Från utbränd till ekonomiskt fri på sex år vid 55 års ålder

En inspirerande intervju med Monica Sjödin

I dagens avsnitt intervjuar vi Monica Sjödin som generöst delar med sig av sin ekonomiska resa där hon på 6 år gick från utbränd till ekonomisk fri. Monica arbetade i nästan 20 år som framgångsrik projektledare inom IT på företag som bl.a. SAAB. Efter en tid kroppen ut sin rätt och Monica blev sjukskriven för utbrändhet när hon var 49 år gammal. Det blev starten på en resa – både en mental och ekonomisk – som idag sex år senare har gett Monica möjligheten att själv välja vad hon vill göra i livet.

Vi har haft förmånen att träffa Monica i olika sammanhang tidigare, bland annat genom att hon hänger lite på RikaTillsammans-forumet, i utbildningar och i hennes grupp på Facebook ”Pensionsguiden”. Inspirationen till avsnittet kom efter en artikel i Aftonbladet och forumtråden ”Utbrändheten blev en väckarklocka | Så blev jag ekonomiskt fri”.

I mångt och mycket är Monicas resa lik många andras som har haft ekonomisk frihet som mål. Det handlar om att våga lyfta på alla stenarna i sitt liv, att medvetet välja vad som är viktigt och vad som inte är det. Det handlar även väldigt mycket om modet att våga gå efter det man önskar samtidigt man behöver lita på att belöningen kommer i framtiden. Att det är okej att avvara idag för att få mer i framtiden.

Det som jag också uppskattade väldigt mycket i samtalet med Monica var att vi berörde några av de saker som man inte alltid pratar om inom FIRE-sammanhang. Vi pratade om den personliga resan det handlar, om att våga bestämma sig och göra ett åtagande. Att säga att något är viktigt och vara oresonlig i det. Att prioritera sig själv. Något som jag själv har en hel del att växa i.

Vi pratar även om att jobba på alla sidorna i en ekonomi. Inom FIRE-rörelsen är det – enligt mig – ett ibland osunt fokus på att spara och ”dra ner”. Med Monica berör vi absolut ämnet, bl.a. genom hennes inspiration av Marie Kondo, men vi pratar också om att öka inkomsterna. Hur Monica vågade tro på sig själv, ta steget och starta ett eget företag. Hur det också gjorde det möjligt att på ett år tjäna in långt mer än en extra årslön.

Vi pratar även konkret om hur Monica använt de extra pengarna för att investera och arbeta både med tillgång- och skuldsidan i en ekonomi. Sedan är det som Monica säger att vi har haft ett par goda börsår som accelererat processen, men hur viktigt kassaflödet faktiskt är.

Slutligen diskuterar vi även en del konkreta och handfasta råd kring Pension som Monica är väldigt duktig på, några området där vi inte är överens och andra där vi är det väldigt väl. Vi hoppas att Monica kan inspirera dig lika mycket som oss.

Tack för den här veckan,
Jan och Caroline

Kom igång och spara rätt och lätt med vår workshop på distans under två kvällar. Läs mer. Läs mer

Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.

Transkribering av hela intervjun med Monica

Jan: Varmt välkommen Monica Sjödin, du delade med dig i forumet av en jättefin artikel som kom i Aftonbladet med titeln ”Utbrändheten blev en väckarklocka, nu kan jag gå i pension vid 55”.

Den blev väldigt uppskattad och vi gillar att prata med människor som har gjort en inspirerande resa och som delar med sig så generöst som du gör. Du har själv beskrivit dig som ekonomientusiast, jobbar som IT-konsult, driver Facebookgruppen pensionsguiden och du har bloggat på Nordnet.

Monica: Tack så mycket, det är jättekul att vara här, och jättehärligt att nu ha fyllt 55.

Jan: Ja det är nu i dagarna? Grattis i efterskott!

Vi hoppar rakt in i avsnittet, den här Aftonbladetartikeln som vi har länkat här i beskrivningen också, den börjar såhär:

Monica Sjödin var en 49 årig högavlönad ensamstående mamma med ett allt högre arbetstempo när kroppen till sist sa ifrån. Under sjukskrivningen bestämde hon sig för att förändra sitt liv och kunna gå i pension när hon är 55 år.

Utdrag från Aftonbladet

Det är så mycket i det här, kan du inte ge oss bakgrunden och sammanhanget?

Monica: Jag har jobbat inom IT som projektledare i 17 år då, jag älskade mitt jobb. Jag hade väldigt mycket jobb, för mycket tjänsteresor utomlands i för många år.

Jag var ensamstående med en tonåring hemma. Det fanns inte så mycket utrymme för mitt privatliv och när jag väl var hemma så var jag så himla trött, jag låg i soffan och orkade inte träffa vänner eller göra något annat. Jag hade ett evigt dåligt samvete för radhuset som jag inte hann sköta om.

Jag var så trött så jag gick in på toaletten och grät på dagarna, jag pratade med min chef men det blev ingen ändring. Tillslut kom jag till den nivån där jag inte kunde bita ihop och komma vidare, då gick jag hem och blev sjukskriven.

Det var supertufft där och då, jag hade det typiska ”duktig flicka”-syndromet, man tar bekräftelse i sitt arbete och inte i sin privatperson. Det var en stor smäll för mig att inte mäkta med.

Från sjukskriven till FIRE

Jan: Hur gick funderingarna där och då? Det är inte så att man går hem och är sjukskriven och sen helt plötsligt bestämmer sig för att bli FIRE. Det händer något i den processen där emellan.

Monica: Ja det hade börjat hända redan något år innan, då var det främst energin som brast. Jag kände att jag inte orkade någonting, jag kände att jag måste kunna umgås mer med min son, med mina vänner.

Det var då jag började titta på olika alternativ av frihetsbiten. Utbrändheten blev ”The tipping point”, jag kände att detta inte var hållbart, vad finns det för andra alternativ?

Jan: Det stod i artikeln också att du ville ha en enklare tillvaro, kan du säga något om det? Jag blir alltid så nyfiken på motivationen.

Monica: Det var i energibiten, jag räckte aldrig till. Har man hus så kostar det pengar och energi, när jag köpte huset så var det min fristad men helt plötsligt var det inte längre det.

Det blev ett dåligt samvete och i samband med den här energibits-diskussionen med mig själv så hittade jag då Konmari, en Japansk organiseringsmetod. Man rensar ut och sparar bara sånt som ”sparks joy”, det tilltalade mig att ha en enklare tillvaro.

Desto färre måsten, desto mindre jag äger, desto lättare kan jag andas. Det kanske låter konstigt.

Caroline: Nej då, vi vet precis.

Friheten lockade

Caroline: Men vänta lite här nu, du blev utbränd och gick hem, i artikeln står det att du gick hem och grät och mådde dåligt i flera månader. Där känner man sig inte stark, eller hur?

Hade du redan påbörjat din resa mentalt innan du blev utbränd eller hur skulle du beskriva det? Vid något tillfälle måste du känt ett skifte?

Kan du inte berätta om det där, jag kan tänka mig att när man är utbränd att man nog inte har ork, vart hittar man den? Vart hittade du orken?

Monica: Det var en kombination, dels utbildningar som jag gick där man tittade på alternativa sätt att tjäna pengar.

Caroline: Ja det gjorde du på fritiden, då gick du utbildningar för att hitta alternativa inkomster?

Monica: Ja. De sista veckorna innan jag blev sjukskriven så veckopendlade jag mellan Thailand och Stockholm för att gå den här utbildningen.

