Jag tänker inte så. Säg att jag säger upp mig i morgon, jag kan lika gärna drabbas av en allvarlig sjukdom då som om 5-10 år eller liknande. Jag ser heller inte livet som något som behöver optimeras, jag kan få lika stor glädje av att jobba 5 år till som att inte göra det. Det blir annorlunda men bägge alternativen känns fullt rimliga och “likvärdiga” just nu. Det står och väger. Jag tycker att det är kul att jobba men också kul att ha fritid.
5 gillningar
Tack 
Sen i somras så 9månader sedan senaste lönen.
Jag trivs ypperligt med det men det passar kanske inte alla.
3 gillningar
Alltså jag graspar inte vad issuen är. Viktigaste är väl att people förstår the point, right? Speciellt i en society som är så English speaking. Eller barkar upp fel tree? 15 år abroad sätter sina marks! 
22 gillningar
Det blir utvisningsbåset för er min herre. Här skriver och talar vi svenska. 
10 gillningar
Det är väl en definitionsfråga om något. Det jag hör i podden är snarare något slags arv från danskan.
(F’låt Jan… gillar faktiskt skånska bättre än stockholmska. Bäst är givetvis den rikssvenska som jag själv pratar, bördig från den halländska slätten som jag är. Vi kan betrakta södra Halland som origo i det dialektala koordinatsystemet - ju längre bort man kommer, desto mindre rikssvenska pratar man).
(PS. Jag veeeeet att även Halland lydde under dansken. Men det är stor skillnad. Dessutom käkar vi inte spettekaka).
(PS2. Nej; jag pratar varken som Thomas Petterson, Fredrik Ljungberg eller buskisfolket i Stefan och Christer)
3 gillningar
Jag har hög igenkänning på den… I mitt fall mår jag bra där jag är, jag jobbar en del men inte alls lika mkt som tidigare. Jag gillar att vara i ett sammanhang och det betalar dessutom helt ok. När jag då kan fortsätta mina uppdrag blir det lätt “ja, varför inte? Jag har ju ändå inget akut jag ska göra på min lediga tid”. Slänger man dessutom in lite trist börsklimat där mitt privata kapital och pensionspengarna minskade med X miljoner så ökar viljan att tacka ja. Visst så skulle jag kunna klara mig ändå, men hängsle/livrem och att kunna täcka en del av förlusten gör att jag fortsätter.
Hade jag haft något överhängande som jag absolut ville göra så hade jag nog valt annorlunda, men jag är nöjd med att köra “just another year” något år eller två till. Jag tänker inte längre sparka på mig för att jag gör det. Det finns ingen prestige i att gå exakt på dagen när man sa att man kunde gå. Så nu har jag anammat “vi ser hur det blir, just nu väljer jag så här…” istf att klanka på att jag kör “just another year”. Det är ett förhållningssätt som gagnar mig bättre.
7 gillningar
Shoutout = ”jag/vi skulle vilja hälsa och tacka vår följare x för …”
Fina avsnitt som ni kört på sistone, Jan och Carro!!! 
3 gillningar
Vi börjar närma oss. Men jag tror faktiskt inte vi kommer dra ut på åren. Möjligen min fru som verkligen älskar sitt jobb, men även hon börjar känna att stressen och eviga affärsresor påverkar henne och vill släppa det.
Jag är väldigt sugen på att starta mitt FIRE projekt. Det är en form av jobb via egen firma, men kommer inte leda till någon inkomst de första 5 åren, möjligen inte alls. Vi vill vara klara innan vi börjar me de udda ideerna 
I filmen ovan är jag Bruno som springer fram och tillbaka med hinkar bara för att tjäna ihop till att till slut kunna bli en Pablo 
men en mer riskfri och förhoppningsvis mer avslappnad Pablo.
5 gillningar
@janbolmeson här som du önskar mer reflektioner.
Ville inte skriva mycket om kontroversiella saker för att de är kanske mindre relevanta för dina läsare. Jag kommer ju från helt annat bakgrund och kultur så västvärldens vanor är redan mycket lyxkonsumtion för mig som vuxit i post sovjet Ukraina.
Kontroversiellt för mig blir nästan allt i detta avsnitt. Det kändes att FEB vill leva mitt tidigare fattiga liv i en Ukrainsk mellanstorstad på 90-00talet.
