Dagens (nattens) garv: -Du är en så’n rutin-Hitler!
Slutsats: En gång på hundra rör kontrollbehovet glass på en onsdag.
Största behållningen för mig i avsnittet annars: @janbolmeson dissar inte FIRE-entusiasters livssyn. 
Dagens (nattens) garv: -Du är en så’n rutin-Hitler!
Slutsats: En gång på hundra rör kontrollbehovet glass på en onsdag.
Största behållningen för mig i avsnittet annars: @janbolmeson dissar inte FIRE-entusiasters livssyn. 
Jag läste “Rich Dad, Poor Dad” för några år sen, och likt många andra, både gillade jag den, samtidigt som jag blev provocerad av dess amerikanska hyperliberala filosofi (Ayan Rand - Atlas Shrugged-kategorin). Faktum är att jag nog uppskattade att lyssna på era senaste två avsnitt mer, än att läsa själva boken, då ni är lite mer nyancerade och diskuterar mer…
När jag läste boken minns jag att jag tänkte att även “Rich Dad” tycks vara fast i ett slags eckorrhjul när han jagar efter pengar och lägger tid på att göra affärer och odla sina tillgångar. Jag skulle vilja ha en nyåtgåva av boken där “Rich Dad” på slutet slutar jaga, gör sig fri från alla sina begär, och blir buddhistmunk…
Munken som sålde sin Ferrari : en berättelse om att uppfylla sina drömmar och förverkliga sig själv
Det svenska välfärdssystemet har gjort det lätt att följa med strömmen, men svårt att inte göra det.
Jag skulle vilja att vi gick mer mot att alla fick välja sin egen ström.
Det skulle göda kreativitet, kämparglöd och inte minst passion.
Vad hindrar dig?
Tv-avgift, skolplikt, skattesystemet, pensionssystemet, hyresregleringar, systembolaget, LAS. Listan kan göras lång.
Just sociala medier tycker jag är ett riktigt träsk. Jag la av med det just för att jag tyckte att det bara blev jämförelser. “Comparison is a thief of joy”. Kommer inte ihåg upphovsman
Allt det som du räknar upp karaktäriserar ett välfungerande samhälle. När den basala tryggheten är på plats kan vi ägna vår tid åt att arbeta eller hitta andra inkomstkällor.
Jätteintressant avsnitt och diskussion!
Jag tänker ändå att det här välfungerande samhället och den basala tryggheten kräver att majoriteten av människorna ändå befinner sig lite i ekorrhjulet och gör sin plikt.
Jag driver själv företag och kan göra lite som jag vill, men jag är oerhört tacksam för att alla som jobbar inom tex. vård, polis, utryckning med mera inte gör lite som de vill när jag behöver hjälp eller bryter benet.
Förstår ni hur jag tänker?
Det är jättefint det här med att bryta sig loss och vara fri och kunna välja om man vill jobba eller inte. Framförallt att inte dra på sig levnadskostnader så att man knappt håller näsan över ytan, men lite ekorrhjul behövs nog trots allt. Hårt arbete och att göra sin plikt är ändå en smula vackert tycker jag.
Jag kanske missförstår hela grejen och borde ta en fredagsöl nu istället.
Så är det ju, men om man gör sin plikt i 20 år eller 40 år kvittar nog om tesen att ganska mycket jobb som görs är onödigt. Jag tänker t ex att gör man vad man ska under 20 år och försöker lägga tiden på rätt arbetsuppgifter och sedan konsumera det som behövs och inte bara det man villhöver så är man ju visserligen en ekorre, men en lyckligare och friskare… typ. ![]()
Det ena utesluter iofs inte det andra. Skål!
![]()
Ja, sedan är det någon annans tur att springa runt, runt …
Exakt så. Grottekvarnen ska mala!
Jag tror att de flesta ändå vill hamna där i någon mån. Kanske inte för att man ser det som sin plikt utan för att det ger en tillfredställelse att vara till nytta och bli sedd. Alla har behov av att bli klappade på axeln ibland och enklast är då att bidra som alla andra. Att inte jobba, av frivillighet, låter mer idylliskt än vad det är för de flesta. Livet måste ha en mening.
Är livet meningslöst för pensionärer ?
Håller med. Tror att komma ur ekorrhjulet är mer att kunna jobba om när och med det man vill istället för att man måste jobba.
Måstet man vill komma ifrån
För många dock inte för alla
Det ligger mycket i det där!
Just den där tillfredställelsen med att göra nytta är nog djupt rotad i oss. Det är väl därför det känns så sjukt mycket bättre att gräva i trädgården en hel söndag istället för att titta på Netflix.
Många får problem när de går i pension. Därför är det väldigt bra att trappa ner under en tid. De som har barnbarn har lättare för att finna mening. Men man kan förstås inte dra alla över en kam, vi finns av alla sorter. Det som förenar är att livet måste ha en mening. Jobbet fyller den funktionen för många.
Du har garanterat rätt. jag delar den tron, men…
…när jag ser det i skrift så ser det så jäkla deprimerande ut bara. ![]()
Jag har sett detta på nära håll, min pappa jobbade på ett jobb han “avskydde” och längtade till pensionen länge. När den väl kom vart det något slags antiklimax och han föll in i en djup depression med alkoholism som följd, vilket till slut ledde till hans död.
Ja, det är mångfacetterat.
De bland mina vänner och bekanta som har gått i tidig pension ångrar det inte.
Pensionärskollektivet i sverige är 2 miljoner om jag minns rätt och bör inte generaliseras.