Jan: Vad var det för utbildning?

Monica: Jag jobbade i Thailand men gick på Balansekonomis utbildning i Stockholm, så jag pendlade däremellan.

Jan: Det är commitment.

Caroline: Okej och detta var precis innan du blev sjukskriven?

Monica: Då var jag mer i den här utforskande fasen. Vad finns det för alternativ, vad kan man göra? Det som lockade mig var frihetsbiten. Då hade jag ingen möjlighet att styra min frihet, jag hade inte möjlighet att samla upp energi och bli återhämtad någon gång.

När jag var hemma och inte gjorde någonting så låg jag antingen avtrubbad med insomningstabletter eller så låg jag och tänkte på jobbet. Att fokusera på någonting annat var ett sätt att inte tänka på jobbet.

Jag var med i den här gruppen på Facebook med tjejer som gillar aktier där jag gick på någon aktiekurs online då satt jag i min morgonrock och tittade på det de timmarna jag orkade. Då tänkte jag inte på jobbet så det var mer en flyktväg i början som sen blev ett intresse och som sen blev en passion.

Caroline: Det är faktiskt inte första gången som jag har hört det om utbrändhet, att man behöver göra något helt annat.

Projektet: ”Financial freedom 55”

Jan: Jag upplever att det finns en missuppfattning, exempelvis när man pratar om FIRE att vissa säger att man ska göra det för att man vill sluta jobba. Jag hör att det inte var drivkraften för dig, det har inte varit drivkraften för oss heller.

Den finansiella friheten blir en bieffekt, pengarna är ett resultat av ens beteende. Du pratade om att managera sin energi, att den energin som man har är den viktigaste resursen.

Monica: För mig blev att sätta upp det här målet ett sätt för mig att kunna gå tillbaka, jag visste att det fanns en väg ut. Jag hade kunnat säga att jag skulle gå i pension när jag är 60 eller 65 men det hade inte varit någon utmaning.

Jag var tvungen att dra målet närmre mig så att jag var tvungen att göra något extraordinärt, att jag var tvungen att göra någonting annorlunda för att det skulle ske.

Jan: Då startade du ett projekt som heter ”Financial freedom 55” när du var 49 år gammal. Då hade du 6 år på dig, det är ganska aggressivt skulle jag säga. Hur gick dina egna tankar?

Monica: Jag var tvungen att vara aggressiv för att det skulle bli gjort, sätter jag en kortare tid så kommer jag lösa det ändå. Jag ville känna att jag aldrig skulle behöva vara på en arbetsplats där jag inte trivdes, att jag inte måste göra någonting för pengar som jag inte vill göra.

Det ska alltid finnas ett frihetskapital som gör att jag har möjlighet att kliva därifrån.

Hur började processen?

Jan: Var det ett mål för dig att du ska pensionera sig och sen lägga dig i en solstol och dricka paraplydrinkar, så som man ibland pratar om inom FIRE-rörelsen?

Monica: Målet är att jag ska ha möjlighet att göra det om jag vill. Målet har aldrig varit att jag ska pensionera mig men jag vill inte känna ett tvång att jag måste jobba till 65 år.

Jag har förmånen att vara högavlönad och ha en bra tjänstepension men att jag skulle gå vid 55 var inte givet.

Jan: Kan du berätta hur du räknade på detta? Hur var processen?

Monica: Det första var att titta i plånboken, att följa upp alla tillgångar och skulder, en vanlig balansräkning. Jag hade inga pengar direkt sparande utan allt gick in i det här 60-tals huset.

Det fanns pengar i huset men inget regelrätt sparande, jag hade även min tjänstepension. Det första var en prognos på min pension där jag konstaterade att jag måste göra något extra ordinärt.

Jan: Hur såg det ut när du kollade på ”min pension”?

Monica: Jag har tyvärr ingen skärmdump från det. Jag hade någon här från 2018 och då skulle jag få 32 000 kr om jag gick vid 65 och 28 000 om jag gick vid 55 och då kände jag att japp 55 it is.

Jag tror att om man är hyfsat driftig så kan man ha timjobb och dryga ut. Det är enklare att få in de där tusenlapparna på så sätt än att vänta 10 år för att få de där extra tusenlapparna i pension.

Jag räknade även på hur mycket jag kostade.

Jan: Ja i artikeln var det ganska mycket att du ”downsize:ade”, det stod att du sålde, skänkte och slängde bort ägodelar som inte uppfyllde den här ”spark joy” känslan. Du sålde radhuset?

Monica: Ja efter ett tag. Det började med att jag kollade vad det kostade i månaden, jag la ungefär 10 000 kronor i månaden på reparation i snitt under de 17 åren som jag bodde i huset.

Jag var ganska vårdslös med pengar överlag, pengar jag hade gick in och ut. Jag är inte uppväxt med något spartänk så det fanns inte för mig. När jag kollade på vad jag kostade så såg jag att det fanns utrymme att dra ner ganska mycket.

Det började med att jag drog ned på kostnadssidan och en av delarna var att jag satte ett mål att jag skulle ha 2500 kronor extra i inkomst varje månad men jag hade ingen aning om vart ifrån det skulle komma. Det skulle innebära att jag skulle få 30 000 utöver min vanliga lön varje år, lös det bara Monica.

Jan: Och det var pengar som skulle sparas extra?

Monica: Ja.

Sålde radhuset och köpte en lägenhet istället

Monica: Det blev en naturlig del när jag hittade Konmari att jag skulle rensa bort, det gav pengar men även en tillfredställelse när jag kunde skänka bort grejer.

Mycket gick till Myrorna men jag sålde även på marketplace och Blocket, det kändes bra att sälja vidare mina grejer till någon som verkligen ville ha de här grejerna. Jag gick igenom mina skor, jag hade 40 par skor varav 20 jag inte använt på över 10 år.

I takt med att jag rensade blev det färre saker att underhålla, färre saker att hantera och ett mycket större motstånd mot att köpa nytt, då blev det bättre på kostnadssidan och på inkomstsidan. Sonen skulle ha en lägenhet, han hade sparat en del till handpenning men det räckte inte.

Det kändes poänglöst att sitta i ett radhus helt själv ute i Jakobsberg så då köpte vi två lägenheter i samma bostadsrättsförening i Sundbyberg, det var nyproduktion. Inflyttning skulle vara två år senare så då fick jag ju en deadline på två år att sälja så mycket jag kunde.

Jag hade ett helt garage med grejer som skulle säljas, kakelskärare, vedklyv, vedkapare, tre borrmaskiner osv.

Jan: Jag gillar det. Det finns ett Tedtalk som heter ”Saving for tomorrow, tomorrow”, det finns många som inte har en möjlighet att spara direkt och då går den metoden ut på att man sparar när det kommer en löneförhöjning, ett traktamente, något utlägg, skatteåterbäring eller om man har sålt grejer.

Man sparar inte direkt på sin befintliga lön utan detta blir som ett extrasparande. Det coola är att du gjorde allt samtidigt, du jobbade på att öka inkomsterna, sänka utgifterna, sälja grejer.

Caroline: Det måste ha gett mycket energi också?

Monica: Ja, man gör saker som ger energi och som sen ger mer energi. Genom att gå på flera fronter samtidigt då behövde jag inte göra så stora insatser även om följdeffekten blev en stark effekt.

Den 24e varje månad så tömde jag lönekontot och satte in det som var kvar på spar, det kanske var 1500 kronor, några hundra eller några tusen beroende på hur månaden hade gått men det blev ganska mycket pengar också.

