eller?
Caroline: Ja.
Jan: Så jag upplever att vi kan hämta kraft, jag upplever liksom såhär… På den sista den gillar jag, det var såhär jag har bollat de här frågorna.
Caroline: “Jag använder mina pengar medvetet för att skapa en livsstil som gör mig glad, lycklig och tillfreds.”
Jan: Jag tänkte på det förra avsnittet som vi gjorde såhär: “Så här spenderar du dina pengar för att köpa lycka.”
Så tänkte jag ändå på såhär: “Jag tycker ändå vi är duktiga såhär när vi tittar efter såhär nu denna sommaren - vi har många små aktiviteter.” Alltså såhär: “Jag ska glimpa på Skånes djurpark med Elsa, ni ska till Paris, vi ska åka till Göteborg och träffa en följare på Erik på Universeum.” Och ja, men jag tycker jag gav ändå mig själv en tio på den.
Åtta skrev jag.
Caroline: Men jag tänker kring vårt hem också att vi har vår trädgård som liksom…
Jan: Ja, men det är den som drar ner det från den tian.
Caroline: Det drar ner det absolut. Vi ägnar inte så mycket tid åt det. Men nu har jag förstått faktiskt efter flera år här - nu av små insatser i trädgården - att man kan få mycket gjort på kort tid.
Jan: Ja, det kan man. Det har jag inte trott innan.
Caroline: Det är därför jag tror många gillar trädgården. Man får resultat ganska…
Jan: Man får resultat och det behöver inte ta en hel dag utan man kan rensa bort ogräs rätt mycket på några timmar bara.
Caroline: Bra. Ska vi ta nästa?
Personlig växt, mening och andlighet
Jan: Personlig växt, mening och andlighet. Ska du ta frågorna?
Caroline: “Mitt liv känns meningsfullt och jag växer som person.” Ja. “Jag söker aktivt nya erfarenheter som utmanar och utvecklar mig.” “Jag lever i linje med det som är viktigt för mig och mina värderingar.” “Jag har mod att göra förändringar där något inte känns rätt.” “Jag har en tydlig bild av vart jag vill vara om några år.”
Jan: Där hade jag en sexa på hela allt.
Caroline: Åtta hade jag. Jag har nio på det här: “Mitt liv känns meningsfullt och jag växer som person.” Föga förvånande. Varför inte en tio? För det har jag på nästa: “Jag söker aktivt nya erfarenheter som utmanar och utvecklar mig.” Det är nog den enda tian jag har här av allt. Det är nog den enda tian.
Jan: Va?
Caroline: Shit, då betyder ju den mycket. Varför sätter jag mig… No kidding, Jan! Du vet detta om mig. Jag måste få utvecklas hela tiden. Annars känns det dåligt för mig.
Jan: Ja, jag vet.
Caroline: Nu får jag utvecklas kunskapsmässigt, professionellt. Det är det bästa som finns.
Jan: Vad hade du där?
Caroline: Jag söker aktivt nya erfarenheter. Det här är mitt lägsta: fyra-fem.
Jan: Okej.
Caroline: Det är det jag känner som saknas i mitt liv. Just nu har jag… Det jag har roligt där är ju med Caspian. Som jag sa att jag och Caspian… Vad heter det? Alltså vi pratar ju mycket AI och vi skickar såhär: “Har du sett detta?” Så vi ska ju iväg ett par dagar till Riga han och jag. Du var ju såhär: “Alltså ni kommer sitta på hotellet…”
Jan: Nej, du som har sagt det. Jag sa också att var okej att ni ville sitta på hotellrummet och programmera.
Caroline: Ja, du kommer sitta och vara sin dator. “Ska vi gå ut i Riga?” “Kolla vad jag har gjort!”
Därmed skrev jag såhär: “Jag har mod att göra förändringar när någonting inte känns rätt.” Däremot så: “Jag har en tydlig bild av vart jag vill vara om några år.”
Jan: Men vad tog du på den? “Jag har mod att göra förändringar”?
Caroline: Jag satte en åtta.
Jan: Alltså såhär var det… Du verkar skeptisk.
Caroline: Men har du mod att göra förändringar när något inte känns rätt? Du har ju saker som inte känns rätt just nu.
Jan: Jo, men jag vet inte vad jag ska ändra dem till.
Caroline: Nej, jag gissade att det var det. Det är ett tumrum där kanske.
Jan: Och då är jag snarare såhär: “Nej, men då får jag väl spela bollen där den är.”
Caroline: Men ibland behöver man ju dels vara okej med tumrummet men dels kanske också bara prova någonting.
Jan: Jo, absolut. Och det är det jag gör nu. Och sen att inte mecka med det, tänker jag. Så får jag se lite vart det är. Därmed att “jag lever i linje med det som är viktigt för mig”. Ja, i stora drag. Det tycker jag.
Är det något mer att säga kring personlig växt, mening och andlighet? Andlighet känner jag såhär: riktigt inte riktigt fångas.
Caroline: Nej. Men jag vet inte, jag tycker att den är klurig för jag är typ sämst på det där. Med spirit eller… Men jag tänker att det kanske är något som kommer.
Jan: Andlighet. Jag känner ju andlighet. Jag tycker inte det speglas riktigt av frågorna.
