Så här kommer mitt provprat inför en uppdatering av Fyra-hinkar-avsnittet 2023 i januari. Tänk om det handlar om att lyfta fram, förädla och utveckla Lekhinken istället för att jag som nästan ville gå åt andra hållet?
Jag fick en insikt vid lunchen med @carolinebolmeson idag att hennes känsla är typ: “allt i Lekhinken är skit, låt oss lägga allt i indexfonder.” Samtidigt så försökte jag visa henne att:
Ja, till antalet så har vi mycket “skit” i Lekhinken (enskilda noterade aktier, aktiva fonder, solpaneler, träd, vin-flaskor, en ETH, ett gäng onoterade aktier och så vidare). Förmodligen saker vi aldrig kommer få tillbaka pengarna på.
Men! Skulle jag räkna summan på Lekhinken så skulle jag nog säga att den ligger på plus OCH i förhållande till hela vår ekonomi (huset + indexfonder + kontanter) så är den fullt hanterbar.
Och framförallt som jag tror @Kimarite varit inne på.
Det vill säga svaret till frågan:
Var har jag lärt mig mest om 1) investeringar, 2) ekonomi, och 3) mig själv?
Då är svaret varken bufferthinken, mellanriskhinken eller den passiva hinken. 90+ % av allt jag har lärt mig har ju kommit från erfarenhet i Lekhinken. Det är ju där jag har lärt mig bland annat om:
Likviditet - det kan vara en bra investering, men kommer du inte ur den spelar det ingen roll
Sänka risk genom volym - med Trine-lika (tänk Tessin, P2P etc) upptäckte jag ganska snabbt att man måste investera i typ alla deras projekt för att få snittavkastningen, enskilda projekt var för hög risk.
Onoterade bolag - var ska man börja kring allt man lärt sig, bara skillnaden på eget och andras onoterade bolag. Skillnaden på litet onoterat bolag och stort onoterat bolag. Hur riskkapitalister tjänar pengar, värderingsrundor och psykologin bakom dessa, bolagsjuridik etc.
etc.
På något sätt är det ju allt det här som gör att man kommer tillbaka till indexfonderna. Men den förnyade insikten kring indexfonderna kommer ju till följd av närvaron i Lekhinken. Men den har ju - i alla fall inte i mitt liv - fått den credden som den förtjänar. Jag har haft den lite som en “slaskhink” där jag lägger allt annat.
Tänk om nästa nivå istället handlar om att t.ex.:
Sätta upp ordentliga regler för den, t.ex. pengahantering
Prata om diverisifiering även i Lekhinken
Sätta upp mål i lekhinken i förhållande till vad man tycker är kul och vill lära sig
Se den som en viktig del i sin strategi och inte “du kan skippa den om du inte vill”
Vara tydlig om de olika stegen i investeringstrappan i förhållande till Lekhinken
Prata tydligt om förutsättningarna och fallgroparna med de olika stegen i investeringstrappan (t.ex. affärsängelskapet)
Det andra perspektivet blir kanske det som @nhb och @Pellepennan brukar vara på mig om kring momentum-strategi eller liknande som kanske är en delmängd av ett trappsteg.
Säkert ytterligare 100 saker som man kan ta upp här som jag inte tänkt på
Inte som att “nu lägger vi ner indexfonder och pratar om lekhinken” utan snarare ser det som syskon som bidrar till varandra. Alltså kanske egentligen mest ett perspektivskifte. Jag fattar att för några av er är det här som att sparka in en öppen dörr, men för mig är det på riktigt just nu som att se något nytt.
Jag är lite inspirerad av att det här kanske skulle knyta ihop säcken på ett väldigt fint sätt och kanske lösa ett antal knutar.
Två frågor:
Vad tänker, ser eller känner du spontant när du läser ovan?
Vad tänker du skulle vara viktigt att andra förstår kring Lekhinken?
Den som investerar vill känna sig kompetent och välja investeringar tror jag. För den med intresse är fondrobot understimulerande som tar död på allt engagemang. Jag tror inte på en lekhink där du får frikort till helt galna spekulationer.
Jag är i så fall mer inne på att skruva lite på hinkarna mellanrisk och passiva. Testa att introducera valfrihet i investeringar här. Inte något superspekulativt, men kanske en personlig tilt. Basen är global aktieindexfond (och sparkonto för korta pengar), sedan kan du sätta din personliga prägel på säg 20–40 procent av kapitalet. Det kan exempelvis handla om 10–15 svenska aktier, där investmentbolag ingår. Det kan handla om nischfonder. Eller fasträntesparande.
Jag är inne på liknande spår Skulle inte uttrycka mig så dock. Men jag är också helt ointresserad av att handla värdepapper fram och tillbaka. Ännu mindre intresserad av att lägga tid på och läsa om specifika bolags möjligheter att tjäna pengar i framtiden.
Det skulle bli en lose - lose situation för mig att ha en lekhink.