Medveten konsumtion

Monica: När jag va gift och vi bodde i villa, hade två bilar, man hade barn, det ska vara fina grillar, fina renoveringar så glider pengarna iväg. Jag tror att det krävs ganska mycket att backa bort från det, jag reflekterade inte över hur sjukt mycket pengar man bränner när man har två inkomster och ändå lyckas gör av med allt.

Jan: Det är klassikt, det har jag och Carro pratat om många gånger. Vi träffades när vi var studenter och då levde vi på 15 000 kronor i månaden totalt och vi hade det jättebra. Idag om vi en månad landar på under 50 000 kronor i utgifter så tycker vi att det var en bra månad.

Caroline: Ja absolut.

Jan: Det är helt bisarrt.

Caroline: Ja men samtidigt försöker vi hela tiden vara medvetna om vår konsumtion.

Jan: Vi är skitdåliga på det där i perioder.

Det finns mycket åsikter inom FIRE och det finns många olika sätt men något jag upplever att alla vi inom FIRE håller med om är medveten konsumtion. Att detta ger mig energi så det lägger jag pengar på.

Sen kan man ha olika åsikter om vad det är värt, nu har vi köpt ny bil för 800 000 kronor och det kan en stor del av FIRE rörelsen säkert tycka är helt sjukt. För oss handlade det om att vi aldrig har ägt en ny bil, jag ville checka av det där.

I grunden handlar det om att det inte var ett impulsköp. Håller du med om att det handlar om medveten konsumtion?

Monica: Definitivt, den gör jättestor skillnad. Jag hade en 24-timmars regel som jag fortfarande anammar emellanåt, vill jag fortfarande ha det efter 24 timmar ja då kan jag köpa det.

Det ska ge någonting. Ni gillar er Tesla, när jag i min bil blev påkörd av en buss och skulle köpa en ny bil så gick jag från en häftig bil till en rätt tråkig och enkel bil som är mycket billigare. Jag tror att skillnaden är typ 2000 kronor i månaden.

Jan: Jag kommer ihåg när en ny iPhone släpptes som kostade över 10 000 kronor. Jag köpte den för att jag gillar teknik, jag hade en kompis som sa ”Jag visste inte att du hade råd att köpa en telefon för 50 000 kronor”.

Jag svarade att nejnej den kostade inte 50 000 kronor utan 10 000 kronor. Han sa att ja men hade du placerat de pengarna i en indexfond i 20 år så hade det blivit så mycket. Man kan inte fundera så på alla utgifter men det blir väldigt intressant på det där med bil.

Vad värderar man mest, att spara de där 2000 kronorna i månaden eller att ha den känslan idag genom att ha en dyrare bil? I FIRE rörelsen är vi ganska duktiga på det där men generellt så tror jag inte att man tänker så.

Behöver man dra ned på sin livskvalité?

Caroline: Har du känt att du har fått dra ner på din livskvalité? Du hade en sportig liten bil och nu har du en tråkig, är det jobbigt? Eller känner du att det är mer värt att spara?

Monica: Jag tänker nog inte så mycket på besparingen men mer att det som betyder något ska få kosta och det som inte betyder något ska inte få kosta. Det är inte viktigt för mig vad jag åker i, däremot vill jag lägga pengar på resor med min son vilket får kosta nästan hur mycket som helst.

Jan: Jag älskar detta. Vi brukar gå i Ramit Sethis linje, han säger också att man ska spendera extravagant på det som ger dig energi och var brutalt snål på det som inte ger dig energi.

Han säger också att man ska ha något område i livet där du inte har någon begränsning i vad det kostar. Det är precis det du säger, att resor får kosta det de kostar.

Gjorde du något mål? Att du satte ett mål som du skulle uppnå i sparande per månad? Hur gick dina tankar?

Monica: Det här blev en jättestor omställning eftersom jag innan mest hade spenderat. Jag satte mest det här tidsmålet till att börja med men sen hade jag som mål att prestera bättre än OMX30 eller att jag skulle ha en avkastning på kapitalet som var bättre än AP7 SÅFA i PPM. Mitt sparmål var mer sparkvotsmässigt.

Jan: Vad hade du som mål för sparkvoten?

På Patreon får du exklusivt extra-material, konkreta börstips och avsnitt utanför bloggen. Läs mer. Läs mer

Monica: Första året tror jag att det var 18 %, andra året tror jag att det var 35 %, sen tror jag att jag satte 50 % som mål.

Caroline: Av vad?

Monica: Min disponibla inkomst. Det sista året har jag turboladdat eftersom det är sista året som jag har lön. Framöver kommer jag ha min pension och eventuellt ta ut lite pengar från mitt företag.

Eftersom jag startade mitt företag och kunde ta utdelning på ett par hundratusen per år som åkte rakt in i sparandet, då sköt sparkvoten i höjden.

Jan: Vi kommer tillbaka till detta!

Hur mycket ska man ha på bankkontot vs investerat?

Jan: Jag fastnade för det här med ekonomisk frihet typ 2006/7/8 någonstans och såhär 15 år senare så är tricket att göra det enklare och enklare.

Det som jag har hjälpt kompisar med när det gäller mål är att säga, ha typ mellan 3-5 års utgifter på ett konto med låg risk, typ ett bankkonto med insättningsgaranti. Tänk på att jag inte sa inkomster utan utgifter vilket betyder att ju lägre utgifter du har desto mindre behöver du spara ihop.

Den som tjänar minst har enklast att bli ekonomiskt fri för de har lägst utgifter så de behöver lägst summa för de har inte haft den där livsstilsökningen som de som tjänar mycket pengar ofta har.

Sen ska man ha 25-33 årsutgifter i en 50/50 portfölj, har du 25 gånger en årsutgift så är det räknat på den är 4% regeln att om man har 4% avkastning på det kapitalet så kommer det att ge en basutgift om året i avkastning som man kan leva på.

Har du någon tanke, resonerar du åt det hållet också eller hur tänkte du?

Monica: Jag har inte satt pengarna på ett bankkonto utan jag upplever att jag har marginalerna för att ha pengarna på börsen men att kanske ha lite mindre risk. Jag skulle inte sätta tre års utgifter på bankkontot.

Jan: Vad roligt för till vissa kompisar har jag sagt 5 år. Jag tror att där vi skiljer oss åt i vår risktolerans.

Att bli konsult

Jan: Jag upplever att en av myterna i FIR-Erörelsen är att man ska spara 50-80% av sin lön och sen investera den men det pratas väldigt lite om att tjäna mer pengar. Jag slog upp ditt bolag, du har en bra omsättning, du har en bra vinst.

Det var ganska likt oss, du omsatte 2 miljoner och du har en lön på 45 000 kronor i månaden skulle jag gissa och sen har du en vinst på över en miljon som man kan använda i utdelning.

Jag menar på att det är genvägen till ekonomiskt frihet, det går mycket snabbare att göra det än att ha ett vanligt jobb. Ska du spara på dina utgifter så kan du max spara 100% men inkomstmässigt så finns det ingen gräns uppåt. Vad tänker du?

Monica: Jag håller med. När jag satte målet fanns det inte på kartan att jag skulle äga ett bolag utan jag tänkte vara anställd till jag var 55 år. När jag gick tillbaka så skavde det, jag blev stressad av miljön även om jag fick enklare arbetsuppgifter.

