Vad tror ni blir resultatet av att Sverige går från ett bidragssamhälle till ett avdragssamhälle?
4 gillningar
Jag tror att det är dumt att klumpa ihop alla olika sorters avdrag. Grundavdraget och liknande är i praktiken skattesänkningar, medan rot-avdrag och liknande till sin effekt mer liknar bidrag. De förra ökar effektiviteten i ekonomin, medan de senare minskar den.
5 gillningar
Håller med att de flesta avdrag, troligen helt dominerande i volym, är mer att betrakta som skattesänkningar. Tänk grundavdrag, jobbskatteavdrag etc. Men som havsekorren ovan skriver, varken avdrag eller bidrag är nog egentligen meningsfullt att klumpa ihop på det sätt som gjorts (om man inte vill sälja tidningar/klick då).
3 gillningar
Jag har svårt att betrakta avdrag på skatt som någon sorts kostnad eller minuspost i en budget. Det förutsätter att skatterna ligger på någon naturlig nivå och vi betalar för att sänka skatterna.
Med det sagt är det ett utmärkt artikel som visar på de stora förändringar som skett i svensk finanspolitik och belyser också att trenderna inte bryts även när vi byter regering. Svenska folket gillar jobbskatteavdrag, så det är rimligt.
5 gillningar
Säg att man gjorde om barnbidraget till en barnskattereduktion eller gjorde om rut-avdraget till ett rut-bidrag. Ingenting skulle förändras i sak.
Böter är en skatt på att göra något dåligt och skatt är en böter för att göra något bra.
Sverige vände sig snabbt till att bli ett bidragssamhälle under efterkrigstiden och försökte sedan flörta med extremsocialism, pomperipossaskatter på över 100%. De brydde sig inte om att fler och fler “rika” och företag flydde landet fram till 90-talskrisen.
90-talskrisen beskrivs ibland som en finanskris alternativt en valutakris orsakad av giriga valutainvesterare. Den beskrivningen brukar försöka skyla över att svenska staten under flera decennier hade byggt upp en budgetkris och valutakris.
Dels så urholkar bidrag arbetskulturen. Sverige har i forskningen mätt svenska medborgares benägenhet att fuska med bidrag sedan 80-talet med enkäter. Nästan varje år så har benägenheten att fuska ökat. Sedan när socialbidrag skärptes åt och karensdagen infördes 1993 så minskade benägenheten att ta ut bidrag som man inte hade laglig rätt till.
Dels så har svenska staten sedan 1970 använt valutapolitiken för att försöka kringgå den svenska modellen med kollektivavtal. När staten anser att personalen har förhandlat till sig “för mycket” så går staten via riksbanken in och skruvar på räntan, tills kronorna och beloppen har minskat till de nivåerna som bolagen och staten anser är “tillräckligt” lönsamma.
Detta beskrivs ibland eufemistiskt som att “stimulera efterfrågan” på arbetskraft. Detta blir en omfördelning av resurser från personal till framförallt naturresursnära exportbolag, snarlikt den holländska sjukan, där tillverkningssektorn trängs bort av råvarubolag.
Majoriteten av staten har 90-talskrisen i minnet och vill inte tillbaka till något bidragssamhälle. Jobbskatteavdraget kommer finnas kvar länge.
Men det finns en punkt där Sverige riskerar att bli totalt bidragsliknande – pensionerna.
Pensionärerna är en växande väljargrupp med högt valdeltagande. Deras röster riskerar att utgöra en dominerande del i våra val. Alla partier flörtar med “fattigpensionären” som numera är mediainkomsttagaren i Sverige.
Höjda minstanivåer i pensioner har skett på bekostnad av de som har betalat in mest, och det sker både i form av bidrag och skatt.
Pension ses också som en rättighet, oavsett hur mycket som har betalats in i skatt under livet.
Undersköterskor som betalade in 5 procentenheter av en bruttolön på 5000 kr per månad under 70-talet, dvs 250 kr per månad, förväntar sig att idag kunna hämta ut 10 000 –20 000 kr per månad och ändå prata om att de är så fattiga.
De yngre som går in arbetsstyrkan har svårare och svårare att se nyttan med att arbeta hårt. Majoritetrn hamnar ju på nästan samma lönenivå och pensionsnivå ändå.
Lagstiftaren har varit genomtänkt nog att låsa bidrag som studiebidrag, barnbidrag till nominella belopp vilket gör att de gradvis avskaffas i takt med inflationen.
Men proportionaliteten i pensionssystemet mellan inbetalda pengar och uttag kommer behöva öka. Dessutom behöver reallönerna öka för att lösa bristen på kvalificerad arbetskraft på lång sikt.
5 gillningar
Utan att ens rösta ”vänster” så önskar jag att vi kunde diskutera här i formumet utan att använda tillmälen som det där. 
Skatters vara eller inte vara är en fråga om vilken värdegrund man har. Jag anser exempelvis att;
-
Det är varje utvecklat samhälles uppgift att ta hand om sina gamla och sjuka. Därför - fri sjukvård och möjlighet till försörjningsstöd.
-
Att samhället tjänar på en hög genomsnittlig utbildningsnivå. Därför - fri skolgång inklusive universitet/högskola.
-
Samhället tjänar på att inte låsa hälften av föräldrarna vid hemmet. Därför - fri förskola.
-
Att samhället tjänar på en väl underhållen, energieffektiv infrastruktur. Därför - subventioner till tågnät, kommunaltrafik etc.
Allt detta (och självklart mycket mer) kostar pengar och enda sättet att finansiera är att flytta pengar från dom som tjänar i form av skatt (alternativt statslån vid större projekt). Helt ok i min bok. Jag har därför svårt att jubla över att avdragen passerar bidragen, utan att veta vad konsekvenserna blir för sjuka, gamla, skola, förskola etc etc…
18 gillningar
Den är visserligen bara en dropp i Öresund jämfört med ränteavdragen för bolån. Just sayin’.
1 gillning
Skulle hävda att detta är felaktigt. Ytterst få föräldrar betalar in lika mycket eller mer i skatt som deras dagis platser kostar. Skulle hävda att det är samhällsekonomiskt negativt.
Till oavsätt pris? När blir det för dyrt? En fråga vi snart kommer behöva ställa oss.
Hur vet vi de? Att utbilda det med rätt förutsättningar är nog smart. Men att högskoleutbilda grävmaskinisten kalle bara för att är nog inte de. Mer utbildning är inte svaret på högre produktion. Jag skulle hävda att i vårat fall är det nog tvärtom. Vi utbildar för mycket och de sänker vår totala produktion. Då folk springer i skolan istället för i fabrikerna
6 gillningar
Nu blandar du ihop samhällsekonomi med statens ekonomi. Att något är olönsamt för staten betyder inte att det är samhällsekonomiskt ineffektivt.
2 gillningar
Att du förutsätter att bara kvinnan (såg att du korrigerat inlägget nu. kudos) vinner på förskoleplats hemma säger en del. Men låt gå; senaste statistiken jag hittade var från 2018. Då kostade ett förskolebarn i genomsnitt strax under 153 000 kr/år (Skolverket). Jag överlåter år dig att räkna baklänges på br even. Men(!) då räknar vi bara kostnaden i skatt och inte marginalnyttan med att ha mängder av föräldrar i arbetsför ålder som arbetar istället för att vara hemma i fem år.
Jag vänder på frågan; ska människor dö i förtid för att dom tjänar mindre? Och tror du att samhället utvecklas i positiv riktning av att vi har fler ekonomiskt utsatta människor?
Att grundläggande utbildning är viktigt för ett land är nationalekonomi 101. Det är faktiskt så viktigt att det betraktas som en mänsklig rättighet. Högre utbildning ser jag som en riskspridning, eftersom vi aldrig kan veta vilka yrken som kommer att vara viktiga i framtiden.
5 gillningar
Vi kan fortsätta räkna på det om vi vill. Men 153.000 ×3 barn = 459.000 det drar inte de flesta in ens innan skatt. Men skulle vara kul tar vi bnp per capita är väl det 589.000 för sverige. Så har svårt att se hur det blir ekonomiskt klokt ur ett samhällsperspektiv. Ta sen med att barnen som växer upp med sina föräldrar förmodligen lyckas bättre än de sönder stressade barnen på dagis. Men om någon har en bra understödd uträkningen på varför det skulle vara så förträffligt är jag beredd att byta åsikt.
Ville inte hamna i en felaktig diskussion bara. Men det är oftast kvinnan det handlar om så inget felaktigt påståenden. Bara att det flyttar fokus på fel sak.
