Nedan följer en automagisk transkribering av intervjun gjord med hjälp av AI. Det innebär att den inte är ordagrann och kan innehålla fel.
Visa hela transkriberingen
Introduktion till avsnittet
Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens avsnitt som jag och Caroline fick göra tillsammans med ingen mindre än Sveriges finansminister Elisabeth Svantesson. Jag uppskattade detta avsnittet jättemycket, inte minst för att när Klara Söderberg, Elisabeths presssekreterare, tog kontakt med oss så sa jag: “Alltså vi är inte Agenda, vi är inte Aktuellt och vi är ingen politikerpodd utan vi träffar gärna Elisabeth men då vill vi gärna prata om opolitiska saker.”
Jan: Vi vill prata om privatekonomi, vi vill prata om sparande, vi vill prata om vad vi har att vara stolt över i Sverige, hur livet som finansminister är, hur det går till när man håller koll på budget, har man en stor budgettavla på finansdepartementet eller hur det är. Det fina var att Elisabeth och Klara tackade ja till det här, så jag hoppas att du kommer att gilla det här avsnittet med Elisabeth som förhoppningsvis inte är ett klassiskt politiker- eller politikavsnitt utan faktiskt handlar om många av de sakerna som vi svenskar ska vara stolta över i både svenskt och internationellt perspektiv.
Jan: Så jag tänker så här, jag ska inte ta på en massa tid här utan jag släpper på Elisabeth och Caroline.
Caroline: Välkommen till RikaTillsammans kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag så att du ska kunna göra din ekonomi och ditt sparande och ditt liv lite rikare.
Caroline: Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.
Presentation och bakgrund
Jan: Varmt välkommen Elisabeth Svansson. Du är ju Sveriges finansminister, du har varit arbetsmarknadsminister, du har studerat företagsekonomi vid Örebro högskola, nationalekonomi vid Uppsala universitet, började doktorera och sen berättade Karolin att licensiaten, Karolin är också doktorerad, då skriver man det efter halva tiden.
Jan: Du kom in i Sveriges riksdag för 20 år sedan, du är gift med Bjarne som är sjuksköterska, ni har tre vuxna barn, barnbarn hörde också. Varmt välkommen. Tack. Är det något du vill lägga till?
Elisabeth: Nej. Jag gillar väldigt mycket att vara på Friskis och Svettis kanske. Jag tycker att det är ännu viktigare nu när jag har fått det här jobbet.
Elisabeth: Av många skäl. Det var inte jätteviktig information.
Jan: Jo, men det ska vi komma in på. Vi pratar också mycket om det här med rikedom i livet. Sen handlar det också väldigt mycket om hälsa. Att värdet med pengar minskar med åldern. Men
Caroline: Är det inte också lite stress management?
Elisabeth: Definitivt, det är huvudskälet.
Elisabeth: Men också fortsätta med så vanligt liv som möjligt fast man har fått den här uppgiften. Inte göra om allting för det går inte. Man måste vara sig själv och försöka behålla sina rutiner.
Politisk samverkan
Jan: Exakt. Men jag tänker så här, första frågan som så här. Alltså jag röstade på dig, jag gillar dig och liksom Caroline också.
Jan: Men Caroline är lite mer lag Nooshi. Och jag tänker så här, vi kommer ändå ganska bra överens för att vara gifta i 20 år. Och då tänker jag så här, hur är det för dig och de andra politikerna när det liksom inte är en kamera eller journalist? Kan man liksom gå och säga hej och fika och sånt där, tänker med
Elisabeth: De andra partierna? Ja, exakt.
Elisabeth: Självklart. Och jag tycker det är lite sorgligt att inte människor kanske förstår det. Men jag har tagit emot så här guidade turer förut i riksdagen med elever. Tar man in dem i ett utskottsrum så här inne pratar vi med varandra, vi debatterar inte, vi kommer överens och sådär och vi kan gå och ta en fika och det tycker de är konstigt för de tycker att vi bråkar i en debatt och jag förstår ju det men det är ju ingenting mot vad de gör i London i parlamentet.
Men vi är ju, ta ett exempel bara Ola Andersson heter en vänsterpartist som var ekonomiskt politiskt talesperson i många år. Jag och han stod faktiskt i Agenda tillsammans för några år sedan, då hade vi gjort upp om att stoppa friåret och lägga pengar på välfärd. Det var under en annan regering då. Det är bara att göra saker tillsammans, odla relation, för det är människor alltihop och man måste kunna skilja på sak och person.
Caroline: Det är så roligt att göra en stor grej av det här. Jag bara undersöker vad de andra partierna vill, just nu betalar jag medlemskap i vänstern och så kanske moderaterna nästa gång. Det är bara en undersökning.
Elisabeth: Men vi är ju ändå, det finns fantastiska människor överallt.
Debattklimat och samarbete
Jan: Så att säga men varför är det så svårt då att ibland säga som såhär, vi är överens till 80% sen har vi lite olika avsnitt men vi ska bara jobba ut detaljerna för det känns ibland som vi sa det innan att i debatter det blir inte så roligt att lyssna på och så tänker man såhär, gud vad barnsliga så byter man kanal men jag tycker det är
Elisabeth: Jätteintressant att du säger det för om man har engagerat sig i parti då vill man ofta att det ska vara debatter och märkas skillnader och sådär och såklart att det är viktigt. Man vet skillnaderna.
Elisabeth: Det finns ju åtta partier i riksdagen och det finns några utanför. Så det är viktigt. Men jag tror att fler faktiskt börjar efterlysa mer av samtal. Så klart sådana här debatter i tv med alla åtta partiledare. Det lägger inte grunden för ett trevligt samtal.
Jan: Exakt. Och på 30 sekunder. Det känns ju mer som att man ska säga något klatschigt, någon soundbite som kan repeteras efteråt.
Elisabeth: Visst det finns något att tänka på där. Att man också ska vara sig själv hela tiden.
Elisabeth: Att låta som man är, det är en utmaning för oss ibland att vi kommer in i ett visst mod.
Politiskt samarbete i praktiken
Jan: Till viss del är det naturligt men för mig blir det ändå så glad att höra att det är vuxna det är man i relation det handlar om att göra saker tillsammans.
Elisabeth: Mikael Damberg till exempel som är ekonomisk politiskt talare som nu för Socialdemokraterna hade det här jobbet innan mig men vi tar ju en kaffe ibland och pratar igenom frågor och saker även om det inte är ett kompisskap så finns det saker vi behöver prata om med de andra partierna.
Uppväxt och bakgrund
Jan: Det är en fråga också som jag pratar med Klara, din pressis och det har jag också hört i andra intervjuer som du har gjort, att du har sagt att du har på ena sidan en väldigt vanlig uppväxt men å andra sidan också en väldigt ovanlig uppväxt. Kan du inte för den som inte har hört den här historien? Kan du inte dra huvud? De breda penseldragen.
Elisabeth: De breda dragen, nej jag är yngst av fem. Och min pappa var pastor i någonting som heter missionsförbundet. Och förr tiden då så flyttade man runt väldigt mycket. Det var cirkusöverskap, försvarsmänniskor och stort. Så jag bodde fyra, fem, sex år på varje ställe och så flyttade man runt.
Elisabeth: Och det var ju inte jättevanligt. Det som inte heller var så vanligt var väl att min mamma mådde inte så bra när jag växte upp. Hon blev sämre och sämre. Jag har skött mig själv väldigt mycket.
Caroline: Mm.
Elisabeth: Självuppfostrad brukar säga. Ibland tänker jag, jag har ganska bra självförtroende vilket kanske inte är så vanligt bland tjejer och kvinnor.
Elisabeth: Men jag tror jag fick det av att jag var tvungen att sköta mig själv. Och jag gjorde det, liksom. Och det gick bra. Så att jag var ganska, ja, självgående tidigt så att säga. Så det är väl allt det där är väl lite ovanligt kanske. Sen var det vanligt på många andra sätt. Men det var ju många, vi hade det väldigt knapert hemma. Det var ju många som hade det på den tiden.
Elisabeth: Man ärvde kläder, man skulle helst ta en ostskiva på mackan. Det var tajt. Jag kom på väldigt tidigt att ville jag få pengar till det jag ville göra, alltifrån köpa någonting eller gå på Tivoli, då fick jag skaffa pengar själv. Händinget fick man hända själv. Jag har faktiskt mitt första arbetsintyg på jobbet.
Elisabeth: Maskinskrivet från det år jag skulle börja femman. Jag var tio och skulle fylla elva. Att jag var punktlig, man kunde inte stava så jag skrev punktligt och att jag hade redovisat inkomna intäkter från Tombolan i Lycksele. Det är ganska kul att ha. Det var ju barnarbete. Samla burkar och flaskor och gjorde allt jag kunde för att få pengar.
Ekonomiska lärdomar från uppväxten
Jan: Hur tror du att det har påverkat dig? För jag kan ju känna igen där min mamma kom, eller min pappa flydde 1968 från Tjeckoslovakien och min mamma kom 1980. Så vi hade det vi behövde. Men en sån grej som jag ibland har kommit på mig själv när jag går på Ica förbi delikatessen så kan jag ibland vara såhär, nej men man handlar inte i delikatessen.
Jan: Och sen kan jag komma på mig själv, ja men jag är ju vuxen nu. Men har du sådana saker som du kan se idag att det där har format dig?
Elisabeth: Ja, fast lite tvärtom nästan för min del. Utifrån bemärkelsen att det där man aldrig fick, det var ganska tajt så. Och även jag och min mamma hade tajt när det var, alltid något att plugga när barnen var små. Till barn har jag inte haft någon föräldraförsäkring riktigt heller. Så då när man väl har fått, nu är jag ju väldigt privilegierad. Men innan det när jag har mer normala löner, att då unna det mig mycket mer. Man vet inte vad som händer imorgon. Så jag kanske borde ha sparat ännu mer. Jag har sparat, inte så. Men jag ville unna mig. För det fick jag inte då. Så jag har nog reagerat lite så. Att tänka att jag har inte skämt bort mina barn så. De har fått jobba på. Tre grabbar som jag har bestämt mig för. För den dag de träffar någon partner så ska partnern inte göra allt hemma hos dem. Men det var inte det du frågade om nu. Men det var det vanligt och ovanligt. Men det här
Självförtroende och tidigt ansvar
Caroline: Självförtroendet som du fick bygga upp. Kommer du ihåg hur det gick till?