Jag kände att jag inte ville ut och söka ett nytt jobb så jag tog hjälp av affärscoacher för att titta på vad jag skulle kunna tjäna pengar på. Då sa de att jag ju jobbar med någonting och att folk behöver den tjänsten. Då bestämde jag mig för att starta en egen konsultfirma istället.

Jag gick runt till ett alla konsultbolag och istället för att komma med mitt cv i hand så kunde jag säga att jag söker samarbetspartners.

Jan: Istället för att gå med mössan i hand så ska man komma med attityden att du är lite töntig om du inte jobbar med mig för vi kommer båda tjäna pengar och detta kommer att vara en bra affär. Det är en attitydförändring för mig.

Monica: Som gör jättestor skillnad ekonomiskt. Jag fick ett uppdrag och blev kontaktad på Linkedin av andra företag eftersom jag har ett projektledarcertifikat vilket är väldigt attraktivt.

Jag och några andra bolag vann en ramavtalsupphandling med digitala tjänster mot Stockholms stad och helt plötsligt var man på en helt annan marknad. Att få de här månadsfaktureringarna är en galen turbo i min intjäningsförmåga även om pengarna nu ligger i mitt bolag.

Ha tilltro till din förmåga

Jan: Mitt mål har alltid varit att fakturera 2 miljoner om året och det tog många år innan jag kom upp i det. En lön på 45 000 kronor/mån kostar ungefär 700 000 kronor/år, säg att man då har en miljon i vinst. Då har man egentligen på ett år tjänat två årslöner.

Man har den man har betalat ut och sen har man köpt sig ett år ekonomisk frihet som man kan ta ut senare. Lägg hellre mer fokus på att tjäna mer pengar, det går betydligt mycket snabbare än att vara aktiv med sina investeringar exempelvis.

Folk kan lägga ner hundratals timmar för att få 0,1% högre avkastning men om du la de hundra timmarna på att fakturera 1000 kronor i timmen då är det långt mycket mer. Jag upplever inte att det är så många som gör det där utan jag upplever att det är många som har fokus på den där högre avkastningen.

Vad säger du till folk som säger att denna strategin inte fungerar för dem?

Monica: Dels kan jag tycka att det är trist om man väljer att sälja sig själv så kort, att man inte har en större tilltro till sin egen förmåga. Det finns alltid någonting som man är bra på som någon annan behöver.

Istället för att tänka att man inte har råd så vänder man frågan till hur får jag råd, jag tror det var du som sa det någon gång.

Caroline: Man kanske är ovan vid att tänka på sig själv som att man ska ut där och testa en väg som man inte har gått innan. Andra kanske gör det men man vet inte själv hur det ser ut. Det kräver att någonting annat är viktigare som detta målet som du hade kanske.

Jan: Det är detta som jag försöker berätta men inte riktigt når fram med. Att bli ekonomiskt fri är egentligen mer en personlig resa än det är en ekonomisk resa. Din ekonomi är en följd av ditt beteende, det är häftigt med dig Monica för det handlar om mod.

Att du vid 49 år vågar vara nybörjare på någonting. Jag har kompisar som är 40 år som har slutat att göra nya saker.

Caroline: Ju äldre man blir desto mer har man att förlora tycker man.

Jan: Det är när man vågar som resultaten kommer.

Caroline: Det har varit stort för mig, att jag ska våga se fånig ut.

Monica förlorade 15% som nybörjare på börsen

Jan: I artikeln står det följande

”Monica berättar att hon i början var ganska osäker på börsen, gjorde många misstag och gick för mycket på magkänsla. Vid ett tillfälle la hon ett större belopp på börsen efter att hon hade lyssnat på att time in market beats time of market. Efter det kom en korrektion och hon tappade 15%”.

Du sa att du inte kunde sova på nätterna och att du sålde på botten.

Monica: Rub it in bara!

Caroline: Vi har alla varit där.

Jan: Ja. I FIRE rörelsen pratar vi alltid om den första miljonen, vår första miljon var en miljon back.

Caroline: Så vi hade ett mål sen att vara plus minus noll.

Jan: Ja det hade vi ett tag.

Monica: Det är en bra början. När man inte riktigt har respekt för marknaden och man är en girig nybörjare som bara ser möjligheter. Jag tog ett djupt andetag och puttade in pengar i aktier eftersom det var det jag höll på med då.

För mig var fonder någonting mesigt då, ska man investera ska det inte vara simpelt som att köpa någon fond. Över lag hade jag valt stora bolag men hela börsen gick ned vilket jag inte var van vid.

Jag rådgjorde med lite olika personer och valde att sälja hälften och sen vände det några dagar senare förstås. Idag hade jag antingen fyllt på i nervägen eller så hade jag bara suttit still.

Caroline: Nej man behöver inte alltid göra någonting även om man gärna vill.

Monica: Det här med att sitta på händerna är en underskattad investeringskompetens.

Jan: Ja. Alla vi som har gjort detta ett tag har gjort samma misstag känns det som. Man hör om det men man måste uppleva det själv.

Caroline: Efter det har man en helt annan strategi.

Monica: Ja eller att ha en strategi, det var inget jag hade då. Det är något som växer fram i takt med de misstag man gör och det som går bra. Det är bättre att pytsa in pengar under en längre tid eller att lägga in allt på en låg risk så kan du öka risken allt eftersom istället.

Portföljen blir mer passiv med åren

Jan: Kan du beskriva din portfölj idag? Hur ser den ut i grova drag?

Monica: Jag gick en ettårig tradingutbildning så då handlade det om aktier och kortsiktig handel. I takt med konsultjobb så kände jag att jag inte hade tid med det längre. Det betydde inte att jag ville vara utanför marknaden, jag pytsade över mer och mer av kapitalet i fonder allt eftersom.

Jag tycker inte att det har funnits då mycket intressanta indexfonder. Jag kommer från IT-branschen så då är det teknikfonderna som har varit mest intressant för mig. Det är först på senare år som man kan hitta indexfonder där om man inte ska gå på börshandlade fonder så därför har jag haft mycket aktivt förvaltade fonder.

Idag har jag mycket svenska småbolag, därefter skulle jag säga teknik, en del fastighet, en hel del globalt och några spets-ETF:er.

Det är inte något Latinamerika, Ryssland eller något annat supervolatilt. Jag håller mig borta från Kina och sålde av här innan, i somras tror jag att det var, jag orkar inte med den politiska oron.

Jan: Vi kanske kan lägga ett paj-diagram i procent i anslutning till artikeln, det blir alltid mycket enklare att se än att lyssna. Hur skulle du beskriva den? Är det en hybrid mellan aktivt och passivt eller mer aktivt eller hur tänker du?

Monica: Det blir mer och mer passivt faktiskt. Jag vet att du ler nu.

Jan: Förlåt.

Monica: Det som jag vill ta ut nu ligger i en global indexfond medan det jag vill ta ut om 20-30 år ligger i blandat.

Vad skulle du ge dig själv för tips?

Jan: Detta är fånigt, det känns som att detta är en grej jag borde ha fattat för längesedan. Det slog mig nu när jag fyllde 40 år och vi tittade på vår ekonomi. Har man haft ett jobb och tjänstepension så behöver man egentligen inte tänka på resten av livet utan vid 65 då eller den åldern man väljer att gå i pension så kickar pensionspengarna in.

Egentligen behöver man inte den där 25 gånger årsavgiften utan du behöver egentligen bara brygga tiden från att du väljer att gå i förtidspension till att din pension går igång. Hänger du med?