Likheter med FEB FIRE:
-
Jag har vuxit i en deficit och hade bara begagnade kläder (second hand) i min garderob. Folk kämpar på för att inte köpa nya kläder här
-
Miljön var mycket ostabilt där jag vuxit så man sparade alltid först till sämre tiderna. Och att spara, var mycket svårare med små löner.
-
Semester var 1 gång per år för att man hade bara en vecka semester per år och det var inrikets, förstås. Flyget var ju dyrt. Jag reste första gång utomlands när jag var 18, tog mig 2år att jobba på kvällar och heldagar att få in den summan. Lyx
-
Utemat var inget på agendan, allt lagades hemma, kollektiva odlingar producerade grönsaker för sommar/höst och på vinter åt man vitkål och rödbetet.
-
Ingen som jag känner till har ett bolån. Innan kriget var det 22% bolån. Klagar man här för 5%
Man lever trångt tills man sparar för att kunna köpa kontant. -
Jag skall inte ens börja med tjänster som outsourcing? man hade en familj och kompisar som hjälpte till med vardagsproblem.
Så leva FIRE-livet är inget svårt om man aldrig haft annat.
Jag hade ändå ett ett bra liv i Ukraina i jämförelse med krigsdrabbade livet av mina släkt och vänner som bor där nu. Vi behöver påminna oss ibland och se ett annat perspektiv på livet för att kunna uppskatta/utvärdera det liv som vi har. Vi flyttade hit och kämpade på för att kunna leva ett rikare liv som Svensson kan leva idag. För mig det handlar om: utländska resor, bättre utbildningen för mina barn, ibland lyx mat, kvalité kläder och frihet! Tänk att kanske du har det inte så dåligt heller?
Nu bor vi fint för ukrainska standarden sparar 65% av lönen, äger 4 fastigheter och reser utomlands när vi vill/kan med våra barn! Mina svenska vänner kallar mig snål och mina ukrainska tror att jag lever lyxliv.
29 gillningar
Väldigt intressant avsnitt och hurra för Fru EB.
Jag hållet med Jan B om att man kan ha givande jobb även fast man är FI. Men det känns viktigt lyfta att alla har inte så självklara givna utbildningar/yrken, tex logistiker inom industrin, revisor, sotare, löneadministratör, business analyst ocu många andra. Hur finna en liknande mening med sådana yrken som läkare?
2 gillningar
Jag tror man är snett ute om man tänker att enda meningen med ett yrkesliv (utöver en inkomst) skulle vara att rädda liv eller att på annat sätt göra något klassiskt ”meningsfullt”.
Det finns mängder med människor som jobbar i yrken som du och jag kanske tycker är både tråkiga och utan större mening, men som de får någon form av utbyte eller utmaning av att utföra. Många stannar kvar i sådana yrken trots att de rent tekniskt är ekonomiskt oberoende från t ex arv.
2 gillningar
Jag insåg att detta skulle vara något som definitivt var applicerbart på min personlighet, så jag satte ett givet datum för ett bra tag sedan. Detta är en dag som både ligger en bit förbi förväntad uppnådd FIRE-summa och som är i samklang med både arbete och privatliv. Det är inte ett givet datum att dra ur sladden, men däremot en dag att ta det där beslutet eller att skjuta på det till en ny given datum om någonting som krävs för FIRE har fallerat längs vägen.
Så ja, framförallt datum finns. När det gäller stålarna skulle jag kunna gå idag. Att ha en tänkt summa som mål för beslutet känns skakigare, speciellt när börsen går upp och ned med ganska stora kliv på sistone. Säg att man sagt t ex 5M och börsen under uppåsägningstiden går ner 10% på en månad. Då är man plötsligt under. Ska man då vänta en vecka, månad, ett år till och hålla tummarna? Jag avser f ö att sluta snyggt på jobbet och vara mentalt ikapp för egen del också.
Bra synpunkt som också kan ge FIRE-tankar. Det är s a s stor skillnad på слава och att slava. Man vinner det ena och undviker det andra. Men det gäller att passa sig så man inte gör det ena och aldrig når det andra. För att bli lite biblisk: Jagandet efter vind är inget eftersträvansvärt.
1 gillning
Att ett engelskt ord som alla förstår (men vissa stör sig på) kan ersättas med 5-6 svenska ord säger väl ändå något. 
