Finns mycket av världen att se och resa i bussinessclass är en helt annan sak än i ekonomi så tror nog du fortsätter resa om du har intresse av att se världen nu.
Sen har du då också möjlighet att bjuda med släktingar och vänner. Är ett bra sätt om man vill dela med sig utan att faktiskt ge pengar, något som skulle kännas helt fel. Men ge dem upplevelser de nog aldrig skulle ha annars där allt är ordnat lär vara mycket uppskattat.
Om vi säger såhär då, om du tittar på andra som är i ungefär samma ekonomiska situation som dig själv, tycker du att du sticker ut med hur mycket du spenderar på resor versus andra saker?
Modellen är nog tänkt att peka på att man kan ha resefrihet utöver de andra sakerna.
I fallet där man dör har du såklart en poäng, utgiftsidan försvinner ju efter man är död.
Men, du håller väl åtminstonde med om att man måste kompensera på utgiftsidan, åtminstonde fram till sin död, om man väljer att räkna med?
Håller verkligen med om detta. Oavsett var man befinner sig i trappan så tror jag att man uppnår ett annat lugn och kan ägna sig åt saker som är mer meningsfullt än att sträva efter mer pengar när man bestämmer sig för att man har tillräckligt.
Det är nog svårt att i nuet komma fram till “NU har jag tillräckligt”, förmodligen lättare om man på förhand definierat hur mycket som är tillräckligt.
Jag börjar med att säga att jag är ett fan av både forumet och podden sedan x antal år tillbaka och har haft stor behållning av många avsnitt. Denna modellbeskrivning fnissade jag mig dock mest igenom medan jag städade sommarstugan inför familjebesök. Jag har svårt att se hur den är relevant eller tillämplig på mig som ganska vanlig norrbottning med ganska vanlig inkomst. Är ca 5- 6 år från FIRE vid ca 50 (det jag förmodar blir leanfire för detta forum men motsvarar vanligt liv för mig. Jag antar att jag är en av de där som Jan tycker har dålig empati för rikemansproblemen
. Tror dessutom att jag mumlade högt för mig själv att även ickerika har nog minst lika stora problem med att veta vem man kan lita på.
Hur som helst- snyggt jobbat Jan o Caroline, som vanligt! För mig som livsnjutare i norr fungerar financial freedom spectrum som moneyflamingo beskriver bättre eftersom det inte fokuserar på hur många triljoner man har, men jag har stor nytta av att begrunda storstadsbekymren också ![]()
Har du verkligen stor resefrihet på nivå 3 om du ska vara ärlig? Du måste ändå prioritera vilka resor du kan göra.
Har väldigt svårt att se om man tex har en nettoförmögenhet på 5 miljoner (nivå 3) vill ta en natt på tex världens dyraste hotell som kostar runt 1 miljon per natt. Det är 20% av sin nettoförmögenhet. 5 nätter och man har absolut inget kvar.
Om man har 50 miljoner (nivå 4) är det 2% av sin nettoförmögenhet. 5 nätter är “bara” 10%.
Nu har jag inte läst alla kommentarer så nån kanske har sagt detta redan. Men stegen funkar ju inte utifrån studielån. Om man har studielån på en kvarts miljon och har jobbat sådär ett par år och bor i hyresrätt, så kan man ju ha en rätt stabil vardagssituation med schysst buffert (motsvarande nivå 2) men ligga på 0 eller egentligen minus i nettoförmögenhet vilket han då tycker är nivå 1.
Studielån är väl också en skuld så jag ser inte att man skall behandla det lånet på ett annorlunda sätt.
Lite skumma nivåer. . att ha 1M vs 10M är extremt stor skillnad för vad man kan göra .
10M vs 100M tror jag inte i mitt fall hade haft Så stor skillnad
Det jag menar är att modellen inte stämmer med verkligheten. Tiotusentals människor med tillgångar mindre än studielånen har en bra stabil vardag som inte alls motsvarar “kaos med ur-hand-i-mun-liv” som nivå 1 beskrivs som. Det är skillnad på att ha ett studielån och på att vara tvungen att typ ta sms-lån för att få mat på bordet. Jag tycker egentligen att studielån ska tas bort ur modellen för att den ska stämma med svenska förhållanden.
