Nedan följer en automagisk transkribering av intervjun gjord med hjälp av AI. Det innebär att den inte är ordagrann och kan innehålla fel.
Visa hela transkriberingen
Rikedomstrappan del 3: Communityns feedback och förbättringar
Jan: Välkommen till Rika Tillsammans och dagens avsnitt 423 som är ett extra insatt avsnitt här del 3 om rikedomstrappan. Rikedomstrappan var ju den här kartan för den ekonomiska resan - lite beroende på var man är på sin resa så kan man ta genvägar eller undvika fallgropar. Eller helt enkelt få en större förståelse för var man är själv och vilka nästa steg man kan ta.
Framförallt också hur ser det ut för andra på andra delar av den här kartan eller rikedomstrappan. Det som är jätteroligt med dagens avsnitt är att vi fick in över 500 kommentarer till det förra som var jättebra. Men också “ni har inte tänkt på det här” och “likviditeten funkar inte” eller “det funkar inte med ekonomisk frihet”. Är inte stegen för breda? Borde man inte exkludera pension? Borde man inte skippa huset?
I detta avsnittet tar vi upp många av era funderingar och förslag som var superbra. Många av tankarna var så pass bra att vi mejlade författaren Nick Maggiuli och fick hans svar till många frågor om likviditet, om spannen är för breda, om livet är väldigt olika för personer som kan vara på samma nivå men i varsin ände.
Jag rekommenderar verkligen att lyssna på de två föregående avsnitten om man inte har gjort det, men du kan även såklart lyssna på detta avsnitt självständigt. Men jag tror att du kommer få lite mer kött på benen.
Det enda jag vill bara puffa för är två saker - det ena att vi hade aldrig kunnat göra de här avsnitten utan dig och vår fantastiska community på Patreon som supportar oss. Om du tycker att detta är bra och du vill att vi ska kunna göra sånt här i framtiden, kolla gärna in på Patreon-länken.
Sen vill jag också säga att vi håller på med en ny hemsida som kommer släppas typ i augusti-september och i samband med det kommer vi också ha lite olika event. Du får gärna fylla i formuläret med vilken nivå du är på så kommer vi försöka anpassa så att alla får mer relevant information. Vi hade till exempel ett event där vi hade bara nivå två och nivå fyra människor - även om vi kunde prata om vad är ett rikt liv för dig så blir det ändå så att båda kunde tycka att de var på fel ställe. Så jag tror att det blir bättre för alla. Naturligtvis kostnadsfritt, jag kommer inte dela med mig av din e-postadress till någon.
Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans - kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet! Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och misstag så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver denna kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.
Viktiga förtydliganden innan vi börjar
Jan: Rikedomstrappan del 3 - detta skulle egentligen varit intervjun med Nick men vi har ju fått så mycket kommentarer och uppskattning för de två föregående och feedback. Nästan tusen kommentarer! Jag uppskattar det jättemycket. Till och med haft folk som jag vet har följt oss men som inte följt oss på ett tag som börjat smsa mig “bra avsnitt, jag har de här åsikterna”.
Caroline: Det väcker mycket tankar och åsikter, denna trappan.
Jan: Jag tänkte att detta avsnittet får bli communityns tankar och åsikter, korrigeringar. Communityns kommentarer och tillfixning av rikedomstrappan som Nick också får ta del av. Vi har skickat detta vidare till Nick och vi har faktiskt fått svar från Nick också. Ni som lyssnar har ju fortfarande inte sett intervjun med Nick men den får komma i nästa del.
Några ord på vägen innan vi sätter igång för att undvika missförstånd. Nummer ett - jag har full respekt för feedbacken. Ingen gillar att bli inrutad, ingen gillar att bli betygsatt. Att se rikedomstrappan - det är en modell, det är något att inspireras av, det handlar inte om att exkludera.
Som vi kommer prata om i dagens avsnitt också, det finns bättre namn på modellen kanske. Nick kallade det för steg. Jag tyckte att trappan lät bättre. Vi kommer introducera Martin Johnsson (MPJ i forumet) som introducerade ett bra sätt att se på det. Jag tänker bäst på det som en karta där man kan ta genvägar på sin ekonomiska resa. Man kan undvika kärr - du behöver inte gå i kärret som alla vi andra utan du kan gå runt det. Framförallt handlar det mycket om empati för att se vilka tankar andra har och vad som kommer förändras.
Caroline: Man kan lära sig av andra som är på olika trappsteg.
Jan: Många skrev att första avsnittet var “meh” men att det landade i det andra när vi pratade om perspektiven. Sen tänker jag att vi ska prata om - nej man måste inte klättra, nej högre är inte alltid bättre, och att skalan är flytande.
Jag brukar säga “se det som progression” men André Granström sa att även “progression” eller “utveckling” antyder att högre är bättre eller att du måste ta steg vidare. Så till och med progression var dåligt. Jag börjar mer och mer landa i “karta”.
Caroline: För det är platt på något vis och man kan navigera sig på det.
Jan: Man vill inte till alla ställen på kartan. Man behöver inte gå från Kivik till Lomma.
Oliver: Det gjorde jag för två veckor sedan.
Jan: På fyra dagar gjorde Oliver det. Tre mil om dagen. Det var ambitiöst.
Caroline: Det är nästan ett marathon om dagen!
Oliver: Men nu kan jag dela med mig av mina lärdomar. Man kanske inte behöver gå ut lika hårt som vi gjorde.
Jan: En krigshistoria! Sista dagen pratade ni inte med varandra. Men det har vi också varit med om.
Caroline: Ni hade karta då?
Oliver: Javisst
Jan: Bra! Men jag tänker också att det är en modell och som en modell - “all models are useless” - men vissa modeller är användbara. Det finns begränsningar och en stor begränsning som Nick erkänner är att han kanske skulle skrivit något om FIRE, alltså de som längtar efter ekonomisk frihet eller att checka ut, arbetsfrihet som vi hade med Jimmy.
Caroline: Du kanske vill ta det lite senare men varför vill ge…
Jan: Folk har upplevt en grej och då vill man ha en kategori att plocka in sin upplevelse i för att lätt kunna förmedla den så jag vill ha 8 trappsteg och that’s it. Saker är så enkelt i mitt huvud, jag vet inte varför folk gör det komplicerat.
Caroline: Men det kommer jag nog bli varse.
Kort repetition av nivåerna
Jan: Kort repetition för den som inte lyssnat. Nick räknar allting på nettoförmögenhet - alla dina tillgångar inklusive bostad, inklusive alla pensioner. Vi kommer prata om det för det är en av invändningarna. Sen drar du ifrån alla skulder så får du en summa:
- Nivå 1 - Lön till lön: Under 100 000 kr i nettoförmögenhet
- Nivå 2 - Vardagstrygghet: 100 000 - 1 miljon kr
- Nivå 3 - Restaurangfrihet (Villa, Volvo, Vovve): 1-10 miljoner kr
- Nivå 4 - Resefrihet: 10-100 miljoner kr
- Nivå 5 - Geografisk/boendefrihet: 100 miljoner - 1 miljard kr
- Nivå 6 - Påverkansfrihet: Över 1 miljard kr
Stegen ökar med en faktor tio som en tiopotens mellan varje steg. Vi ska inte prata så mycket om nivåerna i detta avsnittet för de pratade vi om i avsnitt 420. I 421 pratade vi om perspektiven.
Oliver: Kring det här med modell skrev AimHigher att vi har fått mycket feedback på att alla har unika situationer. Men han skrev att han kanske velat ha fler steg på trappan men det blir inte överskådligt om vi ska ta hänsyn till allt - lön, sparkvot, antal barn, förmögenhet, bostad, tjänstepension, allmänpension, hårfärg, vad man har för husdjur. Någonstans måste man dra en gräns och förenkla. Den har uppfyllt sitt syfte om vi får underlag för att diskutera våra ekonomier.
Jan: Wuffy skrev också att modellen är användbar utifrån att den visar att det är olika fokus på olika nivåer. “Jag är på nivå tre men mina frågor tenderar att se ut som nivå fyra. Men för fem till tio år sedan hade jag inte samma funderingar och om fem till tio år kommer det nog ha skiftat igen.”
Caroline: Det var någon rolig kommentar om konsumtion. Någon skrev att man kan vara på nivå tre men ha nivå fyra konsumtion. Ganska många kände igen sig på det - att man vill konsumera mer, man vill vara på en annan nivå kanske egentligen.
Jan: IndexQueen skrev “jag är på nivå tre men jag konsumerar som en nivå fyra”. Vi är inte förvånade - Index Queen är en forumfavorit, en connoisseur, en communityfavorit.
Det kan ofta skilja mellan vad man emotionellt känner och vad ens ekonomi de facto är. Siffrorna säger att du är på nivå fyra men dina tankesätt och funderingar hänger kvar på nivå tre. Så man levlar - det sker en emotionell och känslomässig nivå och en pengamässig nivå.
Caroline: Vad tänker du ingår i den känslomässiga när man befinner sig på en annan nivå? Det kan ju vara så att man är på nivå tre men känner sig som nivå två och snålar jättemycket.
Jan: Caroline, du var i Paris med Freja. Jag hörde talas om när du och Sandy pratade om någon avokadomacka.
Caroline: På hotellet åt jag och Freja frukost varje dag och vi tog granola och en avokadomacka. Sen tänkte jag “shit, jag vet ju inte vad de kostar”. Det kan ju vara 15 euro för den här mackan - det är bara inte värt det. Så jag gick och frågade dem och försökte inte verka som en snåljåp. Då tog de fram datorn “yes here it is, everything ok?” Jag bara “7 euro för en macka, ja det är nog ok, det var inte 15 i alla fall”. Men jag kände mig som en snåljåp, det gjorde jag verkligen.
Jan: Hade du tagit den för 15? Var går gränsen?
Caroline: För 11 euro eller 10 euro… Jag hade vetat exakt var den gränsen går.
Jan: Det är som vi har pratat om - alla har en finansiell termostat. Nu vet jag att vissa som lyssnar kanske kommer vara “men det är ju oansvarigt att köpa en macka för 15 euro, det är klart det är jättebra Caroline att du är mer ekonomiskt medveten”. Jag håller med, men jag menar att det blir väldigt tydligt var din ekonomiska termostat går och jag påstår att den kanske inte alltid är kopplad till verkligheten - hur mycket pengar på kontot och vad ni har råd med.
Vi har råd med en avokadomacka för 15 euro. Nu är det inte värt det för mig med en avokadomacka för 15 euro. Men det är därför jag gillar det som Nick pratar om - om du spenderar under 0,01% av din förmögenhet per dag så är det en trivial utgift.
Många invände att om jag spenderar den varje dag kommer inte min förmögenhet växa. Men du käkar inte avokadomacka på ett hotell i Paris varje dag. Och alla dagar på året - hur hänger det? Den där avokadomackan kommer inte stå på fallet i ekonomin.
Om man inte växer med sin ekonomi kan man fortsätta i sitt extremfall. “Jag började min ekonomiska resa med att plocka pantburkar.” Jättebra när du inte har några pengar för procentuellt blir den pantburken väldigt mycket värd. Men har du 25 miljoner så är kanske inte plocka pantburkar den mest användbara effekten av din tid.
