Behöver inte ens vara så lång lagringstid för att vara klart lönsamt. Vi är t.ex storförbrukare av smör och ost och oftast räcker det att bunkra upp med flera förpackningar i kylskåpet mellan extraprisen hos någon av kedjorna. Inte sällan det är t.ex 30-40% på Bregott som brukar tas som exempel på svinprisökning… Annars funkar frysen bra för dessa produkter oxå. Men man får vara vaksam, många gånger kan det skilja mycket i pris mellan butikerna på övriga varor man har på inköpslistan!
Vad gäller kryddor som kan lagras väldigt länge (torrt) är det väldigt stor skillnad på mindre förpackningar i butiken och lite större förpackningar från en grossist på nätet. Är helt klart värt att hälla över från storpacket till den lilla glasburken någon gång då och då…
T.ex torkad basilika kostade (för 2 år sedan) 2500 kr/kg för en glasförpackning i vår lilla (lite dyrare) ICA-butik och 288 kr/kg på nätet. TACO-krydda 360 vs. 126 kr/kg. Men mycket av det här kan man ju förstås odla själv i trädgården eller i kruka på ballkongen och då blir det ännu billigare (och roligare oxå)!
Inlägget syftade främst på “smalare” varor som säljs under egna varumärken. Jag brukar exempelvis köpa ättika av märket Eldorado. Jag använder den för rengöring hemma så det går åt iallafall en del. Att ha ett lager med ett antal flaskor är klart vettigt.
Sedan finns det naturligtvis en mängd “vanliga” varor som kan frysas in och den vägen lagras men det är en annan fråga. Jag har själv ofta köpt både bregott och smör med kort datum och fryst in dem sedan.
Utöver “vanliga” varor säljs alla möjliga torrvaror, konserver och liknande i invandrarbutiker. Ofta är det sorter som man inte är så van vid. Man får prova sig själv eller rådgöra med bekanta med bakgrund i t.ex. Mellanöstern som ofta har bättre koll på olika produkter och märken. En del av dessa produkter kan rent kvalitetsmässigt vara riktigt bra men ofta är huvudpoängen mest att få lägre pris än i normala butiker.
För mig har den viktigaste förändringen varit att skaffa mig en arbetssituation där jag kan styra min tid. Tidigare som överläkare inom regionen men nu halvtid inom privat vård, 20% undervisning på Universitet och ca 15% övrigt. Blir ca80-85% arbete men lägger mina arbetsveckor i princip som jag vill, slipper vara slav under en schemaläggare. Har bättre betald nu både som privatanställd och i mitt AB. Det intressanta är att patienterna är till 90% offentligt finansierade patienter som sjukhuset remitterat ut till privat verksamhet.
Så jag resonerar som @ Monica i tråden- ”just another year” så länge det känns kul.
Bra avsnitt och kloka genuina kommentarer från gästen.
Det enda jag opponerar mig mot är “insourca allt”.
Städa är tråkigt. Städhjälp kostar mindre per timme än jag drar in på mitt jobb. Städningen blir bättre när ett proffs gör det. Städhjälp kan göras samtidigt som jag gör något annat.
Jag vill också outa att jag både stöttar engelska uttryck och är team akademispåk. Sui generis. Jag tycker inte man ska bli persona non grata för att man lägger in lite utrikiska. Sen behöver det såklart inte var ad infinitum. De facto tror jag att de flesta gör det bona fide för att öka förståelse, flavour och rytm et cetera.
Hade du läst hennes blogg hade det varit lite klarare. Hon siktade mot FIRE, fick en möjlighet att sluta innan hon riktigt nått hela vägen fram kapitalmässigt och har därefter hållit sig flytande i många år utan ett heltidsjobb. Ibland inte gjort något inkomstbringande, ibland pluggat, ibland jobbat deltid med sådant hon tyckt var kul.
Händelser i familjen kombinerat med inflationen ledde till heltidsanställning från i höstas.
Flamingo-FIRE innebär att man jobbar deltid eller heltid på ett mindre stressigt/roligare jobb medan kapitalet får växa av sig självt i bakgrunden. Så jag skulle säga att detta är solklart Flamingo-FIRE.
Städa är tråkigt: Ja.
Städhjälp kostar mindre per timme än jag drar in på kort jobb: Ja. Men jag kan inte jobba hur många timmar som helst utan tak.
Städningen blir bättre: Nja.
Städningen kan göras samtidigt som jag gör något annat: Nja. Jag vill verkligen inte ha städerska springandes hemma hos mig när jag jobbar (hemifrån). Inte heller när jag är ledig. Inte heller när jag är bortrest…
Jag har aldrig förstått varför det skulle vara så farligt att betala lite statlig skatt på sin pension, man får ju trots allt mer kvar i handen om det skjuter över. Jag räknar med att inte klara mig under gränsen för statlig skatt utan att förlägga en stor del av pensionen mellan 80 och 100 men det verkar inte vara speciellt smart.
Därför man sätter barnen som behöver lära sig att göra tråkiga saker på den uppgiften. Utan barn hemma som stökar och smutsar ner tar städningen som inte görs i farten på sin höjd 15-20 minuter i snitt, inte värt att engagera någon annan för.
Inte jag heller, är naturligt “misstänksam”. Om jag måste vara hemma och övervaka så kan jag lika gärna städa själv. Dels kan saker försvinna, dels kan städfirman “reka” och låta någon annan sen göra inbrott. Har nog läst lite för många deckare temat men jag föredrar att städa själv och hålla en extremt låg profil på städningen.
