Log lite för mig själv när jag läste ovan. Tänker väldigt likt det här också. Lite som Axr skriver, jag gissar att du likt mig skulle kunna göra en FIRE med vissa förändrar (för oss: sälja huset, dra ner på resor och blir mer kostnadsmedveten).
Men liksom det är inte riktigt ett rikt liv för mig. Jag gillar ändå spontaniteten att kunna t.ex. bjuda en kompis på resa till Riga, hänga där i ett par dagar för att nördjobba.
Sedan har jag personligen inte landat insikten emotionellt “det är okej att gå back / att kapitalet förbrukas”. Där jag är nu är typ: “Det är okej att det inte växer i samma takt som det skulle kunna göra om jag optimerade.”
Det här får du gärna utveckla det här. För jag gissar att du inte tänker på sådant som man annars kan lösa med en inkomstförsäkring. In på bostadsmarknaden har jag budgeterat ca 250.000 per barn.
100%… gissa vem som valde en begagnad Peugeot och 2021 kände att jag var helt wild-and-crazy och slutade med att jag valde den mest sålda elbilen i världen…
Logiskt. En bil i miljonklassen blir småpengar och väl bortom säkerhetsmarginalen med 110M i depån.
Det är intressant var man drar gränsen för vad som är småpengar i förhållande till disponibla medel. Vi verkar alla ha den gränsen på lite olika ställen.
Tycker inte hur man pratar och är mot andra har något med att göra om hur det är att planera, genomföra och producera ett avsnitt. Det ligger väl mer på det mänskliga och hur man bemöter och talar med människor.
Du kallade henne naiv vid något tillfälle, och hon kontrade med att det inte kommer naturligt för henne att tänka på de sakerna som du gör. Men väldigt ofta så får jag bara känslan av att du känner att du är bättre/sitter över henne och det hon inte säger har någon substans om du tycker annorlunda. Rikedomstrappan känns väldigt mycket viktigare för dig än för henne. Hon sa ju dessutom att det kändes djupt obehagligt att prata om.
Du kallar det för motvals (från hennes sida). Motvals mot vadå - ja dina åsikter, men de är väl ingen universal sanning som Caroline eller andra måste dela? Det är väl här känslan av mästrande kommer in. Sedan tar du ju extremt mycket plats och alla andra inte kommer till lika mycket tals.
Caroline sa att du inte behövde droppa att du träffat eller kände någon miljadär och då tog det ett tag innan du kom på något att säga.
Men det kanske är er jargong och ni har hängt ihop länge.
Ville bara nämna det och ibland vet man inte alltid heller hur man uppfattas utifrån även om det tydligen påpekats tidigare. Men om andra har påpekat tidigare så kanske det ligger något i det iaf och något jag känt flera gånger i era poddar.
I övrigt — ett bra avsnitt och jag köpte ljudboken på Audible.
Både min fru och jag är VD vilket innebär dålig anställningstrygghet men hög lön. Vi är båda runt 50 och av erfarenhet så vet jag att det kan vara väldigt väldigt svårt att hitta en liknande position efter 50. Samtidigt är VD lite som att vara tränare/förbundskapten i fotboll. Man vet att det tar slut en dag och då är det tack och hej. Och om detta sker runt 55 så är det inte helt osannolikt att man väljer att gå i pension och då är det bra att ha lite sparade pengar även om man har inkomstförsäkring. Gällande bostadshjälp till barnen så hade jag nog mer räknat med 1 miljon var(och vi har 3 barn) men detta är ju relativt. Hade vi varit på nivå 3 så hade det inte varit någon hjälp alls och har du säg 20 miljoner sparat så blir det kanske 2 miljoner var. Beror också väldigt mycket på var de väljer att bo. Gissar att det kan bli rejält dyrt i Stockholm exempelvis.
Stämmer för övrigt även för mig att om man säljer och downsizar till ett billigare boende så kan vi också gå till FIRE men det är roligt att jobba och få vara en del av något större. Pluss att huset har vi köpt och renoverat under ett antal år så det är nära nog som en familjemedlem så det får nog bli en del av arvet till barnen istället för att vi säljer och cashar in.
