Jag funderar en del på att inte alla ekonomiska beslut är rationella. En del är av karaktären att de helt enkelt bara känns bra.
Som exempelvis diskussionen kring om man ska betala av sitt huslån eller ha pengarna kvar i sparandet. En del uttrycker ju att tillfredsställelsen över att vara skuldfria överväger att beslutet kanske inte var det bästa rent ekonomiskt.
Likaså om man ska ha ISK eller depå. ISK är det förnuftsmässiga beslutet, men att ha tillgångar som man ändå inte tänkt sälja, kanske aldrig, kostnadsfritt kan upplevas bättre än att behöva betala en summa i skatt varje år.
Jag har både ISK och depå och i depån finns ett gäng gamla ärvda aktier, så gamla att det är schablonregeln som gäller om de ska säljas. Ibland får jag påstötningar om att jag borde sälja och flytta över i mitt ISK. Men jag tycker de ligger bra där de är. Kostar mig inget att ha dem där och jag lär inte behöva sälja utan de kan få utgöra sista reserven. Utdelningarna är inte så höga heller, att de spelar någon större roll.
Men kanske borde jag skärpa till mig och ändra mitt synsätt …
Klart dom inte måste vara rationella! Majoriteten av mina beslut under en dag kan jag inte motivera som fullt rationella. Det går alltid att vända saker som att allt du gör alltid är fullt rationellt - annars hade vi inte fattat besluten.
Jag tycker det behöver finnas en sundhet mellan saker som är bra (rationella) som skapar en god grund för ett vettigt liv. Men samtidigt måste vi kunna njuta på vägen. Där ingår saker som vi i efterhand tittar på och funderar på “varför fick jag för mig att göra så här”. Det viktiga som jag ser det är att lära sig på vägen vad som skapar värde i ditt liv och vad som inte gör det. Sedan att fokusera på att göra mer av det som skapar värde, jag ser det som nyckeln till ett rikt liv. Sen om detta inte är rationellt i andras ögon är helt enkelt helt jävla ointressant.
Finns inga skäl att det ska finnas andra sätt att tänka kring din ekonomi givet att det inte leder till en ren kollaps då. Med en sund ekonomi finns utrymme för avsteg från “rent rationella” beslut. Jag ser ett sånt liv som uppenbart skittråkigt
Fortsätt bara utveckla ditt synsätt så det passar din person bra och även funkar med familj.
Om man optimerar alla delar av en process för sig får man inte en optimerad process.
Om alla ens beslut går på vad som är mest rationellt ekonomiskt kommer totalen inte bli särskilt bra.
Depå kan vara väldigt rationellt för aktier man äger under lång tid som du är inne på själv, går de upp mycket så kan man när man väl realiserar vinsten använda schablonmetoden för att beräkna anskaffningsvärdet. (lönar sig när de gått upp över 400%) och man har sluppit den årliga skatten under alla åren man ägt aktien.
Frågan är vad som är rationellt. För mig har skuldfrihet alltid varit rationellt. Är om ett halvår helt skuldfri. Äger mitt hus, mina bilar, husvagn osv. Inga stora pengar men det känns bra. Med facit i hand har mitt handlande inte varit rationellt utan det har handlat om vad som känts bra för mig i den situation jag och min familj befinner oss i.
Min fundering är vad som i egentlig mening är rationellt?
Det viktigaste tycker jag är att göra det som känns bra och gör en lycklig.
Tex min sambo nu, som efter corona och kriget tyckte att det var jobbigt med alla svängningar. Jag försökte hjälpa med tips, men utan större framgång. Han var inne och tittade varje dag och räknade ut vinst/förlust. Så han satte pengarna på ett fasträntekonto och känner sig nu lugn.
Att man betalar av på sina lån ser jag som en diversifiering. Det känns alltid bra med diversifiering eftersom det grundar sig i ett rationellt beslut.
Att betala av sitt bolån betyder ju dock att man låser in mer och mer kapital i boendet. Detta betyder att ens förmögenhet mer och mer består av det egna boendet relativt om man istället för att amortera (utöver krav såklart) investerat dessa i t.ex. aktiemarknaden. Det skulle jag nog säga är tvärt emot att diversifiera sig.
Sen är vi ju inte homo economicus som tråden nämner, känslor kan vara nog så viktigt för att ta beslut som är bra.
Om du har 100 kr att investera så kan du dela upp det (diversifiera) hur du vill.
