Hej!
Jag är ny här på forumet, men har följt trådar här av och till i ett par månader. Nu i dagarna har jag läst på minpension.se och fått det lite tråkiga beskedet att ca 14 000 före skatt är vad jag har att vänta mig vid 64. Detta trots att jag tjänar ca 36000/mån idag. Sambon har inte kollat, men våra situationer är liknande så jag förväntar mig inte något mer än så hos henne. Kan tilläggas att vi båda är 34 år och har två små barn.
Anledningen vet vi båda två. Vi kom ut i arbetslivet sent. Jag pluggade länge och började arbeta deltid först 2015 (dvs 28 år gammal) med en riktig skräplön. Har sedan dess knegat mig upp till en heltid med den lönen jag skrev innan. Sambon i sin tur bytte bana och hoppade på en ny 5årig utbildning men med goda löneutsikter. Hon blev klar för två år sedan och har sedan dess ca 41000/mån med utsikter att nosa på 50-60 innan karriärens slut. Mitt tak går vid ca 45, skulle jag säga. Båda stortrivs med sina arbeten, vilket är värt mycket det med, så klart.
Värt att nämna är att vi båda trots våra långa utbildningsår är relativt kapitalstarka. Med hjälp av ett arv och en bostadsköpsresa kunde vi lägga in 2 000 000 i en lägenhet (vi har ca 1 300 000 i lån) och därmed få ner vår boendekostnad såpass att vi utan problem kunde klara oss på min mediokra lön under åren hon pluggade. Vi bor kvar i samma lägenhet på ca 65 kvadrat med två barn (Jag hör hur alla villaägare sätter kaffet i halsen!) och det går hur fint som helst! Värderingen är just nu 4.5 - 5 miljoner.
Utöver det har vi besparingar, guld, buffert och likvida medel etc för kanske ytterligare 5-600 000.
Sambon är just nu föräldraledig, men vi kände ändå att vi satt bra till ekonomiskt. Eftersom våra utgifter är så låga har vi kunnat spara undan minst 10 000 vardera per månad under tiden hon jobbade. Glada i hågen började vi titta på större lägenhet eller radhus. Vi förstår ju ändå att de här 65 kvadraten kommer att behöva bli till minst 90 inom några år och vi kände båda att vi hade god marginal i ekonomin.
Pensionsprognosen blev minst sagt ett blött täcke över de drömmarna. Även om jag leker med simulatorn och ponerar att jag skulle få 45 000/mån IDAG så höjer det min prognos till… trumvirvel 16000 före skatt. Sparandet som jag tänkt skulle bli lite guldkant på tillvaron när vi pensionerade oss känns nu mer eller mindre livsnödvändig.
Så efter denna långa raljerande text: vad är min fråga? Jo… hur ska vi tänka? Vad är vår faktiska ekomiska marginal? Tanken var att vara föräldralediga med yngsta knodden i två år, men nu börjar jag fundera på om vi faktiskt har råd med det i det långa loppet. Vi kommer att behöva ta av våra besparningar snarare än bygga kapital. Detta har vi såklart budgeterat för, men nu känns det som att jag missat en stor utgiftspost. Att inte behöva jobba 100% vore ju toppen även det, men… ja…
En sista passus: jag tycker inte på något sätt att det är orättvist att det har blivit som det blivit. Vi har arbetat mindre och tjänat in mindre. Det är inte svårare än så. Däremot hade jag uppenbarligen underskattat effekten av att vara borta från arbetsmarknaden några år extra.
Hoppas på några kloka ord från er andra Rikatillsammans-are!