Det handlar framförallt om vilka inkomstmöjligheter väljer jag? Jobbar jag övertid eller är jag upprörd för en löneökning? Eller håller jag på att mecka med mitt månadssparande trots att det inte längre gör någon skillnad för att jag har ett så stort sparkapital? Det är väldigt tydligt att min mentala nivå är på en nivå. Eller jag använder inte mina pengar. Eller jag tycker att jag har buffert men den ska inte röras.
Caroline: Jag tror också att det kan handla om vilken prägling man har från när man växte upp och att den fortfarande håller på att styra en. Så fort man kan bli medveten om det - det här med snålhet till exempel har jag. Man ska vara snål. Då kan man ju säga att jag vill inte att den ska styra mig. Man får vara medveten om sin prägling.
Oliver: Jag håller med om det, men jag tror det är många som har gått från nivå 3 till 4 på forumet och börjat investera de senaste tio åren. Många upplever att de inte har hängt med i den rätt så goda börsutvecklingen. Många kan känna att de sitter fast, att de kanske inte lider…
Jan: Jag skulle snarare säga att deras pengar har nog växt mer än vad de har trott. Man har inte den emotionella kopplingen till sina pengar - man har mer pengar än man egentligen tror.
Det återkommer i många kommentarer när vi pratar om nivåerna. “Men det ska inte räknas för den är på nivå 3 och den har ingen buffert”. Sen sitter man själv med buffert på kanske 50 000 kronor och har belåning på huset bara 50% och massa pensionspengar. Och så tycker man fortfarande att man har en ganska tajt ekonomi för att månaden går plus minus noll.
Caroline: Men det är ju den diskussion du och jag haft många gånger där du är “det är lite av att mycket utgifter, det är tajt nu” men ni har ändå sparat rätt mycket samtidigt. Amortering är sparande också.
Jan: Väldigt tydligt nivå 3-perspektiv på nivå 4 är att man fortfarande tycker att inkomster och utgifter är det viktigaste i ekonomin. På nivå 4 spelar inkomster och utgifter inte så jäkla stor roll i förhållande till din balansräkning. Det är ett väldigt tydligt skifte mellan 3 och 4 - du behöver börja fokusera från inkomster och utgifter till tillgångar och skulder.
Oliver: Många har förmodligen fått ett större utrymme när barnen flyttar ut - många utgifter försvinner helt plötsligt. Ibland när jag visat vänner och loggat in på minpension har de bara “oj, kolla vad mycket pengar”. För många är det en chock - man har inte ens tänkt den tanken.
Jan: Du har väl också sett det när du haft ekonomimöten med vårt ekonomiverktyg. Du pratar ibland med folk och är “shit, de har ju jättemycket pengar, de kan ju sluta jobba och gå i pension”. De är verkligen “har jag fyllt i det rätt eller har ni verkligen räknat rätt?”
Man har kanske sett fram emot att om 20 år gå i pension men man har inte räknat på det. Man har inte gjort fokuset på balansräkningen för man har haft fokus på inkomster och utgifter. Så plötsligt kommer den där “shit, jag skulle kunna sluta jobba” eller “om vi hade sålt huset så hade vi kunnat ha ett helt annat livsstil”.
Då blir det som en chock och första reaktionen är ofta “det är fel, jag har räknat fel, verktyget är fel”. För då måste man erkänna för sig själv att livet ser inte ut så som jag trodde, jag har haft fel, jag kanske har jobbat i onödan.
Caroline: Jag tror också att det är en sån process. Man behöver bara vänja sig vid tanken.
Oliver: Möjlighetsutrymmet blir så stort helt plötsligt. Man inser att jobbet kanske inte var så dumt - jag kanske inte vill drastiskt sluta för alla mina kollegor och vänner.
Ålder och nivåer i communityn
Jan: Om vi ska koppla ihop det till ålder. Vi ställde frågan i förra avsnitten - fyll i var är du på rikedomstrappan och ålder? Vill ni gissa någonting kring ålder och nivåerna?
Caroline: Men är det inte lite som Nick sa att man är på nivå 3-4 kanske när man är medelålders eller till och med äldre?
Jan: Nu kommer siffror från communityn så detta är inte generellt för Sverige. Communityn är snefördelad - någon skrev i en tråd om lön och någon skrev “jag har 80 000 i månaden” och någon kommenterade “du är en sån låginkomsttagare”.
Caroline: Folk skriver också sånt för att trigga varandra. Mycket sånt pet i sidan.
Jan: Det var lite med skämt men snittlönen i communityn ligger över vad 90% av Sveriges befolkning tjänar. Vi pratar att i communityn hänger de som tjänar 10% mest i Sverige.
Vi hade 1823 svar ungefär:
- Nivå 2: Snittåldern 35 år (median 33 år). Mycket lägre än Nicks siffror tror jag.
- Nivå 3: 42 år
- Nivå 4: 52 år
- Nivå 5: 50+ år
Ganska tydligt att det tar ungefär ett decennium att flytta sig mellan nivåerna, som Nick skriver. Om du bara investerar och jobbar så tar det ungefär 10 år. Men hoppet från 10 till 100 miljoner gör man inte på 10 år, även om du skulle spara 5 miljoner om året.
Caroline: Nick hade någon siffra med 62 för nivå 4?
Oliver: Nivå 4 var 60, nivå 5 var 64 kanske. Det är ju amerikanska siffror.
Caroline: Så det kanske är ännu senare då man är på nivå 4. Vi har ju en annan social konstruktion här i Sverige än i USA.
Jan: Detta är snea siffror. Av fördelningen av de 1800 personer som svarade:
- Nivå 1: 28 personer (1,2%)
- Nivå 2: 165 personer (10%)
- Nivå 3: 61% av alla svarande (vanligast i communityn)
- Nivå 4: 26% (525 svar)
- Nivå 5: 22 svar (0,5%)
- Nivå 6: 5 personer
Detta är återigen i en skev fördelad urvalpopulation. Hade jag gissat på Sverige hade jag sagt nivå 2: 40 år, nivå 3: 50 år, nivå 4: 60 år. Ganska likt vad Nick sa.
Oliver: I Nicks mail sa han att om han skulle ge något ungefärligt vad man skulle sikta på nivåmässigt: i 20-årsåldern försöka ta sig till nivå 2, nivå 3 i 30-årsåldern. I Sverige är kanske 3 good enough för de flesta men annars under 40-50 kanske man kan ta sig till nivå 4.
Jan: Det ger en intressant bild på communityn. Tack till alla som har svarat!
I formuläret kunde man svara och ange sin e-postadress. För mig är det stora värdet med rikedomstrappan att kunna ge relevant information till rätt person. När vi haft event i vår supporter community på Patreon har vi haft event med någon från nivå två och någon från nivå fyra - båda upplever att man är på fel ställe. Visst kan vi prata om vad är ett rikt liv, det kan både nivå fyra och nivå två personer svara på, men det är svårt att prata om “just nu upplever jag detta som ett problem” eller “detta är nästa steg”.
Man kan fylla i sin e-postadress (länk i beskrivningen) så kommer vi göra inbjudningar. I höst har vi ett event för de på nivå fyra. Det har kommit önskemål i forumet “vi som är företagare och siktar på nivå fem, kan inte vi träffas och hjälpas åt?”
Stora invändningar och Nicks svar
“Trappa antyder att man måste sträva högre”
Jan: Ska vi ta några av de stora invändningarna? Jag har försökt kategorisera dem.
Jesper Angaudlinn var förkämpe för det här. Han gästar oss snart, vi spelar in med honom på tisdag. Han skriver: “Sen måste jag väl få reagera på det här med trappa. Det syns på kommentarerna att vi är fler som reagerar på detta. Precis som andra kända trappor, Maslows behovstrappa, så är trappans poäng normalt att man ska sträva högre. Men är det så här? Jag tror att det är ganska vanligt att man kliver av och är nöjd och då är det konstigt att man ändå ska förväntas sträva högre.” Vad tänker ni?
Caroline: Det är en vanlig invändning.
Oliver: Jag kan hålla med om det också. Men tänker vi att man ska sträva högre? Nej, det tror jag inte är meningen, men man kan förstå när man hör trappa.
Caroline: Vi får tänka på hur vi pratar om detta. Vi har diskuterat innan att man behöver inte sträva efter en nivå när man redan har det bra. Men hur vi pratar om det spelar kanske roll. Det där med att prata om progression - vi är ju själva sådana som håller på hela tiden. Vad är nästa mål? Eller hur kan man levla? Vi är ju själva sådana.
Jan: Du är.
Caroline: Oliver är inte.
Oliver: Precis, jag är så nöjd.
Caroline: Det är jättebra! En invändning också vad jag har sett i kommentarerna - att det känns jobbigt att man ska behöva sträva högre.
Oliver: Om man har lyssnat på avsnitten upplever jag att det inte är så vi har framfört det. Sen nämner vi ju såklart “vill du vidare? Då kan du göra såhär.” Men det är väldigt tydligt tycker jag att man får verkligen göra vad man vill. Men sen trappa som namn… Rikedomskartan kanske?
Jan: I och med att vi känner Jesper lite… Uno reverse card!
Caroline: Vad tänker du nu? Jag förstår inte.
Jan: Jo, right back at you! Ofta är det så att det speglar oss själva. Om man reagerar på “måste man utvecklas” så har man ofta en del av sig själv som tycker att utveckling är viktigt. Man har tagit sig dit man är men kanske också en annan del börjar bli trött på det där med utveckling.
Caroline: Man kanske vill utvecklas med sin träsliceri eller något annat. Kom igen, vissa grejer kan man bara lägga.
Oliver: Jesper har ju varit FIRE i ett år. Är det det du tänker? Att han därför ser att han har tagit en annan väg?
Jan: Till exempel Caroline - utveckling är jätteviktigt för dig, det är nog en av dina top 3 värderingar. Men bara för att man har utveckling som en top 3 värdering behöver man inte gå på autopilot. Många reagerar “trappa = autopilot = högre är bättre”. Det är system 1-tänk för att prata Daniel Kahneman. Den initiala tanken när man ser en trappa är att man ska klättra. Det är det han kastar ljus på, men det behöver man inte. Det är där jag säger - till alla som tänker att man måste klättra eller ser detta som att högre är bättre: fånga dig själv i det. Vad är det som gör att du upplever att högre är bättre eller att man måste utvecklas? För det är inte sant.
Caroline: Nu kommer du hata min kommentar, men vad menar du med utveckling i detta sammanhanget? Att ta sig, låt säga att jag hade varit själv och inte gift med dig, lyssnat på Rika tillsammans och varit på nivå två eller tre - då hade jag kanske känt “jag trivs här men jag vill utvecklas på jobbet”.
Jan: Men vi pratar inte om jobbet, vi pratar om trappan.
Caroline: Jag förstår, men man kan lätt tro att det handlar om hela livet.
Jan: Men det är inte relevant.
Caroline: Det är relevant att säga det i alla fall!
Jan: Vad är det du inte känner dig hörd i?
Caroline: Det är som du sa nu - det gäller inte övriga livet utan bara trappan. Det är just hur vi pratar om det som får folk att reagera. Utvecklas, progression, klättra - de orden får det att få reaktioner.
Jan: Absolut, och det är därför vi sa att vi kanske ska kalla det för en karta. Men om man hamnar i det här att “högre är bättre”, att man reagerar på trappa… Trappa är ju bara en trappa, det är ett ord. Vi behöver inte ladda det här ordet med så mycket känslor, förstår du? Det är det jag upplever att du gör också och många gör.