Monica: Precis det är så jag räknar. Eftersom jag satte 55 år som mål så har jag ingen bryggtid jag behöver täcka, däremot så fanns det ett mellanrum mellan tjänstepension och min önskade levnadsnivå.

Nu har börsen gått så sjukt bra så egentligen så skulle jag kunna klara mig på tjänstepensionen bara. Om man ska titta på när man ska gå in på börsen så var för 6 år sedan ett jäkligt bra tillfälle.

Jan: Det är ingen tillfällighet att intresset för FIRE är som störst nu när vi har haft 10 års uppgång mer eller mindre.
Om du skulle titta tillbaka och prata med dig själv för 6 år sedan, vad hade du gett dig själv för tips? Eller vad önskar du att du visste för 6 år sedan som du vet idag?

Livsplanskickoffen ger dig en konkret finansiell och emotionell plan för ditt liv. Läs mer. Läs mer

Monica: Bra fråga. Dels att göra det jag gjorde, att jobba på flera fronter för då blir inte varje enskild front så jobbig.

Det handlar om att dra ner på kostnaderna. Ta in hjälp som jag har gjort, både i utbildningar inom investeringar men även annat. Ha rätt attityd, man kan välja att det är svårt eller att vara positiv att man antar utmaningen.

Lyssna inte för mycket på andra

Monica: Ett annat tips är att inte lyssna inte så mycket på andra.

Caroline: Den är bra.

Monica: Det gäller både investeringsråd men även kring åsikter om varför man snålar så mycket eller att någonting inte kommer gå. Att inte bry sig om negativiteten.

Caroline: Var det en del sådant här runt dig? Det pratar man inte så mycket om, vad omgivningen säger när man är på en resa.

Monica: Tittar man på Twitter kan jag tycka att det är en ganska negativ ton.

Caroline: Det är som ett slagfält.

Jan: Jag hänger på Twitter ibland men jag har slutat skriva. Ibland läser jag, att folk orkar.

Monica: I de här aktiegrupperna på Facebook kan ungtuppar vara ganska taskiga. Det var ett av skälen till att jag valde att skapa min egen grupp för jag ville kunna nörda in på pension och sätta nivån på hur vi tilltalar varandra.

Caroline: Det gäller att hitta styrkan i sig själv.

Monica: Att inte vara rädd att byta. I mitt fall var radhuset mitt första stora egna boende efter min skilsmässa, mitt hem var min borg.

Caroline: Det fyllde väl sin uppgift ett tag.

Jan: Det är modigt att säga att detta var bra då men är inte det längre, då gör jag något nytt.

Den bästa coachingen som jag har fått var när min coach sa ”Jan, ta ett beslut, gillar du inte beslutet ändra dig”. Jag upplever att samhället tycker att det är fult att ändra sig.

Monica: Många gånger tar man ju ett beslut på den kunskap man har. Jag upplever att många av de tjejerna jag kommer i kontakt med inte kommer igång med att investera för att de inte kan allt. Jag upplever att kvinnor har en mycket större tröskel in, du ska kunna allt medan killar kill-gissar eller kör på.

Caroline: Om jag generaliserar så kanske kvinnor vill ha mer trygghet och män är mer drivna av sitt testosteron. Kvinnor gör bättre på börsen än män när de väl är inne så det är inget dåligt i att tveka lite och vilja veta mer men sen ska man också komma igång.

Vad ska man tänka på inför pensionen?

Jan: Vad upplever du är viktigt att tänka på när man gör börjar sin resa mot FIRE vid 50?

Monica: Att göra en plan. Att bli pensionär är inte rocket science, det händer alla men ändå är många så förvånade över att de får så lite eller vad de ska göra på dagarna. Hur ser din totala ekonomi ut? Vad vill du göra och vad ska du ha råd med?

Vad kostar du idag och vad kommer du att kosta som pensionär? Jag kan kosta 15 000 kronor i månaden men jag kan också kosta 25 000 kronor.

Vill jag kunna leva för 25 000 så måste jag lägga en plan som håller för det. Det kanske innebär att flytta ifrån boendet, att höja bolånet medan man fortfarande jobbar för att få loss kapital.

Jan: Det har jag som ett av de viktigaste tipsen, ta lån medan du kan. Konsumera inte upp pengarna utan behåll dem för efter 60 är det omöjligt att få lån. Ett tips som jag såg i forumet, om man har företag och är i 55 årsåldern, att sätta av pengar i periodiseringsfonder.

Det är inte så ofta man gör det i en situation som du är i exempelvis för man tänker att mitt bolag kommer aldrig gå back. Har man företag kan man prata med sin redovisningskonsult så kommer de fatta.

Monica: Jag har alltid maximalt i periodiseringsfonder, jag coachar även småföretagare i egen pensionsplanering och då är det just det att kunna stoppa bort pengarna dit framåt.

Jan: Bra.

Frågor till Monica från hennes Facebook-grupp

Jan: Du har ju fått in frågor från din Facebookgrupp, pensionsguiden. Jag tyckte att detta var brilliant, vi har aldrig haft en gäst som har haft med sig egna frågor. Vissa frågor här är riktigt roliga.

Caroline: Ja då börjar vi här. Kristina skriver såhär

”Jag har läst din story och insett att du tar en mycket högre risk än vad RikaTillsammans förespråkar med sin fyrahinkars filosofi. Hur lång tid hade det tagit för dig att bli ekonomiskt oberoende om du hade sparat som de förespråkar?”

Monica: Det hade tagit betydligt längre tid men det är svårt att uppskatta. Vi har två helt olika investeringsstilar, för mig var det inte en så hög risk. Jag kom från IT-branschen och de här pengarna kom genom tech-fonder.

Jan: En hemlighet som man ofta inte pratar om är att i och med att vi har höga kassaflöden till våra bolag så kan man ta en mycket högre risk för man kan alltid lägga in nya pengar. Jag kan uppleva att sådana här jämförelser kan bli lite sneda för att jag tror att det hade varit annorlunda om du inte hade gjort en stor vinst i ditt bolag.

Vi har jättemånga lyssnare och då känner jag ett ansvar, det är bättre att folk anklagar mig för att vara för försiktig än att jag är för aggressiv.

Caroline: Bryr du dig om vad andra säger?

Jan: Det är klart jag gör. Jag tar inte detta som kritik utan jag tycker det är superbra framförallt för att man ser att det inte bara finns ett svar.

Det är så mycket vi är överens om som exempelvis medveten konsumtion, investera pengar, kom igång hellre än att ha alla grejer på rätt plats, tjäna mer pengar, ha bolag, ha roligt, möjlighet och valfrihet. Det är mer överlapp än där vi inte är överens.

Monica: Ja absolut. Hade det inte varit så hade jag inte varit i ditt forum heller.

Jan: Nä exakt.

Riskjustering när man har uppnått sitt mål?

Caroline: Vi tar nästa fråga. Hans Palm skriver såhär

”Fortsätter du att ta en högre risk i ”stay rich”-fasen?”

Jan: Detta är en spännande fråga. Nu när du har blivit ekonomiskt fri, kommer du att fortsätta ta en hög risk eller kommer du sänka risken? Hur tänker du?

Monica: Jag har vunnit spelet men jag vill inte sluta spela. Jag gillar ju att investera, detta är mitt intresse. Jag lägger hur mycket tid som helst på det här även om jag inte byter fonder eller trade:ar med aktier så lägger jag mycket tid på att läsa.

