För vår del tror jag att frun, lite beroende på situation, är drömmaren + undvikaren + optimeraren medan jag nog befinner mig i oroarens hörna, inte minst för jag inte vet vilken hörna hon är i för tillfället Halvt på skoj, halvt på allvar.
Pengamötena är typ en gång om året, med lite tur, och avhandlas oftast med hennes bidrag som ”Mm”, ”Jaja”, ”Gör som du tycker”, ”Det blir väl bra” och strax ”Är vi klara snart?”
Just boende och dess kalkyler är spännande för objektet och målet ändrar sig rätt ofta. Man får ta det som det kommer och ha en plan A, B, C och D för olika utfall.
Hoppas att där kanske är något verktyg som kan hjälpa oss
Tack Vagabond, jag håller med och det var därför jag vidhöll att det lilla visst kan vara stort. Jan har ett annat sätt att se på saken: han tycker att jag bara ska boka oss på sånt och inte vänta med det. Det är “för små” kostnader för att vara stort enligt honom. Typ.
Man måste ju dock även räkna in ”mjuka” värden, som grannar. Bor man i ett lugn område med bra grannar är det värt myclet, i en hyresrätt vet man aldrig vilka som dyker upp med kort varsel. Samtidigt är det enklare att flytta om man får dåliga grannar i hyresrätt. Avskyr man att behöva hålla efter en trädgård är det värt mycket att slippa den biten genom att bo i lägenhet etc.
Bostadsrätt är en helt vansinnig boendeform just pga. hur det är utformat i Sverige där man äger en andel i en förening, tillsammans med ekonomiska analfabeter, istället för sin egen lägenhet.
Fast det där beror på föreningen och är såklart en punkt att kolla. Hur föreningen sköts, dess ekonomi, reparations/underhållsplan och hur kompetent styrelsen är.
Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva detta på ett bra sätt men jag provar.
@carolinebolmeson jag måste säga att du är helt fantastisk i många avseende. Jag upplever att du reflekterar, lyssnar och är beredd att göra ändringar samtidigt som du håller fast vid dina värderingar.
Jag tycker verkligen om dina resonemang om att det är i det lilla som livet levs. Själv älskar jag en sommardag hemma vid vår pool med ett gäng vänner. Jag öppnar en flaska bubbel( eller två) och sen beställer vi spontant pizza eller går till affären och handlar något till grillen. Det är spontant, okomplicerat, behöver inte kosta så mycket men ger gemenskap med våra vänner och deras barn. Jag vill absolut resa mer i framtiden men jag ser ingen anledning att göra det ”bara för att” och för att det smäller högre än att vara hemma.
Jag förstår dina tankar om att vilja omge dig med vackra och hantverksmässiga saker. Jag skulle rekommendera att du testar att köpa en grej och ser om det ger dig den ro själen du längtar efter. Jag hade också ett sådant sug innan men när jag väl verkligen känner efter så märker jag att för mig så ger inte vackra saker långvarig glädje. Att ha ett hem där alla barnens kompisar är välkomna, dörren är öppen för en middag, och vi kan ha hinderbana i vardagsrummet det ger mig glädje både nu och långsiktigt.
Jag tror absolut att det kan vara roligt att göra häftiga saker med barnen men jag tror och hoppas att de kommer se tillbaka på att vi alltid körde till simning, tittade på matcher, tog med kompisar på utflykt och andra vardagliga saker mer än det där häftiga som händer en gång. Jag upplever iaf att det är så du vill leva ditt liv och jag tycker att det är fint.
@janbolmeson du säger att du vill ha hjälp med någon som kan hjälpa dig shoppa! Varför vänta till du har 100K eller 1 M till för att det ska hända. Du pratar om er ekonomi som att det finns utrymme för allt ni vill om ni väljer att prioritera det. Varför inte ta hjälp för att se om det ger dig glädje? Kanske ger det sig glädje eller så kan du med gott samvete fortsätta med din enklare garderob.