Du kan välja att köpa globala indexfonder för 90kr och amortera för 10kr.
Om du jämför det med att köpa globala indexfonder för 100kr (eller amorterat för 100kr) så har du diversifierat.
Då förstår jag hur du menar! Tycker dock det är viktigare att fokusera på hur fördelningen mellan tillgångar ser ut. Om du har 0 SEK i fonder och 1 MSEK i kontantinsats på ditt boende ser jag 100 SEK till indexfonder som mer diversifierande än 90 SEK till fonderna och 10 SEK till amortering av lån. Men oftast får man den effekten du pratar om genom att man tvingas amortera 1-3%.
Sen finns det ju däremot andra aspekter som inte har med diversifiering att göra. T.ex. sänker ju amortering på lån risken i sparandet vilket kan vara både rationellt och emotionellt rätt.
I depån blir det ju bara skatt på vinsten. Och bara när man säljer.
Så det beror på vilken statslåneränta man förväntar sig. Och vilken avkastning.
2007 var statslåneräntan ca 4,3%. 1993 över 7%. Ska man inte sälja på 15-20 år och vi kommer tillbaka till de nivåerna så går det på ett ut. Då är man snabbt uppe i samma belopp som 30% av vinsten vid försäljning.
Är man kortsiktig så kanske det går att vara rationell. Men på lång sikt så är det för många okända variabler. Det kan lika gärna vara fördelaktigt att behålla depån.
Nej, alla ekonomiska beslut måste verkligen inte vara rationella. Konsumtionsbeslut grundar sig ytterst på känslor. Man värderar vissa saker över andra pga känslor.
Men det är skillnad på konsumtionsbeslut och investeringar. Besluten du tar upp är väl sådana att vi kan anstränga oss och försöka vara lite rationella.
Jag skulle säga såhär: Alla beslut man tar i livet bör alltid i så stor utsträckning som möjligt vara rationella. Dock går det inte att säga vad som är rationellt i ett vakuum, utan det måste alltid föregås av ett mål som i sig varken är rationellt eller irrationellt. Om man sätter en superintelligent dator framför ett schackbräde så finns det inget svar på vad som är det rationella att göra om den inte också får ett visst mål, exempelvis att vinna spelet, att spela på en sådan nivå att det blir roligt för motståndaren eller att förlora men göra det på ett trovärdigt sätt så att motståndaren ska få bättre självförtroende.
På samma sätt så vore det automatiskt inte irrationellt av mig att bränna upp alla mina pengar om jag försökte att göra ett politiskt statement (ping @GudrunSchyman) eller ville nå nirvana genom att tvinga mig själv att göra mig av med alla mina materiella tillgångar. Eller för att ta ett exempel som ligger närmare det som diskuteras i tråden: det behöver inte vara irrationellt att betala av alla lån om man exempelvis tycker att lån är moraliskt fel (ping @DaveRamsey som menar att lån är något som Gud inte tycker att man ska ha) eller om man inte kan undvika att må dåligt över att ha dem.
Med det sagt så bör man naturligtvis se över sina mål och målstrukturer: Har jag mål som är motstridiga varandra? Följer detta målet från det mer basala målet jag har, eller har jag bara inbillat mig själv detta? Är det målet jag tror att jag har verkligen det målet jag egentligen har? Hur uppfyller jag detta målet så rationellt som möjligt?
Låt oss exempelvis säga att jag har som mål att inte ha några skulder. Vad innebär detta rent konkret? Om jag har en CSN-skuld med väldigt låg ränta, skulle jag då kunna sätta av beloppet jag är skyldig på ett sparkonto med insättningsgaranti och sätta upp ett autogiro därifrån (där jag alltså kommer ha täckning för att betala lånet samtidigt som jag får ut sparränta)? Kommer detta mentalt att tillfredsställa mitt mål att vara skuldfri? Om jag tycker att lån är moraliskt fel (typ därför att Gud har sagt det eller för att jag läst någon obskyr Kant-antologi) så är svaret nej. Om jag däremot bara inte vill ha några lån för att jag är orolig att jag ska hamna i en situation där jag inte kan betala tillbaka dem så är svaret ja.
Så, vad jag vill ha sagt är att man alltid bör vara rationell i sina beslut så långt som möjligt eftersom detta också ger en bäst chans att uppfylla sina mål i så stor utsträckning som möjligt. Dock bör man inte föranledas att tro att ”rationell” på något sätt automatiskt skulle vara synonymt med att maximera profit.