Det jag ska ta ut nu drar jag ned risken på men det jag ska ha om 20-30 år har fortfarande hög risk. Däremot kan jag fundera på allokeringen, om jag vill ha en 100% aktieallokering på den långsiktiga biten. Jag har också mer utanför börsen så att jag inte blir så beroende av toppar och dalar.

Jan: Om vi ska prata om de här testosteron-stinna hannarna så upplever jag att ett vanligt fel de gör är att de riskerar pengar de behöver för att tjäna pengar de inte behöver.

Monica: Precis, behöver man ta risken eller inte, fortsätter man av gammal vana? Man får se över sin portfölj när man går in i en annan fas.

Jan: Så har vi resonerat. Jag gillar att förenkla ner det så enkelt som möjligt, vi har konstaterat att om vårt företag lägger undan 5000 kronor i tjänstepension varje månad från och med nu till att vi är 65 år. Då kommer vi ha samma lön i pension resten av våra liv som vi har idag.

Det viktigaste sparmålet i vår ekonomi är 5000 kronor i tjänstepension i månaden (oskattat). Sen spelar det ingen roll hur våra övriga investeringar går från 65 årsdagen och framåt. Då blir det lugnt, man kan ta en högre risk, allt annat är en bonus.

Idag har Monica en annan frihetskänsla

Caroline: Nu tar vi nästa fråga, Göran Engdal skriver såhär:

”Hur har din föreställning om hur du tänkte dig livet vid 55 förändrats längs vägen?”

Monica: Det som har förändrats är att jag tidigare var i ett anställnings-mode, nu är jag i företags eller entreprenörs-mode vilket är en helt annan frihetskänsla.

Jag jobbar bara 80% idag exempelvis, övergången blir lättare att gradvis jobba mindre än som anställd. Jag har inte behövt tänka så mycket på den biten faktiskt.

Caroline: Göran fortsätter här:

”Förutom ekonomiska mål, har du jobbat emot något annat?”

Monica: Frihetsmålet. Jag vill kunna bo utomlands December-Februari varje år vilket var ett av skälen till varför jag köpte lägenhet istället för att behålla huset. Att kunna jobba vart jag vill och när jag vill är ett viktigt mål för mig. Sen kommer jag vara tvungen att jobba med mig själv om att inte jobbar.

Jag tycker att det jag gör är jätteroligt men någonstans är jag i diskussionen om hur mycket pengar behöver man? Jag behöver inte mer pengar just nu men så kommer det en börskrasch och då kanske hälften av kapitalet försvinner, då blir det tightare.

Caroline: Jag tänker att det är klart man kan gå i pension från sitt jobb men det kan nog vara så att man jobbar med något annat även om det inte är ett regelrätt jobb.

Jan: Så är det ju. Vi har pratat så mycket om personlig utveckling och jag kan tänka att det är en konstruktion. Varför skiljer vi på jobb och fritid? Om man kan gör meningsfulla grejer, skit samma vad andra kallar det tycker jag. Är detta samtalet jobb eller fritid exempelvis?

För mig spelar det ingen roll, jag hade gärna pratat med dig om detta oavsett om det är i en podd eller inte. Ibland tänker jag att jag gör det jag tycker är kul så får andra ha en åsikt om det är jobb eller fritid, för mig är det bara livet.

Vikten av uppskjuten belöning – Marshmellow-testet

Caroline: Då tar vi nästa fråga från Eva Satorius:

”Hur kan alla peppas till att senast efter första bostadsköpet spara långsiktigt. Det upplevs som så tråkigt att vi alla smaskar i oss marshmellow:n så fort den dyker upp. För egen del skärpte jag mig först vid 57 års ålder.”

Monica: Det är den här klassiska videon när barnen från en marshmallow men får en till om de väntar.

Jan: Uppskjuten belöning.

Monica: Jag tror att det har ändrats lite över lag. Det pratas mycket mer om sparande idag än vad det gjorde för 10 år sedan. Du måste ta ansvar för din pension, till exempel.

Jag upplever att det finns en ganska stor stress hos 30-åringar idag över att man måste spara till pension, det kan jag tycka är ganska tragiskt. Jag tror inte att man behöver spara till pension direkt utan ha ett naturligt förhållningssätt till sparande och framtida konsumtion.

Om jag lägger pengar på min bostad idag kommer jag kunna sälja den och använda den till pension istället för att bara ha lagt det på ett pensionskonto. Jag vet inte vad ni tycker?

Caroline: Jag tänker att om man sparar till pension när man är jätteung så kanske det vittnar om att man har en oro för framtiden.

Det skulle kunna vara så att man generellt sett har mer oro för framtiden nu än vad man hade för 10 år sedan. Det är inget fel att oroa sig lite men sen kan man också upptäcka att det är spännande och intressant.

Jan: Jag tror att hela FIRE rörelsen är en motreaktion till den här osäkerheten. För yngre är det gig-ekonomi, det är svårt att få en fast anställning, bostadspriserna är höga, man lever längre och pensionen är oklar.

Caroline: Media är negativ generellt sett dessutom.

Jan: Man tänker att om jag bara hade pengar så hade mitt liv varit enklare. Många börjar med ekonomisk trygghet och när man har nosat på det så kommer man ganska snabbt till frihet, frihet är roligare än trygghet.

Jag tänker ibland att folk försöker lösa fel problem, om man bara gör en plan så tror jag att man kan släppa mycket av den här stressen. Vi ska träffa en partner, vi ska ha barn och behöver ett större boende, det finns en cykel i livet. Det som stressar oss i alla områden är när vi inte har koll.

Caroline: Det måste ha varit såhär genom tiderna. Det har alltid varit osäkert men människor har klart av sina liv ändå. Jag tror inte att det är unikt bara nu.

Jan: Mina första 10 år i FIRE rörelsen var drivet av rädsla. Man hamnar i om jag bara hade X. För mig var det roligt att det blev en bieffekt av att jag fick mycket pengar men jag hade haft ett rikare liv om jag hade fångat det känslomässiga.

Jag hade haft mer hjälp av en terapeut än en finansiell rådgivare för att få ett rikare liv men så tror jag inte att de flesta tänker.

Monica: Jag tror att ni har sammanfattat det bra. Det finns massor att göra, det gäller att ha en plan.

Handfasta råd om tjänstepension

Caroline: Thomas Pettersson skriver:

”Ge vanliga människor handfasta tydliga råd om hur man exempelvis ska göra med sin tjänstepension.”

Monica: Gör en pensionsplan och var medveten om vad du äger. Folk förstår inte vad det är, om man själv ska välja eller varför man har valt det man har valt. Välj försäkringstyp efter din egen risknivå, förstå villkoren, var inte rädd för att ta risk.

Om man tittar på det här med kollektivavtal och aktiva och passiva försäkringar. Jag har haft Swedbank Robur Nyteknik som kostar 1,4% eller något sådant i förvaltningsavgift men har jag den på Swedbank så kostar den 0,42% och då kan jag tycka att det är värt att ha en aktivt förvaltad fond om den är såpass billig.

Förstå vad det är du köper och förstå vad det har för förväntad avkastning. Du kan inte ha en räntefond och sen bli upprörd över att du inte får någon avkastning.

Gör en uttagsplan, ett uttagspussel, det är jättekul.

Jan: Jag skulle rekommendera pensionsguiden på Facebook, där kan man ställa frågor. Mitt råd brukar vara att be om hjälp, sitt inte fast. Vi har något sjukt påhitt i Sverige om att ensam är stark.

Tjäna pengar på sådant du tycker är roligt

Caroline: Ulla-Karin Lundberg frågar:

”Vilka råd skulle ni ge en som redan har börjat ta ut sin pension idag för att bli ekonomiskt oberoende?”

