Helt grymt avsnitt - otroligt ärligt, och väldigt bra reflektioner.
3 gillningar
TACK för att ni transkriberar ! Fantastiskt
2 gillningar
Angående diagnoser. Har följt podden sen typ 2018 och känner igen mig en hel del i Caroline. Har ibland tänkt “hon kanske har en släng av light-autism”. Kreativitet & hakar upp sig på vissa tankegångar, jag brukar också fastna i saker istället för helheten (som ju Jan är skarp på, utzoomade perspektivet).
Kvinnor klarar ofta (generaliserar nu) bättre av “livet AB” med alla sociala relationer, det är vanligar att vi män får autismdiagnos tidigt. Men det sagt - man får inte en diagnos bara för att man uppfyller vissa punkter, utan det behöver vara ett större ental checkboxar. Det ska också finnas en funktion med det; blir livet bättre av att ha en diagnos?
OM man uppfyller kriterierna kan det vara en lättnad att få diagnos. När jag såg intervju med Therese Lindgren på framgångspodden var min spontana reaktion “hon har fan inte autism” men sen när jag kollade igenom hela intervjun (speciellt hennes frånvaro av reaktion på vissa saker) landade poletten, kvinnor ÄR generellt mycket bättre på att hantera/dölja sina problem än vi män.
Om Carro har gått hela livet och “känt sig konstig” (vanligt med autism) kan man ju alltid gå på en utredning och se hur många kriterier man uppfyller. Det är en skala. När jag gör autism-test är det liksom på så många poäng ding ding ding! att skiten kokar över, jag är mega-autistisk. Men det blir ju lättare att veta hur man är, varför man är 
(OBS: Jag håller också med Caroline om risken för överdiagnostik, och man ska INTE gå runt och sätta diagnoser på folk. Var även försiktig med privata kliniker, kolla upp vilka som jobbar där, deras bakgrund osv.)
Too long didn’t read; Gör en utredning om det känns rätt.
5 gillningar
Jättefint ”jag ÄR en fluga på väggen” avsnitt 
Mina reflektioner
- @carolinebolmeson ”inre processer” är ibland bara obefogad rädsla, en känsla som man inte nödvändigtvis behöver lyssna till. Eller tom prokrastinering för man inte alltid har bandbredd att hantera ännu en grej (upplever jag det som). Men testa då att lita på Jan och kasta er ut vid något tillfälle. Min fru tvingar mig till det rätt ofta.
- @janbolmeson läser jag fel mellan raderna när jag tänker att du kanske fått lite åldersnoja? Lite tidigt tänker jag.
- Mht rikedomstrappan. Vi lever nog nästan ett trappsteg lägre än vad vi kanske skulle kunna men samtidigt trivs vi med det. Value for money är väl lite vårt ledord. Varför ska jag konsumera mer bara för jag kan, när jag inte vill typ
- Mht dyra prylar som diamanter och Rolex. Alltså det är ju statusprylar så i det konceptet ingår ju att visa just sin status genom materiella ting. Jag vill inte ha sådana för jag vill inte att folk ska bedöma mig på prylar utan för mig som jag är, inget annat. Lite svårt att fatta att man (Caroline) vill ha men inte vill ha ändå
- Det känns som Caroline skalar sin lök snabbare än Jan, men jag tror att Jans skal är ett extra tjockt jobbigt halt skal att få grepp om, men som kommer att vara en stor befrielse när det väl är borta. Tålamod
- Sen tycker jag att ni ska vara lite snällare mot er själva. Alltså ni har 10+ år som småbarnsföräldrar i bagaget och 10+ år framför er med större barn/tonåringar. Det är fasen ingen dans på rosor vad jag förstått från kompisar. Så ha lite tålamod med hur livet ”ska” vara. Varje år är inte fabulöst. Även utan barn (som för oss) så är en del år transportsträckor. Det får man acceptera men inte för den sakens skull resignera för vad man vill i framtiden. Så döm inte er själva för hårt. Ni har ju ett jättefint liv tillsammans med era barn.
Jag tror ni också får inse att ni är båda sökare. Olika sådana men ändå väldigt lika sett här utifrån. Och att det kanske är så era liv kommer att se ut. Lite missnöjda med hur ett år blev och vill ha mer ut av livet framöver. Det är ju en del av konceptet. Det är inte bara OK. Det är sådana ni är. IMHO.