Själv stör jag mig mer på folk som stör sig på för mycket engelska utryck i svenskan. Ett språk definieras av hur det används. Att försöka stoppa “förfallet” är som att försöka stoppa en flod, den kommer att fortsätta rinna vidare långt efter att man själv är död och begraven. Bättre att accepta lossen och fokusera på annat.
11 gillningar
I saw what you did there.
Nu är detta helt vid sidan av ämnet, men en gång i tiden hade de skandinaviska språken lika många böjningsformer som latinet (och finskan, isländskan m fl) men de flesta har vi lämnat vid historiens vägkant. Man brukar ju säga att språkets utveckling handlar om hur det används. Men då måste det ju tillföra något som majoriteten av användarna tycker är en bra sak, annars får det inte genomslag. Det är ju bara att snegla på rådande de/dem-debatt eller min favorit (När journalister säger “interjuv”) för att inse att det är ett hopplöst företag att stoppa bollens rullning.
Men, inget stoppar heller mig från att gnälla och använda äldre former och ord för att förvilla. Jag är också fri att fortsätta tala ärans och hjältarnas språk här i forna östdanmark.
-Su, smauga po denn, ålahu’en!!! 
6 gillningar
Exakt. Och dessa 1-2år till kan ju bli 15-20år till och det är helt OK!
3 gillningar
Med den inställningen skulle man kunna dra in undervisningen i svenska i grundskolan, sluta uppmuntra till att läsa böcker etc. Jag tycker vi ska vara stolta över vårt svenska språk och försöka bevara och använda det i första hand. Det är bara en ganska liten ansträngning som behövs.
Jag förstår att alla inte tycker att det är viktigt och att vi mer eller mindre kunde övergå till att bara prata svengelska, engelska och sen i den urartade form som ungdomen gör via chattar och liknande. Alltså glöm allt med grammatik, låt (fel)användningen fullt ut “definiera” hur språket utvecklas. Indirekt - låt de med sämst språkbruk och språksinne “vinna”. Jag tycker som sagt att det är fel, jag tycker att svenska språket är värt att bevara och använda och att vi alla borde känna ett ansvar för detta.
Då jag och många andra är uppväxta i traditionen av att tycka att svenska språket är viktigt och känner ett ansvar för att bevara denna tradition med stolthet, så lär du få fortsätta att störa dig på att andra har högre ambitioner kring detta än vad du har.
6 gillningar
Vi tänker rätt likt @angaudlinn. Datum finns men man kan ju inte bortse från verkligheten tänker vi.
Vi har en målsumma också men den styr inte. Det skulle vara lite farligt har vi tänkt för då drar man kanske pluggen efter en tjurrusning på börsen med risk för en stor sättning så man hamnar under beloppet snabbt därefter. Det riskerar att ge en fattighets känsla så man kanske inte lever ut som tänkt. Så rationaliserar vi det åtminstone
Vi var ekonomiskt i mål för drygt tre år sedan, där vi skulle jobba lite deltid i ett år för att trappa ner och inte gå från 120% till noll på en gång. Så kom pandemin och vi kunde ändå inte leva de liv vi ville och förlängde för att ha något att göra helt enkelt. Pandemin var ju inte direkt kul. Under pandemin dök det upp ett spännande jobb utomlands för min fru så vi nappade på det. Det var svårt att se en ände på pandemin då. Efter detta kontraktet drar vi pluggen om lite drygt ett år. Känns väl rätt bra så som världen ser ut nu med krig, inflation och lågkonjunktur i antågande att inte dra pluggen just nu. Eftersom vi har ett litet AB så kanske vi gör en del gästspel som konsulter närmaste åren därefter tills det är likviderat. Beror helt på vad vi känner för men det är slut på att vara bunden till ett jobb, en plats, andra halvåret 2024
7 gillningar
@janbolmeson varför valde du att skippa diskussionen om uttagsstrategier med fru EB?
Ni bekräftade ju båda att det är en vanlig fråga bland era läsare.
Har du ett specialavsnitt på gång kring detta? 
3 gillningar
Det känns som det… och det skulle ju behövas. Ämnet är stort och viktigt.
3 gillningar
Jag kan kolla med henne. Min upplevelse är att både Jimmy och hon inte var så engagerade eller hade åsikter om investeringar och sådant vi nördar kring, utan det var mer livsdesign. 
2 gillningar