Jan: Tjäna mer pengar på sådant du tycker är roligt.

Monica: Om man har den pensionen man har och man vill ha ett ekonomiskt oberoende så måste man göra någonting annat. Det kommer inte komma mer pension, det enklaste är att frigöra bundet kapital om du har ett boende.

Tjäna mer pengar genom att starta eget eller jobba extra, roligare än så är det inte.

Caroline: Hans Palm skriver:

”Kan du ta lite förutsättningar utifrån olika personer, har du varit särskilt priviligerad jämfört med många andra? Jag tänker att det är mycket lättare att lyckas då även om det krävs målmedvetenhet och regler”

Monica: Jag är uppvuxen med en ensamstående mor med ganska dålig ekonomi. Jag har klarat mig ganska mycket själv, jag tror att det har hjälpt mig ganska mycket i den här resan, vill du ha något så får du fixa det själv.

Nackdelen har blivit att man inte ber om hjälp. Fördelen med min höga lön var att jag hade möjlighet att göra större förändringar på kortare tid.

Jan: Ja den kanske hade en större förändring på kortare tid, du hade huset som var värt pengar också. Här finns det också nackdelar, har du en hög lön så har du höga utgifter och då har man ofta ganska mycket social status.

Ofta när jag får den frågan så är det implicit som att säga att det är enkelt för dig men svårt för mig. Vi har alla olika kort, inte att vissa är bättre utan bara annorlunda. I Sverige så påstår jag att om man är modig och vågar växa som människa så har man princip identiska förutsättningar.

Motivation och hotivation – de enda två anledningarna till att vi gör något

Caroline: Vi tar nästa fråga, Susanna Ljungstrand skriver:

”Vad är det som är avgörande för att verkligen våga ta steget och inte bara stanna vid tanken?”

Monica: I mitt fall var det en överlevnadsinstinkt, jag kan inte ha det som jag har det idag för då kommer jag gå under. Motivation och hotivation, ibland är det bara enough is enough. Hade jag inte gått in i väggen hade jag fortfarande jobbat och varit anställd. Jag är tacksam trots allt för att det hände.

Jan: Jag hör det där ”Jag kan vara tacksam för min utbrändhet”. De flesta tycker och tror inte att ens utbrändhet kommer att vara den största gåvan utan man tänker att nu är man rökt. Det är de som är kärnan.

Caroline: Du har ju en son som då var tonåring, det är väl också så upplever jag att ens barn gör en till en lite modigare människa?

Man vill vara en bra förälder och finnas där för dem och då måste man göra saker som man annars inte skulle. Man måste hitta lösningen för deras skull på något vis.

Monica: Ja men så är det. Hade inte Sebastian haft problem med att hitta bostad då hade inte detta varit riktigt lika akut att sälja boendet för då hade inte jag behövt låna ut pengar till honom, de pengarna fanns ju inte annars.

Jag gick med som medlåntagare men det är ett lätt pris att betala för att det är ens barn. Jag vill vara ett föredöme för honom, han har fått följa min företagsresa, han sitter i min styrelse, han äger 5% bara för att han ska öva på att vara entreprenör.

Caroline: Det är en sådan rikedom tycker jag.

Jan: Det är nästan så att du blir rörd.

Få de senaste artiklarna och bästa tipsen till din mejlkorg!

Nyhetsbrevet är kostnadsfritt, kommer en gång i månaden och i välkomstbreven får du våra bästa guldkorn.

Genom att prenumerera accepterar du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Caroline: Ja men det blir jag för man vill ju ge någonting vidare. Man vill ge det bästa man kan.

Monica: Precis det är en kunskap som han inte skulle ha annars. Sen att han inte lyssnar på mig när det gäller investeringar är en annan sak.

Caroline: Han får göra sin resa såklart. Oftast lyssnar de mer på en mer än vad man tror.

Inställning till löneväxling?

Jan: Här var vi en fråga från Martina

”Jag tycker att RikaTillsammans har en negativ inställning till löneväxling, det vore fint om du kunde visa ditt fina exempel”.

Jag får bara se om jag har haft otur när jag tänker. Mitt generella råd kring löneväxling är såhär, jättebra men du måste tjäna över 45 000 kronor för att det ska vara värt det. Har du någon annan åsikt?

Monica: Nej. Men det är grunden, sen finns det lite andra grejer. I mitt fall så valde jag att maximera min löneväxling, man får växla upp till 35% av ens bruttolön inklusive tjänstepensionen. Det bekostade ett utav de här åren i den tjänstepension som jag tar ut nu. Mellan 55 och 65 är bara den här löneväxlingen.

Jan: Något jag såg i forumet är att man tydligen kan göra en fyllnadsinbetalning, om man har haft en låg tjänstepension tidigare så kan man göra en engångsinbetalning i efterhand.

Caroline: Vadå i efterhand?

Jan: Om man inte kunde spara tidigare så kan man betala in extra idag så finns det en sådan beräkning som typ Avanza hjälper till med.

Monica: Som företagare tycker jag att det är mer lönsamt att ta ut utdelning, jag har min pengamaskin och kommer att kunna ta ut utdelning tills jag dör i stort sätt.

Jan: Jag önskar att fler förstod det och hade modet att testa.

Monicas grupp Pensionsguiden på Facebook

Jan: Vi har två frågor som vi alltid brukar ställa till våra gäster.

Vilket är det sämsta rådet du brukar höra?

Monica: Inom pension så är det ta ut pensionen tidigt och investera själv.

Caroline: Du tycker att det är ett dåligt råd?

Jan: Berätta för det där har jag också hört.

Monica: Det är mer skattemässigt, det är progressiv skatt och risken att du hamnar över statlig är ganska hög. Dels behöver du ha en rejäl avkastning för att det ska täcka den högre skatten där och då och dels för att du inte får den här låga skatten när du fyller 66 år.

Jan: snyggt. Nästa fråga som vi ställer till alla: Har du något tips på bok?

Monica: Jag skulle nog säga pensionsplaneringsböcker.

Jan: Det har inte ens jag läst.

Monica: Nils Bacos, planera dina pensionsuttag. Jag delar inte allt han skriver men överlag är den bra.

Jan: Roligt, jag har tänkt att vi ska ha honom som gäst. Ett fantastiskt stort tack Monica för att du ville hänga med oss här. Man kan gå med i Pensionsguiden på Facebook, där kan man ställa frågor.

Jag vet att du ibland hänger på RikaTillsammansforumet vilket jag uppskattar, du har hjälpt många där framförallt i pension, frågor om lön och fackliga frågor.

Monica: Tack för att jag fick komma.

Kommentar, fråga eller fundering? Skriv gärna!

Fyll i dina uppgifter för att kommentera. E-postadressen publiceras ej. Du som skriver ansvarar själv för innehållet i din kommentar.

Gravatar ikon för användaren

9 kommentarer finns till denna artikel
Kommentarerna nedan förhandsgranskas inte och varje skribent ansvarar för sitt eget innehåll.

  1. Tack Monica! Jag kommer ta med mig både inspiration och mod från din berättelse.

    Gravatar för användaren
    Erik
  2. Tack för årets mest intressanta intervju! Så underligt att höra att vi är så många som delar erfarenheten av just utbrändhet – kon mari – investering/fire. Vi jobbar sjäva mot ekonomisk frihet och har inte långt kvar. En sak som jag undrat över vad gäller alla som pratar om Fire är att man ska leva på avkastningen. Hur går detta rent praktiskt till om man enbart har fonder och inte har aktier med utdelning. Säljer man då av stötvis i takt med att de stiger eller hur går det till?