Intressant men jag håller inte med i resomanget.
Skuldsättningen i ditt boende är ett problem/risk som underskattas.
Om du bor i en 8 milj br/villa med 6 milj i lån där 40% av din disp inkomst går till boendekostnaden, du har inte så mycket likvida medel.
Bostaden låser dina pengar, den ger dessutom ingen avkastning!
Den är således ingen tillgång om du är skuldsatt förrän du säljer eller hyr ut det.
Mycket skulder=hög risk. Du har en dålig direktavkastning av att ha en hög skuldbörda!
Lönen är den viktigaste inkomsten tills man når en viss nivå.
Den avgör hur mycket kapital du får över varje månad efter att allt är betalt. Det vill säga vinstmarginalen!
Rikedomens viktigaste mått är nettoinkomsten.
Problemet med lön är att man betalar skatt över en skiktgräns.
Har man tillräckligt med kapital kan man leva på inkomsten detta ger, slipper betala lika mkt skatt.
Din pension är ett sparat kapital som i regel är proportionerligt mot din lön, pensionen tar du inte ut förrän riktåldern, så dom är ett låst kapital.
Balansräkningen är viktigast för rikedom, dvs se helheten.
- Bra inkomst,
- Bra likviditet
- Bra soliditet.
Fast, blir det så vanligt att ha tillgångar mindre än studielånen när pensionen räknas in?
Jo de första åren efter examen, studiemedel ger inte så hög pension.
Absolut, men jag tänker att det ändå tar ett par år att bygga upp en stabil ekonomi direkt efter examen? Så var det definitivt för mig i alla fall.
Det vore mycket intressant att få en bild av hur många på nivå 1 (enligt modellen) som befinner sig där p g a att man frivilligt maxat allt samtidigt som man har mycket höga och stabila hushållsinkomster från stabila jobb med stort nätverk och humankapital versus kategorin som befinner sig på nivå 1 på grund av ej självönskade förhållanden eller andra tråkiga omständigheter.
De som lever så här har ju egentligen främst hög risk som främsta problemet om något riktigt oväntat händer.
En beskrivande benämning kanske är
living with zero med betoning på att man verkligen lever livet istället för Die with zero ![]()
Ursäkta dumfråga men jag har nog missat… Räknas nivåerna på familjens networth eller person (vuxen?) i hushållet?
Helst utan att göra det alltför komplicerat med försörjningsplikt, särkullbarn osv osv ![]()
Verkar vara delade meningar.
Jag tänker att om man har gemensam ekonomi, gemensamma utgifter som kapitalet ska användas för, så bör man väl räkna kapitalet på samma bas dvs hushållet.
Men visst om man tex har delad ekonomi och vill dela upp net worth det så kan man såklart göra det.
För vår del med olika pensionstillgångar så hade jag väl kunnat trycka ner frugan en nivå. Men det känns onödigt och direkt katastrofalt för husfriden ![]()
![]()
Frun: “Ska vi ta en semesterresa?”
Jag: “Jag ja! Du min kära Nivå 3a får nog nöja dig med att fritt välja vilken kebab du vill ha i vagnen. ”
Frun: ![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
Jag tycker att den där rikedomstrappan nog mest är onödig. Behöver vi verkligen klassificera oss baserat på förmögenhet?
Alla personer på alla nivåer har egna idéer, vanor och åsikter. Inga bättre än någon annans.
Lättare att alla kan och får diskutera allt. De som är ointresserade kan fokusera på något annat som känns mer meningsfullt.
”Problem” solved ![]()
Nick Maggiulli bästa citat:
“There is a lot more to life than saving money. Live a little.”
Svensk översättning:
“Det finns mycket mer i livet än att spara pengar. Lev lite.”
Jag får vibben att den lovordas starkt för att den låst upp något kring hur RT ska fortsätta utvecklas. Men, den kan också vara helt briljant och vara ett supernyttigt ramverk för alla att använda. Det kan vara både och. Det är lite för tidiga dagar att säga, jag borde till exempel läsa boken först…