Caroline: Du använder “utvecklas”.
Jan: Men man kan ju välja att inte utvecklas. Eller hur, Caroline?
Caroline: Man kan välja att inte utvecklas inom ett visst område.
Jan: Om jag skulle säga: “Jag vill inte utvecklas i något område längre.”
Caroline: Nej, jag vet inte vad vi skulle göra tillsammans då. Det hade varit en dealbreaker om du hade sagt “jag skiter i det nu, jag tänker inte utvecklas personligt eller mentalt eller någonsin mer i något område”. Du är för tråkig.
Jan: Exakt. Och det är det jag menar Caroline, med kärlek. Jag kommer säkert få “vill du gaslighta Caroline?” Nej, men jag menar att tricket är att mycket med trappan är att lära känna sig själv. Richard Feynman sa “lura inte dig själv och kom ihåg du är den som är enklast att lura”. Jag tror att många här blir trigger, någon stimulans, pang, reaktion. Det märks jättetydligt i kommentarerna - väldigt mycket bom, pang. Vi blir triggade. Vi behöver inte bli triggade.
Man kan göra som Wuffy eller som andra skriver - det är en användbar modell. “Jag vill inte utvecklas bortom nivå tre i min ekonomi.” It’s fine. Eller någon annan: “Jag vill till nivå fem.” Vi har ju kompisar som uttryckligen har sagt “jag ska till nivå sex”. Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag vill till nivå fem eller inte.
Caroline: Men du har gått om tid på det enligt mig i alla fall.
Jan: Känner vi oss landade där?
Caroline: Ja.
Jan: Jag skulle starta om kamerorna. Caroline, du kan ställa frågor.
Caroline: Jag vill bara vara säker. Finns det något område som du vill utvecklas inom?
Jan: Är det jobbigt för dig, Caroline?
Caroline: Ja, nu fick jag sådant lock i örat. Jo, men det är jobbigt för mig om du inte vill utvecklas inom något område alls. Vi kanske behöver prata om detta.
Jan: Jag kan säga: Ja Caroline, jag tyckte inte att Rika Tillsammans var roligt förra året för att det var ingen utveckling.
Caroline: Okej, så det är viktigt också för dig. Så utveckling är också viktigt.
Caroline: Utveckling då i mentalt, tänker jag.
Jan: Ja bra. Ska vi gå vidare?
“Boendet ska inte vara med”
Jan: En annan stor invändning: Boendet ska inte vara med. Ganska många tyckte det. Det hänger ihop med likviditetsargumentationen - hur enkelt är det att omsätta den här tillgången till pengar? “0,01%-regeln om att du kan använda dina pengar funkar ju inte om du har en miljon i huset. För du kan inte ta ut en tegelsten och gå och handla vattenpistol för det.”
Axor (forumets ålderman som kommer med visdom) svarar: “Hur likvid behöver en tillgång vara för att den ska få vara med? Är bankkonto okej? Är kreditkort okej? Är räntepapper och räntefonder okej? Aktiefonder, är de likvida? Säg att det är en börskrasch - då vill du inte sälja dina aktiefonder. Då är inte de heller likvida.”
Han säger att det blir en bedömningssport. Det är lite av en skala av likviditet och ju mer pengar man har totalt, ju mindre likvida kan man tillåta sig att förvara pengarna. På en viss nivå kan man köra allt i aktiefonder och lösa kortsiktig likviditet med till exempel ett kreditkort. Om man är okej med att illikvida pengar blir lite oönskat dyra ibland när man behöver omvandla dem till likvida (till exempel att börsen gick just ner).
Huset är pengar som går att göra likvida genom att sälja eller låna upp. Många använder bostaden som bankomat när bostaden avkastar genom att priset går upp - man tar ut avkastningen i form av ökad belåning.
Jan: Det är dumt av dig och mig att säga “vi kan inte göra en FIRE för vår ekonomi tillåter inte, vi har inte tillräckligt mycket”. Fast vi har ju över fem miljoner i huset. Hade vi sålt huset hade vi haft fem miljoner och då behöver vi ta med det i en diskussion om vi ska utvärdera alternativ på ett rättvist sätt.
I somras var vi lite pengar på kontot. Vi har Avanza Private Banking-lån där man kan låna upp till 500 000 utan att skicka in papper. Då tar jag ut 50 000 på huset på ett väldigt enkelt sätt. Sen tar vi ut utdelning om det finns pengar och stoppar tillbaka dem.
Axr och väldigt många landar i att boende ska absolut vara med. Framförallt för att utvärdera ens alternativkostnader. Tar du inte med pensionen eller huset tror du att du har mycket sämre ekonomi än vad du egentligen har och då fattar du kanske fel beslut. Axor sa: “Jag hade inte kunnat göra en FIRE om jag inte räknat med mitt hus och min pension.”
Många i FIRE-community gör misstag att man bara tittar på finansiellt sparande istället för att titta på huset och pension. Det var en insikt för mig för några år sedan - om jag är intresserad av FIRE behöver jag inte räkna på att försörja mig hela livet. Jag behöver egentligen bara ta mig från 44 års ålder till 55 eller när jag kan börja ta ut tjänstepension eller till 65. För varje år som går blir det lättare och lättare.
Oliver: Jag träffar många människor i ekonomiverktyget där barnen har flyttat ut och man sitter i ett för stort hus. Man skulle kunna ha det rätt mycket mindre underhåll, kanske inte behöva alla rummen. Många räknar inte med det som en tillgång. “Vi har ju det här stora huset, ni har amorterat rätt aggressivt också förmodligen om ni är sparintresserade.” När man frigör det och kan hamna i en hyresrätt eller köper en mindre bostadsrätt - det är ju så mycket kapital som frigörs. Men många tänker inte på det.
Jan: Vi har mentalt bokfört det på ett annat konto.
Caroline: Jag kommer att tänka på en sak - det här kanske inte har så mycket med huset att göra utan andra tillgångar, hur man kan använda dem i sin ekonomi som också inte är likvida. Kommer du ihåg vid något tillfälle för flera år sedan så satt vi hos några vänner som befinner sig på nivå 5? Vi berättade att det var lite jobbigt för att någon räkning inte hade gått igenom. Så skrattade han: “Ni är cash strapped!” Jag bara “vad är det för någonting?” Han sa “vi har också haft lite så den sista tiden” - och de har ju mycket pengar. Då får man bara hämta pengar någon annanstans om man nu har använt upp det som är på det här kortet.
Jan: På de högre nivåerna är det ju inte inkomstdrivna, de är mer balansräkningsdrivna. Det är inte ett problem att säga “jag har inga pengar på kontot” för pengarna befinner sig någon annanstans. Medan på nivå 1, 2, 3 - “jag har inga pengar på kontot” betyder att jag behöver låna.
Oliver: Två saker kan vara sanna samtidigt. Man ska bo för att bo, man ska inte bara helt plötsligt tänka “wow, vilken bankomat”. Det är inte så att man ska se det som investering för det, utan bo för att bo i första hand, men inse att med takt i livet kan du realisera för att få ut pengar därifrån.
Jan: Vi har ju avsnitt med Daniel Waldenström där han pratar om att en av anledningarna till varför vi har det så gott i Sverige är för att många har ägt sin bostad. Regeringen gör rätt att de försöker förenkla amorteringskraven så att ungdomar kommer in på bostadsmarknaden. Det andra är avsnittet med Henning Hammar - “boendet den mest missförstådda investeringen”.
Axr skrev också att man kan vara “house rich and cash poor”. På nivå 4, 5, 6 börjar man relatera till saker mer som tillgångar - “hur kan jag lägga ett pussel, hämta pengar där borta för att flytta dem till ett annat?”
“Pensionen ska inte vara med”
Jan: Jonas skriver: “Men räknar man med pensionen så kommer ju nästan ingen 40-plussare att få en rättvis bild då de enligt modellen kommer ligga på nivå 3 även om de inte har någon buffert och knappt klarar sina nödvändiga utgifter.”
Soffan skriver också: “Jag gillar modellen men kan lätt se att många över 40 kvalificerar in på nivå 3 på grund av intjänad pension och boende utan något tillräckligt buffert eller sparande att tala om.”
Många sa också “det är en USA-grej”. Jag är så här: Nej! Anledningen till att många i Sverige inte har en stor buffert är för att det behövs inte. Caroline berättade om någon som varit leversjuk, varit inlagd på sjukhus i jättemånga veckor, fått ny lever och allt. Räkningen var på 350 kronor. Hade det varit i USA hade man varit ekonomiskt förstörd för resten av livet.
I Sverige behöver vi inte så himla stor buffert. Utbildning är gratis, sjukvård är gratis, arbetslöshet - vi har ett socialt skyddsnät. Sen kan man absolut ha en diskussion att det inte är lika bra som det var, att det kunde varit bättre, att folk hamnar mellan stolarna. Absolut. Jag säger inte att man inte ska ha buffert.
Jan: Det var också roligt, sidospår nummer två - jag och Oliver sitter med nya hemsidan och ska skriva “30% av Sveriges befolkning har inte en buffert på 10 000 spänn”. Det är det man googlar - TT skriver det, SVD skriver det, alla skriver det. Vi hittar inte källan! Alla skriver “Finansinspektionen har skrivit det”. Vi läser rapporten på 50 sidor - det står ingenstans! Alla har refererat fel, det är inte sant!
Caroline: Vänta här nu, så det finns ingen källa?
Oliver: De hade misstolkat det. De pratade om pengar på ISK - folk hade ju fonder. Det har varit i flera år man pratat om de här siffrorna.
Caroline: Jag känner att jag får vatten på min kvarn här nu - att man alltid ska kolla upp källor även som privatperson. Det är förmodligen en person som har citerat fel, och sen har resten citerat den personen.
Jan: Korrekta siffror för Sverige enligt EU-undersökningen: ungefär 20% saknar 14 000 kronor, klarar inte en oförutsedd utgift på 14 000 kronor. Från FI-rapporten som citeras: 30% av Sveriges bolånetagare (inte hela befolkningen) har under 50 000 kronor finansiella tillgångar på samma bank som de har bolånet på.
Martin Johnsson skriver: “Att pensionerna ska vara med ser jag som nödvändigt för att få en helhetsbild. Exempel IPS (individuellt pensionssparande) som var populärt på 90-talet på grund av skatteskäl. Själv har jag en del pengar på ett IPS-konto sedan den tiden. Hade den möjligheten inte då funnits hade samma pengar legat på ett ISK-konto idag. Ett annat exempel är en person som har kört eget och inte tänkt på pensionsavsättning. Den personen har en väsentligt sämre sits om hen inte har ett stort eget sparande som ska täcka upp kostnader som pensionär.”
Vi kan unna oss att vara på nivå tre utan en stor buffert för pensionen är fixad, hälsan är fixad, utbildningen är fixad. Vi ska vara sjukt stolta över Sverige och det systemet vi har. Vi behöver inte vara ekonomiska trollkarlar för att livet ska funka.
Caroline: Det är där jag tror att folk stör sig lite. Man ska förtjäna sin nivå. Pensionen är ju en sån grej som sätts av - du går till jobbet och någon annan fixar det åt dig, någon annan fixar den här framtida besparingen till dig.
Oliver: Många har gått från nivå 3 till 4 på forumet och börjat investera de senaste tio åren. Många upplever att de inte har hängt med i den rätt så goda börsutvecklingen. Många kan känna att de sitter fast.