    Gravatar för användaren
    Eja
    1. Hej Eja, vad roligt att vi är flera med detta ofrivilliga gemensamma intresse. För mig föll det sig naturligt att skala av/ner/bort och då blev KonMarie en perfekt pusselbit i den processen.
      Vad härligt det måste vara att vara så nära målet!
      När det gäller uttagsbiten är det så enkelt att ni behöver sälja av varje månad (eller när ni nu behöver pengarna). Jag misstänker att du har ett Excel-ark eller liknande beräkning där ni ser hur mkt ni kan ta ut. Enligt grundregeln är det 4%/år oavsett hur börsen går men det går ju att justera så att du täcker upp med andra kontanter om du kan i de fall börsen står lågt.

      Gravatar för användaren
      Monica
  3. Det är tyvärr en liten elit som har möjlighet att förverkliga sig själva som ni och Monica har gjort. Dom flesta är vanliga löneslavar och kommer så förbli. Busschauffören, städaren, sophämtaren, fabriksarbetaren, tjänstemän m m har ingen möjlighet att bli konsulter. Vårt samhälle bygger på att vi har en pyramid, där en liten elit är uppe på toppen. Jag själv tillhör toppen, kanske inte allra högst upp. Har som jag tidigare skrivit inte arbetat sedan 2008. För jag lever på kapitalavkastningen.

    Vi får inte förglömma att det finns två sorters människor ”dom som går före och dom som går efter”.

    Gravatar för användaren
    Stig af Bussen
    1. Jag är inte någon elit. Jag är en vanlig tjänsteman. Har dessutom en historik som busschaufför och taxichaufför innan jag valde att plugga vidare. Jag hade aldrig fått de tjänster jag hade fick om jag inte hade startat taxibolag som 23-åring. Jag hade 10 anställda inom något år och den erfarenhet + butikschefsjobb i unga år var det som gjorde att jag var attraktiv hos konsultbolaget i slutet av 1990-talet. Varför skulle inte andra kunna göra samma resa? Jag var och är ingen speciell, utan har bara sett och tagit möjligheter som har dykt upp. Det borde fler göra, man kan ofta inte få mer än ett ”nej”.

      Gravatar för användaren
      Monica
  4. Jag tänker att det var riktigt bra gjort av Monica – men om hon bara satt av 35% av sin lön från början så hade hon kunnat gå på dagen när utbrändheten slog till. Det pratas mycket om att de med tunga arbeten inte kan arbeta in på ålderns höst, men de med mentalt stressiga arbeten behöver också planera i förväg för att man kanske inte håller hela vägen.

    Gravatar för användaren
    Karin
    1. Eller hur???? Jag önskar att du hade knackat på min dörr för många år sen och sagt det. Då hade min resa blivit betydligt enklare och gått betydligt snabbare. Jag förstår inte hur jag och ex-maken kunde bränna så mkt pengar på i stort sett ingenting och det värsta var att vi var i så gott sällskap. Idag är jag så mycket mer medveten och kan bara konstatera att det som har varit är historia och i stället göra mitt bästa för att andra inte ska göra samma misstag. Tack!

      Gravatar för användaren
      Monica
  5. Kul avsnitt! Att öka inkomsterna är det jag är sämst på. Jag borde kunna öka mina inkomster ganska snabbt o lätt genom att gå från anställning till egen konsult. (Främsta vinsten skulle vara skatteplaneringen som blir möjlig.) Vad är det som hindrar mig? Till stor del är det att det är väldigt bekvämt att vara anställd, både praktiskt och mentalt. Jag prövade att vara anställd som konsult, och det trivdes jag inte med. Gillade inte känslan av kund/säljare relationen. Vad är det som lockar? Bara pengarna.

    Så jag landar i att jag trivs med mitt jobb. Jag tjänar bra (även om många tjänar betydligt mer), och jag är sparsam av naturen så kapitalet tickar på genom åren, och har gjort det sedan tidig ålder. Kanske bara ska stanna där jag trivs och inte jaga mer inkomster. Hör gärna era tankar kring det.

    Det leder till min andra tanke när jag läst det här avsnittet. Att ni känner att utgifter under 50000kr är en bra månad?!! Det var inte vad jag väntade mig av er. Vore intressant att se vad ni lägger era pengar på. Min familj (2 vuxna, 2 barn, villa i kranskommun) har länge legat på 20000kr/mån, men nyligen ökat det till 30000kr/mån, efter ett beslut om att vilja spendera mer. Många som hörs inom fi världen har börjat som ganska stora spenderare, haft någon form av livskris, förändrat sitt liv och blivit sparsam. Det pratas ofta om att man ska hitta rätt balans, inte försaka sig för mycket men ändå lyckas spara. Jag o min man kommer från andra hållet. Vi började som sparsamma, upplevde inte att vi försakade oss själva saker, utan mer att andra var onödigt slösaktiga och ”inte kloka”. Men har nyligen börjat nosa på det här med att öka våra utgifter (vi har redan ökat utgifterna med 50% enligt ovan). Jag har dock fortfarande svårt att förstå vad folk läggar alla sina pengar på. När vi räknar på olika budgetar så är vår värsting budget, där vi tagit i med typ all lyx vi kan tänka oss, så hamnar vi på 55000kr/månad. Jag har svårt att se att vi ens skulle hinna spendera så mycket, åtminstone inte om vi samtidigt jobbar 40h i veckan. Så hur gör man? Vi vill öka vår livsglädje, och är villiga att betala för det. (Dock har vi samvetskval om vi påverkar miljön för mycket, så onödig konsumtion av saker kommer vi nog fortsätta avstå från.) Har ni råd för någon som insett att de snålar för mycket, men har svårt att se vad som kommer ge oss värde?

    Jag gillar tankesättet att spendera frikostigt på det som är värdefullt och snåla extremt på annat. Men även de områden jag gillar att spendera på har en gräns. Jag kan inte relatera till uttalanden om att ”det får kosta vad som helst”. Hjälp en recovering snåljåp!

    Gravatar för användaren
    Lina
    1. Tack för att du delar med dig av dina tankar! Du är långt i från ensam i valet och kvalet mellan anställd och egen och där anställd vinner med 1-0 just pga trygghetsbiten.

      När det gäller spenderandet så uttryckte jag mig nog lite vårdslöst. När jag säger att mina och sonens semesterar nästan får kosta vad det vill är det mer ett sätt att säga att jag mer generösa ramar där än jag har hemma. Vi har slutat att ge varandra julklappar utan lägger istället pengar på en gemensa resa över jul. Vi reser dessutom alltid på mina SAS Eurobonuspoäng så flygbiljetterna kostar därför väldigt lite. Så jag unnar mig/oss därför att bo bra, äta gott och bara skämma bort oss. Det handlar inte om hotell för 10 tusen kronor natten, men lite mer än vad som kanske är standard. När vi i september var i Toscana för att fira min 55-årsdag så unnade vi oss varsitt rum bara för att vi uppskattar enskildhet, trots att det blev dubbelt så dyrt som att ha ett dubbelrum . Så nej, det är inga extravaganser, men jag håller inte alls lika hårt i plånboken som jag gör i vardagen hemma. Så för mig med in vardagliga strikthet så är det ”nästan vad som helst”. ;)

      Gravatar för användaren
      Monica

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök