Två saker som jag tänkte på från avsnittet:
Storhandla
Barnförsäkring
Jag upplever inte att jag har kniven mot strupen varje kväll och ÄLSKAR att småhandla 
. Både jag och min man jobbar heltid men har ändå tid att småhandla och kolla rea varor i matbutik.
Barnförsäkring, BIG NO NO att ta bort om man inte redan är rik.
Jag skrev i en annan tråd hur viktigt det är med barnförsäkring och själva fått ut stor summa för ena barnet.
Jag tänker att handla är ganska individuellt kring hur familjen ser ut. Innan vi hade barn storhandlade vi varje lördag. Nu med två småbarn blir det mer småhandlande, dock målsöker vi kampanjer lite bättre så det är inte dyrare, utan mer att vi handlar var för sig såå vi inte behöver ta med oss båda barnen.
Gällande barnförsäkring tror jag det också är individuellt. Vår dotter fick tillbringa 3 veckor i Lund pga en skada. Hon och hennes mamma låg där och jag åkte skytteltrafik mellan mitt jobb i sydöstra delen av landet. Allt gick bra till slut men det kostade väldigt mycket både i respengar och förlorad arbetsinkomst, då vi inte båda kunde vabba samtidigt.
Tror ersättningen var ca 3000 kr totalt. Total förlorad inkomst kanske 30000 kr, vabb täcker ju endast en del av inkomsten för den ena föräldern, men här drabbades ju vi båda två då min fru var fastklistrad i ett vårdrum med dottern som var 1 år och jag fick göra “allt annat”. Jag gissar man kan få ut mer om själva barnet får en bestående “skada” eller något annat otrevligt, men alla kringkostnader förknippat med sjukhusvistelsen verkar man inte få ut något för. Tyvärr var jag naiv här, händer inte speciellt ofta men ibland så…
Nu hade vi inte hunnit betala så mycket på försäkringen, men äldre syskonet var 7 år då, och för honom har vi betalat varje månad sen han föddes, aldrig behövt utnyttja (som tur väl är).
Är inte helt såld på barnförsäkringar faktiskt, svensk vård för barn är väldigt bra och har man det gott ställt (vi tjänar ca 80 000 netto varje månad totalt om vi båda arbetar) känns nyttan tveksam. Som Jan skrev “det var nåt man bara ska ha”…
/
Just därför kan det ju vara extra intressant att diskutera uttagsstrategi med @FIRE-Jimmy och Fru EB. De har säkert smarta infallsvinklar som passar många. Hur använder de verktyget pengar för att designa sina liv? Fråga gärna Fru EB.
Personligen utgår jag främst från tumreglerna som kommer fram på RT för att bygga min plan.
Just nu funderar jag en del kring övergången från Get rich till Stay rich (tex uttag från portfölj samtidigt med tidiga men varierande pensionsuttag över tid och balansen mellan olika tillgångsslag i respektive fas).
Det är detta jag också menar. 30k är trist att förlora men en piss i kanalen när ens barn är sjukt. Det gör liksom varken från eller till. Jag hörde från en kollega med ett barn med celiaki, att de fått ut (låga) femsiffrigt, men vad är det för “lösning” på nå’t man ska förhålla sig till i kanske 75 år till?
Så, ska en försäkring ersätta något ska det vara i de fallen då ett barn blir helt oförmöget att arbeta, men då krävs ju helt andra summor och frågan är om det ens då är till jättestor hjälp eftersom livet ändå förändras så markant för alla inblandade.
Jag tog beslutet i början av Januari-2022, vilket prickade toppen ganska bra, men har inte ångrat det.
(Livlina i form av tjänstledighet)
tyckte avsnittet var bra men jag hängde typ inte med. Det pratas mycket om FIRE och att dom kör någon flamingo-fire. Sen desto längre man lyssnar så verkar det mer handla om att dom typ slutat med sina jobb, först hon i ett år för att sedan han skulle sluta och nu jobbar dom båda igen? Hur kan detta räknas som FIRE, även om man nu lägger till flamingo före? Det dom egentligen har gjort är att omvärdera sitt liv i storstaden, flyttat till landet till en gård istället och bytt jobb? Det låter kanske bättre om man lägger in FIRE i detta men om man krasst ser på vad dom gjort?