MEN med det sagt. Ändå känns det som att de flesta andra här vill ha mer om detta! Och det skulle kunna vara en bra 3.0 grej helt klart! Jag får inse att jag är the odd one out Det är en bra ide tycker jag.
Att det här gäller för dig, som har varit med i alla trappsteg av investeringar, men inte för alla. Jättevärdefullt på många sätt, men ganska svårt att greppa för någon längre ned på trappan. Således blir svaret:
Hur, rent praktiskt, rör jag mig upp på trappan och ser till att jag lär mig så mycket på varje steg som möjligt?
Till att börja med, passa på att byt namn på den. Lek låter oseriöst. Jag leker inte med mina pengar för investering. Jag använder heller inte hinkar men för de som gör det kan man väl välja något bättre namn som andas seriositet och framtidstro snarare än fri lek för att stå ut med trista indexfonderna? Som det låter när du/ni pratar om “lekhinken” så är det fri lek och helt OK att bränna alla pengarna i den, det är så det låter. Med den inställning kanske man inte ens försöker att lyckas, anstränger sig inte alltså utan bara chansar hej vilt. Högriskhinken kanske är bättre, visar på att det är hög risk men det behöver för den skull inte alls handla om lek utan det kan vara nog så seriöst. Vill man leka kan man göra det förstås men tvinga inte in alla i det oseriösa tänkandet.
10% kanske är en bra rekommendation att börja med (max) men man kan väl föra ett resonemang kring att höja andelen och hur man då kan resonera via diversifiering etc. Jag har bara en enda “hink”, 100% i det som då kanske skulle kallas “högriskhinken” om man nu vill hålla sig till hinkbegreppet. Men jag diversifierar och övervakar intensivt för att minska effekten av risken.
Håller med Pellepannan. Jag kallar min ”lekhink” ”R100” - typ 100% risk. Det jag lägger där är jag beredd att förlora. Det är dock ingen lek utan ett utrymme jag använder till bolag jag tror på men som riskerar att ”skita ned” de andra portföljerna.
Stående rådet bör vara att försöka undvika lekhinken helt. Det är ingenting man “ska” ha, det är bara något som är svårt att helt undvika.
De flesta av oss klarar inte av att vara 100% renläriga. Jag har har några pyttesmå aktieposter som jag köpt lite som bokmärken på kul för att följa på Avanza. Det är dock mindre än en promille av min förmögenhet i storlek, och jag ser inte detta ens som en del av min portfölj. Min mobil kostade mer än vad jag har i lekhinken.
För alla som kan; strunta i lekhinken, och använd det framförallt inte som en ursäkt för att tappa fokus i dina investeringar.
Syndahinken eller Idiothinken är bra namn, om vi inte ska behålla det nuvarande
Jag tycker ändå namnet lekhink (eller hobbyhink som också föreslagits) är bra eftersom det indikerar att den är till för dem som tycker att det är särskilt roligt att hålla på och fixa och dona med olika investeringsformer, men inte nödvändig för andra. Högriskhink är väl vad den passiva hinken beskrivs som så jag tror skillnaden mellan de olika hinkarna skulle bli (ännu mer) otydlig. Jättehögriskhinken kanske i så fall?
Jag tror inte att de flesta vill ha mer av lekhink men de som vill är väldigt högljudda och tar stor plats på forumet.
Jag gillar verkligen att läsa deras inlägg så det är inget negativt menat
Brandfackla: När jag läser många inlägg om folk som envisas med att de kan överprestera så är det svårt att inte läsa in den där typiska toxic masculinity-grejen “Det går bara man tar i lite, det är bara du som är vek” Att inte kunna ta in insikter om man inte upplevt dem själv, och knappt ens då.
Som farsan som sade till sonen som behövde glasögon: “Se bättre!”
Jag är en av de som omfamnat ”Hobbyhinken” som koncept istället för lekhinken. För mig är en lekhink numer att vara vårdslös och frihet att testa gränserna fullt medveten om att pengarna antagligen försvinner.
Hobbyhinken däremot är en investering i mig själv och min hobby. Den som möjligtvis, förhoppningsvis, blir en ytterligare intäktskälla i framtiden. Innan dess är det en medveten satsning med de pengar som jag annars inte behövde lägga undan i de tre första hinkarna. Medvetet och informerat. Det som hänt med lekhinken har var delvis medvetet, men absolut inte informerat.
För mig handlar lekhinken mycket om passion. Det är ett genuint intresse av sparande som tagit mig dit jag är idag. Passivt indexsparande utgör basplattan i mitt sparande och har tagit mig väldigt långt i min ekonomiska resa, men det är inte det sparande som ger mig utlopp för nyfikenhet och intresse inom privatekonomi och finans. Det får jag snarare utlopp för i lekhinken där man försöker sitt bästa för att slå index (även om de flesta misslyckas). Det är lekhinken som får mig att vilja spara mer och utöka min kunskap inom området. Det är lekhinken som får mig att vilja lyssna på poddar inom ämnet och hänga på detta forumet - jag vet redan (eller tror mig åtminstone veta) allt jag behöver veta kopplat till indexsparande.