Caroline: För du var ju ganska liten.
Elisabeth: Ja, du hjälpte till på Tombolan. Den hjälpte jag dessutom inte bara till på, jag stod själv där. Men när jag var yngre än det, bordade jag springa runt i butikerna, bordade mitt i stan. Och speciellt en man, han var ung då. Han var chef på Buketten. Fick kontakt med honom för ett tag sedan. Han såg mig. Jag var där jag tillstod i kassan och slog in blommor.
Elisabeth: Jag var väl åtta, nio år då. Jag gillade att göra saker. Jag fick väl någon slags respons av vuxna. Inte kanske så mycket hemma utan där ute. Det råkade inte ut för något illa. Det hade man ju kunnat ha gjort. Men när jag gjorde saker, jag gick alltid till handläggaren själv när jag var väldigt liten eller jag sökte jobb själv tidigt och jag gjorde allt det där själv.
Elisabeth: När man märkte att det funkar, då kan man ju växa av det.
Betydelsen av vuxna förebilder
Caroline: Jag läste också att du har sagt att du hade många fina vuxna omkring dig. Att det också spelar stor roll kanske. Precis som du sa, att man märker att det går bra här och man får respons.
Elisabeth: Absolut, precis så. För de här kyrknäten som vi var med i var ofta ganska små. Det var härliga människor.
Elisabeth: Tanter och farbröder kanske var min ålder och jag tyckte de var nästan döende. Men de var varma människor. Ofta fina, jobbade ideellt och engagerat och de såg ju en och tog sig an den också så att det var många runt om som faktiskt gjorde det.
Caroline: Och det är man ju tacksam för. För jag tänker också så, nu är man vuxen då har man ett ansvar när det är ungdomar och barn och jag kan erkänna att jag är lite rädd för ungdomar för att jag tänker så, man vet inte vad de kan ta sig till, men är man snäll mot dem, de är ju jättefina tillbaka, så jag har inte tänkt på vilket ansvar jag själv har.
Samhällsengagemang och utbildning
Jan: Jag läste också något exempel du skrev när du gick tror på gymnasiet i Östersund, att du hade någon gammal samhällskunskapslärare som engagerade förmodligen var den orsaken till att du sen engagerade dig i samhället politiskt.
Elisabeth: Och han, Jan Johansson hette han, och det lustiga var en annan person i min klass, Anders han blev kommunalråd för Socialdemokraterna i Östersund sedan en av TV4s politiska reportrar Jens B. Nordström han är ju yngre men han hade samma lärare i Östersund så den här läraren måste ha. Alltså han påverkar vårt samhällsintresse och vårt sätt att se på saker.
Elisabeth: Så för några år sedan så fick jag ett tag på honom och då bjöd jag honom på lång lunch. Det var helt roligt att prata med honom som lärare.
Caroline: Det betyder jättemycket. Också att han får höra det måste ju vara fint för honom.
Drivkrafter och motivation
Jan: Men du får jag fråga en sak. När jag har följt dig och läst så det som jag ser är ju lite mycket mig själv. Alltså väldigt mycket så här högpresterare. Och liksom också med Caroline som har doktorerat. Och jag har läst teknisk fysik och drivit företag. Vad tror du det är som driver dig? Vad är din drivkraft i det här att prestera på den nivån som du har gjort genom hela livet?
Elisabeth: Ja, det är svårt. Kanske lite av de här sammanhangen man vuxit upp med när man inte är jätteung att man åker med i sammanhang man var mycket i deltarbete, man tog ansvar man hade en uppgift så smått och stort och jag har alltid tänkt att man lever bara en gång och någon slags uppgift har man här vad den kan vara. När jag pluggade då, ekonomi och så, då visste jag ju knappt vad det var.
Jag hade en brorsa som pluggade, så jag hoppade på och sen då när jag började tänka på politiken, då har jag haft det där med mig så att man kan göra nytta. Först tänkte jag, man kanske kan vara med i kommunfullmäktige några år och göra lite nytta och sen växte det ju där så att jag tror att det är det, att vara med och bidra på något sätt för att livet är, jag vill inte bara leva för mig själv utan också vara med och bidra till någonting annat. Och det kan ju vara många olika saker.
Elisabeth: Vare sig man är scoutledare eller hjälper till på myrorna. Man kan ju vara vd och driva företag. Man anställer många människor och gör en enorm insats och nytta i samhället. Så det har drivit mig. Och sen att jag har hållit och inte har gått i väggen eller sådär. Trots en ganska hög energinivå. Det tror jag också handlar om förmågan eftersom att träna upp sig senare i.
Elisabeth: Ta en sak i taget. Att delegera. Annars blir det svårt att ha den här typen av jobb. Och då kan man fortsätta prestera om man har människor runt om sig som inte bara jag säger utan man kan delegera till så de kan ta ansvar och säga emot.
Caroline: Absolut.
Elisabeth: Har jag svarat på din fråga?
Jan: Absolut. För jag tänker ofta att den frågan har ofta två svar. Att den ena är, för när jag ibland får den frågan så tänker jag precis så som du, det handlar om göra skillnad, bidra vara en del av samhället. Men sen ibland så tänker jag också att det är mer ett osnyggt svar, för mig i alla fall, som är den här. För min pappa dog när jag var tretton år gammal och detta har ju framkommit när jag har suttit hos terapeuten och psykolog.
Jan: Att så här, men Jan, du lever ju ibland med en far, att mattan kan ryckas undan när som helst. Så jag går och oroar mig och då tänker jag så här, om jag bara jobbar på att samla, det var ju så jag började samla pengar på hög. Om det händer någonting så kan jag parera. Jag tänker nog väldigt lite så.
Elisabeth: Och med åren så kommer vi in på liv och döda. Men ganska o… Jag tänker att man vill absolut samla. Jag vill leva länge. Men jag fattar att… Det kan hända imorgon, men det man lever här och nu, så säger jag, lev här och nu för att framtiden den kommer springandes i alla fall till en och man får påverka det man kan göra idag så det, jag tänker inte såhär jag är inte så olycksbådande, jag inser bara att kan hända vad som helst, men jag är inte så orolig för det.
Tankar om oro och utveckling
Jan: Jag läste också såhär just nu så försöker jag ta mig igenom såhär Senecas såhär tankar och så var det så roligt för då stod det såhär majoriteten av all oro är imaginär, och sen var det någon som skrev också såhär ja, alltså det är någon studie som gjorde såhär att 90% av det man oroar sig för händer inte, och så var det någon som kommenterade såhär betyder det att 10% av det jag oroar mig för kommer att hända.
Elisabeth: Men jag tror faktiskt att man kan träna upp, såhär, jag hade aldrig kunnat ha haft det här jobbet för tio år sedan. Nej jag tänker, det här brukar jag säga ofta när jag träffar yngre, till exempel muff eller andra. Det behöver inte vara politiker man går på gymmet som jag gör men om jag bara tar tre kilos hantlar blir jag ju starkare det är en progression jag måste ju ta tyngre och utsätta mig för saker man tänker lite så om livet och utmaningar att man gör saker ibland som man egentligen tycker är för tufft det är svårt, men man vill och man bara gör det det kan vara jobbigt, man kanske får lite folk blir arg, vad som helst i politiken så sticker man ut hakan kan man ju få många smällar så att säga men man gör det ändå och så fortsätter man att göra saker som man vill fast jobbigt, då utvecklas man ju och blir starkare och till slut så påverkas man inte så mycket av. Jag var mycket mer konflikträdd för 10-15 år sedan än idag.
Hantering av kritik och utveckling
Jan: Men vad är lärdomen från det där? Just det tänker jag också så här, att där är ju typ, vad kan man säga, det var någon som sa så här, om 20% röstar på en, då är det 80% som inte gör det. Hur hanterar du den kritiken eller det som är media? Hur?
Elisabeth: Men det är ju träning. Det var faktiskt så, det här vet jag inte om jag har sagt någon gång offentligt, 20 år sedan, om jag skrev en artikel debattartikel till Nergis Halland, där bor det skickade jag in den, och sen tyckte jag oj hjälp vad jobbigt, tänk nu kommer folk tycka att här är, alltså jag har varit konfliktträdd när man har publicerat så att säga men att man gör det där och tar nästa steg för jag vill ju uttrycka mina åsikter, jag vill ju göra skillnad, jag vill påverka och då får man tänka, vad är det värsta som kan hända, det är oftast inte så farliga saker, så man får ta ett steg utmana sig, det är så man kommer vidare i sitt liv.
En del gillar inte utmaningar och då är det ju fair. Jag tycker att det är roligt att växa och veta mer, och liksom kunna påverka mer, så nu när jag åker till exempel till IMF och Världsbanken, man träffar alla stora ledare så att säga, jag har blivit god vän med Jerome Powell för att jag… För han är en helt vanlig människa jag är en hyfsat vanlig människa och så lär man känna varandra att man vågar göra saker och utmana sig så växer man på det nu var det för amatörpsykologi kanske men så här har jag jobbat.
Caroline: Jag tycker också jag märker det när man utsätter sig för någonting utanför komfortzonen, till slut blir man inte lika påverkad. Jag tycker det är ganska spännande att du säger att för tio år sedan hade du kanske inte suttit här.
Föräldraskap och utmaningar
Jan: Men jag tror också att det är så viktigt att höra för jag tänker också som förälder nu har vi vår trettonåring som sitter här utanför studion och det är ju det där man vill ge bort att utmana dig själv vi försökte putta ut henne och gå över till vi bodde på Skandinavglär men vi ska inte åka för en timme så du får gå till styrekompaniet själv ska jag göra det?