Förstår verkligen Jans känsla i att man har gjort allt det här stora, viktiga, svåra jobbet och får inte ens en high five. Det är så många gånger på vägen man bara kunde sagt FUDGE it nu tar jag/vi ut pengarna o köper en båt/dyrare bil/pool och ev nåt mer o vips är pengamaskinen borta. Men man gör det inte, man gnetar på och löser problem och är en riktig stjärna. Man är grym helt enkelt, i nivå med Zlatan fast på det man gör. Men det kommer ingen parad, ingen hyllningskör, ingen direktsänd TV-gala där man får ta emot pris och tidigare FIRE-legender står med en tår i ögat och applåderar ens insats.
Det är ganska otacksamt och ofirat. Sen är det sällan cykelsparksmål utan såklart är mycket bara en lång serie kloka disciplinerade beslut. Likväl som att nån ser till att vinterkläder som passar är på plats i rätt tid inte heller bejublas utan bara får en nick och ett positivt ord i förbifarten.
Vad ska man ta med sig? Fler high fives i vardagen både åt att vardagsgrejjer flyter på och att man håller rätt riktning ekonomiskt. Köpa nåt för avkastningspengar som gemensamt firande kanske, fler idéer?
Märks att jag lyssnat på (troligen) alla avsnitt av Ramit’s pod, för när tre av fyra pengapersonligheter var klara bara satt jag där och väntade på Drömmaren att kliva upp på scenen.
Ett par tankar som dök upp:
1 ) @janbolmeson - när jag lyssnar till dig (eller egentligen till er, men det är du som uttrycker det) så hör jag en längtan efter mer kropp. Och innan chatten går bananas på mig här (inte helt utan anledning ) så vill jag bara försöka beskriva vad jag menar.
Det är mycket huvudfoting här. Det är det intellektuella, det är jag tänker och inte jag känner (som ni också sa någonstans i avsnittet som en beskrivning av nån av personligheterna, kanske?). Och samtidigt så uttrycker du din längtan efter beröring (böghögen… ) och springa över halva planen utan tischa liksom. Segergesterna.
Och så avslutar ni det hela med typ den tamaste high five jag nånsin sett… 🫨
(Fast jag blir glad att se dig sitta med Snötass i knät!)
2 )
Jag är nog själv en kombination av främst undvikaren och drömmaren. Undvikaren i betydelsen att jag inte direkt går igång på stålar, och definitivt inte gjort det till mitt livsmål att samla i ladorna. Drömmaren i betydelsen att jag tänker att det löser sig, samtidigt som jag definitivt inte är så slösig och oansvarig som den större drömmare kan vara.
3 )
Och sen fick jag en tanke om att RT-metoden ju egentligen är en kombination av dessa fyra typer, kanske en optimal kombination tom?
Undvikaren = logga inte in på banken/Avanza/LYSA eller vad man nu har ofta.
Optimeraren = sätt upp systemet, automatisera, få dina hinkar på plats.
Oroaren = do the math och utifrån det beräknar du din buffert utifrån en enkel princip, och om du verkligen oroar dig så dubblar du den, men släpp sen taget. Du har tillräcklig koll.
Drömmaren = Lekhinken.
Eller?
4 )
Nä… inte här. Den kan vi ta privat!
Och. Som alltid.
Ni är föredömligt transparenta och äkta - naked to the table liksom. Och det är fint. Det hedrar er.
Ja JUST det! Så måste det ju vara. Att ha lite av varje men inte låta någon typ ta över Kanske med tillägget
Drömmaren = Lekhinken och hur du/ni ska använda pengarna för att göra livet rikare
Lyssnat på avsnittet igår och blev nog lite klokare, tror jag
Frun är nog undvikare + drömmare men inte i någon extrem. Hon har sen tidigare tagit uppgiften att bli mer engagerad i vår ekonomi och att inte flebba iväg med drömmar (speciellt angående bostad) utan att åtminstone kommunicerat det
Jag är som @janbolmeson (åtminstone var) optimeraren + oroaren men jobbar på båda, förenkla och minimera oro med att anpassa risk
En tanke är att kanske det funkar bra för man inom ”familjen” räcker alla 4 profilerna - för jag tror att alla 4 behövs i någon mån. Visst det blir kanske inte roligt men det blir bra/vettigt.
Jag håller med @janbolmeson att det finns absolut saker som är rimligt/bra att oroa sig för ur ett självbevarelse perspektiv.
Jag är inte alls säker på att ett hus blir billigare när ni tagit med alla kostnaderna inklusive allt reparation/underhåll. Tillslut måste allt utom väggar bytas ut. Allt har en livslängd och i ett hus måste man såklart bära de kostnaderna själv.
Jag är i camp Caroline, jag hatar också alla ”onödiga” reparations- och underhållskostnader som dränerar ekonomin när de inträffar. Hellre mer förutsägbara kostnader. @carolinebolmeson bra du tar kommandot att göra kalkylen, gillar den attityden
Men skit samma, oavsett vad som blir billigast, så är väl meningen att göra livet rikare eller hur? Så ni måste väl först bestämma hur ni vill bo (hus, brf, hyres) för att trivas och därefter utvärdera bästa alternativ inom den målbilden. Känns som det är där skon klämmer, Caroline vill bo i lgh är tydligt och kanske klär det i det blir billigare argumentet. Jan, säger det blir inte billigare men är det kanske så att du egentligen vill bo i hus? Tycker ni först ska bortse från ekonomin och bestämma hur ni vill bo. Lite känns det som ekonomi blivit lite av ett svepskäl från er båda. Ni borde ha tillräckligt med pengar för att kunna välja hur ni vill bo
Sen vet vi lyckligt gifta män att Happy wife is happy life, så jag är rätt övertygad att ni hamnar i camp lägenhet
PS: Jag full empati med @janbolmeson att när man framgångsrikt agerar som familjens finansiella rådgivare och bankman och slagit de ekonomiska målen, förenklat och förbättrat, jobbat på i det fördolda under en längre tid så är det rätt otacksamt att ens ”Jibbie! Kolla här! ” möts av en gäsp. Men så är det ju, olika intressen. Jag brukar boka mötet med frun i förväg med en ”cliffhanger” så hon kan jobba upp lite energi för att ge mer energi vid tillfället
Jag funderade på om inte dessa fyra typer också kan ses i dimensioner av aktiv/passiv?
Alltså man kan vara en aktiv drömmare eller passiv. Den aktiva är den som ser till att drömmarna (oftast galet oekonomiska) händer, men den passiva drömmer utan att så mycket händer.
Man kan även vara en aktiv optimerare som ser till att göra något av kapitalet och omsätta det i kul saker (inom en väl avvägd plan). Medan en passiv optimerare optimerar in absurdum utan att det leder till något annat än pengar på hög.
En aktiv oroare sprider sin oro överallt och försöker värva andra till sin oro. En passiv oroare däremot ger inga besked och är allmänt försiktig utan att verbalisera varför.
En aktiv undvikare är arg och skyller på usla pensionssystem, föräldrapenning, mm. Den gömmer sig bakom principer mot pengar och ekonomiska system öht. Medan en passiv helst bara stoppar huvudet i sanden, vägrar räkna och har en allmän beröringsskräck vad det gäller alla former av pengabeslut.
Väldigt intressanta frågeställningar. Ett väldigt intressant avsnitt.
Och vilket sätt ni blottlägger er på @janbolmeson och @carolinebolmeson. Jag tycker att det är stort av er, och framförallt av dig @carolinebolmeson då jag uppfattar dig som någon som vill fundera och tänka efter innan du uttalar dig och det är, låt oss vara ärliga, ett personlighetsdrag som inte nödvändigtvis kommer till sin rätt i en podd där samtalen går snabbt och snabbt kan ta oväntade vägar. Tänker mig att det måste vara svårt/utmanande att vilja ta plats i ett sådant sammanhang där man inte erbjuds tid för eftertänksamtet och reflektion.
Jag sitter med frugan ikväll (tagit paus nu då det är dags att natta sonen) och lyssnar, pausar och diskuterar avsnittet med henne och det är något vi aldrig gjort tidigare med något RT-avsnitt.
Halvt på skoj, halvt på allvar.
tack
) och springa över halva planen utan tischa liksom. Segergesterna.
Ja JUST det! Så måste det ju vara. Att ha lite av varje men inte låta någon typ ta över 
” möts av en gäsp. Men så är det ju, olika intressen. Jag brukar boka mötet med frun i förväg med en ”cliffhanger” så hon kan jobba upp lite energi för att ge mer energi vid tillfället