Caroline: Så här får man göra en override om andlighet är viktigt. Det var någon jag pratade med som hade blivit sjukt engagerad i kyrkan.
Jan: Jag tror att alla människor har någon nivå av andlighet. Det kan vara ganska lite för vissa och ganska mycket för andra. För mig är det medel tror jag.
Men det skulle vara otroligt tråkigt om jag inte hade det i mitt liv. Att jag söker mystik och vill titta på mina mörka sidor kanske. Eller vara med om någon slags ljusgemenskap. Jag skulle säkert kunna gå med i kyrkan när jag blir äldre. Om jag hade känt mig så att jag behöver någonting större. Eller söker människor som är fina.
Caroline: Om jag hade kunnat göra flera avsnitt om pengar, ekonomi, förmögenhet så är jag såhär: “Jan, säg någonting om andlighet.”
Jan: Man behöver kanske inte forcera det men man kan kanske utforska det. Det kanske ligger där under som ett frö.
Caroline: Ja, men så är det nog. Som du kanske inte har tittat så mycket på eller fått så mycket vatten.
Jan: Det har ändå kommit med på listan.
Caroline: Varför har det kommit med?
Jan: Jag vet inte, för jag har pratat ändå lite med Moa och Helena om det.
Caroline: Du har pratat med dem om det?
Jan: Ja, precis.
Caroline: Får man fråga vad ni pratade då?
Jan: Vi pratade om en sådan skum bok som jag har glömt. Vi var fyra personer som hade bokklubb. Det var jag, Helena, Moa och en stackare som checkade ut. Men vad var det för bok? Jag vet inte. Det var något såhär om olika nivåer. Var det länge sedan detta?
Ja, olika färger. Om man är arg. Jesus var på typ nivå 9 av 12. Det blev lite så. Ja, det var jätteflummigt.
Caroline: Det låter inte som något flum som har försökt att bli logiskt.
Jan: Ja, det var ju skrivet av någon sådan här Harvard-processprofessor.
Caroline: Jag kommer ihåg detta nu. Jag har inte läst den boken.
Jan: Men det är lätt hänt när det kommer till andlighet och det blir sådana här nivåer och sånt. För det finns det gott om.
Oavsett om det är så en världsreligion eller om det är New Age eller något sånt. Att man ska liksom levla och du vet man ska komma upp genom sina chakran då som är i olika färger då. Överst är det då liksom kronchakrat och det är då violett eller blått. Och är man där så är man jävligt upplyst. Det är sådan…
Alltså du vet, jag kan… Jag tar inte det. Jag vill inte ta i det ens.
Caroline: Du har ändå varit i den världen.
Jan: Jag varit i den världen men det är ju också därför som jag inte känner mig riktigt hemma för att jag är inte okej med att det är nivåer eller att någon är en ung själ och inte har så mycket visdom och du vet, det är nedlåtande.
Det är nedlåtande och jag vill hitta något annat. Och det kan ju vara så om man nu känner att andligheten inte är något för mig eller så att man inte har hittat det som är något för en.
Caroline: Ja, men så tror jag. Man kan skapa sin egen religion.
Jan: Eller tror tror jag. Är det någonting mer vi ska säga om det då? Men annars upplever jag mening absolut. Det är inte som att jag går såhär: “Mitt liv har ingen mening.”
Caroline: Nej, men vi kan gå vidare.
Hälsa, energi och välmående
Jan: Nästa område är hälsa, energi, välmående. Ska du läsa?
Caroline: Då är frågorna såhär: “Jag tränar och äter på ett sätt som får mig att må bra och jag är nöjd med min hälsa”, “Jag hanterar stress på ett hälsosamt sätt”, “Jag sover tillräckligt mycket och med god kvalitet”, “Jag känner mig stark och stabil psykiskt”, “Jag är snäll mot mig själv.” Det var ju fint att den kom med i den frågan.
Jan: Ja, det var roligt för jag bollade de här frågorna. Vad har de andra med AI? “Jag är snäll mot mig själv.” Alltså såhär, du vet jag har ju testat både ChatGPT och Claude. Båda tyckte att den frågan ska bort.
Caroline: Tyckte de det?
Jan: Ja.
Caroline: Och varför kom den med?
Jan: För att jag tycker att den är jättebra. Den är jättebra och jag är glad att den är med.
Caroline: Men varför ville de att den inte ska vara där?
Jan: De fattar inte. Det där är sånt som AI inte fattar. Jag hade frågat AI: “Varför vill du ta bort den?” Jag trodde att jag kommer på den frågan.
Nej, jag bara sa: “Nej, du har fel.” Men vad sa du på “jag är snäll mot mig själv” då?
Caroline: Vad är den? En nio.
Jan: Nio? Wow, säg någonting mer om det.
Caroline: Jo, men till exempel nu med den här sista tentan då, på sjuksköterskeprogrammet, så det är ganska mycket press - i alla fall om man går på allting, alla workshop, alla seminarier, alla övningar, man träffar de andra. Det finns de som känner stor ångest kring det, det finns de som är såhär: “Men jag känner att jag har koll på det här nu med njuren.” Jag bara: “Det har fan inte jag i alla fall.”
Så men alla vill ju liksom ta sig igenom det här, prestera. Jag kanske är någon sådan klump av människor som vill prestera väl - det skulle inte förvåna mig. Men då får jag liksom aktivt tänka såhär: “Ja, men alltså det finns en omtenta i augusti. Nu får det räcka. Det är okej. Vi behöver inte sitta på nätterna med det.”
Som när jag pluggade till molekylärbiolog så hade jag ju ett tag såhär att jag gick upp klockan sex på morgonen, gjorde liksom min föreläsning och mina övningar, kom hem, åt, tränade, satt till tolv och sen gick upp klockan sex och så. Och det funkade alltså - det var väldigt bra för min prestation tills den dagen två veckor senare som jag bröt ihop och grät och tänkte såhär: “Vad är detta?”
Alltså jag kunde typ inte känna igen mig själv. Jag insåg såhär: “Jag måste vara snäll mot mig själv. Jag kan liksom inte driva mig själv som någon jävla… Jag kan inte vara någon slavdrivare på mig själv liksom, att jag ska till varje pris prestera.”
Jan: Precis, nej men jag tänkte också sen, jag har ju till och med gått kurs i självmedkänsla och “var snäll mot sig själv”, då var jag… Sex psykologtanter, men det är såhär: work in progress. Jag satt sju.
Att jag ändå är medveten om det. På den kursen tror jag man beskrev det såhär: “Men du vet om någon, såsom man pratar till sig själv, om rösten hade varit en person ute på en arbetsplats - hade det varit en trevlig person?” Och då konstaterar jag att i mitt liv hade det inte varit det vanligaste. Den kan säga till mig: “Get your shit together” eller “sluta känna efter”.
Caroline: Jaha, “sluta känna efter”. Det är ju bara att göra.
Jan: Jaja då behövs självmedkänsla absolut för att balansera upp det.
Caroline: Så jag har en ganska… inte oschysst men inte så medgörlig röst. Men jag tror att båda behövs. Ibland behöver man få sig själv “get your shit together”. Det är bara att göra, nu är tentan här, nu kommer vi att göra den här grejen på jobbet om två dagar.
Jan: Men den har blivit snällare på sistone.
Caroline: Ja, hon måste vara snäll också. För nu säger den så: “Okej, bara svara på de här beta igenom inboxen med 60 tråkiga saker så får du programmera sen.”
Jan: Men känner du också att du har blivit snällare mot dig själv för att du behöver vara snäll i din approach till dina barn?
För de kan ju mycket väl bryta samman och säga såhär: “Jag orkar inte, vi har varit prov på onsdag och jag orkar inte.” Och då måste man ju praktisera väldigt mycket tålamod och det här: “Ta ett litet steg i taget, det räknas, varje litet steg räknas, du måste interagera med problemet för att förstå matten, du kan inte bara fatta den från början, de flesta gör inte det,” alltså du vet att prata snällt och säga att varje litet steg räknas.
Och det kan man ju också säga till sig själv. Men om man säger det till sina barn då har man ju hört det från sin egen mun.
Caroline: Men jag ska vara helt ärlig. Den osnygga sanningen är att min första tanke är såhär: “Sluta gråta. Get your shit together.”
Jan: Men det är min också. “Sluta gråta nu, det bara att göra detta.”
Men det är inte så man kan prata till ett barn.
Caroline: Nej, jag fattar inte. Det är ju inte som att jag vill bli pratad till så själv.
Jan: Nej, nej, nej. Jag pratar inte så till mig själv. Jag kan säga så: “Men det är bara att göra det.” Ja, men hur? “Ett steg i taket.”
Caroline: Ja, jo, absolut. Jag kan också gnälla för mig själv.
Jan: Ja.
Caroline: Var är vi nu här i den här?
Jan: Hälsa, energi, välmående. Vad hade du totalt?
Caroline: Åtta av tio. “Jag sover tillräckligt mycket med god kvalitet” - det gör jag. “Jag känner mig stark och stabil psykiskt” - ja, det gör jag, åtta där. “Jag tränar och äter på ett sätt som får mig bra och är nöjd med min hälsa” - alltså det är sju där, det är det. Men den är en stabil sjua.
Jan: Jag hade också en sjua där. Det känns som att man alltid kan göra mer. Och man kan alltid vara lite duktigare. Man kan alltid skippa det där som man tycker om för att få mindre omkrets på sin media. För att det är mer hälsosamt.
Caroline: Vi får göra ett avsnitt med Rick, vår PT.
Jan: Ja, det ska vi verkligen göra. Nu har ju du också börjat träna med honom. Och vi hade en sådan här avstämning och så noterade vi såhär: “Jag har gått upp i vikt och ner i muskler.” Och det kändes så jävla deprimerande faktiskt. Men nu har vi haft uppföljning på den uppföljningen och jag går fortfarande ner i muskler men nu hade jag gått ner ganska mycket i vikt också. Så nu var det ju såhär att jag menar jag käkar för lite protein och så är han fortfarande: “Du behöver träna fler pass i veckan.” Och jag kan säga jag pratade med Niklas igår men jag tycker ju fortfarande gym är ju typ det tråkigaste som finns.
Caroline: Finns det någon träning som du tycker är rolig?