Jan: Man får ju ta sådana små steg.
Caroline: Absolut.
Uppfattning om finansministerrollen
Jan: Jag fick ett sms från min 71-åriga mamma och då skriver hon så här: “Hälsa Elisabeth, jag har alltid tyckt om henne. Hon gör ett jättebra jobb.” Sen har du också intervjuat och sagt att jag har världens bästa jobb. Hur ser det ut? Hur ser en dag ut eller en vecka ut som finansminister?
Elisabeth: Det är världens roligaste. Jag kommer aldrig att ha ett så här roligt jobb någonsin, skulle jag tro. Ingen dag är ju den andra lik. Det finns vissa saker som är i min portfölj om man kan komma in på det här. Dagar är väldigt olika, men det finns vissa processer. Budgeten är inte något man bara gör i några veckor, det är en årlig process.
Elisabeth: Det är massor av beslut som fattas hela tiden. Det är ganska mycket internationella resor, IMF, Bryssel, varje månad träffar jag mina kollegor, finansministrarna i EU. Det är mycket som återkommande. Beslut, budgetprocess, mycket resor, mycket media. Men samtidigt ser ingen dag ut som den andra. Man får vara väldigt flexibel och beredd på det mesta.
Elisabeth: Det är jobb från tidigmorgon till sen kväll såklart. Jag har en väldigt stor portfölj. Enda fördelen med att ha en stor portfölj är att man verkligen måste regera, prioritera och lägga saker på andra också. Det är inga typiska dagar, men jag var politiker innan jag fick det här jobbet. Jag kände mig väldigt väl förberedd när jag klev in på Finansdepartementet hösten 2022.
Elisabeth: Och känner direkt, nu är jag på rätt plats. Det här ska bli roligt. 550 människor som jobbar där. Väldigt duktiga medarbetare. Vi är ju tre ministrar men jag har ju fyra stora avdelningar, stor portfölj med roliga frågor. Och dessutom så får jag då jobba med mina kollegor. Eftersom vi är budgetförhandlare och annat så får man ju också vara inredd lite på deras område.
Elisabeth: Och jag måste kunna deras område också ha hyfsat. Det gör det väldigt roligt.
Caroline: Hur stort team har du för att du ska kunna göra ditt jobb? Alltså vilka har du? Eller vad gör de?
Organisation och arbetssätt
Elisabeth: Det ser ut så här generellt på regeringskansliet. Det är ju opolitiska tjänstemän som jobbar där. Det är som jag säger, ministrar kommer och går men tjänstemännen består.
Elisabeth: Och de är ju liksom… O-politiska och de jobbar ju för den regering som sitter. Och de är ju fantastiska stadsförvaltning. De är ju verkligen så. Det är integritet och så. Sen har man en politisk stab. Det vill säga några, i mitt fall lite större än kanske andra för att jag har så stora områden. Men man har stadssekreterare som leder det här arbetet och några politiskt sakkunniga.
Elisabeth: Jag har i det här fallet två presssekreterare. Så att man har en politisk stab runt om sig. Men de jobbar ju med den här opolitiska känslan.
Överraskningar i rollen
Jan: Vad förvånade dig mest med jobbet? Som var här, gud detta hade jag inte tänkt på.
Elisabeth: Att det var så mycket internationellt. Det var ju så här, vi klev ju på oktober 2022. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag såg inte fram emot att Sverige skulle ta ordförandeskapet till EU då 1 januari.
Elisabeth: Inte därför att jag tänkte bara så här, hur ska vi hinna det här? Vi har massor att göra och jag har inte tid med Bryssel, lite överdrivet så. Och leda hela arbetet. Mitt första möte med mina kollegor, eller mitt andra möte rättare sagt då, januari 23, det ledde jag det mötet. Så hela den våren ledde jag ju arbetet bland finansministrarna.
Elisabeth: Och det är mycket mer av den våren och IMF, Världsbanken. Jag har också blivit vald till ett högt uppdrag, eller högsta kan man väl säga. I Världsbanken så leder utvecklingskommittén som Världsbanken och IMF har. Det har ingen europeisk minister gjort förut. Och jag trodde kanske inte att skulle vara så mycket och att jag skulle tycka att det var så roligt.
Elisabeth: Och jag tycker att det är kul därför att Sverige har en röst.
Sveriges internationella roll
Caroline: Och
Elisabeth: När vi får de här uppgifterna positionerna så får också Sverige ytterligare en röst i de här sammanhangen. Så det förvånade mig. Och jag känner det så här. Att det gör skillnad? Absolut. Till exempel när det gäller Ukraina. Vi i Sverige, och det är ju väldigt fint, hela svenska riksdagen är ju väldigt enade här.
Elisabeth: Vi har ju gått och kört väldigt hårt i EU-sammanhang och i ge inte emot Ukrainerna. Jag är en väldigt god vän med finansministern där, jag har varit och hälsat på honom. Och jag har gjort mycket för att se till att alla länder håller uppemodet med stöd.
Jan: Jag tror att det där är superviktigt det är en av de stora frågorna vår livstid.
Elisabeth: Absolut, och det har ju varit en viktig sak. Absolut, men vi gör skillnad. Och det handlar ju relationer det är det man… Kommer att tänka på mer och mer jag är väldigt relationsorienterad, även som politiker att vi gör ju saker för människor och vi gör det med människor och gör man det och bygger relation man får ju skapa relationer med sina kollegor, då kan man få mycket gjort.
Caroline: För
Elisabeth: EU är ju inte heller ett stort svart hål eller system det är ju människor.
Missuppfattningar om politikerrollen
Jan: Det tror jag också att man glömmer bort många gånger jag tänker också om en missuppfattning för du vet, ibland tänker man om jag bara var minister för en dag då skulle jag bara rätta då skulle jag ta fram rödpennan eller liksom såhär vad tänker du? Missuppfattning om finansministerrollen eller liksom?
Elisabeth: Alltså så här, generellt tänker jag att det finns många bilder av oss som politiker generellt och vilket parti man tillhör. Om man är moderat och tror att alla är födda med mycket pengar eller att man bara vill göra saker för rika är socialdemokrat har man en annan bild.
Om rollen som finansminister
Elisabeth: Så det är ju missuppfattningar kanske också för det första, vem man är och hur man är som person och allt det där. Men som finansminister tror jag att det kan vara lite svårt för människor att förstå vad man gör. För att den är så bred. Är man arbetsmarknadsminister så vet man, det är de här frågorna. Är man finansminister så är det mycket.
Elisabeth: Min missuppfattning är kanske att, som min gamla mor säger till mig, är det jobbigt Elisabeth? Har du jobb i veckan? Mamma sa, det är mycket jobb men så jobbigt är det inte. Jag jobbar jättemycket, men det är väldigt roligt. Och det här är det som jag var inne på förut det här är det roligaste jobbet.
Elisabeth: Svåraste såklart men också det roligaste. Och det kanske är min missuppfattning att man tror att man bara går om. Man är inget offer liksom.
Jan: Men vad är du tycker är det som är det roligaste?
Elisabeth: Allt därför man kan påverka så vansinnigt mycket. Och allt man har jobbat med under så många år och samlade erfarenheter och vet vad man vill.
Elisabeth: Vi har ändå en regering och en samarbetsparti som vet vad vi vill. Vi har vissa saker som vi ska genomföra. Vi har en riktning. Det är jätteroligt att få göra det och kan påverka mycket. Alltså i budgetförhandlingar men också i policy på andra sätt. Jag gillar ju policy, alltså att utveckla politik. Hur kan Sverige vara rikare?
Elisabeth: Jag brukar säga att vi ska bygga Sverige rikare och tryggare. Både på kort och lång sikt. Hur kan Sverige vara rikare och svenskarna om 10 år och 20 och 30 år? Både att ta ansvar för generationen som kommer men också här och nu. Hur ser vi till att få ner inflationen? Alltså ta ansvar och göra saker och kunna påverka.
Elisabeth: Det är fantastiskt roligt.
Caroline: Men det känns som att har ett väldigt meningsfullt… Verkligen, verkligen.
Prioriteringar och budgetarbete
Jan: Jag tänker också såhär. Det någon som skrev till oss: Känner hon sig ibland som den här elaka föräldern? Man är på leka med barnen, jag vill ha den leksaken. Kommer Paul Jönsson till dig, jag vill ha de här coola U-båtarna. Måste du säga såhär: Men Paul du fick ju flygplanen förra året.
Caroline: Spara in på något annat.
Elisabeth: Då får du spara. Ska man njuta av det? Såhär, ja men definitivt så, den här rollen ingår ju i, om jag skulle säga så här, om jag skulle säga ja till allt det alla andra partier tycker, eller det alla mina kollegor i regeringen tycker, då hade vi haft större skuld och större underskott så att säga.
Elisabeth: Så är det ju, det ingår ju liksom i min uppgift att tänka att så här okej inte bara min, vi gör det här ihop men ändå så här, vad är det viktigaste just nu, vad måste prioriteras, har vi för utrymme och då får man säga nej och det är ju inte alltid så kul men man gör ju det för ett greater good. Och tänker också att Finansdepartementet har ju en avdelning som heter budgetavdelningen och det inte alltid älskad av andra departement för de säger alltid nej till alla förslag typ.
Elisabeth: Men jag brukar säga att det är skattebetalarnas bästa vän. Det är så här, nej varför ska vi göra det här, varför ska ni göra det här, så måste man tänka igenom det, är här viktigt nu, kan man göra det på ett annat sätt och så där. Man gör ju ändå, tänker jag, skattebetalarna en tjänst innan man inte är seriös med allting.
Elisabeth: För det vore ju inte bra.
Jan: Har de en sån här jättestor budgettavla där i konferensrummet? Vilka då? De här budgetavdelningen. Nej men de jobbar…
Om budgetprocessen
Elisabeth: Det funkar ju så. De andra departementen brukar man kalla fackdepartement. De har ju sina frågor. Budgetavdelningen har ju… Kontaktpersoner mot alla departement.