En sista påminnelse. Ibland kanske ni ska försöka leva mer i nuet och mindre sådär strukturerat som jag upplever det. Ta chanser i nuet när det oväntade händer. Det är ändå inte alltid vi kan styra våra liv utan ibland blir det som det blir. Jag vet, läskig tanken
Life is what happens to you while you’re busy making other plans / John Lennon, Allen Saunders
Än en gång stort tack för att jag får vara med på er resa 
4 gillningar
Vad får dig att läsa in detta? Jag läser in något helt annat i avsnittet, men vi kanske fokuserar på olika saker - eller drar olika slutsatser från samma vilket vore ännu intressantare.
Ah, tack för att du ser det. Typiskt en sådan sak som ofta inte märks. Sedan ska jag villigt erkänna att det ofta blir en del omtagningar… 
5 gillningar
Ja, de var verkligen en höjdpunkt för oss också. Så här ett halvår efteråt, vad tänker du kring den?
Tack @angaudlinn, det uppskattas och värmer mycket.
Skicka ett DM om du inte testat Livshjulet än. 
Ja, men nu är det ju inte riktigt som så att jag jobbar 40-timmars veckor på normala arbetstider… 
Med det sagt dock, nyfunnen respekt för ensamstående med flera barn.
100%. Det är ju verkligen en av de sakerna vi tagit med oss - vi behöver prioritera relationen mycket mer. Så lätt att det annars blir som det blev i år - bra logistikteam men inte så mycket mer.
För att hon säger i avsnittet … “För att det skulle vara helt underbart!” Dvs. att det är lite inautentiskt så som det är nu - typ en hemlig längtan som man inte går efter. Därav att jag blir som - men testa då.
1 gillning
Rekommenderar detta avsnitt till att börja med Moa:
Tack, det gjorde mig jätteglad att läsa.
Ja, har läst det här också och sett det på nära håll. Framförallt är det här en anledningen till varför färre tjejer diagnosticeras i skolan än pojkar.
Exakt. Tror inte det är så aktuellt utan tror att det handlar mest om en acceptans och förståelse för sig själv. Jag ser det ju mest som att hon kan vara snällare mot sig själv - typ. “det är inget fel” som hon ofta kan landa i motsatsen.
Vet inte. Känner däremot absolut att det är ett skifte. Typ att en fas i livet är färdig och att jag står lite mittmellan. Typ man nått i mål på ett spel man haft länge och fortfarande inte hittat nästa spel. Hur var det för dig i min ålder?
Känner igen mig i det. Det är faktiskt en bonus med vår lilla Peugeot. Att det är återkommande för Caroline - tror jag - är just det här att det kanske finns en dröm att vilja ha det, men inte våga / tro och snåla. Då är jag mycket hellre som att låt oss prova och få upp det till ytan och se om du autentiskt vill ha det eller inte, inget sådant här “beat around the bush”. Lite som jag med Teslan. Behövde köpa den för att inse att jag inte behövde den.
2 gillningar
Så länge man man mår bra och känner att man utvecklas tycker jag att man inte behöver planera mer än det kortsiktiga. Det är rätt jobbigt med människor som ska planera allt in i minsta detalj långt framåt. Det blir ändå aldrig som man planerat och planer man gör idag kanske inte känns bra då det är dags att verkställa dem.
En annan sak jag tänkte på var att Jan var orättvis när kan påstod att Caroline skille vara ensam i sin inställning till pengar. Jag är likadan. Gillar inte alls att “slösa” och känner inte heller att jag vill bli en sådan. Jag vill känna mig fattig och unna mig små saker och bli lycklig av det
3 gillningar
Kan du inte säga något mer om detta? Hänger inte riktigt med. 
Först och främst var det befriande att det äntligen diskuteras total nettoförmögenhet på RT, där det stundtals kan vara ett totalt fokus på globala indexfonders bredd och decimaltecken vad gäller avgifter.
Personligen har vi i vissa lägen svårt att mentalt acceptera att vi befinner oss på nivå-4, då vi fortfarande bara köper bregott när det är på extrapris samtidigt som vi kan boka en alpresa utan att vrida och vända på kostnadsalternativen. Beteendet vad gäller utgifter är inkonsekvent och kommer kanske att förbli så.
Rikedomstrappan gav samtidigt en trygghet i att vårat beslut att sluta jobba var rätt då vi har nått vår “tillräckligt-nivå”.
