Gillar särskilt samtalet om nollsummetänk. Jag är ju en stor förespråkare av att unna sig om man har utrymmet för att göra livet rikare, lättare och trevligare men känner ibland att reaktionerna man får då är missunnsamma - nästan om att jag tagit något från någon annan för att möjliggöra guldkanten. Tyckte det var ett fint resonemang om detta att det i realiteten inte finns ett tak eller begränsning av rikedom, men att vi på något sätt ändå gärna bygger det narrativet. Nollsummetänket är en illusion! 
5 gillningar