Elisabeth: Så hos oss finns ju personer som har kommunikation med alla andra. Men det är ju inte bara att säga nej, det handlar om att hjälpa till och hitta lösningar såklart. Men visst blir man lite på tal om det här med att jag är glad att jag har den erfarenheten jag har och är trygg och inte är så svårt att fatta beslut. Då kan man också säga nej. Man känns trygg.
Elisabeth: Man kan inte bli omtytt av alla man ska göra jobbet för då. Respekterad vill man ju ändå bli.
Jan: More or less.
Elisabeth: Ja.
Sveriges utveckling och historia
Jan: Men exakt. Men jag gillar ju det du säger så att vi ska vara på ett bättre ställe framgent. Hur tycker du det går för oss som land, för Sverige? För jag tänker oss att vi gjorde ett avsnitt med en sån här fackrepresentant som tog oss igenom Sveriges historia från 1850.
Caroline: Och
Jan: Det var väldigt upplysande och jag var såhär, gud man tänker ju inte att Sverige var ett fattigt land i början av 1900-talet.
Elisabeth: Jag har ganska många gånger de senaste året just tagit min utgångspunkt i min mormor som föddes 1892.
Hon hette Fanny och när hon föddes fick inte kvinnor rösta i alla val, och bara ett par decennier innan hade Sverige fått bistånd för att vi var så fattiga. Många stack ju härifrån det var ju väldigt många svenskar som lämnade på grund av fattigdom.
Sveriges historiska utveckling
Caroline: Och
Elisabeth: Sen den här resan från 1870 till 1970 där vi blev ett av Sveriges rikaste länder den resan är ju fantastisk, och jag brukar säga det såhär vi kan inte ta… Alltså att Sverige ska vara bra, vi har ju barnbarn, att när de är i min ålder, mitt äldsta barnbarn är som mig, det är 2070 tror jag.
Elisabeth: När hon är där så ska ju Sverige vara rikare och tryggare. Det är min bild, det ska utvecklas ännu bättre. Och den bilden vill jag ha med mig inte bara göra tänkandet av en period utan liksom så. Då tänker man, vad var det som gjorde Sverige rikt då? Det var ju många olika saker, jag ska inte hålla en föreläsning om det.
Elisabeth: Men det fanns ju några saker, allt ifrån innovation, företagande, men också det här med platta organisationer. En stark föreningsrörelse, allt ifrån idrott, nykterhet, frikyrko, arbetarrörelsen fackliga. Allt det där, att man var med, många suttit i en styrelse, tagit ansvar, vi är medlemsland, man är medlem i olika föreningar.
Elisabeth: Det där, att vi gör saker tillsammans och ganska som platta organisationer och sen öppnat för stat och kapital har också jobbat ihop.
Jan: Har
Elisabeth: Gjort oss till det viktiga. Och de som fick Nobelpriset nu i ekonomi, det handlar mycket om de här institutionerna. Politiska och ekonomiska sunda institutioner, det är det som är nyckeln för att bygga starkt land.
Elisabeth: Och då tänker jag framåt också att de institutioner vi har haft och har som är väldigt värdefulla, en del av det har naggats i kanten med tillit och annat, med kriminalitet och så. Så vi måste bygga upp igen, vi måste stoppa kriminaliteten och bygga starka institutioner och få tillväxt alltså ekonomisk tillväxt så att även nästa generation både blir rikare, och svenskarna blir rikare med landet.
Sveriges styrkor internationellt
Jan: Men så här, när du träffar dina kollegor, eller såhär Jerome Powell och såhär, vad tycker du, vad ska vi vara stolta över i Sverige? Såhär det visar ju liksom din befolkning knappast på axeln.
Elisabeth: Får jag först berätta en väldigt rolig sak med stolthet och J. Powell? För några år sedan när jag träffade honom så tog jag fram Spotify-listan som han hade. Så spelade han en country-låt för mig på svensk country-band. Jag tänkte att jag skulle komma på spån. Jag ska tala lite andra saker. Jo, så sa han, det här Elisabeth, det här är en riktigt bra country. Då tog jag kontakt med dem på Instagram. Så DMade dem och sa. Jay Powell gillar det de tyckte att det var jättekul såklart sen när jag var tillbaka i oktober hade jag med en LP de hade skrivit sina namn så fick han det så vi kan vara stolta för svensk country.
Elisabeth: Nej men vi kan vara stolta ibland såhär allt är verkligen inte perfekt i Sverige men jag är ju så tacksam att jag har fått bli född växa upp här jag brukar säga att Sverige är möjligheternas land om du har drivkraft så kan du få utbildning gratis även om föräldrarna inte har pengar du kan få det stöd du behöver det finns ett bra skyddsnät och du kan komma väldigt långt.
Så är det ju fortfarande sen har vi ju problem med kriminalitet och det ska vi jobba mot och ändra men Sverige är ju ett fantastiskt land på så många sätt jämställt, jämlikt. Så att i grund och botten så är Sverige fantastiskt det tycker jag vi ska vara stolta över och när man har åkt till USA det finns många som inte vet exakt om Sverige, men Sverige har ju ett gott rykte generellt ändå, därför att vi är ett bra land att växa.
Utbildning och integration
Caroline: Men är det så att man måste utbilda sig? För jag tänker, de här integrationsfrågorna de landar ofta i att folk blir inte satta i arbete eller man hittar inte in i samhället. Och så har jag tänkt, ja, då ska alla gå på universitetet. Men det finns, nu har jag fattat att finns andra utbildningar som leder mer in i arbete. Jag fattar inte det, för bara några månader sedan så tänkte jag så här, då måste alla gå på universitet.
Utbildning och arbetsmarknad
Elisabeth: Nej, så här, den här Lissavhandlingen skrev jag. Vi har ju läst ju klart alla kurser, men den handlade ju som invandrares första år i Sverige. 2004 skrev en rapport till Integrationsverket, då var den det också. Men just det där att man kommer till Sverige och man har låg utbildning som många har haft, att lära sig språket och ta en yrkesutbildning till exempel, undersköterska busschaufför eller annat, det är ledigt arbete.
Elisabeth: Och det borde och skulle fler behöva göra. Under den perioden var det lite för mycket välj själv. Så många hamnade utanför också. Och kanske inte fick stöd och hjälp. Men det är inte några krav heller. Och det där är ju viktigt. Har man en gymnasieutbildning eller någon slags yrkesutbildning så kan man komma in på arbetsmarknaden.
Elisabeth: I de allra flesta fall. Och det är det som har saknats.
Caroline: Och vi blir bättre på att göra integrationsarbetet eller?
Elisabeth: Ja vi skärper det här med språkkrav. Att man faktiskt måste också anstränga sig själv. Om man faktiskt söker de jobb som finns. Jag hade en diskussion med en svensk född kvinna häromdagen. Hon tyckte det var upprörande att man skulle behöva söka jobb så mycket när man hade A-kassa och sådär.
Men ja sa att det är rimligt att du söker jobb. Och kanske till och med behöver flytta under några år. Om du nu ska ha ersättning av det som är gemensamt. Så vare sig man är född här eller inte, så stöd ska man få. Både hjälp att komma in och ersättning. Men man måste också lägga i en egen växel. Och göra sig anställningsbar helt enkelt.
Elisabeth: För svensk arbetsmarknad är ju inte… Man måste vara anställningsbar. Alltså med utbildning, språk och så.
Svenska styrkor och innovationskraft
Caroline: Men ibland när jag reser utomlands så tänker jag att Sverige är fantastiskt. Och jag kan inte peka på enskilda grejer nu. Men att vi har… Jag tycker att svenskarna generellt har en enorm drivkraft.
Caroline: Och
Jan: Vi är kreativa. Vi hittar lösningar på problem. Alltså det ligger något i vår kultur. Jag tycker att vi kan vara stolta. För det känner jag också ibland med det. Att blir så fokus på de här problemen. Men det är klart att vi har utmaningar. Ett liv utan utmaningar… Då ställer ju folk till det för sig för att få utmaningar.
Jan: Så jag håller helt med en massa.
Elisabeth: Jag skulle dra det ett steg till. Sverige har problem på vissa områden. Och de måste lösas. Politiken och vår gemensamma uppgift att göra men det finns så otroligt mycket som funkar bra.
Caroline: Som man inte tänker på…
Elisabeth: Generös föräldraförsäkring, det är inte självklart i andra länder får man vara hemma några veckor att kunna, och båda kan vara hemma under en period.
Framtidsvisioner för Sverige
Jan: Jag blev lite nyfiken på den här Sverige 2070 för det där är också någonting som jag personligen ibland har saknat när jag kollar på ett agenda men berätta vad ni vill om du skulle måla den här bilden Sverige 2070, vad ser du framför dig om du fick önska det?
Elisabeth: Jag lägger mycket tid på det är ju att Sverige jag tycker att Sverige ska vara ett betydligt tryggare land, jag är inte nostalgisk och tänker på 50-talet "allt var bättre förr, men det ska vara tryggt igen, att en tjej en kille ska kunna gå både från och till skolan, till träningen och allt det där utan bara det här grundläggande, för om man inte är trygg kan man inte vara fri.
Framtidsvision och utbildning
Elisabeth: Fria människor, man måste vara trygg och kunna göra saker. Det här var bara ett exempel. Där människor kan växa. Och där skolan utvecklas till att bli ännu bättre.
Sverige borde ha världens bästa utbildningssystem. Där är vi inte riktigt nu. Där alla barn får den här chansen att kunna göra sin resa sin livsresa. Vara med och bidra. Alltså att bara fortsätta bygga på det goda vi har.
Elisabeth: Att det inte backar utan att vi utvecklar det på olika sätt. Och det handlar också om att ekonomisk välstånd för att det finns ingen annan väg om man nu tror att det är bra med ekonomisk välstånd också. Även om det behöver inte ge lycka sig men ni fattar, ska vi kunna finansiera allt vi behöver så måste ekonomin växa.