Jan: Jag skulle snarare säga att deras pengar har nog växt mer än vad de har trott. Man har inte den emotionella kopplingen till sina pengar - man har mer pengar än man egentligen tror.
Det återkommer i många kommentarer. “Men den är på nivå 3 och den har ingen buffert”. Sen sitter man själv med buffert på 50 000 kronor, har belåning på huset bara 50% och massa pensionspengar. Och så tycker man fortfarande att man har en ganska tajt ekonomi för att månaden går plus minus noll.
Caroline: De lever på sitt lönekonto på något vis.
Jan: Väldigt tydligt nivå 3-perspektiv på nivå 4 är att man fortfarande tycker att inkomster och utgifter är det viktigaste i ekonomin. På nivå 4 spelar inkomster och utgifter inte så jäkla stor roll i förhållande till din balansräkning. Det är ett väldigt tydligt skifte mellan 3 och 4 - du behöver börja fokusera från inkomster och utgifter till tillgångar och skulder.
Oliver: Många har förmodligen fått ett större utrymme när barnen flyttar ut. Många utgifter försvinner helt plötsligt. Ibland när jag visat vänner och loggat in på minpension har de bara “oj, kolla vad mycket pengar”. För många är det en chock.
Jan: Du har väl också sett det när du haft ekonomimöten med vårt ekonomiverktyg Spirecta. Du pratar med folk och är “shit, de har ju jättemycket pengar, de kan ju sluta jobba”. De är verkligen “har jag fyllt i det rätt?”
Man har kanske sett fram emot att om 20 år gå i pension men man har inte räknat på det. Man har haft fokus på inkomster och utgifter. Så plötsligt kommer den där “shit, jag skulle kunna sluta jobba”. Då blir det som en chock och första reaktionen är ofta “det är fel, jag har räknat fel, verktyget är fel”. För då måste man erkänna att livet ser inte ut så som jag trodde.
Caroline: Det är en process. Man behöver vänja sig vid tanken.
Oliver: Möjlighetsutrymmet blir så stort helt plötsligt. Man inser att jobbet kanske inte var så dumt eftersom ens kollegor är ens vänner och man kanske inte vill sluta tvärt fast möjlighet nu ges.
Jan: Vissa tycker det är orättvist att de här personerna som från communityns värld är “oansvariga” - de har inte sparat, de har köpt en ny bil. “Jag har varit rationell och köpt den billiga bilen och nu är vi på samma nivå.”
Caroline: De har inte intresserat sig, de har inte förtjänat sin nivå.
Jan: Det är naturligt, jag kan känna så också. Men jag ska citera Harvest: “Säg att en person har nivå 3 och ingen ambition att levla. Vad finns det för skäl att ha pengar på börsen? Givet att du har ett jobb med tjänstepension, du jobbar till riktåldern. Borde då inte sparandet helt fokusera på konsumtion och buffert för oförutsedda händelser? Sparkonto är en rimlig lösning. Är inte det det mest rimliga sparandet?”
Jag svarar: Jo exakt. Vilket gör att man kan ifrågasätta alla oss andra som sparar som små söta hamstrar och sen inte använder pengarna. Egentligen kan man skratta åt att det är den där som vi tycker är oansvarig på nivå 3 som har kommit upp av sig själv bara för att de har köpt ett boende och jobbat och haft tjänstepension. Det är kanske de som är de smarta. För de har haft den där nya bilen.
Caroline: De har följt med strömmen. De fick visdomen från sina föräldrar att du ska köpa ditt boende. De har bara gjort som samhället.
Oliver: Man åker med strömmen.
Jan: Varpå @axr som vanligt… Han har varit med så länge så han svarar inte utan bara länkar till en annan tråd: “Detta skrev jag 2023.”
“Spara är att låna pengar från idag och ge dem till dig själv i framtiden. Som tack får du betalt avkastning så att du får lite extra pengar när du använder dem. Låna är att spara pengar i framtiden, att ge dem till dig själv idag. Som straff för din brist på tålamod får du betala en avgift för att få tillgång till pengarna direkt. På något sätt borde målet med ens liv vara att ha lagom eller kanske ungefär lika mycket pengar vid varje tillfälle i livet som vid varje annat tillfälle.”
Han fortsätter:
"Lån och sparande är en mekanism som man kan använda för att utjämna ojämlikheterna mellan livets olika perioder. Om du känner att du kan räkna med att ha lön och sparande över de kommande decennierna (rimligt säker positiv cashflow eller högt humankapital) så kan det vara extremt rationellt att låna pengar från ditt sparande i framtiden och använda pengarna nu.
Det är inte säkert att det är rimligt att vara fattig student eller nyanställd för att bada i pengar senare i livet. Har du för mycket pengar som medelålders eller tidig pensionär på den nivån att du har svårt att spendera eller använda dina pengar - då levde du för snålt som ung."
Jan: I love it! Det @axr beskriver här är “life cycle consumption smoothing” på forskarspråk - smootha ut din konsumtion över livet. Men så tänker man ju inte. Det är detta som är på autopilot. Till exempel min mamma som sparar som 71-åring - det är ju inte en smart användning av pengar.
Ibland kan jag tycka “fan vad komplicerat jag har gjort mitt eget liv med allt sparande”.
Caroline: Har du komplicerat ditt liv genom att du sparar?
Oliver: Han behövde inte oroa sig så mycket, arbetat så mycket och kämpat så mycket. Han kunde bara glidit mer, haft någon mer semester.
Caroline: Men nu kan du inte göra något åt det som har varit.
Oliver: Med tidsfönster-perspektivet kan man missa några möjligheter man kunde tagit. Man kunde varit mindre snål i vissa perioder, kunde käkat fler avokadomackor.
Jan: Man kunde köpt den där kappan, Caroline. Vilken kappa?
Caroline: Du var ju i Paris och shoppade.
Caroline: Jag har shoppat jättebra där, jag behövde inte mer.
Jan: Caroline har shoppat jättebra, det slutade med ett par jeans.
Caroline: Men sen har jag handlat lite mer för att just det märket var superbra, det insåg jag när jag fick hålla i grejerna.
Jan: Du kan ha en egen tråd - är det någon som vill ha ett shoppingtips i Paris så är det tydligen det bästa sättet att åka med en 14-åring. Då har man kollat på Paris!
Caroline: Eller att man åker själv och undersöker. Vår 14-åring ville inte gå dit jag ville. Det var ändå så att jag bara sa “kolla här, det är ju ett jättestort varuhus”. “Jag orkar inte!” “Okej okej, igår var det jag som var trött, idag är det du.”
Räknar man bara sig själv eller hushållet?
Jan: @Vagabond undrade:
Ska man räkna bara sig själv eller sig själv och sin partner? Ska man tänka i termer av hushåll eller individ? Detta var oklart.
Mikael Brander, en kompis, sa: “Jag brukar inte lyssna men jag lyssnade på detta. Ska jag räkna med mig och Lotta eller bara mig själv?” Jag bläddrade i boken, hittade inte det, så vi mailade Nick.
Nick svarar:
“Everything I cover in the original book is household wealth so you should count your spouse as that’s how the data is aggregated, at least in the US.”
Så man räknar med sitt hushåll, på hushållsnivå. Någon kommenterade: “Snabbaste sättet att levla är att träffa en partner.”
Oliver: Det kan vara lite tips för folk som är i minus. Jag upplever att många sparnördar… Innan man har en partner vill man spara till barnen. Såg jag en tråd nyligen - en 27-åring som hade rätt mycket pengar. Många skrev att man kan skaffa en partner först. Man kan också ha en åsikt om barnsparandet - innan du börjar spara till barnen, skaffa en partner först. Det var fint faktiskt.
Caroline: Vad menas med att det bästa sättet att gå på trappan är att skaffa en partner? Jag tänker att alla runt omkring mig… Jag hade kunnat skita i att äta den där avokadomackan och bara tagit något litet någon annanstans. Jag hade sparat jättemycket pengar. Men nu var jag tvungen att vi skulle ha en riktig frukost för att Freja var med.
Jan: Så vad säger du? De kostar pengar?
Caroline: Ja.
Jan: Men de kommer ju med pension och sånt.
Oliver: Man kan dela på boendekostnader. Men skaffar man barn så blir det…
Caroline: Partnern kan ju dela på alla kostnader.
Jan: Det var ett skämt. Vi går vidare.
“Man tar inte hänsyn till lönen”
Jan: Många sa att man inte tar hänsyn till lönen på nivå 1-3, fast nivå 1-3 är lönedrivna.
@alec skrev:
“Att inte alls ta hänsyn till lönen ens på nivå 1-3… Om det nu handlar om hur man handlar sin mat, väljer vin på restaurang och reser på semester så är det klart att det har betydelse om man har 3 miljoner i nettoförmögenhet och tjänar 25 000 i månaden eller har 3 miljoner i nettoförmögenhet och tjänar 75 000 kronor i månaden.”
Jag skickade denna frågan till Nick.
Nick svarar:
“Yes, this does make a difference over time. The person with the higher income is more likely to end up at a higher wealth level than the person with the lower income. So it’s a sort of temporary temporal difference while they move to their equilibrium wealth level.”
Jag gillade detta att man kan ligga i kanten på sin rikedomsnivå och sen hittar man någon balans.
Oliver: Nick säger väl att båda kommer komma dit eventuellt förmodligen.
Jan: Eller egentligen att de kommer komma till olika nivåer. Den med 75 000 i månaden är egentligen bara på trean temporärt, den personen har egentligen hemma på en annan nivå. Tiden har fortfarande inte spelat ut sin roll.
Caroline: Så det är det ena svaret. Det andra svaret är att jag håller inte med.
Jan: Många skriver
“det är mycket enklare att vara FIRE om man har 15 miljoner än om man har 10”. Man gör den här mentala fällan - “jag har den här utgiftsnivån, om jag hade 25 miljoner hade allting varit bra”.
Det är en klassisk fälla. På 90-talet frågade man: “Hur mycket pengar hade du behövt för att känna dig ekonomiskt trygg?” Massor personer svarar “dubbelt så mycket som jag har”. Sen frågar man de personer som har dubbelt så mycket: “Är ni klara?” De säger “nej, jag behöver dubbelt så mycket som jag har idag”.
Den på 75 000 kronors nivån har sannolikt exakt samma upplevelse av en tajt ekonomi som den andra. Vi tjänar ju båda typ 50 000 i månaden. Jag kan känna ibland “jag fick ju ta ut pengar på huset i år för att pengarna räckte inte till på kontot”.
Jimmy (Fire Jimmy) skrev:
“Jag tror de flesta kan relatera till hur det är på nivåerna under dem eftersom de troligtvis befunnit sig där. Men det är såklart svårt att beskriva hur det är på en annan nivå om man inte känner någon som är där och aldrig kommer komma dit eller har ambitionen komma dit.”
Oliver: Jag har tänkt på det i ett börssammanhang. Nick eller Morgan Housel sa att man tänker ofta “jag kommer klara en börskrasch utan problem”. Men då tänker man att man sitter på sin stol i sin lilla stuga och bara tänker “jag sitter med alla mina pengar, det kommer ett börsras, jag kommer sitta lugnt”. Men då tänker man inte på att ens kusin blir av med jobbet eller man själv blir av med jobbet. Det är svartmörka rubriker i nyheterna. Man extrapolerar att allt kommer vara som vanligt förutom att det bara sjunker lite på börsen. Men det är inte så det funkar.
Jan: Jonas Nilsson skriver:
“För övrigt tycker jag det är bra att de högsta nivåerna är med. Dels för att det kan finnas folk som är där högre än vi tror. Ja, vi har uppenbarligen nivå fem och sexor i forumet. De kan också behöva någonstans hitta likasinnade och diskutera aspekter vi andra aldrig behövt tänka på. Men också för att det är nyttigt för oss andra att se att de finns och att de har sina problem. Vi behöver alla avdemonisera folk på andra nivåer och se dem som människor. Inte stoppa stegen ovanför oss själva och tycka att övriga är irrelevanta. I alla fall som jag gärna gjorde när jag befann mig på nivå ett. Det är ett beteende vi behöver växa ifrån.”
Kroken sammanfattade detta bra: “Exakt, alla på nivåer under en själv ska ju bara skärpa sig. Och alla på nivåer över har inga riktiga problem.”
Jag tror detta är ett symptom att man tänker att de som har mycket pengar har det mycket lättare. “De skulle kunna göra en FIRE.” Ja, vi hade kunnat göra en FIRE teoretiskt. Men vi har ju inte gjort det för att det hade inneburit att sälja huset, ta bort barnen ur skolan, flytta. Massa saker som gör att det inte blivit någon Parisresa för er. Definitivt ingen avokadomacka.
Caroline: Nej, det kanske inte blivit.
Jan: Men med det sagt, det handlar inte om att det inte är relevant. Jag mejlade Nick: “I extremfallet ingen inkomst för man har blivit sjukskriven. Men man har tre miljoner i pension. Det ger nivå tre. Men livet är ju väldigt mycket nivå ett - man får inte ihop det, det är sent från försäkringskassan, livet är ganska tufft.”
Nick svarar: “I think you have to come up with a reasonable valuation for any pensions. You can use an annuity that pays similarly or simply multiply the annual income by 25 to get an approximate 4% real valuation. Once you do this then it’s much easier to see which level someone is in.”
Så räkna om den inkomsten som den personen har och se var ligger den här personen egentligen.
Om vi tar fortsättningen på inkomst och likviditet:
“Stor skillnad på att vara 25 och ha 3 miljoner i aktier eller vara 65 och 3 miljoner i pension. Båda är i nivå 3.”
Nick svarar:
“Yes, the person who is young is rich for their age but they still have to work to get to retirement. It might be hard to believe but in this scenario the 65 year old has more financial freedom than the 25 year old because the 65 year old only has to support themselves for another 30 years with 3 million. The 25 year old has to support themselves for 70 years with the same 3 million. So the 25 year old has to work in a way that the 65 year old may not need to.”
Kontentan är att de är på samma nivå men det är fortfarande stor skillnad i hur livet ter sig eftersom 3 miljoner ska användas på en kortare tidsperiod för 65-åringen. Hens liv är ju rikare än om 25-åringen skulle ha motsvarande livskvalitet på samma belopp.
Oliver: Det är klokt skrivet. Det är ju bara en modell så får man anpassa den.
Jan: Vi hade ett långt mejl till Nick om lägre nivåer är inkomstdrivna, högre avkastningsdrivna. Likviditet och tillgång till kapital ser väldigt olika ut på de olika nivåerna. Stor skillnad på en miljon på ett ISK eller en miljon i pension eller en miljon i huset.
Nick svarar:
“Correct. I cover this in my first book Just Keep Buying. I summarize it as: saving is for the poor, investing is for the rich. When you are young your biggest lever is your labor income, what you do to earn money. But as you age and build wealth, your investment portfolio starts to compete with your labor income. And if you do a really good job, eventually your investment portfolio should return more than you can save in a typical year.”
I början är jag bra på att jobba, sen är mitt jobb att sätta mina pengar i arbete. Förr eller senare kommer mina pengar tjäna mer än vad jag månadsparar per år och i nästa nivå kommer de tjäna mer än vad du tjänar på hela ditt vanliga jobb.
Jag kommer ihåg i många år när vi hade första miljonen. Sen var det första miljonen investerat kapital. Sen efter ett tag var det första miljonen i avkastning eller värdeökning.
Caroline: Har du lite olika sådana milstolpar som du rör dig mot?
Jan: Vi har på den nya hemsidan en sida som heter ekonomiska milstolpar där vi har försökt lista vilka man kan bocka av och kopplat dem till nivåerna.
Caroline: Vad skulle det vara nu då? Du måste göra något annat i ditt liv.
Jan: Nivå 5. Det blev en separat diskussion. Har du några milstolpar Oliver?
Oliver: Ekonomiskt tänker du? Inte som jag aktivt har skrivit ner. Men man blir väl undermedvetet… Jag är väl lite av den personen att jag vill utvecklas i rikedomstänket ekonomiskt undermedvetet. Det är väl klart man tänker det du beskriver - kan jag också ha en miljon investerat, kan jag få en miljon i avkastning? Men det är samtidigt där man ska lära känna sig själv. Så det kanske är något jag borde jobba bort eller så kanske jag kommer fram till att jag vill behålla.
Jan: Jag är ju 20 år äldre än dig. I sparandets värld är första miljonen ett stort mål. Det är många som mejlar oss och säger “nu har jag nått första miljonen”. Grattis, bra jobbat!
Jag tycker att man ska fira mer. På nivå 1 - 400 000 i nettoförmögenhet, 400 000 i din portfölj.
Caroline: Man ska ha mycket mer firande efteråt. Att fira ett visst mindre belopp för det handlar ju också om att man märker att man klarar av att spara. Det bygger ens ekonomiska självförtroende i nivå ett.
Oliver: Ska fira månadssparande också. Senaste tiden kanske det funkar att fira när man når en miljon. Men om vi har ett tuffare börsklimat i framtiden - fira att du kan månadsspara aggressivt och tänka att det kommer lösa sig på sikt.
Familjeaspekten
Jan: @simino (professor kalkyl i forumet) skrev om familjeaspekt:
“Egentligen borde man ta hänsyn till hur många man har att försörja för sina pengar. Det är en sak att åka på lyxresa, gå på restaurang och enbart betala för en person eller betala för fyra, fem personer i familjen. Ytterligare en nivå när man utan att blinka bjuder med släkten och kan lägga mycket pengar på en resa.”
Detta är så roligt. Jag tänkte på det häromdagen. I sommar var jag i Riga och gick där själv. Jag gick in på en restaurang och käkade själv. “Shit vad billigt detta är!” Vi var på Universum i Göteborg med barnen. Lunch - 800 spänn. “Fan, det svider. Det var inte värt 800 spänn.”
Jag håller med Semino, I totally agree.
Nick svarar:
“This varies across the data but I didn’t look into it in particular. In general I believe having a partner in today’s day and age is a positive. Because you have another person who can work and support you if something were to happen, e.g. job loss, sickness etc.”
Oliver: Jag tror man blir lyckligare också.
Caroline: Det tror jag.
“För stor skillnad inom nivåerna”
Jan: Stor skillnad kan vara inom en nivå, särskilt på nivå 3. Det börjar vara någon som har 1 miljon eller 9 miljoner. Jättestor skillnad.
@alec (kommer i ett avsnitt snart) skriver:
“Jämför sjuksköterskan med 1 miljon i pension och bostad med programmeraren med 9 miljoner i pension och bostad. Båda är på nivå 3 men den ena fortfarande fast i ekorrhjulet medan den andra har nästan samma frihet som man förknippar med nivå 4. Person 1 lär inte välja vad som helst på restaurangmenyn medan person 2 kan ta en femrätters med dryckespaket utan att blinka.”
Caroline: Nej alltså jag vill klippa här nu. Vadå då? Jag vet inte, nu kommer mina egna sådana här tankar in och det är inte så jävla snyggt alltså. Varför är det alltid sjuksköterskan man tar upp som något jävla exempel som har dålig ekonomi? Jag pluggar till sjuksköterska. Jag hade inte planerat att ha under 40 000, alltså. Jag hade ju planerat att ha jävligt bra betalt.
Jan: Ja.
Caroline: Varför är det alltid som man kan säga förskollärare?
Jan: Någon annan.
Caroline: Inom sjukvårdsgruppen är det en väldigt stor variation på hur mycket man kan få betalt på olika jobb. Jag ska bara säga detta. Jag hatar att det alltid är ett sånt. Det är exemplet på de som tjänar dåligt i vårt land. Och det kan vara så. Jag är inte ute i arbetslivet än. Men man ska inte acceptera dåligt betalt som sjukvårdspersonal.
Jan: Och det är väl bra att du kan få vara en förkämpare för det. Jag har också skrivit om progression bland sjuksköterskor. Då läste jag att när man är nyutexad: 30 000, när man har jobbat därifrån: 40 000 och specialistsjuksköterska kan ligga på 50 000.
Oliver: Det finns stora utvecklingsområden. Vi hade en lång diskussion…
Caroline: Vi kan jobba utomlands lite. Vi kan jobba som stafettsjuksköterskor.
Jan: Okej kan vi hoppa till Nicks svar?
Caroline: Vi kan hoppa till Nicks svar nu.
Jan: Då skriver han så här. I think you shouldn’t use nurses as an example.
Caroline: Han skrev inte det! Han skrev inte det. Jag hade tyckt om honom ännu mer då.
Jan: Nej, det gjorde han inte.
Jan: “I think this point is a bit exaggerated. Yes, someone with 1 million is technically level 3, but closer to level 2, and someone with 9 million is technically in level 3, but closer to level 4.”
Okej, båda är på nivå 3 men egentligen är det en i varsin extrem som egentligen närmar sig nivå 2 eller nivå 4.
“The levels are not true binary switches. It’s more gradual than this, but I have to draw a line in the sand to make it easy to think about wealth systematically. Without such hard cut-offs, even if arbitrary and somewhat inaccurate, you have no real framework to build off. The point of this isn’t to be perfectly accurate, but generally correct and useful.”
Caroline: Kan du inte bara säga vad det betyder på svenska? Jag känner att min blodsocker är lite låg just nu.
Jan: Han säger: Okej, nivåerna är inte skarpa trappsteg, det är mer flytande än vad det är så. Men min poäng är att få folk att tänka kring rikedom systematiskt. Utan att sätta nivåer (som vissa i forumet argumenterar - vi kan ha steg utan beloppsgränser) - om du inte sätter begränsningar har du inget riktigt ramverk. Poängen med rikedomstrappan är inte att vara perfekt noggrann utan vara generellt korrekt. Det handlar inte om att ha en perfekt trappa, utan en tillräckligt bra trappa. Framförallt ska den vara användbar.
Ja visst, exemplet ni tar är överdrivet. Exemplet är korrekt men vad är poängen? Sätt nio miljoner i nivå fyra och sätt en miljon i nivå två så har ni inget problem och man kan använda modellen för att den ska vara användbar.
Oliver: Det menar Axor också. Jag har ändå hållit på med att skapa grejer rätt länge på internet så det finns något intressant i det här att han skulle kunna ha skrivit boken två tusen sidor istället för två hundra men då hade förmodligen ingen läst den. Han hade kanske fått med alla nyanser. Det är den här avvägningen han har gjort. Vi hade ju inte gjort de avsnitten förmodligen om han hade varit för detaljerad för då hade ingen orkat ta sig an det.
Jan: Martin Marbe 166 skriver: “Jag föreslår att ni tar som projekt att anpassa trappan. Det fattas en nivå.”
Caroline: Nu kommer den, nivån som fattas.
Jan: Nivå noll eller nivå minus. När skulderna överstiger tillgångarna för det är liksom i källartrappan och är på väg neråt. De personerna som inte kan jobba tillräckligt måste leva på socialbidrag eller kanske är hemlösa. Hur ska de kunna ta sig uppåt i ett svenskt samhälle?
När vi sen började diskutera det upplevde jag att det blev ingen skillnad på nivå ett. Okej, vi behöver kanske säga att nivå ett inte är noll till hundra tusen i nettoförmögenhet utan minus till hundratusen. Men livet i stora drag ter sig ändå likadant - man upplever att pengarna räcker inte till, är ganska mycket kämpande, man behöver ta hjälp av sina vänner och sin familj för att klara sig.
Progressionen är omöjlig eller jättesvår, men där har vi också exempel som Elva som gör fantastiska grejer från en jättetuff situation. Det coola på nivå ett är ju att marginalnyttan på alla saker man gör är mycket mycket större än marginalnyttan på de högre nivåerna.
Caroline: Men vi har också många invändningar med att det borde finnas en extra nivå högre upp eller på andra trappsteg. Vad är det då?
Jan: Jo, men där nivå fyran kanske det var tio miljoner till hundra miljoner - att det är ett jättestort jättehögt trappsteg att den borde delas upp i två. Men där är det ju också som du säger - lever livet annorlunda för någon med tio miljoner eller hundra miljoner? Kanske inte.
Jan: Jo, i extremerna. Men då är vi igen att någon som är på tio miljoner är egentligen närmare nivå tre kanske, medan personer med hundra miljoner är egentligen närmare nivå fem.
Men jag påstår att för den som har 10, 20, 30, 40 - alltså livet skiljer sig inte jättemycket. Vi har ju ett par kompisar som har dubbelt så mycket som vi, ganska exakt. Det är ju inte som att de gör något annat med sina barn än vad vi gör. Det enda är att han har en dyrare kaffemaskin men det ska vi fixa till.
Caroline: Vilka är de här som har den dyrare kaffemaskinen?
Jan: Jag visade dig bilder han hade skickat bilder på sin kaffemaskin.
Sista två invändningar jag skickade till Nick och sen har vi några sista kommentarer. För övrigt - vill ni inte ha så långt avsnitt och community-avsnitt? Sluta skicka in så mycket kommentarer!
FIRE och 0,01%-regeln
Jan: Angaudlinn, JFB och andra är ju FIRE, alltså de lever på sitt kapital. De sa “funkar dåligt för oss som är eldvakter”. Det var första gången… är det så att Jesper som är svensk FIRE, då är man eldvakt?
Oliver: Han är ju lite av språkkrigare i forumet. Det finns ju en tråd för det också. Den frågan har kommit in att ställa nästa vecka så det får ni göra om ni vill fråga honom hur viktigt det är för honom.
Jan: Det var en kommentar från någon som jag inte fattade. Misskommunikation, är inte det ett ord på svenska?
Caroline: Nej, det tror jag inte att det är.
Jan: På engelska är det miscommunication.
Caroline: På svenska är det nog inte det. Man säger något annat som att vi pratar förbi varandra. Språkförbistring.
Jan: Jag skrev till Nick:
“The spending model, the 0,01% rule doesn’t work as well once you are already drawing down on your wealth, e.g. FIRE.”
Nick svarar:
“You can still use the wealth ladder to think about future income opportunities and investments, but for the spending section the levels of freedom are a bit off unless you have an income source that is not related to your wealth. Unfortunately, I didn’t have FIRE in mind when I wrote this up and I admit I should have put a side note about it in the book.”
Så han säger - funkar inte om man är FIRE. Utifrån just den här “använd 0,01% av din förmögenhet”. Däremot nivån och allt annat funkar.
Sweet spot mellan att leva och levla
Jan: Sista frågan som vi fick till Nick var: Finns det en sweet spot mellan att leva och levla?
Nick skriver:
“Honestly, this varies so much across countries. I would argue that level 4 is the sweet spot in the US because everything is so expensive and the safety net is not as strong as it is in many European countries. However, in countries with strong safety nets you can have less wealth (det vill säga nivå 3) and still live an incredible life because of the social safety net which is a form of wealth that isn’t captured on any personal balance sheet.”
Vi kan pausa där. Det är precis det vi sa i början. Vi har fått så mycket gratis att vi blir upputtade en nivå för att all sjukvård är gratis, utbildning är gratis, vi har välfärdssystem om man blir sjuk, pensionssystemet fungerar. Man kan inte fucka upp det själv - till exempel i USA kan du ta ut din pension om något händer. Det ska man inte.
“If I had to pick ages for the levels, I would say när du är 20-årsåldern, se till att komma till nivå två. När du är 30-årsåldern se till att komma till nivå tre. När du är 40-50-årsåldern nå nivå fyra. This is my guess of what a decent life would look like in the US, and that’s not impossible to pull off.”
Jan: I Sverige skulle jag säga kanske: 25-30 var klar med tvåan. När du är i 30-40 försök ta dig upp till trean. Under 40-50, ta dig upp till…
Oliver: Fyra då, om du vill.
Jan: Om du vill. Men jag tror det var i 40-årsåldern folk var på nivå tre i communityn. Jag skulle säga: 40-50-årsåldern, ta dig upp till nivå tre. Då har du vunnit. Sen tror jag att många kommer hamna i fyran när de är i 60-årsåldern på grund av hus och pension.
Jag tror att pensionen för akademiker och höginkomsttagare brukar ligga på 6-7 miljoner i 60-årsåldern innan man går i pension. På den nya hemsidan kommer det vara grafer - hur mycket inkomstpension har folk, hur mycket premiepension har folk etc. Definitivt ser man det som hushåll - båda har 5 miljoner i pension, man har 2 miljoner i huset och lite besparingar så är det inget konstigt att komma upp i fyran i 60-årsåldern.
Det var allt vi hade till Nick. Känns det? Rimliga svar? Ska vi ta lite nivå 5?
Diskussion om nivå 5
Jan: Detta var från en kompis till oss, David Sinkvist. Shout out! Han skriver: “Kul med senaste avsnitten, försöker läsa ikapp. Många inlägg. Vad ser du för vinster för dig personligen respektive din familj med att levla till nivå 5? Du verkar inte vara så sugen men om du skulle ta på dig de rosenskimrande glasögonen - finns det något du kan sakna med att inte vara där?”
Caroline: Ja, men det är väl att vara på jakt. Är det inte det? Berätta för mig, Caroline.
Caroline: Jag tror det skulle vara resan och utvecklingen som man måste göra dit. Man måste ju helt bara säga “okej, vad är det som behöver hända för att vi ska ta oss dit?” Det kan ju också vara så att man helt inte kan räkna ut det utan att man måste typ räkna ut det under tiden. Man måste ju ha ett företag förmodligen som sysslar med någonting som alla vill ha. Man måste ju hitta det som gör att man kan bygga upp någonting. Vad tänker du?
Jan: Innan jag svarar tänker jag att vi hade en diskussion om detta i forumet. Olof skriver: “10 miljoner kan många relatera till om man räknar in allt men 50 eller 100 miljoner - det är ytterst svårt att nå.”
Jag svarade: För mig kändes nivå 4 som att köra in i en vägg strategimässigt. För strategin från nivå 3 till nivå 4, om man vill snabba på det (inte göra det när man är 60 utan nå nivå 4 som vi gjorde i 40):
- Skaffa dig en bra utbildning (i mitt fall civilingenjör)
- Jobba mycket, vara framgångsrik i karriären eller starta eget i liten skala
- Ha en hög lön över snittet
- Investera i indexfonder, diversifiera
- Lita på processen, låt det gå till tid
- Sätt av pengar i din tjänstepension
- Äg ditt boende
Gör du de 6-7 grejerna - det handlar inte om tur att komma till nivå 4 och du har accelererat den resan. Gör man detta med 10-20 år med flit och systematik så når man nivå 4. Tänk på att snittåldern för nivå 4 är 55-65. Jag hade tur, lästräck, gjorde arbetet för att nå det i mitten av 40-talet men det är ovanligt. Det har kostat mig 60-80 timmars veckor i över 20 år.
Men inget av detta funkar för att nå nivå 5.
Folk säger “om du sparar 20 000 kronor i månaden i 30 år kommer du upp till 100 miljoner om du har 12,5% avkastning i 25 år”. Ja det stämmer, men man är typ 45 eller 60 när du når nivå 4 och du har inte 30 år med 20 000 i sparande. Du vill inte lägga 100 000+ i månadssparande för att nå det. Matten går inte ihop. Det funkar om man är nivå 4 och är 20 - då kommer man nå nivå 5 rent matematiskt. Men för de flesta som har gasat hårt och lagt undan pengar kommer ha svårt. Om man skulle räkna med dubblingar är det 30 år. Ja vi kan nå nivå 5, men jag kommer vara 75 och det är “what for, what purpose?”
Caroline: Men sen kommer du ha ännu mer pengar när du är 95. Tänk räntan på räntan!
Jan: Vi har en tråd på ämnet. Någon skrev: “Ni pratar mycket om resan till nivå 5 och 6 att den kräver en annan strategi men inte vilken.”
Väldigt förenklat: För att ta sig från 4 till 5 krävs hävstång. Det finns fyra sorters hävstång:
- Andras tid och arbete - Du har ett företag med anställda så du tjänar pengar på att andra jobbar åt dig
- Kapital - Du har eget kapital eller använder andras kapital som investerar i ditt bolag
- Kod - Du producerar en grej som kan komma ut till många
- Content - Som kan gå ut till många
När jag tittar på de nivå 5 som man har sett eller känner:
- Vanligast: Helägt fastighetsbolag, äger flera fastigheter. Har du en fastighet för 20 miljoner som du köpte med 4 miljoner kontantinsats, ökar den med 10% i värde och du tjänar 2 miljoner.
- Bolag: Klassisk industri, mekanisk verkstad, återförsäljare, stort hantverksbolag eller techbolag
- Någon som har sålt något av dessa
- Family office typ Martin Gren som sålde Axis till Canon eller Håkan Roos som har Rosgruppen
Strategin där: Jobba tillsammans med ditt kapital, allt fokus på en enda grej, stor koncentration av tillgång i ett enda bolag och mängder av arbete i många år - minst 20-30 år.
Jan: Jag ska komma tillbaka till Davids fråga men måste citera JFB apropå det här med progression och ta sig till nästa nivå.
JFB skriver: “Varför skulle jag vilja ta mig till nivå 5?” Han stryker under problemen och riskerna:
“På nivå 5 uppstår frågor som ‘umgås folk med mig för mina pengars skull eller min skull?’ Det är inte ovanligt med en känsla av ensamhet. Det är mycket funderingar kring arv, familj, dynamik, mening, krav och struktur. Många har offrat relationer med sin familj och sina barn.”
Caroline: Det är nog den sämsta tycker jag.
Jan: “För att ta sig till den här nivån krävs en koncentrerad portfölj. Det i sin tur skapar en risk. För detta är första nivån där det är i princip lika stor sannolikhet att trilla ner till nivå 4 som att komma till nivå 6.”
JFB: “Jävla massa problem och 50-50…”
Det är ett stort steg. Att det är ett stort steg!
Caroline: 20-30 år för att lyckas med det. Jag skulle vara gammal då.
