274. Ditt jobb behöver inte vara din huvudsakliga inkomstkälla | Rich Dad, Poor Dad - del 2

Så sant! Jag håller helt med. Brukar försöka uppskatta poliser, vårdpersonal, militärer och liknande så fort jag får möjlighet. Hur dålig dag jag än har på jobbet så riskerar jag inte liv och lem. Det är därför jag aldrig klagar på skatt eller rekommenderar gråzonsgrejer i det området.

Håller helt med. Men notera att min poäng är:

Att komma ut ur ekorrhjulet innebär BARA att min huvudsakliga inkomst kommer från ett annat ställe än där jag lägger min tid. Det betyder INTE att jag slutar jobba.

Att bidra, hjälpa till, dela med sig till nästa generation är ju ett grundläggande Maslowskt behov som vi alla har.

4 gillningar

Arbetsgivare har alltid ett behov av utfört arbete för att uppnå mål som företaget behöver för att sedan kunna tjäna pengar. Syftet är att tjäna pengar.

En individ som du och jag skapar mening i livet helt för oss själva, utifrån våra egna personligheter, situationer, sammanhang och vad just vi finner meningsfullt. Det här är väl en process vi alla har, som är helt frikopplat företagsvinster och pengar.

Det känns som att man inte har tänkt igenom detta riktigt om man likställer arbetsgivarens mål med meningsfullhet i filosofisk mening.

3 gillningar

På en gammalmodig arbetsplats kan det kanske vara åt det hållet. Du jobbar bara för pengarna och arbetsgivaren är mest bara ute efter så stor vinst som möjligt.

I moderna företag är arbetstagaren mer delaktig och har samma mål som arbetsgivaren. Företagandet är mer en process som gagnar alla.

Yngre arbetstagare ställer inte lika villigt upp på villkor som de äldre bara accepterade, utan kräver att bli lyssnade på. Företag som inte är inkluderande kommer att med tiden fasas ut.

Mening som skapas av oss själva är något som vilsna personer säger för att lura sig själv. Lycka och mening kommer från hårt fysiskt arbetande i grupp med andra som uppnår mål vilket inte är dina egna. Som jag förstår mycket av den forskningen som finns på ämnet är även val ett stort problem. Där många antar att ha många val leder till lycka och mening. Om jag förstår det rätt behöver vi för att må bra i “själen” 3 saker.

  1. Belasta kroppen med hårt fysiskt arbete
  2. En tydlig funktion i en grupp där man utför något för andra människor
  3. Funktionen får inte vara självvald.

Vi mår alltså bäst när någon säger åt oss vad vi ska göra. När vi ska göra det. Och vilken funktion man själv har i utförandet. Har observerat detta i mig själv och andra. Väldigt märkligt då det går emot allt som man skulle kunna tro gör oss lyckliga.

Mvh
Fredrik

Det är jättebra. Jag menar dock fortfarande att en bra arbetsmiljö inte har något med att skapa mening i livet att göra. Meningen med livet är helt enkelt inte något som en arbetsgivare kan ge en. Det är något man skapar själv.

Berätta mer. Jag har aldrig hört talas om den här teorin om meningen i livet. Var kommer den ifrån?

Menar du att meningsfullhet bara kommer från fysisk aktivitet? :grinning:

Jag tror att välmående från fysisk aktivitet inte heller har något med meningsfullhet att göra.

Jag tror att det för många är tvärtom, att det är på sin arbetsplats som man finner den mening som man kanske saknar på sin fritid. Att arbeta inom sjukvården och skolan borde kännas väldigt meningsfullt. Men även att vara truckförare på ett lager, där du är en av många kuggar som måste finnas för att allt ska fungera. När du kommer hem kanske du kastar dig på soffan och tittar på TV. Inte så meningsfullt men du kan ändå vara nöjd med din dag på jobbet.

Det närmaste jag minns är Nozick’s experience machine:

Som tanke experiment: om man kan koppla upp sig i en maskin och uppleva orgasmer eller liknande positiva upplevelser hela tiden. - är det meningsfullt?

Jag tror Nozick’s poäng var att argumentera mot att rena upplever innebär meningsfullhet.

Jag påstod aldrig att fysiskt aktivitet var det enda som skapar mening. Och träning skapar en massa kemiska processer i kroppen som bidrar till välmående men inte mening.

Människor är djur och vi har en del nedärvda biologiska system som hjälper oss att fungera ihop.
Dessa system bygger ihop med beteenden vi får från våra föräldrar osv och kulminerar i hierarkier som våra hjärnor gillar.