6 gillningar
Jag vet inte riktigt vad du inte förstår men för att utveckla lite så skulle jag rent ekonomiskt kunna göra allt som faller mig in. Om jag hade gjort det skulle det dock blivit slentrian och inte alls lika njutningsfullt som när man håller igen och bara unnar sig ibland. Jag vill vara en person som håller en lagom låg standard i livet så att jag kan njuta av småunnande. Kastar jag pengar omkring mig får jag ofta dåligt samvete eftersom det inte känns lika bra som tycker kostnaderna borde kännas men unnar jag mig bara ibland och köper det jag verkligen vill ha blir jag ofta nöjd. Jag vill ha låga krav och tror inte livet blir bättre av att göra precis vad som faller mig in. Tvärtom
3 gillningar
Jag hade det lite tidigare, vid 35-40, när precis det du beskriver hände, ett spel var inte kul längre (”varför gör jag detta??”) och jag/vi behövde nya utmaningar, växla upp eller något.
Det växte väl på mig och kristalliserades efter att mamma gått bort. Kanske åldersnoja är fel ord utan kanske mer av ”vad vill jag göra med nästa längre fas i livet” frågan som hängde lite över en så fort man satte sig ner och gjorde ingenting. Med insikten att man inte lever för alltid.
Jag (och frun) hittade väl vad vi ville göra lite av en slump, eller åtminstone omedvetet beslut. Fördelen var väl att vi hittade vad vi ville göra ganska snabbt, på 1-2 år, och sedan tog det 3-4 år att omsätta det i praktiken.
Mitt enda råd är nog bara att låta det värka fram, låta det ta tid, och försöka vara i nuet så mycket som möjligt för att vara lyhörd på de chanser som kommer att göra något nytt.
Jag tror inte det är något man kan logiskt tänka fram direkt utan det kommer till en när man är mogen och då vara redo. Jag vet, skitjobbigt som man och ingenjörstypen
4 gillningar
De flesta/alla personlighetsdrag kan väl innebära problem i vardagen? Jag håller med Caroline. Ger inte heller så mycket för det här diagnossamhället där man helt plötsligt gjort personlighetsdrag till en diagnos.
2 gillningar
Började spela in våra samtal förra året, av någon anledning var vi effektiva och landade på runt 30 min förra året jämfört med 240 min i år. Vet inte om detta år var mer händelserikt. Rätt jul att titta på i efterhand faktiskt.
Angående Jans känsla av att det inte var något toppenår för hans del så tänkte jag på metaforen för sparandet med båten. Har man en bra båt så bör man sitta kvar (lita på processen). Så frågan till Jan blir väl, känner du att du har en bra båt?
2 gillningar
Jag tänkte på när det diskuterats mål för sitt sparande och man har en bucket list. Men det är mest saker som man hört av andra att man borde göra, kanske inte det man egentligen själv vill mest. Men man tror det.
3 gillningar
Oj, vad spännande! Kan det inte handla om att man blir bättre på att prata också?
Vad var era insikter och lärdomar?
2 gillningar
Jamen, det tycker jag. Däremot tror jag att det som skulle göra störst skillnad för mig / oss för 2026:
- som du skriver: lita på processen
- lägga mer tid på mig och caroline (dvs typ Vi AB eftersom Jan AB och Caroline AB fungerar)
Ja, det är det här jag misstänker också. Att bara låta det ta lite tid, låta livet styra lite. Jag vet ju åtminstone i vilken riktning jag vill.
Håller med om detta - att det är omväxlingen som gör livet rikt. Däremot håller jag nog inte med om att defaulten måste vara lagom låg.
3 gillningar
Beror på vad man tycker är “lagom låg”. Min standard tycker jag är bra men kan nog klassas som låg av många här. Den är långt under vad jag kan ha om jag skulle bränna min lön varje månad och det är väl kanske den standard som de flesta väljer att ha vilket innebär att de inte flesta knappt sparar något.
1 gillning
Tack för ett intressant avsnitt som var väldigt personligt. Jag ser i kommentarsfältet att många verkar tycka och känna att man inte behöver planera och agera för att det skall bli ett toppen-år. Här vill jag mer hålla med Jan. Majoriteten av alla upplevelser och bästa händelser i mitt liv har definitivt kommit från att jag själv agerat. Allt från att träffa en partner till att göra karriär på jobbet. Om det är en sak jag lärt mig så är det att livet kommer inte till dig, du måste jaga och skapa livet och dess upplevelser. Detta är något jag relativt ofta påpekar för mina barn så att de inte tror att allt kommer komma till dem. Så mitt råd är att fortsätt att planera in resor, renoveringar, fester, långdistanslopp eller vad det nu kan vara för ingen annan kommer varken göra det eller ens bry sig om ni gör det eller ej. Lycka till 2026
3 gillningar