Superhärligt att ni fortsätter med lite blandade FIRE-erfarenheter och kanske ännu mer att ni, men framförallt du @janbolmeson, inte är lika negativt inställda längre.
Ett intressant och avslappnat avsnitt som kanske inte innehöll några nyheter från en som funderar i dessa banor, men en hel del klokskap att ta till sig och upprepa för sig ändå. Jag förstår att Fru EB inte vill visa upp sig i bild, samtidigt är det lite tragiskt att det här med FIRE fortfarande är så provocerande för folk. Det säger mer om alla som sliter där i grottekvarnen.
Några tankar:
Jag och exet gjorde kalkyler som flera i tråden och landade i att den som kunde fås billigt via hennes fack var tillräckligt. Att inbilla sig att låga ersättningar gör livet lättare vid mer permanenta skador är mest trams. Det är lite som den där surelloreklamen som gått nyligen. Att få ut t ex 10k för nå’n mindre grej gör ju faktiskt varken från eller till…
Ja, supertydligt, men allt som understryker det är grymt. Eftersom jag är 10 år in i mitt organiserade sparande där jag likt Fru EB gått från 5-10% sparande (för det ska man ju!) till ca 70% sparande (för det går ju!) så är jag i princip i mål. Utslaget över tid motsvarar det nog ungefär 11-12 år med 50%.
Tål att upprepas! Man gör vad man kan. Inte bara av ekonomiska skäl. Att laga t ex diskmaskinen gör ju att man slipper boka hantverkare, passa tider, ta ställning till reparationsoffert etc. Går det att laga så går det, går det inte att laga så är det också tydligt. Jag är usel på mycket med bilen, men tar igen det med el, elektronik, textil och liknande.
Jag kollade till bloggen också och det satte ord på mitt levnadssätt. Det är inte minimalism, men det är ett minimalistiskt synsätt och det är precis där jag är. Jag har en hel del grejer, men just nu är jag i “utslitningsfasen” kring vissa saker som s k “hemmakläder”. När de ger upp totalt behöver de inte ersättas för det finns fler i garderoben.
Jag har också lämnat den. Nu går jag förbi en affär då och då och anpassar promenad, träning etc till den för dagen utvalda butiken. Nu handlar jag nog 2-3 gånger i veckan. Imorse passerade jag Coop på vägen från simhallen. Då blev det lite smågrejer som behövdes och inget mer.
Där är vi på samma sida skranket. Ekonomi behöver inte diskuteras på engelska, även om vissa saker är svåröversatta så är inte alla det.
Njae, eller ett ben som inte är nere i den metanosande dammen som är arbetlivet kanske? Det andra är ju i fria luften.
Jag och sonen snackade om Berlin senast igår. Jag spanade då lite på möjligheterna att ta sig dit och bo bra centralt. Egen hotellägenhet i centrum och tågresa ner gav en hel vecka för två för ca 10k om man tänker till lite kring avresedagar och bokar i tid. Men visst, då slipper jag ta mig från Hälsingland till Malmö. 
Fast då måste man ju definiera vad begränsning är. Fru EB berättade ju att barnen ville stanna där de var på semester. Jag tror att det är fler som vill fly vardagen och “villhöver” stranden och drinken i soliga länder när de skulle mått lika bra på hemmaplan om de inte arbetat. Den arbetandes livsstil är s a s mer volatil än den som uppnått FIRE.
Nej, faktiskt inte. Långt ifrån för vissa. Jag har åkt utför två veckor i mitt liv. Skulle jag få en vecka med helpension hade jag absolut tackat nej. Det visar bara att vi inte kan applicera samma sätt att tänka på alla medmänniskor.
Akademiskånska (ofta kallat lundensiska)
Klok insikt! 
Det är de senaste 25-30 åren som verkligen skyfflat oss i konstig riktning när det gäller livsstilsinflation och villhöverbeteende.
Vi verkar i fas här, flera av oss!
Kanonavsnitt som jag kan tänka mig att ta ett varv till i lurarna. Kommer fler tankar återkommer jag med mer tugg.