Jan: Nej, jag vet inte. Jag vet inte. Jag tyckte ju boxningen var rolig men jag fick sjukt ont i knogarna.
Caroline: Ja, kravmagan var kul.
Jan: Kravmagan var kul, men då finns ju ingen tränare i Malmö. För Armen har flyttat till Spanien.
Caroline: Ja, och blivit författare.
Jan: Ja, men bra. Nej, men såhär… Jag känner absolut, jag känner mig stabil, stark och stabil psykiskt. Jag tycker jag är på gång. Jag har ingen ångest för det har alltid varit min såhär dåliga samvete. Jag är såhär lite skinny fat och tränar inte. Men där… Där känner jag ändå att nu tränar jag, jag äter bra, vi har köpt vår ninja så jag har börjat byta ut glassen. Så jag känner att riktningen är bra.
Jag upplever att det funkar ändå med Rick så jag har ändå tagit mig till gymmet varje vecka nu. Sen kommer det resultat. Också vart man är på väg som är viktigt.
Caroline: Och sen säger Niklas också att det kommer att vara roligt när du också märker resultatet. Nu ska du också börja träna där. Så då tror jag att blir roligare.
Jan: Bra. Nej och sen är det såhär: “Jag sover tillräckligt…” Du sover inte tillräckligt.
Caroline: Nej, men det har jag satt en femma. Lite självinsikt, sjukdomsinsikt. Men jag är okej med det för att jag sover lite för att jag är inspirerad inte för att jag har dålig sömn.
Jan: Nej.
Caroline: Bra. Men tycker du om du hade inte haft frågorna - tycker du området stämmer som helhet?
Jan: Ja.
Caroline: Okej, bra. Ska vi ta de sista? Nu är vi inne på de sista tre.
Vänskap, relationer och nätverk
Jan: Nu inne på de sista tre och då har vi vänskap, relationer och nätverk.
Caroline: Ska du läsa de tre eller de fem frågorna som jag har valt?
Jan: “Jag är omgiven av vänner som ger mig glädje, stöd och känsla av gemenskap”, “Jag prioriterar mina vänner och tar mig tid för dem”, “Mina vänskapsrelationer är trygga, pålitliga och bygger på ömsesidig respekt”, “Jag kan vara helt mig själv tillsammans med mina vänner”, “Jag hjälper andra att växa och utvecklas.”
Caroline: Här hade jag faktiskt ganska högt. Jag hade över åtta-nio typ.
Jan: Vad hade du?
Caroline: Åtta, men den är avrundad. Jag hade två tio, en sju och två åtta. Jag hade lägst på den: “Jag prioriterar mina vänner och tar mig tid för dem”, “Jag hjälper andra att växa och utvecklas”, “Jag kan vara helt mig själv med mina vänner.”
Jag tycker ändå såhär: jag har tagit steg i den här riktningen under året. Alltså som nu, att nu ska jag iväg… Jag har tre dagar med Caspian att vi ska hänga själva. Vi har… ja, men David Sinkvist och familj kommer och hälsar på. Ja, men vi har lite såhär aktiviteter. Vi pratar ju nu med vår vän också, Filip Jenny, att vi skulle träffas mer.
Så nej, men jag tycker… Sen är det ytterligare några såhär… Jag är lite rädd för… Jag har några såhär tankar. Till exempel att arrangera en skidresa. Men jag känner såhär… Jag känner en massa rädsla kring det också.
Framförallt så är mitt såhär…
Jan: Där är nog också att interagera med problemet. Sätta sig ner så och bara: “Okej, men hur skulle det se ut med en sådan skidresa? Vilka skulle vara med? Vad är du rädd för? Hur tar man steg mot att inte vara rädd?”
Caroline: Ja, men exakt. Exakt. Vad tänker du, vänner? Jag upplever ju så att där borde ju du vara högt. Du är ju duktig på det här och du prioriterar dina vänner. Och dina vänner hör ju hela tiden av sig till dig med att hitta på grejer.
Jan: Ja, men jag hör också av mig till dem. Jag har ju varit dålig på det tidigare i mitt liv. Mycket, mycket dålig. Jag har åtta av tio sammanlagt då. Men lägst är väl… Jag har några nio och några åtta här.
Så att ingen tio där. “Jag känner inte att jag kan vara mig själv tillsammans med mina vänner” helt. Där är nio.
Caroline: Är det här som berättar? Säger någonting mer?
Jan: Nej, men det finns väl bekanta som vi har, eller vänner, liksom, där jag känner såhär: “Ja… Vi har jättekul tillsammans men jag är inte säker på att de tycker att det som jag har att säga är så himla intressant och roligt.”
Är du med? Så man kan ha roligt och kul med vissa men det är inte säkert att de vill prata om samma som jag inte. Kultur eller naturvetenskap eller ja men så. Djupa diskussioner liksom. Utan där kan det vara annat som är liksom mer halvytligt liksom. Och det är också trevligt ibland. Eller hur? Så jag menar att alla mina vänskapsrelationer ser inte likadana ut.
Caroline: Nej, du är ju duktig. Jag de som jag kan prata djupt med. Sen så vissa av dem träffar jag inte superofta heller men när vi väl ses så är det ju bra samtal liksom.
