Inte om det skulle vara inom samma avtal heller? Nu är det inte så eftersom jag har olika, men om jag jobbar inom Region och har kommunal och jobbar extra inom kommun som också har kommunal?
Nej, det har ingen betydelse.
Ett inlägg delades upp till ett nytt ämne: Har 500.000 hos AMF borde jag byta till Nordea?
Eftersom jag är 59 år är pensionen det mest intressanta för mig. Rekommendationen verkar vara att vikta över mot räntor när pensionen närmar sig. Jag förstår inte riktigt varför. Min allmänna pension och tjänstepension viktas automatiskt över mot räntor med stigande ålder. Borde jag då inte köra 90-100% aktier i mina egna fonder. Från 64 år har jag en garanterad allän pension på ca 21 000/mån och en tj. pension på ca 10 000/mån om jag tar ut den på 10 år. Min faktiska sparhorisont är alltså ca 15 år för mitt eget sparande. Mitt bostadslån utgör ca 35% av mitt sparkapital och min belåningsgrad är ca 30%. Givetvis har jag slutat amortera eftersom lånesumman räcker för att betala nettoräntan i 40+ år. Bättre då att låta pengarna växa.
Samtidigt riskerar jag att bli “Rikast på kyrkogården” beroende på börsutvecklingen fram till jag är 74 år (när jag tagit ut all tjänstepension).
Vad vill jag egentligen ha sagt? Till er som är två decennier yngre än jag (T. ex. Jan Bolmesson 
) finns risken att bli för rik för tidigt. Dessutom har jag, numera singel, vant mig vid att leva snålt - utom när jag träffar mina barn. Då slösar jag! Jag har dessutom möjlighet att hjälpa dem med kontantinsats till deras första boende.
Jag har genomgått två skilsmässor, bytt bostad flera gånger (ibland med vinst, men inte alltid) och inte ärvt något från mina föräldrar (ca 100k). Efter mina återstående fem är (Går vid 64) har jag alltså avsevärt mer pengar än jag kommer att behöva på ålderns höst. Jag har sparat - utan att vara dumsnål - och har många fina minnen och en bra bostad i ett hyfsat område i en av Sveriges storstäder.
Koncensus: Bibehåll en hög andel aktier i ditt eget sparande även när du närmar dig pensionsåldern! Du behöver ju inte knapra av det egna sparandet i onödan.
Det låter väl nästan för bra för att vara sant? Och då är det ju - oftast - det. Har jag missat något? Såklart ger jag redan nu bort en del pengar till mina barn, och med stigande ålder och ökad upplevd trygghet kan jag ge dem betydligt mer.