Jan: Exakt. Så det är ett tidsfönster.
Caroline: Ett tidsfönster också för det. Orkar man liksom? Men då är det ju för att man vill vara med om någonting som vitaliserar ens liv, tror jag. En jakt. “Kan jag klara detta? Jag har en idé.” Förstår ni vad jag menar? Jag kan typ inte ens sätta ord på det.
Oliver: Man gillar spelet och man vill fortsätta spela spelet.
Caroline: Jag kan nog hitta på något. Om jag skulle vilja gå den vägen - jag kommer vara sjuksköterska, jag kanske tänker “okej men hur kan AI utvecklas inom vården? Vad kan jag göra för att utnyttja den kraften?” För det kommer användas mer och mer. Och det kommer byggas förmögenheter. Har ni tänkt på hur ni skulle göra för att nå nivå fem?
Oliver: Nej, inte så aktivt. Det har jag inte gjort. Det har du gjort, tänker jag mig. Ska du svara på Davids fråga?
Jan: “Du verkar inte så sugen. Om du skulle ta på dig rosenskimrande glasögonen - finns det något du kan sakna med att inte vara på nivå fem?”
Nej, jag upplever… Jag hittar, jag vet inte, jag tycker det är en svår fråga. Jag tycker vi har vunnit spelet redan. Med det sagt är det ju inte som att man går ner till Porsche-handlaren och köper en Porsche eller att man bjuder…
Caroline: Nu pratar du utifrån konsumtion.
Jan: Ja, men det är väl det enda som skulle locka mig. Vad får jag för möjligheter som jag skulle få i nivå 5? Jag unnar mig inte saker för att jag tycker 17 euro för en avokadomacka är för mycket.
Caroline: Gud, alltså det var 7 euro!
Jan: Ja, ja, absolut. Men min poäng är - jag kan tänka mig köpa 7 euros avokadomacka, men inte 17. Men om vi inte pratar utifrån konsumtion då?
Caroline: Är det det enda som skulle driva dig att ta dig till nivå 5?
Jan: Ja, möjligheten att kunna göra saker som jag upplever… Okej.
Caroline: För jag tänker inte alls på konsumtion. Jag kommer inte bry mig om jag har 100 miljoner eller upp mot 1 miljard. Jag kommer inte bry mig då om vad saker kostar. Det är exakt samma sak som jag säger. Det kommer också vara en tumhet. Jag tror du menar att du fortfarande kommer bry dig. Men då är det helt andra grejer i livet som spelar roll för att man ska vilja göra den resan.
Jan: Ska säga någonting mer?
Caroline: Nej, men att bevisa kanske för sig själv att man kan bygga upp någonting eller möjligheterna som det kommer med. Att man behöver växa personligt eller bli en bättre chef och ledare för man kommer ha anställda. Är du med? Att man kommer ha att göra mycket med människor och man kommer vara med om saker som man typ inte ens kan räkna ut.
Jan: Allt det där som du drar upp för mig är anledningen till att inte göra det.
Caroline: Det är därför skeppen gick från Portugals kust mot Indien.
Jan: Och folk vill vara med om saker som de inte kan räkna ut.
Jan: Jag vill inte det. Jag har ägnat hela livet åt att undvika saker jag inte vill vara med om.
Caroline: När jag doktorerade så insåg jag att jag kan vara med om saker som jag inte kan räkna ut och det förändrade mig som människa. Så för mig är det bara positivt. Men jag tror också att det är ett jävla slit. Vad säger du om detta?
Oliver: Alltså kring vad jag själv… om jag själv har en ambition?
Caroline: Nej, vad du tänker kring vårt samtal eller vad du själv tänkte om det innan.
Oliver: Jag tror ju inte att det heller är ett spel för dig att spela kanske utifrån din upplevelse av att du gillar hur du har det nu. Du jobbar hemma, har familjen nära och du är väldigt snabb i tankarna och allting och intelligent. Att ha med folk att göra mer är ju inte… Det är ju inget för dig.
Jan: Det var min första tanke. Det finns nog inte fler som Oliver som står ut med mig eller som pallar med…
Oliver: Du hade ju fått kriga på något mycket med kod men du hade samtidigt behövt fler programmerare och pengar. Det är som du sa, du behöver många dubblingar. Du hade ju fått vara någon riktigt sjuk investering. Så jag tror ju inte… Och jag tror inte det är… Det löser sig där framme. Men jag tror inte det kommer bli bättre för att du kommer till nivå 5 även om du kan köpa en portion till bryda. Så tror jag inte du blir gladare för det.
Caroline: Jag tror det är en korrekt analys.
Oliver: Som du säger, du kan göra en FIRE redan nu. Så det är drömmen att ta mig till nivå 5 för att jag kan göra en FIRE? Så ja, den möjligheten finns redan.
Caroline: Du kanske inte ta dig till nivå 5 då för att göra en FIRE.
Jan: Nej men exakt. Däremot kan jag vara intresserad… Vi har ju lite internt pratat - vad ska vi göra i höst, vilka projekt ska vi fokusera på? Då har ju ändå varit “låt oss fokusera på dem som hade varit långsiktiga projekt eller där det finns mer skalbarhet”. Att vi kanske inte ska… Nu gör vi inte det, vi kommer att göra… Sälja rådgivningstimmar är dumt, sälja one-off.
Jag tycker det är jättestor skillnad apropå vår kompis som har nivå 6 som uttalat mål. Han säger ju “detta är ju bara för att vinna spelet”. Jag vill ju vinna. På honom är det nog också en jakt - lista ut hur systemet funkar. Han har ju haft det som ett tydligt mål sen början “jag bygger kassaflödesverksamheter för att jag kan använda kassaflödet för att få hävstång på det och sen kan jag använda hävstången för att göra nya grejer”.
Jag tror nej, det blir nog ingen nivå 5. Jag har inte ambition, jag är inte beredd att göra de grejerna. Det är inget hot som motiverar mig eller “hotiverar” mig, och det är inget som jag ser fram emot. “Då kommer jag kunna göra andra saker än vad jag gör nu.” För mig är det en lyx att kunna säga som igår kväll “ska vi åka ner till Limhamns glassmejeri och ta en glass?” Nu gjorde vi inte det men den möjligheten…
Caroline: Du kan säga det på nivå 4.
Jan: Det går bra.
Oliver: Energiperspektivet pratar vi mycket om också. Just för dig hade det ju varit många energiskulder eller många tunga utgifter om du skulle ge dig på det som du förmodligen inte…
Jan: Som jag inte vill ha?
Oliver: Nej, exakt.
Jan: Det är den förmågan som säger “är det värt det energimässigt? Kommer mitt liv bli rikare av det här? Vad är marginalnyttan?” Jag är “ja, nej”.
Martin Johanssons rikedomslinje
Jan: Det sista vi ska ta upp är Martin Johansson. Han är supersmart. Han skriver:
“Jag gillar inte trapptänket med olika steg. Det blir lite som betygssystemet i skolan. När jag gick i skolan var det 1 till 5. Det var en stor skillnad mellan 3 och 4. Men i verkligheten kunde skillnaden vara minimal mellan en stark 3 och en svag 4. Beroende lite på dagsformen när man gjorde provet. Eller rikedomstrappan - en svag 2 ramlar ned på en stark 1 vid ett dyrare tandläkarbesök. Likaså som en stark 3 blir en svag 4 över natt bara för att börsen tog ett glädjehopp uppåt. Sammansfattningsvis så förändras inte livet stegvis. Framförallt inom ekonomi utan mer kontinuerligt.”
Sann ingenjör! “Jag har gjort om rikedomstrappan till rikedomslinjen eller något med ett bättre namn.” Sen gör han världens graf. Detta var fan, detta var smart. Han gör om trappan. Eftersom det är en 10-potens mellan varje steg och 10-potenser, då kan man göra en logaritmisk grej. Så istället för att man gör en rak linje av någonting som är exponentiellt eftersom man ändrar skalan.
Det han gjorde briljant här var att han gjorde det till en linje med beloppen. Beloppen är fortfarande samma, nivåerna är fortfarande bara sex nivåer men det blir en rak linje.
Caroline: Hur då rak?
Jan: Men från nivå 0 och 0 tusen kronor på kontot till 10 miljoner på nivå 4.
Caroline: Jo men rak alltså så eller så?
Jan: Den kommer ju luta eftersom på y-axeln har du nivåerna 1 till 7 med samma avstånd. På x-axeln har du de logaritmiska 10 000, 100 000, 1 miljon, 10 miljoner, 100 miljoner.
Caroline: Så den blir liksom lutande?
Jan: Ja det blir en rak linje, en snedlinje som har en lutning.
Caroline: Känns det som att det bara blir en rak linje vågrätt, förstår vad jag menar? Men nu blir det ju också en slags nivåupptrappning på den lutande linjen.
Jan: Det blir inga trappsteg, det blir en linje men inga gränser har förändrats, inga nivåer har förändrats. Det blir bara att det blir en linje istället för trappsteg eftersom du gör en exponentiell kurva till logaritmisk.
Caroline: Vi får lägga in hans graf.
Oliver: Du sa ju sju nivåer nu för han tar ju noll och så sju men det är de sex vi använder.
Jan: Detta skulle bli så konstigt men det blir istället för att säga… Fördelen du får då istället för att säga “jag är nivå fem eller nivå fyra eller nivå tre” (har du en miljon eller tio miljoner) så kan du bli nivå 2,1. Eller 3,65. Eller 4,2.
Caroline: Ja, jag förstår.
Jan: Att det blir liksom en där. Och då säger han “Jag har gjort trappan logaritmisk men jag har gjort den utan steg. Utan man får ut Jans nivå på y-skalan så man också ser vart man är på vägen mellan en två och en trea. Har man 500 000 kronor så ligger man på 2,7. Men man har fortfarande en fördubbling kvar för att komma till nivå tre.”
Så att det blir liksom inte “du är 2,7, det är bara 0,3 till nivå tre”. Nej det är fortfarande 500 000. Det blir effekten av att skalan är logaritmisk. Det blir kanske tydligare om man ser detta framöver. För mig tycker jag inte att detta är så oklart.
Det som också blir intressant med sådana här saker är ju att när folk säger “ska man räkna med skatt på pensionen? Min tjänstepension - jag har tre miljoner i tjänstepension men det är egentligen bara två för att man ska dra ifrån 30% skatt.”
Då säger han också “ska man vara lite mer korrekt - 30% skatt på 3 miljoner? Ja det innebär ett hopp från 3 till 2,85. Alltså att det blir väldigt lite.”
Han skriver: “Samma sak gäller exempelvis bostadsvärde. Ska man räkna rätt bör man räkna bort eventuella reavinst och försäljningskostnader. Men eftersom rikedomstrappan handlar om 10-potenser och den större penseln så blir 30% skatt lite finlir som motsvarar en sänkning av nivån med 0,15 enheter oavsett belopp.”
Det är ju detta som jag tror blir olust för att de flesta av oss tänker inte logaritmiskt. När han ritade upp så var det självklart men jag fattar att det inte är självklart. Då blir det snarare så att man tänker att det är skillnad på någon som har 3,1 eller 3,9. Skillnaden är som Richterskalan för jordbävningar - en jordbävning på nivå 7 är dubbelt så stor som en jordbävning på nivå 6. Även om liten skillnad i skala kan effekten vara enorm.