Jan: Jo, men det är viktigt för det med samtal.
Caroline: Mm. Vad ska man annars ha sina vänner till?
Jan: Aktiviteter.
Caroline: Jo, men vi brukar ju ändå sitta och prata när man äter.
Jan: Eller vet du här nu. Vad har du dina vänner till? Du ringer ju dem ibland. Sitter ni bara tysta i luren då?
Caroline: Nu har jag ringt dig. Ja, vi hörs nästa vecka.
Jan: Nej, men jag har ju vissa som jag bara mässar med. Kaspi och jag har ju egentligen mer samtal i meddelanden än ringa. Sen till exempel nu… Vi ska ju åka iväg. Eller vi har ju andra vänner som vi hittar på grejer med. “Ska vi åka skidor?” eller? Så jag är ju mer uppgifts-aktivitetsorienterad. Så är jag ju med våra barn också.
Caroline: Ja.
Jan: Jag hittar ju alltid på grejer med dem. Jag hänger ju inte med våra barn om vi inte gör saker tillsammans.
Caroline: Nej, och de behöver ju det också. Men jag hänger kanske mer med dem utan att vi gör någonting.
Jan: Alltså du vet såhär, Elsa vår sexåring ville ju såhär bygga Lego. Jag var såhär: “Alltså detta är det tråkigaste som finns.”
Caroline: Och då är det ändå ditt gamla Lego.
Jan: Nej, men vet du vad? Det handlar också om att ta sig till. Vad skulle göra detta roligt för mig?
Caroline: Ja, men det är ingenting som är roligt att bygga Lego…
Jan: Vi sorterar Lego-bitar här nu. “Jag vill ha alla gubbar som finns i din låda,” ja, säger Elsa. “Tycker du är jättebra i det. Eller jag vill bygga ett sjukhus” eller någonting.
Caroline: Man måste bara hitta det som gör det roligt.
Jan: Jag har inte typ missat en match på hela säsongen som Freja har varit.
Caroline: Vad är som är roligt med då?
Jan: Jag gillar det. Jag kör ju Elsa till ridskolan varje…
Caroline: Är det inte också för att du kan prata med de andra föräldrarna?
Jan: Nej, jag pratar inte så mycket med de andra föräldrarna. Jag får för mig att du har bondat lite med de andra föräldrarna där - basketföräldrarna.
Caroline: Ja, men det har jag. Men det var ju för att vi var ansvariga för valboysbålet.
Jan: Jo, men träffade du inte dem så ofta då?
Caroline: Nej. Vill du det? Det kan kanske vara kul. Vi ser vad det är för boll och vem som vill ta.
Jan: Jag har ju andra jag känner att jag behöver prioritera.
Caroline: Ja, det är så kan det vara. Det är inte som att jag sitter där och det är klart att jag vet vad som händer i Ulfs liv med hans operation till exempel. Eller med de andra.
Jag tycker det är mycket bättre. Jag har ju faktiskt det som tema för 2025: vänskapsrelationer. Jag tycker ändå att spelet är bra. Det spelet. Det går bättre. Det går framåt.
Jan: Ja, det verkar som det.
Caroline: Bra. Nästa.
Partner, kärlek och familj
Jan: Partner, kärlek och familj.
Caroline: Ja, detta är ni sista nu då. Då läser jag frågorna: “Min kärleksrelation innehåller tillräckligt med närhet, kärlek och tid tillsammans”, “Jag tar initiativ till stunder av kärlek, värme och romantik”, “Vi kan prata öppet i familjen och vara oss själva med varandra”, “Jag känner att jag gör skillnad i familjen och min närvaro är värdefull”, “Jag vet vad som ger mig energi i familjelivet och prioriterar det.”
Jan: Jag har den sjua totalt.
Caroline: Jag sjua där också. Kanske lägst av alla här har jag.
Jan: Okej, säg någonting mer om det då. Ja, du har bara typ åttor annars.
Caroline: Åttor, sjua på partner, kärlek och familj. Ja, men alltså den här: “Jag känner att jag gör skillnad i familjen och min närvaro är värdefull.” Alltså den är värdefull på så vis att jag röjer i hallen så att det inte är en massa skor och påsar där. Jag tömmer diskmaskinen, jag lagar mat nästan varje dag.
Du chippar också in på maten mycket där. Ja. Och så är jag såhär: “Vad är det mer för värdefullt jag gör egentligen?”
Jan: Jag sätter nio.
Caroline: Jag söker upp er, men det är inte alltid ni är intresserade av att bli uppsökta.
Jan: Jag sätter ändå nio.
Caroline: Okej, vad tänker du att du gör?
Jan: Jag tror ändå såhär: hade jag inte varit här hade ni nog ändå saknat mig. Och inte bara pengarna.
Redigerad transkribering - Del 2
Caroline: Ja, du tänker så ja. Eller?
Jan: Ja, jo absolut. Jag tror ändå att jag och Elsa har ganska kul tillsammans. Jag upplever såhär: jag hänger nog mer med barnen. Alltså den jag hänger minst med, eller funkar minst med, det är ju med dig.
Caroline: Ja.