Det lägger jag mycket tid och kraft på för att göra saker nu olika budgetar som kan göra Sverige bättre om 15-20 år och vad tänker du om det ska vara infrastruktur, energisystem, alltså det är många många saker marginal, skatter att folk utbildas i svårare utbildningar och tar svårare jobb eller svårare det är så vi har blivit rika det behövs ju både ni fattar utbildningar på olika nivåer men allt det där som gör att Sverige kan bli rikare, för att vi ska kunna göra det vi vill åren framöver och också att människor själva ska bli rikare då menar jag inte rik, utan rikare.
Min bild och mitt mål blir det att alla ska kunna försörja sig själv, ha en egen lön och leva på, det är ju frihet det är ju en frihet för många kvinnor till exempel det är ju jättemånga, bland annat invandrarkvinnor som idag inte har egen inkomst de är helt liksom de kommer ha en väldigt låg pension de har ingen makt över sitt liv för har man inte pengar så har man inte makt över sitt liv, och det vet alla som har det tufft och det är jättemånga som har det.
Ekonomisk självständighet
Jan: Precis, vi har en kompis som jobbar på bank hon säger så här ibland så att för ett mötebokat med så här kvinnor i 45-årsåldern som kommer utan sin man så kommer jag nästan alltid få frågan har jag råd att skilja mig?
Elisabeth: Och det är ju det där som är hemskt, och bor man då i en stad som den här där vi är nu vi är i Stockholm nu, och många andra större städer är det väldigt svårt att få tag på bostad man kanske inte, varken har pengar eller möjlighet på andra sätt att få en bostad och kunna i en dålig relation som man inte vill vara i. Så är man kvar på grund av ekonomi, och det tycker jag… Nu går jag igång lite här på tal om Sverige som är så fantastiskt men att kvinnor äger om man då tittar på totalt ägande hälften av allt vad män äger 2025, det är skämmigt och det borde många fler både i politiken och andra.
Ekonomiska skillnader mellan könen
Jan: Vi pratade ju om det, vi gjorde ett avsnitt som heter Hur rik är Svensken, där vi samlade ihop massa, jag tror bland annat någonstans för rikspolitiker Proposition där det var såhär med ISK och så såhär spargapet mellan då män och kvinnor och särskilt vi som har två döttrar så var det såhär alltså ni måste spara för att liksom kompensera gapet på två, tre miljoner i spargap mellan män och kvinnor, vi borde vara förbi det 2024 och efter.
Elisabeth: Det första barnet så är det där skillnaden ofta uppstår och det är som att man har en spår, alltså en järnväg och så växlar du om, det är väldigt liten du växlar och ska gå till jättelite i början så på slutet där, 30-40 år framåt så är det ett jätte gap.
**Elisabeth:**Det kan vara små saker i början. Så att spara att tänka på lön att tänka på förhandla och att tänka på som kvinna är viktigt.
Investeringar och statsskuld
Jan: Ja men exakt. Jag tänker också så här, för det handlar också om att investera i framtiden. Det har varit mycket diskussioner, man tänker också i företagsekonomi kring att ibland låna för att investera. Hur tänker du kring skuldsättning, alltså Sveriges skuldsättning? Borde vi investera mer? Alltså skapa förutsättningar?
Elisabeth: Jag tycker det råder otroligt mycket vad ska jag säga, myter. Jag ska säga så här, Sverige är ju ett land med, man kollar mellan 2000 och 2019, de 21 åren av den här sidan, så har ju Sverige 50% högre offentlig investering än Tyskland till exempel, för BNP.
Elisabeth: Så att vi har ju investerat mycket. Men ett land är inte samma sak som ett företag. Och vi lånar ju, det är inte så att trafikverket man bygger olika att man inte lånar pengar, det gör vi.
Elisabeth: Men vi lånar, och vi har ett ramverk som gör att man kan låna hög och lågkonjunktur. Andra länder när man inte har det här ramverket där man hittills har haft ett överskott, så drar man ofta bromsen i lågkonjunktur.
Elisabeth: Vi har ju tvärtom nu. I lågkonjunktur kan vi vara mer expansiva och sätta fart på hjul. Så att vi investerar, sen kan man ju alltid säga att det behövs ju mer, fler investeringar mer. Vi har lagt en infrapropp som det heter - Framtida infrastruktur det handlar ju om investering i forskning och mycket annat så att Sverige investerar så jag tycker det är en missuppfattning liten myt.
Elisabeth: Det blir konstigt när det är ekonomer jag ska inte säga vilka organisationer men som påstår det man kan ju tycka att det är för lite, det är en sak men Sverige har att investera mycket.
Perspektiv på statsskuld och lån
Jan: Jag tycker också ibland att det finns så mycket myter kring lån att det är lite ända från Ernst Wigfors och sen tror jag Göran Persson också den som är satt i skuld är inte fri och så ser vi direkt som att lån är något dåligt, medan så är det så här lån till konsumtion och icke inkomstbringande saker där är det kast, det håller jag med om men där finns ju vissa poänger…
Caroline: Var det inte också i ljuset av att vi hade en hög statsskuld på 90-talet?
Elisabeth: Det då vi kom med det här ramverket men när det gäller statsskulden så är det alltså bra att den inte är för hög under den här tiden med med inflation, hög inflation så har ju många länder fått betala enormt bara USA, enormt mycket av sina budgetposter eller den stora budgetposten eller den stora har ju varit räntebetalningar det har ju varit statuskund att betala upp sina lån, så det tränger ju någon annan så att man kan både ha en ganska hyfsat låg skuld men ändå göra investeringar och Sverige är faktiskt ett bra exempel på det att ha hyfsat tillväxt, medan andra länder i Europa har man över 100% av sin BNP i skuld det är inte så bra historiskt har det varit…
Jan: Ganska kasst.
Elisabeth: Ja, och det är inte bra nu heller min poäng är att vi lånar, men vi ska inte ha för höga lån men vi har ett ramverk som gör att man kan investera både i låg hög kultur.
Elisabeth: Sverige, både ekonomin och politiken på en stadig grund och inte bara för att vi har en majoritet för det vi gör men också för att Svenska åtta partier i riksdagen i grund och botten står ganska nära varandra i många frågor och därför så har vi mitt allt är oroliga och vi kan ju bara göra vårt bästa. Vi är bra rustade.
Om svenskars sparande
Jan: Exakt, det är det jag tänker på också det är inte så stora skillnader ibland som det man lätt vill tro men jag tänker också såhär, jag läste UBS, släppte en sån här Global Wealth Report och så skrev de såhär att svenskarna har ganska lågt finansiellt privat sparande och de spekulerade i att det beror på att vi har så mycket trygghet i välfärdssystemet vad tänker du kring svenska medborgare och en sparande, för jag kan ibland läsa SEB och så bara, åh 20% av befolkningen har inte de här 1000 eurorna som EU mäter för en oförutsedd utgift och så känner jag såhär jag hade tyckt det var läskigt.
Elisabeth: Ja, jag är lite förvånad över den där bilden för jag tycker ju i grund och botten har ju svenska sparande bland hushåll varit ökat under det liksom. Om vi går tillbaka 30 år och framåt så skulle jag nog säga att det ökat ganska ordentligt.
Elisabeth: Och sen är vi väldigt ovanliga i Sverige med att så många sparar aktivt i aktier och fonder. Absolut åtta av tio. Men i EU, det har blivit väldigt tydligt för mig nu, det har jag också blivit förvånad över. 11 000… Miljarder euro sitter fast på bankkonton i Europa. Därför att i andra länder så sparar man inte.
Elisabeth: Så inte bara det att individen inte får avkastning på sina pengar men det också handlar ju om kapitalmarknaden. Att pengarna är där ute. Företag innovation och allt sådär. Så svenskar har ju många, många ändå sparar ju så här och får en del både i pension men inte bara pensionsfond utan annat också och får en del av avkastningen.
Elisabeth: Så det har ju gynnat både företagen och individerna. Så att ja, svenska spåret är ju inte så dåligt. Jag är lite förvånad under rapporten. Jag ska titta vad de har belyst.
Pensionssparande och aktiekultur
Jan: Ja, nej men alltså jag tänker ju så här också tittar man på det så är det så nästan på pensionen så är typ 100% befolkningsbar i aktiefonder och utanför så är det mellan 50-80%.
Jan: Och där har jag också precis som du säger det är unikt. Alltså andra länder kommer ju till Sverige. Alla målfonder
Elisabeth: Var väl en av de här. Det började ju för länge sedan.
Jan: Ja men exakt. Men där man också tittar till exempel att för nu har det varit mycket kring ISK och skatten i vår lilla värld. Det är inte så liten.
Jan: Det är ju några miljoner som sparar. Absolut.
Elisabeth: Nu ska inte du förminska det här.
Jan: Nej men jag menar inte det men jag menar vår liksom spara-community. Jag skojar bara. Men där tänker jag också en sån fråga, och nu med risk att jag kommer att låta supertondöv här, så tänker jag ibland när det kommer skattesänkningar eller som nu, så är det så här, det var det på de här 150 000 nu som det blev skattefritt det blev typ 1300 kronor.
Jan: Men så var det också så här, mediansiffran är ju typ 70 000, så de flesta har ju inte ens de här 150 000. Men gör de där 1300 kronorna mer skillnad konkret än att det är mer, för jag uppskattar det signalpolitiska värdet jättemycket, men jag var så här, det är ju inte det som för många, eller det här kan vara tondöv, gör det det som gör att man börjar spara?
Effekter av skattepolitik
Elisabeth: Bara att vi sitter här och pratar om ISK nu och att vi har gjort det så mycket med skatten, det tror jag påverkar också att många fler faktiskt sökt sig till den här typen av sparande. Det är inte huvudskälet att vi tar bort skatten. Vi gör 150 i år och 300 nästa år. Jag var överens om det Tidö. Jag tror i grunden att det är bra.