Caroline, du ser helt skeptisk ut.
Caroline: Men Oliver, du ser… Oliver är lite mer neutral.
Oliver: Jag är inte ingenjör heller men jag hänger med på tanken. Jag hade ju inte själv aldrig tänkt på det här med att det låg logaritmiskt att man då kan göra den till en rak linje. Men jag tyckte det var intressant det här med hur lite påverkan skatten hade på pension och boende. För det vet jag många lyft.
Jan: Ja, och hur lite påverkan många grejer som månadssparande etc.
Oliver: Ja, och här får man ju bort det här problemet med att vara svagare och starkare på nivåer. Jag får nog titta närmare på det.
Caroline: Jag är inte så nördig som ni är. Jag har tittat på den innan så jag är för den. Det är lättare när man ser den.
Jan: Man behöver inte göra någonting med den. Det blir bara en annan illustration att det inte är ett trappsteg utan du kan se det som ett kontinuum och fortfarande ha att skillnaden är inte så här. Att vi behöver ha massa extra. Nu går skalan upp till 22 för att vi måste ha ett stort hopp mellan en miljon och tio miljoner. Det är fortfarande samma fördelning men du har tagit bort hoppen.
Caroline: Ja, jag får titta på det.
Jan: Caroline är neutral. Vi går vidare nu.
Caroline: Helt ärligt så har jag inte ätit sen klockan sex i morse och nu är det klockan tolv trettio, fyra. Så tar vi sådana här grejer nu. Jag känner att jag behöver äta. Sen kan jag titta på det här igen.
Avslutning
Jan: Okej jag ska ta sista. Detta var lite rolig kommentar. På nätet avslutar man ju alltid med något roligt eller med kattbild. Så jag tänker att vi ska avsluta med motsatsen till kattbild.
Vantage skriver: “Det verkar väldigt typiskt här på Rika tillsammans att man ska sträva efter mer och att det är olika nivåer och vad de ska heta.”
Anelia skriver: “Nu är ju RT ett forum för människor intresserade av olika sätt förbättra sin ekonomiska situation och då blir kanske försöken att definiera namn i olika nivåer något påverkat. Det ligger liksom i sakens natur när man fokuserar på en speciell grej.”
“Jag har hängt några år på ett kattforum och där var definitionen av en oansvarig kattägare ungefär liktydigt med en person som inte lagar all sin kattmat själv enligt recepten i boken ‘Laga din kattmat själv i 17 enkla steg och förläng din katts liv’ av Hedvig Nippertippa Härligdotter.”
Jag tänker att vi slutar där.
Caroline: Ja, jättebra. Du skrattade sist. Jag tyckte det var mycket roligt.
Oliver: Jag tyckte det var roligt när jag läste det från början också. Man behöver inte känna att vad är detta, vi är snart uppe i två timmar. Det är inte så att man behöver plöja alla sådana här avsnitt för att man ska vara ansvarig för sin ekonomi. Good enough.
Jan: Good enough. Detta har ju varit lite nördigt. Jag tror vi har fått med typ 500 kommentarer. Vi har säkert missat något. Vi har många som skriver “tack för ett bra avsnitt, jag känner igen mig, klarhet i det här.”
Någon skrev också: “Nu börjar jag inse att jag är så pass långt på trappan att jag kan göra saker jag kanske har drömt om men inte agerat på. Kanske delvis på mitt oroligt lagda personlighet. Jag har tiden och pengarna men kanske lite i samma sits som Mo och jag brukar prata om att lära sig att använda pengarna för att ge ett rikare liv. Att ge sig själv tillåtelse att göra de saker man vill eller de saker man inte ens vet att man vill. Men var börjar man en spännande resa?”
Jag tänker att det är ganska fint.
Oliver: Jag tänkte bara säga också en avslutning. Jag läste av Alternativt Liv som skrev kring det här att vara nöjd. “Erfarenheten är att många inte vågar eller förstår att nöja sig. Man ska jämföra sig ständigt uppåt.” Hen får ständigt påminna sig själv om att vara nöjd.
Jan: Det var väl han som skrev också att han fick 20 miljoner på ett bräde och var “detta kommer att förändra mitt liv” och sen var han “nej det gjorde det inte”.
Oliver: “Den insikten fick man att förstå att nöjdhet handlar om något annat än specifika nivåer och mängder av pengar. Idag är jag nöjd och har så gott som slutat sträva efter mer på det sättet jag gjorde innan.”
Jan: Sjukt bra! Sen hade vi också Bosse, vi får göra en shoutout till Busse som hänger på Fika tillsammans. Han gav oss mycket feedback, men jag tror vi har tagit med det mesta av hans feedback. Han var lite orolig Caroline, att du hade ändrat politisk åsikt till följd av rikedomstrappan. Jag och Oliver sa “nej det hängde nog inte ihop med…”
Caroline: Jag har ju varit medlem i Vänsterpartiet innan för att jag gillar det här med medmänsklighet och jag hittar inte riktigt det i något annat parti. Men jag är också mycket för att man ska driva saker själv i sitt liv, och jag gillar det.
Jan: Men det har inte med rikedomstrappan att göra?
Caroline: Nej inte med rikedomstrappan att jag ändrar mig fram och tillbaka mellan block.
Jan: Men får jag fråga, eftersom jag upptäckte att det var “hej välkommen till Moderaterna” och det var inte jag. Är du medlem i både Vänsterpartiet och Moderaterna?
Caroline: Inte båda nu. Bara Moderaterna nu. Så jag bara provar lite, det är inte så himla allvarligt.
Jan: Nej jag tycker det är fantastiskt!
Caroline: Det är roligt att… Det är intressant att säga, jag ska bara säga det innan vi slutar, att Moderaterna är jätteduktiga på att skicka ut brev om vad de gör för någonting eller vad de tänker. Det gör inte Vänsterpartiet. Jag tycker de kan skärpa sig. Jag känner inte att det händer så mycket inom Vänstern. Jag fick inga mejl kring vad de ställer sig i position för frågor eller vad de planerar att göra.
Jan: Och jag vet inte om det har något att göra med vilka partier det är, förmodligen inte.
Caroline: Men jag tycker man kan hålla på mer med sina medlemmar. Det tycker jag absolut.
Jan: Hade ni någon mer kommentar? För nu har jag ju bara köttat på med mina kommentarer. Jag vet att ni också har förberett.
Caroline: Nej jag har inga kommentarer.
Jan: Hade du något mer?
Oliver: Ja, jag vet inte om vi ska… Jag tyckte det intressant att se hur snabbt man ändå har anammat inom communityn. Det var bara en dag och efter så startades det trådar där man refererar till sig själv “ja men jag är på den här nivån”. Jag tycker det är intressant, jag tror ändå det kan hjälpa för att skapa kontext som vi pratar om mycket när man ger råd. Det tycker jag är härligt att se så att man kan få mindre att en nivå tvåa krockar med en nivå femma i forumet. Jag tror det kan ändå hjälpa oss kontextuellt.
Jag tyckte också det var intressant med den här… Jag läste en del forumtrådar på sistone också där man alltid vill sträva vidare. Om man är på nivå fyra så var det någon som… Ett par som hade väldigt höga löner så hade de ett hus för kanske sju miljoner. Så var de inne på “ska man tänka på FIRE eller ska vi köpa hus för 15-20 miljoner?” Det var ju många som kommenterade “vad skulle syftet vara med det? Blir ni gladare för ett ännu dyrare hus?”
Caroline: Det är lite svenskt att man ska “vad är syftet med det? Varför ska man göra det och varför vill ni sträva på det viset?” Jag tror att det är så man vill bara göra någon annan resa.
Jan: Man vet, det är ett äventyr.
Caroline: Det är ett äventyr.
Jan: Jag brukar alltid säga ta vilket beslut du vill ta, men ta det bara medvetet. Så att man inte går på autopilot. För det är så lätt att bara “alla måste utvecklas” eller “alla våra kompisar har hus för 15-20 miljoner och det borde vi också ha”. Var medveten.
Vi var på autopilot på väg att köpa en ny Tesla. Vi köpte ju Peugeot i början av året.
Caroline: Vi var inte på autopilot överhuvudtaget.
Jan: Vi pratade om att vi skulle ha en ny Tesla.
Caroline: Ja men det var väl innan det bara brakade loss.
Jan: Ja men skitsamma. Men det var såhär, vi hade inte köpt den bilen vi har idag om vi inte hade fått input från Erik @Skogstomten i communityn. Jag hade inte tittat på den typen av bil.
Caroline: Nej kanske.
Jan: Så ibland behöver man ju bara ta ett medvetet beslut. Och att ta ett medvetet beslut är energimässigt för hjärnan mycket, mycket svårare än att ta ett autobeslut. Snyggt! Hade du mer Oliver?
Oliver: Nej men det var lite på samma… Det var också en person som jag tror var på nivå 3, kanske 4, som var lite avundsjuk på grannen som rullade in med Ferrari. Den var grå förra veckan och nu var den röd. Det var tydligt att han förstod att personen var väldigt stressad, var VD på ett bolag. Han var under 40 och han var dessutom framgångsrik i en sport skrev han. Personen som skrev inlägget var lycklig, hade en familj. Antagligen bor man bredvid en person med de typerna av bilarna så har man ju det rätt gott ställt också. Men han skrev att paradoxalt - han har fått chansen att byta, så hade han liksom ändå sagt ja. Det kanske var bara ett exempel på att ibland kan man tänka den tanken. Så tror jag kanske inte han hade gjort det. Men det fick man ju bara tänka på och det är viktigt att nypa sig själv varje gång man tänker den tanken. För man jämför sig.
Caroline: För det är faktiskt en källa till ångest att jämföra sig.
Jan: Att vara nöjd, jag tror det som du citerade Alternativt liv där. Det handlar väldigt mycket om att vara nöjd och uppskatta och säga “är jag beredd att göra det jobbet som krävs?” På nivå tre - de flesta kommer komma till nivå tre i Sverige, det är bara en åldersgrej och följer den hyfsat utstakade vägen som samhället har skapat.
Snyggt! Jag tänker också - detta avsnittet hade ju inte varit möjligt utan vår fantastiska community. Vi har ju bara pratat om community-grejer. Så ett stort tack för alla kommentarer, alla inspel som hjälper oss göra detta bättre. Hoppas att vi kommer kunna ge tillbaka mycket mer av det här framgent. Testa den här listan om du vill sätta upp dig.
Sen är det så här - de här avsnitten kan vi bara göra tack vare våra fantastiska supportrar i Patreon-communityn. Så tack för att ni gör det möjligt att vi kan göra de här avsnitten och vi hoppas att ni känner att det är värt tillbaka. Du får jättegärna vara med och supporta oss i det där. Det roliga är att du får extra material, vi kommer försöka bjuda in till de här träffarna i höst och massa lite andra grejer. Det är också länk till vår Patreon i beskrivningen.
Sen kom det också lite info om det här eventet i höst för framförallt för nivå fyra. Sen ska vi hitta på något för framförallt nivå två, tre.
Oliver: De har ju varit uppskattade. Vi har gjort dem senaste året men nu kan vi göra dem ännu bättre.
Jan: Exakt! Stort tack och så ses vi!
jag tycker ni skiter i nivåerna och att Jan istället fortsätter peppa Caroline till att kosta på sig det hon vill. Det är sjukt härligt och gulligt att lyssna på.
Nu fick jag med alla ”trappsteg” också 