Inget negativt till någon men i min hjärna ser det ut precis som ovan, man bestämde sig för att sluta jobba och köra en FIRE för att sedan börja jobba igen. Där emellan har man flyttat från storstan till en gård på landet.
Typ som att man skulle ta tjänstledigt ett år, kalla det FIRE och sedan återgå till arbetet med argumentet att man bara gjort en flamingo-fire. Jag kände att jag inte riktigt hängde med. Väldigt skoj att livet verkar blivit mer genomtänkt och att dom diskuterat vad som är deras mål mer än att fortsätta leva livet på rutin utan eftertanke.
Håller med att det inte är renodlad FIRE, eller att begreppet är lite för brett tolkat. Rätt mycket inom FIRE handlar nog mer om att ta kontroll över livet och lägga tid / energi på det man tycker är värdefullt (för de som inte känner jobbet ger det)
Sen tolkade jag nuvarande jobbet för henne mer som en temporär grej och att de hade typ det med i sina FIRE spelregler från början så att säga.
Vi, speciellt min fru, tänker lite likadant. Efter vi dragit pluggen så kan hon ändå tänka sig hoppa in på kortare grejer om hon känner för det. Inte behöver, inte permanent, utan mer om det känns kul.
Själv är jag rätt färdig med det jag gör så det skulle väl i så fall vara om det kom något spännande, typ gast på en jordenruntseglare eller om en kompis tjatar på en och behöver hjälp med något på konsultbasis.
Nu ska jag inte lägga ord i mun på Fru EB men jag tror mer det är att man gör det situationen kräver. Har man inte nog med kapital för att hålla en flytande (inflation, räntor etc) så har man en flexibilitet att börja jobba igen.
Hon blir nog inte kvar på nuvarande jobb livet ut.
Fint 
Hur tror du det hade känts utan livlinan? Bra ändå? Alltid svårt att säga men vad tror du?
Jag kan hålla med dig om detta, tror jag får hitta ett bättre ord för min situation.
Typ ”Otium cum dignitate”
(Lugnt och hedersamt privatliv efter väl förrättat livsverk)
Jag tror att det hade känts bra även utan livlinan, men man vet inte hur psyket funkar i alla lägen.
Viktigare är den låga exponeringen (under 50%) mot aktiemarknaden som gjorde att jag kunde ha distans till börsfallen våren 2022.
Sedan gjorde kronfallet sitt till på den delen som låg i globala index.
Jag har haft månatliga uttag från sparkonto som “inkomst” på lönekontot.
Det gäller att lura psyket att allt är som vanligt.
Precis! Så tänker vi också. Hålla risken nere vid Max kapital och göra egna löneutbetalningar från sparkonto.
Kör precis så, lönen kommer in den 25:e på lönekontoret som vanligt, skillnaden nu är att den kommer från mitt sparkonto.
Det gäller bara att hålla det välfyllt framöver. 
Så tänker inte jag göra. “Lön” upphör att existera. Jag plockar ut det som behövs för utgifter löpande om det inte räcker med tjänstepension innan allmän pension.
Önskar jag kunde göra samma med pensionskapitalet, alltså inte få ut pension som liknar lön utan bara göra uttag efter behov, men det går ju tyvärr inte göra så. Jag kan hålla reda på hur stort kapital jag har kvar och hur långt det räcker själv men det är ju inte så det är tänkt tyvärr.
Så är det definitivt och man får nog räkna lite vad man kan spara mest på (pengar och tid). Vi handlade tidigare uteslutande i vår halvstora butik här i samhället men märkte att det var “ganska dyrt” när man vid något tillfälle sprang in i någon av de större varuhusen i och närmare stan.