Det är ju en del i det hela, en annan aspekt är ju att det som jag upplever tar absolut mest tid är att hålla ordning och plocka undan, särskilt för oss som barnfamilj. Att bränna runt med dammsugaren eller torka av lite ytor som är tomma tar ju begränsat med tid.
Hon verkar vettig. Håller dock inte med om att det skrivs lite om sparande. Tycker det tjatas oändligt mycket om det trots att det är så sjukt enkelt att spara. Det är precis som med bantning/hålla vikten. Det är sådant som kommer in och sådant som går ut. Får man in mer pengar än man gör av med så kan spara. Gör man av med mer energi än man käkar så går man ned i vikt. Vill man ha mer pengar över för man ju bara se till att dra ned på kostnaderna. Bara att titta på prislapparna liksom. Tycker det är lite märkligt att detta ska vara så himla svårt. Tycker man tex inte att det känns helt sjukt att lägga en tusenlapp på att klippa håret? Jag hade aldrig någonsin betalt sådana summor för att få kortare hår. Och hur kan man gå på affären utan att ens reflektera över prislapparna? Kostar tomaterna lika mycket som köttfärs, inte sjutton köper jag väl tomater då. Då väljer jag annat som är prisvärt just där och då. Åka på semester för att passa in kändes också helt galet. Gör vuxna människor detta? När det pratas om bantning och sparande är det som att folk skulle vara helt viljelösa djur som bara lyder sina djuriska instinkter och inte har någon som helst förmåga att reflektera över vad man gör.
Helt enig med det men vi trivs bra och har alltid trivts bra med vårt liv och vår ekonomi som under många år inneburit att vi betalat lite statlig skatt (alltså inga gigantiska inkomster!). Vi har under denna tid haft upp mot 50% sparkvot trots barn hemma och kommer att ha nästan lika mycket from när vi tar ut pension. Vi kommer förmodligen from 65 år att ta ut default-nivån (på tal om svengelska…) livslångt enligt minpension.se så varför skall vi då byta chansen till ett bra liv till 120 år mot att ta ut mer i pension än vi känner att vi vill spendera?
Vi behöver inte köpa en ny Tesla vartannat år eller resa jorden runt varje år när vi trivs så bra som vi gör här hemma vid sjön. Sparkontot är dessutom tillräckligt för att öka “risken” att missa DWZ för varje år som går men vi är nöjda och lyckliga med det som vi har det idag. Tack vare långvarit klokt sparande (mycket höstack @janbolmeson) och en strävan att bli/vara skuldfria. Det sistnämna känns extra bra just i dessa tider…
Sen har vi haft förmånen att varit friska och bytt jobb när vi tyckt oss behöva omväxling i livet i stället för fortsätta att leva ett tag som vi inte velat, gnetat på och riskera framtiden genom tidig FIRE… . Vi har ju därför (om inget radikalt förändras) möjligheten att totalt ändra livsstil när vi vill! Till och med möjligheten att köpa en ny Tesla lite då och då eller resa jorden runt varje år om vi nu skulle vilja det…
Vi är också storförbrukare av smör och ost. Har typ alltid minst 5-6 förpackningar bregott i kylen och säkert 10 kg ost. Vad beträffar kryddor har vi kryddor som är över 20 år gamla som vi fortfarande använder
Ja, håller med, det känns som konsumtionssamhället fullständigt går på steroider, och bra mycket längre upp i vuxen ålder.
Det har väl alltid funnits en hel del “Keeping up with the Jones” för vuxna och med kompisarnas kläder och prylar som barn/tonåring … men nu känns det som att man konkurrerar med varenda kotte på SoMe och i helt nya kategorier mht den skrämmande ökningen av skönhetsoperationer.
FIRE, att ta kontroll över sitt eget liv och egentliga behovet av pengar & ting känns som en sund motreaktion. Men det kräver att man vågar bryta mönstret trots Jantelagen
Det svenska ordet motsvarande defaultvärde är skönsvärde men känns lite så där. Förvalt värde eller standardval är ofta ett bättre begrepp.
Men vad gäller livslångt uttag så ser jag det som ett praktiskt sätt att se hur stort kapital man har men om man väljer det alternativet så anser jag att man får en skev fördelning av pensionskapitalet. Man behöver sannolikt inte så mycket pengar vid 80+, om man ens lever då. Så att välja livslångt uttag för att slippa statlig skatt lär med stor sannolikhet innebära att man får ut en stor del när man inte längre behöver så mycket, eller helt enkelt går miste om pengarna för att man avlidit. Av det skälet har jag i flertalet uttagsplaner på minpension.se jag skissat på prioriterat uttag fram till en bit innan 80, även om det gör att jag får betala en del statlig skatt.
Den allmänna pensionen går bara att ta ut livslångt men man kan välja upp till 2 uttagsperioder och ta ut 0-100% i steg om 25%. För mig räcker den allmänna pensionen som enda försörjning i hög ålder om jag startar uttaget runt 65. Ovanpå det har jag då tjänstepensionskapital och privat kapital. Räknar med att inte behöva använda något privat kapital om jag inte vill av olika skäl, liksom att jag antagligen kommer att avsätta en del av pensionskapitalet till sparande om jag känner mig själv.