Elisabeth: Dels därför att man kan spara mer om man vill, men man kan också använda pengar till annat såklart. Men det visar också att incitamenten att spara ökar och det är bra att man har ett sparande. Så jag tror att det kommer att göra skillnad, men det är olika för olika individer såklart. Det är ju inte en homogen grupp det här som sparar.
Elisabeth: Men för de som har små marginaler… Och ett litet sparande så gör också det som du kan tycka är lite pengar det mycket.
Jan: Så på tal om tondövhet. Nej men alltså, jag fattar vad du menar.
Elisabeth: Jo, men vi har ju så olika förutsättningar. Och för många gör ju det mycket varje krona. Man vänder ju på varje krona i många fall. Och de här kvinnorna då som har svårt att skilja sig på grund av ekonomi att de börjar spara och lägga undan. Då gör ju varje krona, och det vet ni bättre än många.
Jan: Ja, det är många böcker små absolut.
Personligt sparande
Jan: Jag tänkte såhär, sparar du och investerar själv?
Elisabeth: Nej men jag sitter inte och aktiehandlar själv. Av många skäl det ska man inte göra med det här jobbet.
Om personligt sparande
Elisabeth: Men jag sparar i både amortera såklart på mina boenden och jag har ISK också. Så sparar jag. Och vilka är anledningarna för dig att spara? Ja, vilka anledningar att spara? Man vet ingenting om framtiden. Jag har ju jättebra inkomst nu. Det hade jag ju inte mina första, det var ju fram till några decennier sedan.
Elisabeth: Mina första år i arbetslivet hade ju inte så höga inkomster.
Elisabeth: Det handlar ju om pensionen också såklart. Jag hoppas att jag kan leva länge och att man inte behöver vända på varje krona. Det är många skäl. Och man har barn, man vill lämna någonting efter sig och det är många skäl för det.
Caroline: Jag tänkte det, tänker du annorlunda kring pengarna när du har barnbarn & barn också?
Elisabeth: Barn har olika förutsättningar så jag vill ändå kunna lämna över någonting också barnbarnen.
Caroline: Då får man nästan barn igen fast man inte får barn.
Jan: Min mamma sa ju att barnbarn var livets efterrätt.
Elisabeth: Det är ju väldigt fint och det är också väldigt fint och det har jag förvånats över att se, i vårt fall en av våra söner som har tre barn, att se honom vara en sån fantastisk pappa. Det är också väldigt fint, det är inte självklart kanske men jag har varit även också glad för och att man då får se det är ju ändå nästa generation, som jag sa 2070 så mitt äldsta barnbarn i min ålder det är ju liksom, det ger lite perspektiv.
Om investeringsstrategier
Jan: Ja precis nej men jag tänker också sen när du säger såhär, för jag kommer bli korsfäst om jag inte ställer den här frågan från kommun, ja ja precis för då var det såhär, du måste fråga såhär okej så inte aktier för att det är olämpligt, det brukar vara såhär klassiska såhär, men hur spar du fonder är det globalt är det Sverige, hur
Elisabeth: Ja, jag tänker inte gå in såhär i jätte detaljer, jag förstår att du vill fråga men jag har det vid min bank jag har och sen så finns det en sån här generationsfond som har en viss risk, och så det är lite blandat helt enkelt.
Jan: Filosofimässigt då, då brukar man säga en professor som sa såhär, man kan sammanfatta nästan alla investeringsstrategier i två frågor, så det är två ja och nej frågor tror du att du, eller att man kan göra bättre analyser när andra investerar på marknaden.
Elisabeth: Nej jag tror inte att jag kan göra det, det kanske låter jättekonstigt men jag är exakt likadan också bara såhär, ni som lyssnar tänker jag, varför är hon finansminister, men det är för att jag ägnar mig just åt mitt jobb, så därför så liksom, jag vill göra så bra förutsättningar för alla som bor här vem man har röstat på, att kunna leva sitt liv och bli rikare och så, och sen får man göra sin egna jag tror inte att jag själv skulle bli en bra
Jan: Tvärtom alltså, det du säger det jag kan säga såhär, det du säger går i linje med de som har fått Nobelpriset det är Eugene Fama, 2013 sa ju såhär, nej det går inte och den andra frågan är såhär tror du att man eller du kan tajma marknaden bättre än andra.
Om marknadstiming och ekonomisk analys
Elisabeth: Jag tror ju att jag har ganska bra… Jag jobbar på Finansdepartementet. Jag har ju ganska bra koll på vad som händer och utfall och vi har prognosmakare som är fantastiska generellt.
Men det handlar ju både om det och om att förstå bolagen såklart. Men marknaden reagerar ju inte alltid rätt. Jag tycker det är så roligt. Vad hände här? Var det i november? Ja jag tror det. Ja, ni vet. Ni andra som håller på med det tycker att jag har fel för marknaden. Det rätt, men det är uppenbart att marknaden inte alltid har rätt information eller drar rätt slutsatser, tycker jag. Så jag har nog en känsla av vad som händer. Under pandemin jag ska ta ett exempel.
Då satt jag i opposition, jobbade i riksdagen väldigt mycket för att underlätta företag och sådär. Då tänkte jag att jag måste veta vad som händer. Så jag pratade med små och stora företag runt om i hela Sverige för att fatta i olika branscher. Och det där att ha den känslan och försöka tänka steget vad händer med efterfrågan och orderböcker och allt det där det gör ju inte alla prognosmakare.
De utgår ju från utfall ofta och sen har de enkäter till 50 företag.
Då kände jag att jag hade väldigt bra koll på läget och hur illa det var också på marknaden. Men det var ju inte utifrån någon slags att jag skulle köpa aktier.
Caroline: Men fick du annan information om samhället då när du var ute och pratade?
Elisabeth: Jag ringde massor. För jag kunde inte resa runt på det sättet riktigt. Pratade med så många. Och då har jag kommit fram till att så många kvinnor har enskild firma.
Det är den vanligaste företagsformen och många kvinnor har det och under pandemin fick ju de ingen stöd i början så då arbetade vi fram ett stöd från riksdagen just med egen firma eller vad regeringen fick ta fram så får man se att det slogs olika och stöden ja, var så olika.
Om investeringar och samhällsengagemang
Jan: Men tycker du liksom just det här sparandet liksom investerandet är kul för att jag känner så igen mig i det du säger för många tror så att vi sitter där dagarna ändan och det första man öppnar i tidningen är fondlisterna och jag bara så här nej det gör man inte utan tvärtom vi är ju liksom så här att pengarna är där för att skapa möjligheter men till exempel Anders Borg blev efter att han var finansminister han har ju engagerat sig ganska mycket i näringslivet och investerat vad ser du för dig själv, tycker du är det hantverket roligt eller du är mer så här jag vill göra skillnad i samhället.
Elisabeth: Ja jag är mer där, alltså jag är mer att i det här policyutvecklingen politik hur ska jag…
Till exempel det första jag gjorde nästan var att tillsätta en produktivitetskommission det vinner man ju inga val på att prata om jag fattar det, men ska vi få bättre tillväxt måste produktiviteten öka och de har ju kommit massor med förslag och de jobbar på nu hur kan vi göra det här bättre tillsammans det är det som ändå triggar mig, jag tror inte jag kommer att sitta och…
Det kanske blir någon styrelseuppdrag någon gång i framtiden när man är 85 år, ingen aning men jag är mer åt det där hållet att ge andra människors så bra förutsättningar som möjligt. Två av mina barn är ju mycket bättre på det här än vad jag är med tid och engagemang.
Om värderingar och uppfostran
Jan: Men vad har varit viktigt för dig att just ge bort till barnen när det gäller så här ekonomisk kunskap för det behöver inte bara vara liksom för jag brukar ibland skilja på hantverket pengar, förhållningssättet till pengar flödet, alltså det är ju jätte jättemycket roligt inom ekonomi.
Elisabeth: Jo men jag tänkte att jag ska rusta dem att klara sig själv. Att de ska ha tre söner, att de ska bli självständiga. De vuxna nu. Självständiga i bemärkelse att klara sig själv, ni förstår. Alltså inte oberoende av andra, men så. Och att de inte ska vara… Oavsett framtida partners och sådär att de inte skulle vara de som inte gör något hemma så vi har varit ganska jämställda jag och min man, vi är lite ovanliga även här, vår bakgrund kanske inte var jättevarm min man är sjuksköterska, jag är ekonom har liksom mer av en karriär han är otrolig på att ta ansvar för hus och hem och gör jättemycket, så de har ju sett en pappa som har gjort mycket hemma det är bra för att klara sig själv i livet sen också eller om man vill ha någon lycklig relation.
Sen ekonomi såklart det här att pengarna kommer inte av sig själv, utan nu får du faktiskt städområde.
När de började tvåan på gymnasiet fick de varsin… Från tvåan får ni tvätta i era kläder. Sen var det inte alltid ekonomiskt smart energimässigt. Men jag vill att de ska kunna laga mat, tvätta, städa, allt det där. Och kanske få en liten peng för det. Att man får pengar för att man gör någonting. Pengarna kommer inte bara.
Det var det viktiga och sen tycker jag Lyxfällan. Detta program, vad de älskade det. Det var inte jag som uppmuntrade dem Jag tycker det är lite förnedrings-tv själv. Jag tycker det är jobbigt att se.
Jan: Jag kan säga så att lång story, men jag jobba ju med Charlie för många år sedan som startade det där.
Jan: Och det var ju också roligt för att hans mamma ringde till honom efter två säsonger och sa att det är ett jättebra tv-program. Lär du dig någonting?
