Tack för avsnittet!
Här kommer, utan att någon har bett om det (men jag antar samtidigt att detta är vad forumet är till för), några olika tankar som jag fick när jag lyssnade på det idag samtidigt som jag cyklade till jobbet.
Angående rationalitetsbegreppet
Först av allt skulle jag vilja citera mig själv från vad jag skrev i tråden “Måste ekonomiska beslut alltid vara rationella?” med avseende på hur begreppet “rationell” används (där det i min mening nästan alltid används fel och att rådet aldrig bör vara att man ska strunta i sin rationella sida).
Spara-paradoxen
Snacket om att skjuta på belöningar fick mig att komma ihåg en slags paradox som jag tror att jag återger ungefär rätt här:
Tänk dig att du är en varelse som är kapabel att leva för evigt, och att du lever ett liv som för dig bara är snäppet bättre än att att vara död (det kan handla om en viss mängd smärta, depression, et cetera). För varje dag som du lever i denna världen så får du dock två dagar till godo i en paradisvärld (eller hur många dagar som nu krävs för dig för att du ska uppleva det som att belöningen är mer värd är vad du måste betala) där du kommer att vara oändligt lycklig (det går bra för dig och alla du bryr dig om, du har roligt, allt känns meningsfullt och lagom utmanande, et cetera). Du får när som helst välja att använda dina intjänade dagar i denna paradisvärld, men när du kommer ut därifrån, tillbaka till den gråa vardagen så kan du aldrig mer komma tillbaka utan kommer för evigt att leva i denna dåliga värld.
Utifrån dessa förutsättningar så uppstår en slags paradox där det alltid blir rationellt att vänta ytterligare en dag att gå in i paradisvärlden (vinsten av detta blir ju större än förlusten). Dock blir ju följden då att man för alltid kommer att sitta och spara dagar till paradisvärlden, vilket gör att utfallet blir detsamma som om paradisvärlden aldrig hade funnits. Det vill säga, det krävs vid något tillfälle att man tar ett irrationellt beslut att sluta spara och börja slösa (irrationellt eftersom om man nu ska gå in i paradisvärlden så är det bättre om man väntar lite längre med att göra det) för att sparandet i över huvud taget ska bli värt någonting. Samtidigt är det såklart rationellt att vid något tillfälle faktiskt använda dessa insparade dagar, men det kommer aldrig finnas ett tillfälle då man kan säga att det inte vore bättre att vänta lite till och sedan ta ut dagarna.
Jag vet inte exakt vad jag försöker säga med denna paradox. Jag tycker bara att det är ett intressant exempel att ha i bakhuvudet.
Om bilar och status
Apropå detta som @janbolmeson pratade om angående driften att vilja köpa en bil för att signalera status så verkar det som att jag har dragit vinstlotten beträffande min egna inställning till detta. Jag kan se statusen av mycket (typ att ha ett dyrt hus eller en dyr båt), men jag har genuint aldrig upplevt känslan av att värdera någons eller min egna status baserat på vilken bil de kör. För mig har det ungefär samma påverkan som någon som köper riktigt dyrt smink, det vill säga jag tycker nästan att det drar ner statusen på någon om de slösar pengar på sådant. Jag kan inse att det för andra kan vara en statuspryl, men jag kan alltså inte känna det själv, vilket gör att jag har svårt att implementera det även om jag försöker höja min status och bara går på det jag vet att andra bryr sig om.
Detta tror jag är något som har och som kommer spara mig massor med pengar (jag har än så länge aldrig ägt en bil utan bara hyrt när det behövs). Med det sagt så kan jag fortfarande uppskatta en snygg/häftig bil, men det blir verkligen, som man säger, mer eller mindre helt för min egna skull. På samma sätt har jag inga förevändningar om att en snygg och dyr cykel kommer ge mig högre status, även om jag där antagligen också råkar ha rätt 
Ångra sig på dödsbädden
Ofta, precis som i detta avsnitt, så tas det upp vad folk tenderar att ångra när de ligger på dödsbädden. Jag är inte säker på att jag förstår relevansen av detta. Jag utgår från att det inte handlar om att man viktar upplevelsen man känner under veckan man får palliativ vård mycket högre än upplevelsen man känner under hela ens liv innan dess utan snarare att man på dödsbädden på något sätt skulle komma till insikt om att man agerat fel. Dock undrar jag om man alltid verkligen är så bra på att retrospektivt inse vad man skulle gjort istället. Visst, man kan komma till insikter, men man gör nog ett misstag om man betraktar sig som någon typ av Yoda bara för att man fått dropp och är kopplad till en respirator.
Som ett exempel från mitt egna liv (jag har många fler) så umgicks jag ett tag med en tjej som jag tyckte mycket om. Jag tog dock aldrig steget att försöka eskalera det hela till något mer än vänskap och en dag flyttade hon från stan vilket innebar att vi tappade kontakten. Då och då efter detta tänkte jag på henne och förbannade mig själv över att jag inte gjort något (vilket jag tänkte berodde på feghet).
Några år senare besökte jag staden hon hade flyttat till och vi bestämde träff. Två minuter efter att vi mötts up så både förstod och kom jag ihåg precis varför jag aldrig tagit steget. Jag var helt enkelt inte intresserad egentligen. Men om jag hade legat där på min dödsbädd utan att aldrig träffat henne igen så hade jag säkert tänkt att jag kastat bort en chans till en supermeningsfull relation.
Nyttan av att bara ha pengar
Till sist så bör man vända på steken och fundera på vad för fördelar det kan finnas med att bara samla pengar på hög och aldrig använda dem. För det första tänker jag att blott vetskapen om att man skulle kunna använda dessa kan ha en extremt positiv inverkan. Jag trivs med många aspekter av mitt liv, men om jag kände mig tvingad att exempelvis gå till jobbet så skulle min upplevelse vara en helt annan. Således skulle jag inte tycka att det vore speciellt hemskt om jag aldrig använde mina pengar (och de typ brändes upp när jag dog) så länge de gett mig en upplevelse av frihet och självbestämmande.
En annan aspekt som man kan fundera på är hur en hög med pengar kan påverka andras syn på en. Om man som heterosexuell man exempelvis är intresserad av att höja sitt attraktionsvärde så är det att överspara och samla en massa pengar på hög som man aldrig gör sig av med nödvändigtvis inte en helt dum idé. Det gäller nog att till viss del använda dessa så att det syns utåt att man är tät, men det skulle kunna handla om att typ köpa värdebevarande saker utan något egentligt bruksvärde, såsom att anskaffa världens största diamant och sätta den på en piedestal i hallen (ett mindre tillspetsat exempel vore att köpa ett gäng hus och fastigheter som man inte hinner använda men ändå är relativt säker kommer behålla värdet rätt bra och man kanske också kan hyra ut då och då), vilket i min mening är snarlikt att inte göra av med pengarna.
Det ska sägas att samma taktik blir svårare att genomföra för en heterosexuell kvinna, där män i regel inte alls tenderar att förknippa rikedom med attraktionsvärde hos det motsatta könet. Så där kanske det i fler fall blir mindre rationellt att lägga pengar på hög.