Jan: Det har ju varit mycket såhär logistik och sen har det varit mycket barnen. Vi har inte haft så mycket tid och liksom sånt tillsammans.
Caroline: Nej, är det.
Jan: Så jag tänker att det är väl ett förbättringsområde som vi skulle kunna göra mer av.
Caroline: Men där behöver man kanske bara slå sig ner en stund tillsammans och säga så: “Vad vill vi göra? Hur vill vi att det ska vara?”
Jan: Ja, precis.
Caroline: Så man inte bara tänker såhär: “Men vi har ett förbättringsområde där.” Och vad gör man åt det? Nothing.
Jan: Nej, nej, men det har vi ju såhär också säkert. Men jag tror såhär, för det är för mig bara så att vi… Jag menar som när vi var iväg - det var ändå trevligt. Vi gick på promenader där ute på Österlen. Det var mycket fint. Och vi hade väl liksom tid i bilen. Så jag tror egentligen vi bara…
Men det är också lite symptomatiskt. Jag åker med Caspian, du åker med Freja. Jag åker med Elsa till Skånes djurpark. Alltså vi gör ju mycket aktiviteter så. Vi borde ha mer aktiviteter. Men är det så att vi behöver ha mer aktiviteter tillsammans?
Caroline: Ja, i mitt liv behöver jag aktiviteter. Du behöver tid tillsammans att prata. Jag behöver aktiviteter.
Jan: Ja, men behöver vi det? Eftersom vi nu hela tiden åker iväg med andra.
Caroline: Och då är barnen bland annat. Alltså barnen känns ju som en sådan där… Jag inte bygga Lego med dig.
Jan: Nej, men jag tänker därför att vi har uppfostran och vi behöver hänga med dem. Alltså det är såhär: annars tar skärmen över.
Caroline: Och det är jag typ inte okej med, Jan. För jag har ju läst och pratat med andra om vad skärmen gör. När barn blir ensamma så är det skärmen. Förr var det så att när barn blev ensamma så hittade de på saker utomhus. Det är ju inte så nu. Så därför känner jag ju en stark mening kring att hänga med barnen eller göra någonting med dem.
Jan: Nej, men jag håller med.
Caroline: Och då blir det ju inte så mycket med dig.
Jan: Nej. Absolut. Jag tänker såhär: vi har koll på det. Vi har ju en fråga - vad kan vi börja göra? Jag tror såhär: jag behöver ta initiativ till fler aktiviteter med dig. Nu ska vi börja träna. Det Kött & Byn helt enkelt.
Caroline: Ja, vi ska börja träna. Det finns något som heter Kött & Byn i Köpenhamn som jag har lobbat för att vi ska åka till ett tag.
Jan: Ja, precis.
Caroline: Ja, vi ska börja träna tillsammans.
Jan: Ja, jag tror att det blir lite sådana saker. Sista kategorin.
Tid, egen tid och närvaro
Caroline: “Tid, egen tid och närvaro.” “Jag har tid att göra det jag önskar”, “Jag är närvarande i vardagen med familj och vänner”, “Min kalender känns balanserad och ger plats för både närvaro och vila”, “Jag säger nej till saker som inte är i linje med mina prioriteringar”, “Jag vet hur jag kan skapa mer tid och utrymme i mitt liv.”
Jan: Jag har ju åtta av tio här.
Caroline: Jag har sju. “Min kalender känns balanserad. Det plats både för närvaro och vila.” Vad hade jag lägst på? Vad har du där?
Jan: Femma. Jag hatar ju när min kalender är full.
Vad ska vi säga? Jag upplever såhär… Lite som vi pratade om i förra avsnittet med det här happy money. Jag värderar ju tid högt. Särskilt eftersom jag har en hög timlön. Så jag har hamnat i den fällan. Och jag tycker inte jag har tid för att göra allt jag vill. Och jag vet att det handlar om prioritet. Så jag har en tio på såhär: “Jag vet hur jag kan skapa mer tid och utrymme i mitt liv.” Jag vet hur man gör, men jag gör ju inte det. Så…
Caroline: Men då är det kanske inte så viktigt då?
Jan: Nej, där är det någon sådan här catch 22-grej för mig. Har du listat ut den?
Caroline: Nej. Närvarande… Jag hade velat läsa mer men när jag läser så tycker jag att det är slöseri på tid. Så nej, jag vet inte.
Jan: Ja, för du måste ju liksom tjäna mer pengar så du kan känna större trygghet så att livet inte går åt helvete.
Caroline: Ja, och då är läsning väldigt tidsineffektivt, liksom, kan jag ju tycka. Sen vet jag såhär: när en person växer så är det idiotiskt för där är det jag får mest inspiration när jag läser. Så där är någon jag liksom snurrar upp mig själv för…
Jan: Det är ju också återhämtning.
Caroline: Ja, ja, ja. Att läsa eller ligga och ta in någonting på ett långsamt sätt är ju återhämtning.
Jan: Ja, men exakt. Så jag tycker jag snurrar ju upp mig själv där lite.
Caroline: Men är det inte bara övning då? Att säga såhär: “Okej, det är ineffektivt men det är okej.”
Jan: Ja, så kan det vara. Hur är det för dig?
Caroline: Men jag har ju ändå ganska högt här ju. Inte någon tio. Det är det inte.