Poängen med att ha Caroline med är väl just att hon ska fungera som motvikt men när det bara “stör” så kan man ju fråga sig vad poängen är att hon är med. Jag tycker då iaf om hennes medverkan och hoppas hon kan få säga sitt utan att bli överkörd.
Fattar 100%. Känner en del personer i de positionerna och några som fått gå, supersvårt att få ett nytt jobb på den lönenivån och många är lagom sugna på att gå tillbaka. Slitigt och ensamt som tusan att vara VD. All respekt.
Så är det ju absolut. Men sedan tror jag också att det gäller vara försiktigt med barnen och inte hjälpa för mycket. Jag tänker t.ex. att man inte ens ska ge hela kontantinsatsen utan kanske 2/3. På 250.000 kr så blir det en kontantinsats på 375 tkr som i sin tur är 15% insats på en 2.5 MSEK-lägenhet vilket väl fortfarande är priset på en 1:a på 25 kvm typ även i Stockholm.
En sak jag gått och funderat på i anslutning till trappan är ju att jag typ knuffat upp vår tonåring på nivå 2 redan med hennes aktieportfölj. Känner så här just nu att det var kanske inte supersmart. Typ, hon får ju inte uppleva firandet att nå sina egna första 100.000 kr för de finns ju redan och det är ju en bit till en miljon som då är nästa naturliga firande.
Yes, delar den synen. Liksom, skulle jag inte jobba, då skulle jag göra samma sak som nu när jag jobbar.
Jag läste inlägget igen och uppfattar det fortfarande som att ni reste mycket redan på nivå 2 men att ni nu inte behöver tänka på de där sakerna.
Förstår att det var en missuppfattning men det ändrar egentligen inte hur jag ser på det.
Jag tycker att jag har resefrihet trots att jag har långt kvar till nivå 4. Har inte räknat ut någon totalsumma för resan vi nyss kom hem ifrån men 100-150k känns som en “normaldyr” resa för mig och det är ingen summa för en resa jag bryr mig särskilt mycket om.
Jag förstår att jag har hakat upp mig på ordet resefrihet men det beror på att det är viktigt för mig, spendera pengar på annat (Champagne undantaget…) intresserar mig inte.
Intressant diskussion, bitvis väldigt filosofisk! Man kan fråga sig om trappan är tänkt att vara enbart ett “matematiskt” hjälpmedel för ekonomisk planering, eller också handla om personlig utveckling och livsåskådning?
När jag läser många av kommentarerna här kommer jag att tänka på Mark Manson (som bland annat skrivit boken The Subtle Art of Not Giving a F*ck. Han har även en bra YouTube-kanal som jag kan rekommendera). Han pratar mycket om att vi människor fungerar så att vi sällan är nöjda med det vi har, utan tenderar att alltid sträva efter något bättre. “När jag har X, då kommer jag vara lycklig/känna mig rik etc.” Men efter X kommer bara Y, och inget förändras egentligen.
Han menar att vi alltid kommer att ha problem – men vi kan påverka vilka problem vi har. Till exempel: om du tar ett jobb som konsult väljer du kanske att ha problemet att ständigt behöva hitta nya uppdrag eller hantera stressiga deadlines. Om du istället väljer ett tryggare jobb inom offentlig sektor kanske du väljer problemet att känna dig understimulerad eller frustrerad över byråkrati. Man väljer sina problem, beroende på vad som känns mest värt för en själv.
Det handlar också om att välbefinnande kommer av att försöka skaffa sig “bättre” problem. Till exempel är det onekligen ett bättre problem att ha att oroa sig över hur man ska investera sin tjänstepension, jämfört med att oroa sig för hur man ska kunna betala hyran nästa månad.
Sedan är det nog lätt ibland att glömma bort att de problem man själv har faktiskt hör till de bättre. Och då låter man lätt tondöv för de som sitter fast med värre problem…
Kul avsnitt. Det fick mig att räkna på nettoförmögenheten. Är på nivå tre utan att räkna in pension och sparar inte ens 10% av lönen. Och då räknar jag husets värde som inköpspriset 2017. Känns som det går ganska snabbt att få upp pengarna. När min bättre hälft börjar arbeta kommer sparandet dra iväg ganska rejält, vi lever ju bara på en medianlön just nu.
