Igen, ett jättebra avsnitt. Det är fantastiskt uppfriskande att höra människor som har tänkt igenom saker och sedan vågat bryta mönstret. Känns också naturligt att målet flyttar lite på sig, life happens, man planerar om… alltid bättre att ha en plan, jobba med den och utvecklas längs vägen än att vara planlös. Utan plan kommer man sällan dit man vill.
Skönt att höra att fler ser FIRE folket som de mer drivna och företagsamma jämfört med resten. Håller med om att de ofta ses helt tvärt om.
Jag har inte direkt någon strategi. Jag får in pengar från hyresintäkter samt det lilla jobb jag gör, på mitt konto. Om det inte räcker för att täcka månadens utgifter för jag över pengar från Trine och Lendify. Om det inte räcker heller säljer jag av några aktier eller fonder och för över de pengarna. Jag har inte full koll på hur många procent uttag det blir eller hur långt det är hållbart. Men även om det går minus klarar jag mig långt över ett årtionde så här. Och jag är flexibel både vad gäller inkomster och utgifter. Och tror och hoppas på framtida inkomster från mitt skrivande.
Så jag tror inte det är så intressant att diskutera uttag med mig. Som Jan sa så är det mer intressant att prata om filosofi.
FIRE är ett brett begrepp, precis som arbete. Man kan ju säga att man arbetar, men det är en enorm skillnad på att jobba lite extra någon dag då och då, och att jobba 100 timmar i veckan. Likaså är det enorm skillnad på de olika typerna av FIRE. Så som Fat, Lean, Coast, Barista och Flamingo. Om någon frågar mig vad jag lyssnar på för musik så svarar jag hårdrock. Men jag kan djupdyka rejält och gå in på väldigt specifika genrer. Och det finns inte nödvändigtvis något som helst överlapp mellan mig och en annan hårdrockare.
Jag och Fru EB lever väldigt olika liv, och har båda anpassat våra planer efter livet. Jag tänkte först inte att jag skulle jobba alls, men så blev det ändå så. Men jag tycker att om jag bara jobbade cirka 70 timmar förra året så kan det ändå räknas som FIRE. Jag behövde ju inte jobba för min försörjning, utan det var ett komplement och dessutom något som var roligt.
Många pensionärer jobbar ju också, men är ändå pensionärer. Jag ser mig själv som FIRE för att jag inte längre behöver ha ett jobb. Men när jag lägger till Barista framför så säger det att jag jobbar lite grann. Så jag tycker alla olika typer av FIRE har sina funktioner.
Har du fått någon feedback på ditt skrivande? Är idén om att få mer relevanta inkomster från skrivandet mer av en personlig idé eller har du kontakt med någon redaktör eller annan ”branschkunnig” person som gett någon vägledning?
Att vara bra på att skriva är ju en del. Att ha disciplinen är en annan del. Att ha lite av en ”kommersiell blick” är också en viktig del. Någon idealist kanske skulle tycka att det är att ”sälja sig” men om det handlar om att få in inkomster är det nog en förutsättning. Inom kulturlivet allmänt finns det nog annars gott om personer som är jätteduktiga, har fått erkännanden från många men ändå inte tjänar några pengar.
Nu måste jag vara lite motvalls och hoppa in till städningens försvar inte dig specifikt utan allmänt i tråden.
Vi har haft städerskor i 4 olika länder under knappt 20 år där arbetet utförts av i runda slängar 12 damer och 2 killar. Det är ett jobb som alla andra där det t.o.m. finns en yrkesstolthet för de som inte upplevt det. Dessutom blir det ju bättre när proffs gör det, åtminstone i vårt fall.
Inga grejer som försvunnit. Inga stölder. Inget skumt. Jo, en gång kom en städerska och berättade att hon ringt på fastlinan till sin mamma som hamnat på sjukhuset för hennes mobil hade tankat ur. Det var ok!
Att det skulle vara jobbigt att ha någon i hemmet ett par timmar håller jag heller inte med om. Det är en människa man lär känna lite. Inte konstigare än att snacka lite skit med personen i köttdisken på ICA, eller på fiket, eller något annat ställe. Även om det är i ens hem. Faktiskt. Det är nog bara att man inte är van vid det och inte haft den situationen
Städhjälp är nog faktiskt det som står högt upp på vår lista av ”lyx” i FIRE som vi skulle vara beredda på att betala för.
Vi kände tidigare ungefär som @angaudlinn, det här skall vi fixa själva och ingen skall behöva städa undan vår skit. Men sen fick hustrun cancer 2019 och för att klara situationen hemma kallade vi in Veteranpolen. Visst kändes det lite konstigt att en 70-åring skulle städa upp efter oss men det var en väldigt trevlig “dam” som inte hade något att göra efter pensionen som älskade de här uppdragen.
Sen när hustrun blivit frisk(förklarad) sa vi upp städningen men funderar nu på att leja bort det igen. Kanske en I-landslyx men frigör väldigt mycket tid som det finns andra som på mindre tid är väldigt mycket duktigare och mer noggranna på än vad vi själva är. Vilket bevisades av att min light-allergi var mycket bättre under den tiden…
Misstänktsam som jag var mot det här gillrade jag naturligtvis några fällor i början genom att lägga ut lite kontanter här och där men det var aldrig något som försvann!