Se mitt svar ovan. Och tar gärna emot din uträkning om du har någon och det faktiskt är så att jag tänker fel
Ja det är korrekt. Förre eller senare kommer kostanden i att hålla liv i gamlingar överstiga vår ekonomiska förmåga. Och måste någon dö kan det lika gärna vara dom som står döden närmast. Eller ska de unga dö på jobbet för vi pressar dom för hårt?
Ja till grundläggande. Nej till 3 års studier för att släcka bränder polis dagis personal osv. Eller för att trycka på några knappar i fabriken osv. Många jobb som inte behöver långa och komplicerade utbildningar
1 gillning
Som vän av ordning vill jag påstå att avdragen inte alls ökat i någon större omfattning.
Det har dock skattereduktionerna.
2 gillningar
Nu föder de flesta inte trillingar, så vi får ju jämföra kostnaden årsvis. För att bidra med 153 000 kr till statskassan behöver du lyfta en månadslön på 25 000 kr före skatt (men med jobbskatteavdraget intäknat).
Tvärtom så visar forskningen på att barn som går på förskola utvecklas mer än de som inte går i förskola. Förskolan är inte längre en förvaringsplats, som när jag växte upp (född 1978).
Jag ser inte hur detta är relevant för skattetrycket? Kan du utveckla?
Det har du rätt i, men du missar poängen med en bredare utbildning. Vad händer med alla enkla jobb när/om dom inte behövs? Att ge en bredare utbildning från början underlättar omställning senare; alltså riskspridning.
1 gillning
Har startat en ny tråd om detta då jag tycker det är intressant. Har taggat dig i den så fortsätter gärna samtalet där när moderatorerna godkänt den 
Om fler ska leva längre behöver skattetrycket på de som är kvar och jobbar bli högre. Det vill säga det måste arbeta längre och hårdare för att få samma levnadsstandard som deras föräldrar vid samma ålder. Någon behöver stå tillbaka antingen de äldres vårdbehov eller de yngres välstånd. Om inte något nytt händer i ekonomin som gör att vi har råd med båda.
Du missar poängen åt andra hållet. Om alla ska bli breda vem ska då bli smal? Om alla ska studera tills det är 30 vilka ska då betala skatten osv. Vi behöver få ut folk fortare i arbetslivet inte mer tid i skolan.
Vissa saker har avtagande marginalnytta. Det är bra att våra forskare, ingenjörer och läkare har tillgång till långa utbildningar. Är det bra att tvinga 20 års skola på de som ska jobba som t ex rekryterare? Det kan vara förslösade skattepengar.
2 gillningar
Som jag skrev tidigare är det en fråga om personlig värdegrund. Jag tycker det är moraliskt rimligt att vi erbjuder en jämlik sjukvård till alla medborgare oavsett inkomst. Döden kan som bekant hälsa på i alla åldrar, även om äldre är statistiskt överrepresenterade.
Det finns inget motsatsförhållande. Du kan ha bred utbildning och arbeta smalt. Jag har själv arbetat som okvalificerad (-ish) arbetskraft i ett par år, men skolar om mig till ett bristyrke just nu. Eftersom jag läste natur i gymnasiet och påbörjade en utbildning till civilingenjör (som jag hoppade av) kan jag genomföra omskolningen på 14 månader istället för flera år.
1 gillning
Bortsett från grundskolans skoltvång brukar man sällan prata om tvångs-begrepp när utbildning diskuteras. Jag håller med om vi behöver alternativa vägar, exepelvis lärlingssystem för vissa elevers välmående. Med det sagt tycker jag inte att vi ska överge tanken om bildning och medborgarförmågor för den stora massan.
1 gillning
Arbetsmarknaden påverkas kraftigt av utbildningen. Den som avstår från den skattefinansierade utbildningen trängs ut av de som tog emot den. Oavsett om utbildningen är användbar i jobbet eller ej.
Det flesta fattar är individperspektivet, att individer ksn gynnas olika mycket av en utbildning. Det som många inte alla fattar är att de som inte tog emot utbildningen också påverkas. Dels genom den högre skatten, en regressiv skatt som tar från de lågutbildade och ger till de långutbildade. Dels genom att när alla andra har gått gymnasiet så kan du inte komma där och konkurrera. Det tvingar om hela samhället.
1 gillning