Hej!
Jag är idag pensionär, 63 år, och har under en längre period längtat efter att bli pensionär.
Mitt problem idag är att jag inte har något att “ta tag i”, alltså inget att göra!
Detta låter säkert väldigt märkligt i mångas öron, men min senaste arbetsplats, inom läkemedelsindustrin, har varit en otrolig resa i alla plan…
Högteknologiskt, byråkratiskt, kvalitetsmässigt, besparingsmässigt o.sv.
Men, det som betydde allra mest för mig var kollegorna och den otroliga kreaktivitet som en gång rådde i företaget!
Men som alla sagor så kommer ett slut med besparingar, outsourcing och gud vet vad, samt att alla dina kollegor slutade en efter en.
Nu vet jag alltså inte vad jag skall ta mig till och detta har börjar bli ett problem då jag har börjat känna mig “överbliven”, onyttig och gnällig
Det är enormt svårt att ändra sina vanor och tankesätt då jag är nyfiken av mig, vilket jag kunde få utlopp för i min profession.
Men nu?
Elisabet Nemert, författare skrev precis det ni tar upp:
-Hur många gånger i livet har du valt att avstå från en möjlighet till framgång, till växande, till att våga tänja på de snäva gränser du har satt upp för dig själv på grund av din rädsla för att misslyckas?
Vi är mer rädda för ljuset inom oss än för mörkret!
Mörkret står för vår rädsla och den ställer inga andra krav på oss än att ge upp, att acceptera hellre än att våga spänna vår båge.
Ljuset däremot, det står för vår inneboende kraft, för kärlek och modet att tro på den egna förmågan!
Detta ämne om ekonomi borde vara inskrivet i läroplanen för grundskolan.
Anders