Det här med frihet. Jag kan absolut handla vad som helst i affären. Men känner ändå inte för att lägga pengar på skitmat.
O nuförtiden när man äter ute så tar jag absolut precis vad jag vill ha. Problemet är att jag inte suktar så mycket efter det dyra längre. Jag brukar ta det jag tycker är gott och det är oftast inte det dyraste.
Det känns som friheten inte direkt verkar göra att man spenderar så mycket mer. Iaf inte jag.
Undrar om det blir likadant vid 10 mile när man kan resa vart man vill? Dvs man reser kanske inte så extremt dyrt iaf? Det blir inte lika intressant. Man tar hellre en tältsemester till Danmark än att flyga till Australien.
Om man någonsin når 100 mille, kommer man då trots detta skippa galna resor för att det inte känns intressant längre? Ta privatjet till Istanbul? Varför? Jag kan ju gå till grannen o basta istället.
Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår. Jag kanske inte fattar det hela men är inte lönen mer viktig än förmögenheten när det gäller livsstil för de allra flesta?
Använder ni direktutdelning till att resa eller säljer av aktier?
Jag befinner mig på nivå 4. För diskussionens skulle så har jag (och min fru) ca 16 miljoner i aktier och pengar på bankkonton och kanske drygt 9 miljoner till i pensionsfonder, hus, klockor, smycken.
Men detta är besparingar som jag försöker öka på och jag sparar ytterligare varje månad. Så det är inget jag använder till resor eller restaurangbesök osv.
Och även om jag gjorde det skulle väl mina 16 miljoner i aktier kunna ge typ 640k per år att spendera enligt 4% regeln och det tycker jag inte låter som tillräckligt till att resa hur mycket som helst utan att tänka på det?
Vi har dock resefrihet skulle jag säga, men det är pga våra löner.
Ja, men anledningen till att du kan resa “över din nivå” är ju då för att du hårt prioriterar bort annat i livet.
Att det känns lätt för dig att göra uppoffringarna på andra områden spelar inte så stor roll, man får nog se till vad den stora massan tänker om saken, för det är ändå bara en modell som det är frågan om.
Handlar kanske om vad man klassificerar som sparande? Nu känner jag inte till vilka löner ni har men gissningsvis betalar ni inte semesterresan med den lönen som kom in den 25:e månaden innan utan snarare från ett sparat överskott från flera löner under resten av året. Exempelvis att man sätter över varje månad till ett sparkonto. I min värld så är detta sparkonto då en del att mitt sparande även om just den delen inte är placerad i fonder eller aktier.
Jag delar din tanke runt att de långsiktiga besparingarna(i ditt fall dina 16 mkr) gärna exkluderas från ekonomin i stort och att under tiden man jobbar så har lönen en mer central roll för att känna sig rik men ju närmare du kommer slutet av livet så tror jag att det är viktigt att man slutar tänka så och inser att även det sparade kapitalet skall vara en del av ens rika liv och därmed användas för löpande kostnader. Men jag brottas själv med denna problematiken.
Jag förstår absolut vad du menar även om jag inte riktigt håller med dig.
Jag har en stor resefrihet vilket är det jag har sagt.
Jag har däremot inte en stor resefrihet OCH stor äta på stjärnkrog frihet OCH köpa mycket dyra kläder frihet OCH ha ett stort lyxigt boende frihet OCH köpa dyra bilar frihet men det är inte något jag behöver heller. Några uppoffringar gör jag inte.
Att det är en modell gör att det känns ännu tydligare. Jag tolkar det absolut som att man kan sätta in det man själv tycker är relevant, inte allt man kan tänkas vilja göra. Resefrihet nämns i nivå 4 men jag tycker att jag har det trots att jag har ganska långt kvar till nivå 4.
Väldigt sant, men, för de som önskar denna totala frihet - så kan man fundera på hur mycket av detta som man faktiskt hinner utnyttja.
Allt du räknar upp kräver ju tid på olika sätt för att kunna utnyttjas och underhållas på ett rimligt sätt. Så frågan är hur viktigt det är egentligen att nå den nivån enbart för att kunna göra allt samtidigt.