Eftersom jag är Excelnörd kunde jag inte låta bli att notera de 25-30 vanligaste varorna vi handlade regelbundet och jämföra med närliggande butiker. Kom då fram till att det var i snitt 14% billigare att handla i “förorten” runt 10 minuter bort. Och ytterligare c:a 10% billigare på matvaruhusen närmast eller i “storstan” ytterligare 5 minuter bort. Grejen var den att vi båda jobbade 150m från stans största och billigaste matvaruhus så det var ju egentligen ganska korkat att inte handla där före eller efter jobbet någon gång ibland…
Sen priserna började stiga har vi även börjat snabbkika i reklambladen på helgerna efter rabatterbjudanden och kan konstatera att vi med lite mer storhandel på “rätt ställe” äter klart billigare än vad vi gjorde innan priserna började skjuta i höjden. Sen har vi inte helt slutat handla här hemma, man vill ju trots allt ha kvar butiken på orten på 5 minuters gångavstånd.
En annan fördel är att vi har utökat standardrepertoaren på 15-20 maträtter vi gick runt på tidigare och testat mycket nytt eftersom man får lite tips och idéer när man läser extrapriserna i reklambladen. Det är många gånger vi sett nå’t billigt och sagt “-Det där kanske vi skulle testa!”. Recept finns det ju i överflöd på Google och där kan man även hitta användbara idéer för att komponera ihop eventuella rester man får över för att hålla matsvinnet nära noll och frysen full med matlådor.
(ursäkta för kanske lite off topic och ytterligare ett steg längre från dö-med-noll…)
Absolut tycker jag att man ska göra så som man själv vill och är bekväm med, vem vet om ett tag gör jag kanske på ett annat sätt 
Varför tänker jag på “Bärrtill Svensson” (och Robert Gustafsson) i trädgården 
Själv tycker jag “Oxfordskånska” är en bra benämning…
Extrapriser är förstås en parameter men även sådant som utbudet av varor under egna märken varierar starkt. När det gäller de vanligaste varorna finns de oftast under egna märken i alla butiker och skillnaden i pris mellan dem är sällan särskilt stor. När det gäller något mer nischade varor kan butikskedja 1 ha den under eget märke medan butikskedja 2 och 3 inte har det. I dessa fall blir prisskillnaden lätt betydande. Är det dessutom en vara som kan lagras 1-2 år så är det absolut värt att hålla koll på. Det blir då en bra idé att bunkra ett antal förpackningar av varan i aktuell butik någon gång per år så att behovet kan täckas helt den vägen.
Sedan är sådant som “invandrarbutiker” en bra grej att hålla koll på. Ofta finns det där ett helt annat utbud av varor än “det vanliga”. Allt detta behöver förstås inte vara bra men det är absolut värt att bevaka. Vi har en sådan butik nära där vi bor. Den ger ett betydligt mer sunkigt intryck än normala butiker men som komplement när det gäller att hitta varor till låga priser är den riktigt bra. Jag brukar exempelvis köpa hel anka och vanliga kryddor i stora påsar för att två exempel. Hel anka hittar man inte i svenska butiker alls. Jämförpriset är ett helt annat gällande kryddpåsarna jämfört med de små burkarna som finns i normala butiker.
Grattis @AC72 ! Själv gjorde jag min sista dag i fredags…
Efter 41 år och 6 olika jobb började jag känna av kroppen lite förrförra året (nyss 60) och när jag då insåg att jag med nöd och näppe skulle klara skiktgränsen med livslångt uttag av pensionen (tack minpension.se) började jag fundera… Nu hade jag turen att få ett hyfsat bra avtal med arbetsgivaren men hade klarat mig mer än bra även med att vänta med att börja ta ut pension.
Då gratulerar jag dig och önskar dig lycka till. Just det med den slitna kroppen, värk i fötter, rygg och axlar har i princip försvunnit sen jag slutade jobba. Varit 35 år som verkstadsarbetare.
Hoppas du med får samma upplevelse kroppsligt, så gott att inte ha ont 