Hårt fysiskt arbete skapar rätt kemi i kroppen
I grupp med andra skapar mening som inte är vår egen. Vi inställer oss alltså i en hierarki
Att den inte är själv vald är även detta en viktigt del för vi klarar inte av att hantera alla variabler ett val innebär. Kan du välja rätt kan du även välja fel. Och vi hatar att förlora mer än vad vi gillar att vinna. Alltså kommer vi regera hårdare på dom dåliga val vi gör än dom bra och allt leder bara till mer och mer känsla av fel.

Fundera mindre jobba hårdare är nog ett gått råd får alla som söker efter lycka.

Mvh
Fredrik

1 gillning

Alltså, det ligger något i det där.

1 gillning

Jag tror du har lärt dig något om en viss (snäv) form av lycka och sen försöker säga att det också innebär meningsfullhet?

Meningen med livet blir då att jobba på en arbetsplats där man tränar hårt fysiskt i grupp ?

Finns ingen som kan ge ett svar på vad meningen med livet är. Den typen av frågor brukar hanteras av våra trossamfund. Och jag menar att man mår bäst av fysisk aktivitet ihop med att lösa komplicerade uppgifter i svåra förhållanden. Om “lycka” hade kommit av val hade alla tjocka 40 plusar med netflix vart nöjdast på jorden men det är dom inte.

Men tror inte vi ska kapa denna tråd mer om du vill diskutera fråga vidare gör jag gärna det men kanske i en egen tråd?

Mvh
Fredrik

Jag trodde du precis försökte dig på detta :grinning: (mening och lycka skapas genom hårt fysiskt arbete i grupp).

Ok, vill inte bidra till kapning :grinning: men för andra som är intresserade finns det massvis av interessant filosofi på hur man skapar mening i sitt liv själv. Skippa life coaching och gå direkt på filosofin är mitt tips.

Det är jag som bestämmer vad meningen är med mitt liv.
Men det uttrycket är så felaktigt då det säger att det bara finns enväg att gå :slight_smile:

Hej!
Jag är idag pensionär, 63 år, och har under en längre period längtat efter att bli pensionär.
Mitt problem idag är att jag inte har något att “ta tag i”, alltså inget att göra!

Detta låter säkert väldigt märkligt i mångas öron, men min senaste arbetsplats, inom läkemedelsindustrin, har varit en otrolig resa i alla plan…
Högteknologiskt, byråkratiskt, kvalitetsmässigt, besparingsmässigt o.sv.

Men, det som betydde allra mest för mig var kollegorna och den otroliga kreaktivitet som en gång rådde i företaget!
Men som alla sagor så kommer ett slut med besparingar, outsourcing och gud vet vad, samt att alla dina kollegor slutade en efter en.

Nu vet jag alltså inte vad jag skall ta mig till och detta har börjar bli ett problem då jag har börjat känna mig “överbliven”, onyttig och gnällig

Det är enormt svårt att ändra sina vanor och tankesätt då jag är nyfiken av mig, vilket jag kunde få utlopp för i min profession.
Men nu?

Elisabet Nemert, författare skrev precis det ni tar upp:
-Hur många gånger i livet har du valt att avstå från en möjlighet till framgång, till växande, till att våga tänja på de snäva gränser du har satt upp för dig själv på grund av din rädsla för att misslyckas?

Vi är mer rädda för ljuset inom oss än för mörkret!

Mörkret står för vår rädsla och den ställer inga andra krav på oss än att ge upp, att acceptera hellre än att våga spänna vår båge.

Ljuset däremot, det står för vår inneboende kraft, för kärlek och modet att tro på den egna förmågan!

Detta ämne om ekonomi borde vara inskrivet i läroplanen för grundskolan.

Anders

5 gillningar

Människan behöver känna att vi bidrar.
Jag tror det är en av de viktigaste bitarna i att leva ett liv som vi mår gott i.

Så jag hoppas för din skull att du skapar något som kan ge dig den där känslan av att bidra, oaktat vad det kan vara för dig! För behov, det finns det, av människors tid, engagemang och värme, det gäller bara att leka och testa sig fram till vilket eller vilka sammanhang det kan vara för dig.

:pray:

3 gillningar

Hej och tack för din respons Helena!

Jo, jag vet och jag försöker engagerat mig i olika projekt.
Nu följer jag olika volontärer i deras arbete för att stödja Ukraina.
Jag tror att det är viktigt att komma till insikt med att livet har olika skeenden och nu är min “karriär” över.
Det går upp och ner, men som sagt, det är väldigt tufft i de värsta dalarna.

Må Väl!
Anders

1 gillning