Trots extrem oro i april 2024 har en globalfond gett nästan 23% avkastning på ett år. Det är en kraftfull påminnelse om att de tillfällen som känns mest skrämmande ofta är de bästa att sitta still i.
Det är normalt att börsen faller 14% under ett enskilt år, men ändå avslutar på plus. Resan är alltid skakigare än slutdestinationen, vilket gör det lättare att hålla ut om man förstår det i förväg.
På en dag är oddsen 51%, på ett år 68%, på fem år 83% och på tio år 93%. Ingen tjugoårsperiod sedan 1950 har gett negativ avkastning på den amerikanska börsen.
Från Koreakriget till Ukraina-invasionen visar data att börsen i snitt ligger 14% högre tolv månader efter en stor geopolitisk händelse. Kriserna ser dramatiska ut i nuet men syns knappt när man zoomar ut.
Vanguards studie visar att den som hoppar ur marknaden vid oroliga tider har fel i 74% av fallen vid sex månaders frånvaro, med en medianförlust på nästan 6%. Att tajma marknaden låter rimligt men är statistiskt en förlorande strategi.
Missar du de bästa dagarna förlorar du en enorm del av avkastningen, och de bästa dagarna kommer nästan alltid direkt efter de värsta. Det gör det i princip omöjligt att tajma sig ur och in igen på ett lönsamt sätt.
25% av all sjöburen olja globalt passerar sundet dagligen, och tio gånger mer trafik går där jämfört med Panamakanalen. En blockad påverkar inte bara energipriset utan i princip varje bransch som använder råvaror, transport eller energi.
80% av Mellanösterns mat importeras via sundet, och kemikalier för gödsel och avsaltning går samma väg. En utdragen konflikt kan leda till svält och vattenbrist i regionen, med globala matpriseffekter som följd.
20% av världens oljeproduktion påverkas, och de globala oljereserverna räcker bara i 45 dagar. Tidigare kriser som Gulfkrigen påverkade 7–9% av utbudet och hade tillgängliga reserver – det har vi inte nu.
Nafta – en oljeprodukt som Asien till 50% hämtar från Mellanöstern – används för syntetiska material utan alternativa leverantörer. Plastpriset har mångdubblats på kort tid, vilket påverkar allt från läskedrycksflaskor till dialystuber och matemballage.
Nedan följer en transkribering gjord med hjälp av AI. Det innebär att den inte är ordagrann, kan innehålla fel eller konstigheter. Men den ger ändå en tillräckligt bra översikt för dig som inte vill titta eller lyssna på avsnittet.
Visa transkriberingen
Caroline: Varmt välkommen till Rika Tillsammans-kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.
Jan: Varmt välkommen. Dagens tema är börsen just nu – oljan, Iran, konflikten och framtiden. Vi spelar in detta den 7 april klockan 20.00. Jag heter Jan Bolmeson och med mig på det här live-träffen, innan vi pratar om börsen och omvärldsläget, har vi André Granström. Varmt välkommen.
André: Tack så mycket, Jan.
Jan: Vi valde verkligen rätt tajming när vi bokade detta för en vecka sedan, eftersom Trump tydligen har sagt att vi ska utplåna en civilisation om sex timmar.
André: För typ två-tre dagar sedan var jag orolig för om vi ens skulle ha något att prata om. Då verkade det som att hela Twitter sa att det här kommer lugna ner sig. Klart.
Jan: Det är helt sjukt. Men vi börjar med lite klassiska råd – vad ska man göra när hela havet stormar – och sedan tar vi lite mer nörderi, tittar på siffror och grafer och spekulerar, mest för att det är roligt. Och du som är med live kan gärna skriva frågor i chatten. Sitter du med på Riverside räcker du bara upp handen, så kör vi.
Jag har förberett en presentation med bilder. Du som lyssnar efteråt kan titta på detta som video, men det går precis lika bra att bara lyssna – vi beskriver vad vi visar. Det mest aktuella att säga är att vi spelar in detta den 7 april. Eftersom vi pratar om investeringar måste vi enligt våra jurister påminna om att historisk avkastning inte är en garanti för framtida avkastning, alla investeringar bär en risk och man kan förlora hela eller delar av sitt kapital. Varken jag eller André har fått betalt för det här avsnittet – vi tycker att detta är spännande och kul att prata om. Nämner vi en aktie eller fond äger vi den med stor sannolikhet, eller så är det väldigt tydligt att vi inte gillar den. Mer info finns på vqm.se och rikatillsammans.se. Jag och André driver VQM-tjänsten tillsammans – André driver den och jag är delägare. Det kan vara bra att ha klart för sig. André hänger mycket i communityn och är väldigt duktig på att följa marknaden. Han är den jag brukar vända mig till för marknadskommentarer.