Elisabeth: Men det väl en fin fråga men…
Jan: Sen vet jag också att en stor anledning till att Charlie slutade eller att vi slutade producera det där var ju för att folk tog det tyvärr som förnedrings-tv medan vår poäng då var ju såhär titta om man kan göra såhär stor skillnad i en ekonomi på sju dagar som är såhär kass tänk vad du kan göra för dig som sitter i båten, har ett jobb inte har sms eller något, tänk vad du skulle kunna göra, vilka möjligheter men det var ju inte så, folk käkar ju popcorn och liksom tyckte att de var fåniga men jag tänker också en sån grej som jag har funderat mycket på med vår tonåring är ju att jag vill visa såhär att det finns ett sätt att tjäna pengar med att göra saker sådär humankapitalet men sen att det finns också det här finansiella kapitalet, att pengar kan faktiskt tjäna pengar och där kan jag ju ibland tycka en sorg, när jag tittar till exempel på skolan, alltså jag var inbjuden på en konferens för hemkunskapslärare och det var någon som, nu vet jag inte om detta var sant, men det var såhär ja men du vet vi ska lära barnen att liksom rensa fisk, vi ska lära dem om konsumentlagstiftningen vi ska lära dem tvätt och vi ska lära dem privata ekonomin.
Om ekonomiutbildning i skolan
Jan: Det blir inte så mycket. Och där tror jag, jag vill minnas att du nämnt någonting så att det borde vara mer privata ekonomin. I alla fall på gymnasiet. Har jag missat det?
Elisabeth: Vi gör ju om, säger jag rätt nu läroplanerna. Och det kommer att vara ett ökat fokus på privat ekonomi. Sen är väl inte jag, jag är inte den här allmänna så att nu ska vi ha flera timmar mer i veckan än just det här i skolan.
Elisabeth: Det är bra om man lär sig att läsa och räkna allt det här till en grund. Och att någonstans är det ett föräldraansvar eller vuxenansvar också att överföra andra delar. Men man pratar ju ekonomi i skolan. Men visst finns det poänger att prata mer. Därför att om man har föräldrar som inte har kanske har en svag ekonomi eller en svag förmåga kan man ju ha.
Elisabeth: Kanske inte av olika skäl så behöver barn eller unga få med sig mer absolut ut i sitt vuxenliv allt ifrån hur ränta på ränta funkar eller utgifter och intäkter och att man kan investera.
Jan: För jag tänker ändå såhär tittar man på forskningen och hela pensionssystemet till exempel en av de grejerna jag brukar säga när jag har varit utomlands på konferenser som jag är så sjukt stolt över är det svenska pensionssystemet du vet när jag pratade med amerikaner och sa såhär, bogglehead-konferensen och de var såhär, alltså du hittar inte på nu när jag beskrev det svenska pensionssystemet.
Jan: Det är sant. Och då säger forskningen så här, när du är ung så har du inte så högt finansiellt kapital men du har mycket humankapital och vi har varit duktiga med utbildning och humankapital har i betydelsen summan av alla framtida löner. Och sen ju äldre du blir desto sjunker ditt humankapital för du får färre löner att jobba ihop men då ska du ha ökat ditt finansiella kapital.
Jan: Och nu gör vi ju detta i Sverige tack vare avsättningen i pensionen men vi gör det. Jag upplever inte att så många har den kunskapen att göra det. Men jag ska vara lite,
Elisabeth: om jag tänker så här bara, jag tycker ändå att, eftersom jag är så gammal att allt hade gått väldigt mycket åt rätt håll När jag gick i varje tonåring var det väl ingen som pratade om de här frågorna.
Elisabeth: Fanns det någon som köpte en aktie så var de ju helt nördiga. Det var ju helt, alltså. Så jag tycker det har gått åt väldigt rätt håll Ja men det är bra att du sätter perspektiv Men det är liksom 30 år. Men gått från 90-talet fram till nu har ju hänt mycket. Mycket medvetenhet det ser jag bara på mina barn det de har lärt sig om det har ju de gjort själva mycket vi har ju pratat om det och det finns ju en medvetenhet sen skulle önska att fler hade den medvetenheten men
Elisabeth: jag tycker inte att vi är så dåliga …
Caroline: nej jag tycker inte heller att vi är så dåliga men ibland så går mitt hjärta till unga tjejer som jag vet inte för de intresserar sig så mycket för det här med pengar och inte konsumtion bara utan så att lägga undan och spara 10% av det man får in på sitt sommarjobb det känner jag är så det är viktigt jag vet inte riktigt hur man ska nå dem.
Elisabeth: Exakt så och vad är det som gör då att unga killar i större utsträckning tror jag är snabbare på den här vågen med ekonomi och möjligheten att styra över sitt liv. Ekonomi kan ju betyda frihet i de här fallen också.
**Caroline:**Och inte hamna i en relation där man inte kan ta sig ur senare.
Jan: Jag fick göra ett uppdrag där jag skulle hjälpa unga med ekonomi. Och så var det någon som beskrev att ekonomi är monstret i slutet av månaden man träffar när man ska betala räkningar.
Vad är ett rikt liv för dig?
Jan: Och jag bara, nej Ekonomi är penseln man målar sitt liv med. Jag tycker att ekonomi är roligt att det skapar möjligheter. Och där pratar vi mycket om att ha ett rikt liv bortom bara pengarna. Att det är många andra saker. Vad är ett rikt liv för dig?
Elisabeth: Det är nog precis sånNär mina barn då växte upp vi hade ganska tajt också och sen när de blev lite äldre man ska bara ha ett jobb man kan tjäna mycket pengar, det räckte tönt så sa han såhär, men du kommer att veta lite längre fram du vill trivas på jobbet också och för mig handlar det såklart att ha pengar så man har mat för dagen kan köpa julklappar och kläder till sina barn allt det där är ju en grundläggande men ett rikt liv i bred bemärkelse jag har gått igenom många olika ekonomiska faser det är ju ändå relationerna, det är människorna in the end of the day då är det bättre att ha fem vänner än att ha 500 000 sen kan man behöva 500 000 i alla fall på sparkonto någonstans men det här är att det är vänner och det är gemenskap och 500 000 är ju väldigt mycket pengar men min poäng var bara att det är vänner och relationer och att man får vara med så länge som man vill Att man kanske får hälsa att man har hälsan och så det är triklig för mig, men relation är jag och god och sen gör ju pengarna det enklare såklart
Jan: För att en av mina stora insikter de senaste två åren det var ju såhär en bok av Bill Perkins som var såhär att värdet med pengar minskar med åldern och inte som att de växer mindre utan tvärtom räntan men man kan inte ta…
Elisabeth: Med dem när man dör så att säga?
Jan: Exakt
Elisabeth: gammal, gammal frireligiös sång “när du går över floden går du ensam” men det är ju väldigt sant man kan inte ta med sig något inte ens vänner.
Caroline: Nej man orkar kanske inte heller göra alla de där resorna man tänkte och sådana man har sparat till.
Jan: Och han introducerar ju ett begrepp som jag nu har tjatat om jättemycket om en sån här tids och möjlighetsfönster. Att i vissa perioder har du tid och möjlighet att göra vissa saker men sen stängs det fönstret.
Jan: Och då är jag en varm förespråkare för att använd pengarna hellre då. Till exempel arv var det också många som pratade om att snittarvet tror jag i Sverige betalas ut i typ i 60-årsåldern.
Elisabeth: Och man hade behövt dem 20-25 år innan. Exakt.
Jan: Och många gånger så är det bättre att ha ett mindre arv 20 år tidigare än ett större arv senare.
Elisabeth: Man hade ju så sämst ekonomi när man behövde bäst ekonomi, som sagt. Barnen var ju jättedyra drift när man själv inte hade så mycket inkomst. Exakt. Men jag tycker
Caroline: det låter som att du redan har det synsättet att när man får leva nu, man kan spara lite men man får också använda pengarna.
Elisabeth: Vi är också fem syskon, jag är yngst och vi har väldigt olika ekonomiska förutsättningar. Jag har det så nära mig på olika sätt, Mamma med garantipension osv så jag tar ingenting för givet.
Jan: Hur har du listat ut det? För detta är ovanligt alltså att det här…
Caroline: Jag har en vän hon har något kroniskt sjukdom och hon har lärt mig du får leva nu, Ta det glaset vin nu, så att jag blir mindre snål Så fick jag det Men hon fick det av att hon var sjuk.
Elisabeth: Jag tänker att det är väl livserfarenhet kanske saker händer i ens omgivning och man vet att man inte kommer att leva för evigt, förhoppningsvis får jag leva länge, jag inte rädd för att dö men man vet aldrig, och att de människor i min omgivning som de vänner jag har var rädda om dem, familjen att ge dem det man kan av tid och kärlek och så, nu jobbar jag för mycket så det blir kanske för lite mycket kärlek men ibland för lite tid men att göra det nu, att ställa sig den frågan, gör jag det jag vill nu och gör jag rätt saker med pengarna Jag kommer ihåg att det är väldigt många som inte någonsin kan göra det de vill med sina pengar.
Elisabeth: För de har för lite. Och det har jag väldigt stor respekt för.
Jan: Ja, absolut. För där brukar jag också säga att det finns många som hade behövt möjligheten att spara mer och borde spara. Men sen upplever jag också att det finns faktiskt ganska många som sparar och sparar lite för mycket. Och tittar man på kurvor som förmögenhet över ålder så är det många som rikast när de dör.
Jan: Och det här är ju också ganska lite poäng med det där. Men man har ju olika preferenser och vill olika saker. Tror du att detta är din lite mer religiösa uppväxt? För jag upplever att vi intervjuade också en annan gäst som jobbade inom kyrkan med konfirmander och han var också väldigt balanserad. Jag upplever även dig väldigt balanserad.
Jan: Och jag upplever att det är ganska ovanligt. Har du gjort detta medvetet?
Elisabeth: Ja, men det är nog också för att jag har haft perioder livet av olika… När jag var liten var det väldigt tajt hemma. När våra barn var små hade vi det väldigt tajt. Man fick liksom hitta så att man vet att…
För det första är pengar inte allt, men pengar är viktigt. Och är man väl då har lite mer pengar som är privilegierade har en god inkomst. Så ändå liksom njuta av det här och nu. För vi vet ingenting om morgondagen. Så det är nog bara var det kommer ifrån. Men det är väl livet och erfarenheten och så kanske.
Jan: Man stöter på mycket eftersom. Och hur gör du med den här balansen som du sa också?