Jag skriver inte för att tjäna pengar, utan för att jag tycker det är kul, och jag har en historia som jag vill berätta som jag tycker är väldigt bra. Och om många andra också kommer tycka den är bra, då kommer jag tjäna pengar. Det finns såklart dem som skriver för att tjäna pengar, och där det gäller att skriva det som säljer. Men jag har gjort tvärt om. Jag har tjänat pengar först, för att skapa passiv inkomst, så jag kan skriva oavsett om jag får betalt för det eller inte.
Det var längesedan jag fick någon feedback. Jag har lämnat texter till vänner och så, men nu var det längesedan. Jag är inte så nära publicering att jag hört av mig till förlag. Jag har inte bråttom och tar inte det steget förrän jag känner mig nöjd med min text.
Speed Metal kanske är mest som Lean FIRE. Det är för dem som vill lämna arbetslivet så snabbt som möjligt. Fat är mer som Progressiv Metal, där det får ta tid och det ska svävas ut så mycket som möjligt. Vanlig FIRE är den hårdrock som vanligt folk känner till. De kommersiellt mest gångbara banden är knappt hårdrock och motsvarar mer vanlig pension, eller möjligtvis väldigt sen FIRE. Coast FIRE borde ju motsvara typ Funeral Doom. Barista och Flamingo är väl någon typ av hybrider.
Vilket Metallica? Thrash-Metallica, Progressive Metal-Metallica, Hard Rock-Metallica, Alternative-Metallica, Nu Metal-Metallica eller Alla-tidigare-grejer-blandat-Metallica?
Att skriva “för att tjäna pengar” uppfattar jag som något udda. Det finns så klart de som lyckas med det men det är inte den ände man normalt bör börja i. Man kan väl säga som så att de som skriver “för att tjäna pengar” är väldigt många fler än de som faktiskt tjänar pengar.
Att ha en historia är förstås en del av “paketet” som behövs för att få till det. Några andra bitar listade jag i det föregående inlägget. Med “kommersiell blick” menar jag inte att “skriva för att tjäna pengar” utan att främst att ha en idé om vem som ska läsa boken, varför och vad hen kan tänkas få ut av det.
Jag har några vänner som ser sig som författare och har gett ut flera böcker. De har alla andra “brödjobb” som de försörjer sig på. Böckerna ger de ut genom egenutgivning. De tjänar alltså i princip inga pengar alls. Tvärtom kostar det en hel del att ge ut en pappersbok och det är mycket osäkert om de kan få igen den summan sedan. En vän har stora lådor fyllda av osålda ex av sina olika böcker i sitt vindsförråd hemma. Hon har tidigare uppmanat mig och andra vänner att lämna in önskemål om att köpa in hennes titlar till olika bibliotek runt om i Sverige. Den modellen “funkar” men jag tror inte att någon sedan lånar eller läser dessa böcker. Det är i någon mening en form av korruption.
En annan vän skriver böcker på ett betydligt större språk än svenska och ger ut sina böcker som e-böcker i hemlandet. Som jag fått det beskrivet för mig så funkar det iallafall hyggligt. Några betydande intäkter ger det knappast men iom att han inte har någon tryckkostnad kan även mer begränsad försäljning ändå ge en nettointäkt.
Min bild är att de flesta som skriver mer professionellt har en lång bakgrund inom skrivande. Man kanske inte har gett ut romaner tidigare men man har skrivit en massa annat som man fått feedback på. Man har kanske skrivit noveller eller dikter som ung eller fått pris för någon uppsats man skrivit. Man har tidigare i livet identifierats som en talang utan att där och då försökt bli författare.
Det finns ett narrativ om “kulturbarn” som anses särskilt gynnade när det gäller böcker, film, musik och annat. Ofta handlar det om barn till kända personer som snabbt får tjusiga kontrakt och annat utan att ha behövt skicka in massor av manus som refuserats. Det finns säkert olika förklaringar till detta men en viktig del tror jag är att man tränats från unga år. Man har umgåtts i kulturkretsar med regissörer, dramaturger och liknande figurer. Om man skrivit en novell har man enkelt kunnat skicka den till olika “superproffs” och få välvillig hjälp på traven.
När jag frågade om feedback menade jag inte att du skulle ha haft ett färdig manus och skickat in den till redaktörer. Att göra så är ungefär som att släppa en sten i vattnet. Det säger plums och det är det hela. Du får ett standardbrev i brevlådan men mycket sällan någon mer personlig feedback. För att få feedback vore förutsättningen att du är personligen bekant med någon som har den förmågan. Det ideala vore förstås någon inom “branschen” men det är nog för mycket begärt. Mer rimligt vore att få feedback av personer inom “textproducerande yrken”. Jag menar nu personer som är t.ex. journalister, utredare, jurister eller likande. De jobbar yrkesmässigt med att skriva stora mängder text, om än i andra genrer än romanen. Det är normalt en förutsättning att vara särskilt duktig på att skriva för att jobba inom de yrkena. Att vänner i bredare mening skulle kunna ge riktig feedback tror jag är ovanligt.
Har också tänkt på det där med att göra allting själv eller köpa tjänster. Det beror på vad man vill lägga sina timmar i livet på? Själv väljer jag att lägga tid på något för mig mer värdefullt än ”de tråkiga” vardagssysslorna. Den timmen jag har lagt kommer jag inte att få igen.
inte dig specifikt utan allmänt i tråden.