Jan: Nej, men vad har du satt då?
Caroline: “Jag säger nej till saker som inte är i linje med mina prioriteringar” - där är det nio. Resten är det åtta på. “Jag har tid att göra det jag önskar.” Jag skriver ju inte så mycket. Men jag har nog tid för det. Jag tror att jag bullshittar när jag säger att jag inte har tid.
Jan: Det tror jag också.
Caroline: Nej, men det här är inget som jag känner är en svår grej i mitt liv. Faktiskt.
Jan: Nej, jag upplever egentligen inte… Och det här tror jag kan vara svårt för jättemånga för man har 24 timmar - hur ska man få plats med allting? Hur ska jag ens kunna ha egen tid? Ja, det har jag när jag går på toa och låser in mig i ett litet utrymme. Tack och lov att det finns toaletter.
Caroline: Ja, men jag tänker så att vi har optimerat detta ganska väl så att vi har ju lite lyxproblem i detta. För till exempel många har ju så att Oliver hade en och en halv timmes pendling från Hör till Malmö och sen från Malmö till Hör. Och han är såhär: “Oh, du vet, nu…” Nu har han flyttat tio minuters promenad från oss så då har han ju jättemycket tid. Så jag tror att här… Vi har ingen tv, vi har optimerat ganska väl så att här är det väl liksom lite mer så att tiden finns och det är bara att du och jag inte prioriterar liksom.
Jan: Nej, för vi har ju inte tio timmar här.
Caroline: Nej, och jag kan ibland… Jag tror det hänger ihop med energi för mig för jag kan… Alltså jag lägger ju ner… Jag lägger ju ändå ner en halvtimme om dagen på att läsa Politico eller CNN eller något sånt här.
Jan: Då läser du ändå lite. Men ingen bok.
Caroline: Jag tror också att de böckerna jag läser blir för mig jobb. Och det är därför det blir så att CNN eller Politico läser jag och så behöver jag inte göra något med det. Liksom på sin höjd messa till Caspian: “Har du läst detta?” Men så fort jag märker… Du vet, jag har en sådan Matters-app som plockar fram sjukt bra artiklar. Så varje gång jag läser en jättebra artikel så blir jag inspirerad. Sen blir jag såhär: “Jobb.” Och så är jag såhär: “Jag orkar inte.”
Caroline: Men du… ja, precis. Gud, vad var det jag skulle säga? När det bara försvann direkt.
Jan: Nej, det stod inte samma.
Caroline: Bra.
Sammanfattning av rapporten
Jan: Så rapporten, om vi hoppar tillbaka - den plockade fram området du skattade lägst. Det är bläddrat andra hållet. Så för mig var det njutning, glädje och kreativitet. Och då har jag skrivit tips på alla kategorierna så i detta fallet såhär: “Denna veckan tycker den att jag ska boka…” är nästa sida. Denna veckan tycker den såhär - har jag skrivit till mig själv: “Boka in 30 minuter för något som får dig att le utan agenda eller produktivitetsmål.” Nästa månad: “Prova något kreativt du inte har gjort på länge.” Och sen: “Planera en äkta semester där du verkligen kopplar av, inte bara byter plats för att jobba.”
Så var det såhär: “Fan, detta är jävla bra råd till mig själv.” Sen så djupare reflektion här: “Vad fick dig att skratta senast?” Och det fan vet jag och minns inte riktigt när jag såhär riktigt… Elsa gapskrattade ju igår när vi läste hennes bok.
Caroline: Men du gjorde inte det.
Jan: Nej. Vad fick du där?
Caroline: Jag fick boende, miljö och livsstil. Det var det området jag skattade lägst.
Jan: Och vad var dina enkla steg?
Caroline: “Enkla steg att börja med: Välj ett rum och gör det till en plats som verkligen får dig att må bra. Städa, dekorera och organisera. Nästa månad: gå igenom din garderob. Behåll bara kläder som får dig känna dig som dig själv. Kommande kvartal: utvärdera dina största livsstilsutgifter. Stödjer de verkligen det liv du vill leva?”
Jan: Och sen djupa reflektioner?
Caroline: “Hur skulle ditt hem se ut om du verkligen speglar vem du är på djupet?”
Jan: Har jag inte skrivit bra?
Caroline: Jo. Ja.
Jan: Har du någonting? Så jag tänker detta hade vi kunnat ta en uppföljning på.
Caroline: Detta hade vi kunnat ta en uppföljning på, ja.
Jan: Vi kan absolut göra det så efter sommaren. Ska man ta bilder och sånt då också före och efter?
Caroline: Det kan man göra om vi ska titta. Sista delen det var ju såhär 20 frågor för ett värdigt samtal. Vi ska inte ta dem men om vi skulle hoppa ut: vad är din största reflektion utifrån detta då?
Jan: Att det är bra att lägga upp sakerna på bordet för annars är de bara i ens huvud. Det kommer aldrig hända någonting med dem om man inte har ett starkt driv själv så… Men nu ska jag göra någonting, det kanske kommer ta så tio år eller fem år men nu kommer det ju accelerera förmodligen.
Caroline: Jag tar med mig det du sa om rummet. Det visste jag inte innan vi gick ner och satt oss här - rummet.