André, jag har lagt in en extra slide som du inte sett sedan vi pratade i eftermiddags. Imorgon är det 8 april och för exakt tolv månader sedan hade vi botten på den här Trump-kraschen – eller Trump-tullarna, som vi kallar det. Då var väldigt många oroliga. Jag tyckte det var spännande att titta på hur det har gått sedan dess. Vet du hur det har gått sedan 8 april förra året?
André: Pratar vi om den globala botten?
Jan: Ja, precis. Om man ägde en globalfond från 8 april till igår.
André: Oj oj oj. Det har gått starkt. Jag gissar på mellan plus 20 och plus 25 procent.
Jan: Det är helt sjukt att du kan det utan att ha kollat. Men det stämmer. Här har jag tittat på en valfri globalfond på Avanza: plus 22,91 procent. Det var inte förberett, det ska jag villigt säga. Och det är ganska talande. Man är ofta så orolig och tänker att den här gången är det annorlunda, Trump är galen. Och så händer det som vanligt – man sitter still i båten och fortsätter månadsspara.
Titta gärna på din egen depå, eller om du sparar via en fondrobot som Lysa eller Opti – logga in och kolla. Ta ganska exakt ett år tillbaka, så ser du att det ligger på någonstans mellan 10 och 30 procent. Det var förmodligen inte vad vi tänkte för ett år sedan. Vad tänker du, André? Spontan kommentar.
André: Spontan kommentar är att de flesta geopolitiska händelser och makrohändelser brukar vara ganska otäcka för stunden och kan skapa volatilitet på börsen, men det är sällan de får något större genomslag på längre sikt.
Jan: Och…
André: Det styrker ju tesen: har du en bra båt, sitt still.
Nedgångar är normala – men stora nedgångar är ovanliga
Jan: Exakt. Och det är roligt att du säger det, för den här första delen av presentationen handlar just om det. Det är ganska normalt att börsen går ner. Grafen jag visar nu är amerikanska börsen mellan 1986 och 2025. Den röda stapeln visar hur börsåret slutat, och pricken under visar den största nedgången inom det enskilda året – drawdownen. Snittnedgången ett enskilt år är 14,2 procent. Så även om börsen slutar på plus, vilket de fina graferna visar, betyder det inte att resan är jämn under vägen.
André: Tid är generellt investerarens bästa vän. Vi ser att den största nedgången inom ett år oftast är större än årets slutavkastning. Bara det att du håller ut ett helt år gör att det känns bättre i magen. Justerar man den här grafen till rullande tre-, fem- och tioårsperioder ser det ännu bättre ut.
Jan: Enkelt är det.
André: Enkelt.
Jan: Exakt. Och lite repetition: här visar vi sannolikheten att gå plus per sparhorisont. På en dag är sannolikheten 51 procent. På en månad är den 62 procent. På fem år är den 83 procent. På tio år är den 93 procent. Och tittar man på tjugoårsperioder är det i princip ingen period sedan 1950 som gått back. Det är amerikanska börsen, men liknande siffror gäller. Jag tror att ingen tioårsperiod sedan den som slutade 1939 har gått back på den svenska börsen heller. Tid, tid, tid.
André: För att vara lite negativ: det här är nominell avkastning vi pratar om.
Jan: Ja.
André: Alltså innan inflation. Och det gör en del skillnad, speciellt om man har med sig 70-talet i den period man tittar på. Där hade du 18 år av i princip ingen reell avkastning alls. Det scenariot finns och har hänt förut. Och det vi pratar om – sannolikheterna och plusen – är baserat på historisk data. Vi tittar bakåt.
Caroline: Det…
André: Det är totalt omöjligt att säga exakt vad sannolikheten är framåt. Historiken är en guide, inte en garanti.
Jan: Exakt. Jag hittar nästa slide.
