Tror du det håller i längden? Det vore ju en enorm risk att inte vara transperent.
Även när de är ärliga och balanserade så förvrängs deras uttalanden till lögner och obceniteter om de råkar ha illvilliga motståndare eller berör en tillräckligt het fråga.
Att medvetet ljuga eller förställa sig borde ju vara livsfarligt. Det låter som ett gyllene tillfälle för deras motståndare att skjuta ner dem i så fall det kan ju vara därför de “sitter på nålar” också…
Bra avsnitt och jag tycker mig få vatten på min kvarn att hon jobbat med framtoningen. Oavsett politisk hemvist tycker jag att det är fint att få lite personlig vinkel med bakgrund och familj till den annars ganska fyrkantiga ministerrollen.
Det var bra diskussion om ansvar, ekonomisk kunnighet, vad man menar med att alla ska bli rika etc. Och ja, så fint att få både med fråga och att få figurera som icke namngiven tidigare intervjuoffer.
Jag ser också fina möjligheter för er till en uppföljning om tre-fyra år när svensken i sin ambivalens röstat fram en annan regering och vi har en annan finansminister som gott kan få säga några saker om sin syn på rikedom.
De kommer säga sådant som de tror kommer gynna dem politiskt och tror de att de inte kommer gynna dem politiskt att snacka en massa smörja som är totala lögner så kommer de inte göra det. Det betyder ju dock inte att man får transparenta och ärliga svar utan snarare friserade och luddiga svar.
Ungefär som folk i allmänhet skulle agera i en arbetsintervju. Att sitta och lyssna på folk efter hur de är på en arbetsintervju ger nog inte så stor inblick i hur de verkligen känner och tycker.
Det är självklart att man friserar sanningen såväl som arbetssökande som politiker. Troligen mycket viktigare som politiker eftersom det finns tusentals människor som gör gärna vill hitta fel och brister. Därför kan man inte förvänta ärlighet och transparens av dessa människor vilket gör det ganska meningslöst att lyssna på dem.
Enda behållningen skulle kunna vara det man ev kan hitta mellan raderna och rena faktauppgifter som det inte finns anledning att frisera
De här va den andra av alla 390 avsnitt jag lyssnat på…
Har tyckt hon är lite dryg å trist, men visade en klart trevlig mänsklig sida…
Kan kanske ha göra me vilka som gjort intervjun då… Öppen å trevligt samtal me många skratt…
Jättefint avsnitt och en bra kontrast mot det vanliga politikerföraktet som dyker upp i allt för många trådar här.
Är så tröttsamt att läsa hur man spyr på politiker. De allra flesta som har sina förutfattade meningar om politiker skulle kunna välja att engerera sig själva men sitter hellre bakom ett tangentbord och klagar.
Tack Jan och Caroline för att ni breddar perspektiven.
Mycket intressant avsnitt, roligt att höra ett långt samtal med en hög politiker utan att det blir ett politiskt samtal. Bra gjort Elisabeth Svantesson! Hon verkar verkligen älska sitt jobb.
Jag tycker tvärtemot flera här att det är väldigt bra att politiker får komma och “mysa” om det nu är det man vill kalla det.
Vi behöver sluta med dehumanifieringen av politiker. Det är lätt att glömma att de alla bara är människor som försöker göra vad de tror är bäst för Sverige utifrån sin förståelse av hur sammhället fungerar.
Oavsett om man håller med dem i sin världsbild eller inte så är det nyttigt att få veta lite mer om människan bakom.
Självklart försöker de förmedla en så bra bild som möjligt av sig själva och det arbete de utför. Det betyder inte att allt är lögn.
Det är ändå nyttig information vilken bakgrund någon har. Vilken uppväxt, utbildning och yrkeserfarenhet den bygger sin inställning på.
Nu har även jag sent omsider sett avsnittet, som var en av de mest intressanta.
Det som fastnade hos mig var när hon sade att hon tidigt förstod att ”om hon ville ha något så skulle hon få fixa det själv”. Hög igenkänningsfaktor och att man då tidigt lär känna sin kapacitet.
Jag upplevde henne som jordnära och trygg. Det är sällan man får ”träffa” en minister som person. Till er som kritiserar att hon ville framstå i bästa dager och inte riktigt är sig själv ställer jag frågan om vi inte alla gör så? Väldigt få människor är 100% autentiska i alla lägen, och det krävs personlig mognad att erkänna det för sig själv.
Alla gör det men det finns så klart en skala av hur mycket skådespeleri det är. Ju mer säljande, offentlig och ansvarsfull roll man har desto mer måste man spela. Därför är det ingen större poäng att försöka vara personlig med sådana personer i offentliga möten. För mig ger det inte så mycket att lyssna på någon vars enda syfte är att försöka lura mig att hen är en hyvens människa. Det kan ju dock finnas andra behållningar i form av ren fakta som man ev kan tycka är intressant.
Jag försöker lura andra att jag är sämre än jag är för då kommer det som en trevlig positiv överraskning att sedan upptäcka att jag inte var så himla hemsk som man först trodde. Samma sak gäller min inställning och den bild jag målar upp av annat/andra. Hellre bli positivt överraskad än negativt överraskad.
Jag fattar inte resonemanget måste jag erkänna. Hur gör man då rent praktiskt? Är jätteelak och dryg först för att sedan bjuda på fika så att folk förstår att man trots allt är snäll?
Försöker du se andra som dåliga människor till att börja med för att sedan bli positiv om de sedan är fina människor?
Det kan yttra sig på lite olika sätt men kanske inte att man är jätteelak men kanske yttrar åsikter och säger saker om sig själv som kanske är lite tillspetsat och kanske inte riktigt stämmer och ger en mer negativ bild än vad verkligheten är.
Jag ser nog andra som mer lömska, sviniga, korkade, beräknande, egoistiska, otrevliga, tråkiga än de kanske är. Det är väldigt trevligt att sedan i efterhand bli positivt överraskad när det visar sig att det inte alls var så illa som man hade målat upp.