Jan: Jobbar kanske lite för mycket? Hur tänker du? För det är också en aspekt av ett rikt liv.
Elisabeth: Ja, det är ju inte ett vanligt jobb det här. Och är man politiker på den här nivån och har den här ansvaret så gör man ju… det är ju inte ett jobb bara, det är ju ett liv. Det finns ju inte olika liv på något sätt.
Elisabeth: Utan jag har ett liv. Jag är ju Elisabeth. Jag har finansministerrollen jag är farmor, jag är hustru och allt det där. Och ska man få allt det där att gå ihop. Och där ska ju balansen vara. Det handlar ju om att både kunna göra andra saker än bara ägna sig åt jobbet. Men jag kan ju älska att sitta och läsa den här rapporten lördag kväll.
Elisabeth: För att jag tycker det är så kul med någon produktivitetskonvention. Men jag är ju också nörd. Som ni fattar. Men ändå hitta balansen. Jag tränar mycket. Men det gör jag ju för att rensa och för att kunna bli gammal faktiskt. För att kunna gå upp rätt så länge som möjligt. Så träna, umgås och sen sortera lite.
Elisabeth: Och lära sig. Att ta en sak i taget om jag skulle tänka på allt jag skulle göra efter det här eller imorgon då hade jag ju inte, man får ta en sak i taget
Favoritforskningsområde?
Caroline: du gillar att läsa rapporter jag vill gärna veta så om du har något favorit forskningsområde som du följer?
Elisabeth: Nej, inte så mycket nu faktiskt, utan andra får följa det där och skriva sammanfattning.
Elisabeth: Jag väldigt glad för det här Nobelpriset senast, därför att just institutionell ekonomi, det är viktigt att man förstår vad det är som gör ett gott samhälle ett riktigt. Men jag har inte följt något specifikt, men jag har ju glädjen att jobba med vansinnigt många duktiga människor, de har ju disputerat då, det börjar prognosmakare och på finansmarknadsavdelningen, det finns så många duktiga människor som kan berätta det som jag vill veta…
Caroline: väldigt meningsfulla och roliga samtal.
Elisabeth: Absolut, och sen har jag ett ekonomiskt råd med ett gäng professorer som träffar, då bestämmer jag vilket ämne och antingen någon av dem inleder och så har vi en diskussion då får man ju också både den här senaste forskningen men också de här långa perspektiven som Kalmfors sitter med, det är långa perspektiv men det är också här och nu, så jag har ju privilegiat att träffa personer som sysslar med forskningen hela tiden.
Caroline: Ja
Status för flytträtt av pension
Jan: kul. Jag tänker också en fråga som är så här från community. Vad önskar vi? Och så var det en grej. Flytträtt på pension. Jag vet också kanske inte det sexigaste ämnet. Men jag vet ju att för att jag vet ju också att i det här Tidöavtalet eller överenskommelsen, så vet jag faktiskt för jag tittade där på sidan 58 att man ska kunna flytta sin pension.
Jan: Och ett stort problem, som i alla fall vi upplever från vår sida, är att ibland så finns inte arbetsgivaren kvar där och det krävs samtycke. Kan man få lov att önska och skicka det som förbättringsförslag?
Elisabeth: Uppgiften ligger hos Niklas Wikman som är finansmarknadsminister. Men jag säger inte det för att trycka undan ansvar på något sätt.
Elisabeth: Så jag vet inte exakt… Jag vet det ligger i tidslinjen för frågan, men det händer ju saker nu. Det var inte Anna Tenje, vår socialförsäkringsminister, ute varje dag. Jag ska återkomma ni har väl en hemsida också? , ja, ja gud Så jag kan lova ett svar på hemsidan till communityn. Ja, men
Jan: jättebra, för det var så roligt, för det någon som skrev så här, för det var så här, och ni behöver inte ens vara rädda för det är inte ens politiskt, alla i riksdagen verkar vara överens om det.
Jan: Av olika anledningar i och för sig. Jag vet att vi
Elisabeth: förändrade det för några år sedan. Det var säkert 24-25 år sedan. Nej för det är skuld. Det legat
Jan: hus på finansdepartementet. Det har gått till FI och FI har lämnat tre viss svar. Det skulle vara rätt långt gånget.
Elisabeth: Ja, det kommer.
Jan: Och så kan vi också kryssa av till kommunen.
Gillar du att läsa böcker?
Jan: Nu har vi sagt det. Vad bra. Jag tänker också att vi ska börja runda av. Det här med böcker. Gillar du läsa böcker? Vad brukar du tipsa om?
Elisabeth: Jag är uppvuxen på bibliotek. Jag har läst väldigt mycket böcker i mina dagar. För att få fly verklighet när jag var liten. Och lära mig svenska språket var väldigt bra.
Elisabeth: Nu har jag inte samma tidsmöjlighet när jag väl läser böcker på jobbet, nu ligger faktiskt Why Nations Fail av ekonomiprestagarna på mitt bord, men ofta så läser jag helt annat, typ en bra Kepler-bok att göra något helt annat jag börjar väldigt mycket med korsord också jag inser att det låter kanske som lite rensande att sätta fokus på något annat en riktigt bra berättelse typ en Kepler-bok som bara något annat, eller ett korsord så att ibland om det blir för seriösa böcker jag läser så mycket på jobbet som har med jobbet att göra väldigt mycket underlag så att det blir mer.
Jan: Det är roligt att höra, för jag hittade en app som plötsligt samlade nyhetsbrev och forskningsrapporter som man kunde highlighta säga, gud denna kommer göra mig super mer effektiv, då har jag allt samlat.
Och sen så inser jag, vad är det jag läser? Huffington Post eller Politico? Det kan du följa ändå. Politico kan jag rekommendera. Jag behöver inte ens engagera mig, det är amerikansk politik. Jag behöver inte ens ha en åsikt som om den svenska. Och det var just det där att jag behövde göra något helt annat, för att det andra var för nära det jag gör hela tiden.
Finns något inom ekonomi… Och hela breda området som är typ såhär sant för dig men som inte så många andra eller inte alla håller med om sant för mig men inte alla håller med om men detta brukar jag brukar alltid prata om att investera i indexfonder och liksom såhär, du kan inte slå marknaden, för den är tillräckligt effektiv och sen är det ju liksom en hel uppskörd både hela poddar och professorer som tycker att du har fel jag.
Elisabeth: Ska helt ärligt säga att jag inte kommer på liksom just nu. Det kommer jag att komma på när jag går härifrån.
Sämsta ekonomiska tipset som du sett eller hört?
Jan: Sen är det också en sista stående fråga vi brukar ha som är så här vad är det sämsta ekonomiska tipset som du har hört eller sett? Alltså du vet när man så här nej gud nej.
Elisabeth: Så här sämsta ekonomiska tips man, jag tänker på, det är så extremt mycket spelreklam. Det är också ett ekonomiskt tips ofta i de här annonserna.
Elisabeth: Min man jobbar ju med beroendeproblematik och har utbildningar och kurser och hjälper behandlingar för de som har spelberoende. Det är väldigt dåliga ekonomiska tips att följa annonseringen för spelföretagen så att säga. Men annars så finns det väl hur många dåliga tips som helst. Men med det vi sa tidigare, jag tycker att det hänt jättemycket under några decennier.
Elisabeth: Och att fler är medvetna, fattar medvetna ekonomiska val. Så jag tycker att de här dåliga tipsen särskådas nog.
Caroline: Eller?
Elisabeth: Alltså, av olika personer. Har du något förslag till mig så jag får komma igång tankeverksamheten? Nej, men alltså det är så. Vi har
Jan: ju ställt dem till nästan alla våra gäster. Om jag tar någon sån här minnesvärda Så var det en som sa så här, månadssparande.
Jan: Och då höll jag på att trilla av stolen. Nej, det är ett jättebra ekonomiskt val. Hans motivering var så här, ja det är jättebra i en viss utsträckning. Men sen är det ju så här, om du sen dör med massa pengar på kontot så har du ju lagt massa livsenergi. För att tjäna in de där pengarna. Och då kanske du skulle ha använt dem för att vara med med barnen Det var lite det vi
Elisabeth: var inne på förut.
Elisabeth: Men det är ju inte ett dåligt råd Nej det var det var nu vem som tar det till sig Ja ja ja Man har ju lite olika Men jag har tänkt på det med alla de här casinospelarna
Caroline: Det är ju ett ekonomiskt tips Jag brukar säga
Elisabeth: Det här är inte någonting negativt mot Klarna nu så jag hoppas inte jag blir anmäld Men Klarna-generationen, det vill säga väldigt många unga tjejer som handlar på nätet och betala sen betala sen, det där håller också på att växa väldigt mycket, och allting ska betalas det här har funnits jämt jag kommer ihåg när vi hade det som tuffast på 90-talet, jag och min man ibland köpte vi mjölk på Statoilkortet som det hette då, det var inte så ofta, men det här Klarna-generationen som det är lätt konsumera, jättelätt bara trycka på knappen så har du dem det är ju väldigt dåligt men
Caroline: vi kommer också ha en generation som konsumerar det genom Klarna som lär sig, nej men jag kanske inte ska göra så, jag får göra på något annat sätt, eller lite mer under kontroll för mig själv, tror jag lite som
Jan: du var inne på, jag upplever ändå att barnen är överraskade någon gång när Freja satt med TikTok så var jag såhär, jag skulle vara väldigt föräldrig och gick dit och såhär du vet att detta är reklam men pappa skärpte, är klart att jag fattar att detta är
Elisabeth: reklam man är mer medveten idag än vad vi var ofta, tänker jag eller vi var, nu är jag ännu exakt
Jan: så tänker jag också det är Elisabeth, ett fantastiskt stort tack för att fick träffa er Tack för tiden du tog dig, tack för det du gör för Sverige, tack för att håller fanan högt där ute och jag hoppas att vi kan få göra om detta kanske framgent någon dag.
Elisabeth: Absolut, tack så mycket
Ska bli ett kntressant avsnitt att lyssna på 