Jan: Ja, men att du vill ha det. Du behöver för att vara kreativ.
Caroline: Och sen jag ber om hjälp här med garderoben. Jag kommer inte ta initiativ.
Jan: Nej, men jag kan ta initiativ. Så gör det. Så kan vi inkludera Rickard i det också.
Caroline: Ja, absolut. Han kan komma med tips och tankar hur han har byggt sin garderob. Det hade varit kul.
Jan: Om han nu har det.
Caroline: Vad var det? “Jag fick hjälp av min mamma.” Jag tror inte att han har tagit hjälp av sin mamma. Han verkar vara en väldigt självständig individ.
Reflektioner över resultaten
Jan: Ja, men tycker du att det speglar livet?
Caroline: Ja, det tycker jag ganska mycket. Och märker man att de inte gör det, då måste man ju fundera såhär: “Vad är det som saknas? Finns det andra områden som jag inte… Eller har jag varit ärlig när jag har svarat på frågorna?”
För man kan ju också leva lite i förnekelse: “Jag har absolut en god hälsa,” och så har man ändå ett midjemått över 90. Ja, då kanske det inte är det. I don’t know.
Jan: Vad säger ditt hjul om balansen med att ge till andra och dig själv?
Caroline: Jag vet inte, jag fattar inte frågan.
Jan: Nej, det var kanske ingen bra fråga. Men jag tänkte på det med Happy Money, att vi blir lyckliga när det handlar om andra. Värdegen när det handlar om mig själv. Men ja, jag vet det.
Var det något som överraskade dig?
Caroline: Att det är genomgående högt.
Jan: Ja.
Caroline: Det överraskade mig.
Jan: Ja, för det är första gången du har högre än mig.
Caroline: Ja, det är möjligt.
Jan: Du verkar vara på ett bra ställe i livet. Det ser jag som hänger med dig. Jag tror att att börja plugga till sjuksköterska - det var en nivåskillnad för dig.
Caroline: Ja, och då ska jag säga att det har varit ett tumrum ett bra tag innan dess. Ett sökande.
Jan: Så det är en reflektion från en vän här. Från din partner. Att det stämmer.
Personliga tips och insikter
Något som jag tror skulle kunna göra ditt liv rikare: jag tycker ju det där garderobsgrejen… Det är sådant återkommande för dig flera år.
Caroline: Ja, och för dig.
Jan: Nej, jag har inte lidit av det. Men du har ju insett att du är intresserad av att ha fina kläder i din garderob som gör det lättare för dig att bara vara snygg på en gång.
Caroline: Ja, absolut. Bra. Mitt oombedda tips som du kan tacka nej till är…
Jan: Ja, men det är mitt oombedda tips är såhär: ta lite pengar, gör det där nu så att du får den så du kan sätta en tio på kläder. Du är ju ändå intresserad, både du och Freja är intresserade av det där - skönhet, kläder, bara embrace it. Det är mitt oombedda tips.
Caroline: Och mitt oombedda tips till dig: lista ut det där med varför det är… varför livet kommer gå till helvete om du inte… alltså hur du kan… alltså vad skulle hända om du inte gick efter den fyren liksom?
Jan: Ja, men precis.
Caroline: Och det kan ju vara så att du säger: “Jag gillar inte livet då” eller “det blir inte bra, jag vet inte hur jag ska…” Nej, men det är därför du ska lista ut det liksom. För att det kan vara så en nivåskillnad för dig.
Jan: Och sen har jag den att inte sparka in bollen på plan utan lita på dig och Freja.
Caroline: Bra. Vi klarade ju uppenbarligen med Louvren. Att inte betala tusentals kronor utan bara tusen spänn.
Jan: Det var fan stolpe in.
Caroline: Va?
Jan: Skojar du med mig?
Caroline: Nej. Jag gjorde likadant i Barcelona - jag gick på Picasso museet och betalade hundrafemtio spänn i inträde istället för åtta hundra.
Jan: Ja, det är bra Caroline. Det är bra.
Avslutning
Jan: Så, ja men jag tänker såhär: tack till dig som lyssnat och orkat ända hit.
Och jag tänker också att hänger du på Patreon - är du en rika-tillsammans-supporter på någon av de vanliga högre nivåerna, inte på den billigaste tyvärr för att som sagt vi betalar för att skapa de här rapporterna till ett amerikanskt företag - okej då ingår det här så att du kan liksom klicka dig igenom de här frågorna, få den här rapporten på 13 sidor, få alla de här frågorna, betygen, reflektionsfrågorna och du kan göra det själv.
Och vill du inte vara såhär: “Men jag vill ändå göra detta, jag vill inte vara supporter,” så kan man bara köpa denna separat för liksom en ganska liten peng i förhållande till vad vi faktiskt ger, tänker jag. Och allt finns i länkar i beskrivningen.
Och med det, ett stort tack till dig som lyssnar, tittar och följer. Och så tänker jag att vi ses i kommentarerna som vanligt.
Tack så mycket!
Oavsett vilket, för dig som stödjer oss på Indexfond-nivån på Patreon (dvs. den där allt ingår) så får du den utan kostnad.
) och att det påverkar samtalets driv.