Som en del i min lekhink så har jag en utdelningsportfölj och det är för mig OTROLIGT mycket mer tillfredsställande att se utdelningen öka från år till år än att se kontot med indexsparande växa över tid även om detta utgör större belopp. För mig blir lekhinken en morot att vilja förbättra alla delar av mitt sparande, inklusive bufferthink, mellanriskhink och passiv hink. Fördelen med att de första tre hinkarna är lika tråkiga som att titta på färg som torkar är att risken för att man kluddar med det i onödan minskar, men nackdelen är att de inte heller är särskilt inspirerande. Det skapar, för mig, inte någon särskilt stark drivkraft att vilja utvecklas och förbättras. Där ser jag att en lagom stor och väl utformad lekhink fyller en viktig funktion.
Personligen så tror jag inte att sättet att skapa denna drivkraft i lekhinken är genom ”trisslotter” så som krypto, viner och liknande. Intresset går upp när det går bra, dör snabbt om de kraschar och risken är att man lär sig fel läxor. Vill man få ut den inspirerande effekten av lekhinken tror jag mycket mer på nischfonder, investmentbolag, utdelningsaktier etc. där det finns en mer realistisk (omtvistat, jag vet) chans att slå index över tid även om det är en försvinnande liten del som lyckas och att man statistiskt sett inte tillhör denna del.
Håller med dig Caspian!
Extremt viktigt att vi delar med oss vad vi har lärt oss ifrån de olika stegen, både positivt och negativt, och är ödmjuka för att vi inte lärt oss allt.
Det var väldigt värdefullt att vi, för ett tag sedan, råkade prata med @Filip.L om trappsteget där affärsänglar befinner sig. Han resonerar både kring att man måste investera i många bolag för att pricka in de få som lyckas, och att han också får utlopp för ett samhällsengagemang.
Allt är ju inte svart eller vitt. Och jag sa inte att allt i lekhinken var skit hehe…
Vet inte vem du riktar detta till men min inställning är att det är väldigt mycket enklare att lyckas med något om man verkligen går in för det. Det stämmer för det allra mesta i livet. Har inget med “toxic masculinity” alls att göra. Vill du få bra betyg i skolan underlättar det om du pluggar, vill du få bättre lön underlättar det om du lägger manken till på jobbet, utvecklas via nya arbetsuppgifter och ansvar etc. Det är ingen skillnad på börsen.
Bokmärket är dock i tiden; “det har gått upp/ned så här mycket sedan inköpsdatumet”.
T ex köpte jag CD Projekt Red (tracker) för samma summa som hypade spelet Cyberpunk 2077 kostade när det släpptes, och kan nu jämföra om spelet på reorna kostar mer eller mindre än vad mitt innehav i företaget som gjorde spelet nu är värt
Hobbyhinken tycker jag också låter bättre, men ni måste fråga flera, kanske med en poll. Jag tror inte det behöver vara obligatoriskt, men om man är en sån som rör runt och byter investeringar ofta så kan det vara av nytta. Jag tror vi inte hör om dem som är nöjda med bara indexfonder, som kanske fortfarande kör på modellportföljerna och så vidare, eller Lysa utan att ändra på deras allokering.
Det är som den gamla bönen: “ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”.
Lekhinken är en distraktionmetod för när man inte har sinnesro att låta det vara ifred. Som att sticka till en unge mobiltelefonen för att få tyst på dem när man behöver prata med andra vuxna Nåt annat tar uppmärksamheten en stund.
Man kan lösa det med förstånd med. Om man kommit ur trotsåldern.
Det här argumentet är helt betydelselöst om det inte går att att visa att det finns en positiv relation mellan arbetsinsats och att överprestera AUMviktat marknadsgenomsnitt.
Argumentet att man måste gå in för något för att lyckas kan appliceras på lotteri också. Den enda möjligheten att vinna på lotteri är att köpa lotter. Dessutom så ökar sannolikheten att vinna på lotteri ju fler lotter man köper. Trots detta är fortfarande lotter en statistisk förlustaffär. Alltså är det statistiskt sett ett förlustspel.
Det är just det det är. Det är skillnad på börsen och de andra. Börsen är en “low validity environment” där resultat och ansträngning inte korrelerar strikt positivt. De övriga är motsatsen, “high validity environment” med en hög positiv korrelation.
Skulle inte uttrycka mig så dock. Men jag är också helt ointresserad av att handla värdepapper fram och tillbaka. Ännu mindre intresserad av att lägga tid på och läsa om specifika bolags möjligheter att tjäna pengar i framtiden.
Att inte kunna ta in insikter om man inte upplevt dem själv, och knappt ens då.