Geopolitiska kriser och börsens reaktion
Här är en graf jag hittade häromdagen. Den visar hur börsen ser ut tolv månader efter en geopolitisk händelse, med start från Koreakriget 1950 och sedan Kubakrisen, första Gulfkriget, 11 september och så vidare. Den visar att börsen i snitt, ett år efter sådana händelser, ligger på ungefär plus 14 procent. Den specifika siffran är inte det intressanta – det intressanta är att börsen tenderar att gå upp även efter sådana kriser. De brukar ha ganska liten långsiktig påverkan. Det här är en typ av globalfond, FTSE All Share – det är det brittiska världsindexet. Man ser att de stora händelserna man minns knappt syns som en liten blipp när man zoomar ut. De här stora globala finanskriserna var kaos när de hände, men de är knappt synliga i det långa perspektivet.
Vill du säga något mer här, André?
André: Nej, spring vidare. Du har sagt det som behöver sägas.
Jan: Och för lite perspektiv: nedgångar är vanliga, men stora nedgångar är ovanliga. Tittar man på amerikanska börsen de senaste hundra åren så har börsen gått ner med tio procent eller mer under 56 av de åren. Av dessa tioprocentsfall blev hälften 15 procent eller värre. Men det är bara tre tillfällen börsen har fallit med mer än 50 procent. Det erkänner jag att jag blev förvånad över, för jag brukar säga att räknar man med att investera i tio till femton år ska man nog räkna med en nedgång på 50 procent. Men statistiken visar att det faktiskt är ganska ovanligt.
André: Absolut. Det är fortfarande ett bra tips att vara beredd på att det kan ske. Men tittar man på statistiken är det ganska ovanligt. Och det brukar alltid se likadant ut när det sker – man är orolig och undrar: är det här den tioprocentiga nedgången vi kan förvänta oss, eller kommer det växa sig värre?
Jan: Exakt. Och kolla – från minus tio till minus femton är det ungefär fifty-fifty. Från minus femton till minus tjugo är sannolikheten ändå ungefär 60 procent att det fortsätter ner, alltså 40 procent att det stannar. Är man på minus tjugo kan det bli minus tjugofem, men från minus tjugofem till minus trettio – historiskt sett fyra gånger av tio har det inte blivit minus trettio. Ingen garanti, men man får en fingertoppskänsla för vad marknaden brukar göra.
Avkastning efter nedgångar
Mina sista tre grafer. Snittavkastning ett, tre och fem år efter nedgång. Har vi haft en nedgång på minus tio procent brukar snittavkastningen ett år senare vara ungefär plus 15 procent. Har vi haft minus trettio procent är snittavkastningen ett år senare plus 21 procent. Och snittavkastningen tre år efter en nedgång – ackumulerat, inte per år – brukar ligga på ungefär 40 procent. Fem år efter en nedgång brukar den ligga på över 70 procent. Tyckte du igen grafen, André?
André: Jo, det har jag sett liknande. Det jag tycker är intressant är att oavsett om det gått ner minus tio eller minus tjugo är det ingen större skillnad i avkastning framåt. Men vid minus trettio hoppar snittavkastningen upp ordentligt. Det har blivit billigt på börsen.
Jan: Det…
André: Det är ju det folk frågar hela tiden: är det rea nu? Tittar man lite slarvigt på den här grafen kanske man ska vänta till minus trettio innan man kan börja ställa den frågan.
Jan: Att säga att det är rea.
André: Lite så. Rea rent fundamentalt beror ju inte på nedgången i sig, men det kan vara en bra indikation på att nu är det läge att börja räkna och titta lite.
Räntet om “torrt krut”
Jan: Mm. Jag fick feedback om att min volym sjunker när jag rör mig från micken – jag håller mig still. Bra. Nu kopplar vi sannolikheterna till den här grafen. Forskaren Ben Carlson på A Wealth of Common Sense tittade på sannolikheten att gå plus efter en sådan nedgång, ett, tre och fem år. Sannolikheten att gå plus ett år efter en nedgång på minus tio procent var 80 procent. Sedan ökar den till 90–94 procent. Efter tre år är sannolikheten i princip nio av tio gånger att man ligger på plus. Och detsamma gäller efter fem år. Sådana här siffror är ofta ganska betryggande och hjälper en att inte ryckas med.
Jag ska göra ett litet sidospår, André – ett litet rant om det här med “torrt krut”. Jag hör allt fler säga det: man ska ha torrt krut i ladorna, pengar vid sidlinjen. Och jag blir bara… det är ett skitråd. Jag fattar att det är trevligt att köpa när börsen är ner, men vilka pengar är det då? Ska man ha sålt av i förväg för att ha pengar vid sidlinjen? Eller är det pengar man inte investerat och samlat på hög? Och vad är alternativkostnaden för att inte ha investerat dem? Det rådet innebär i praktiken att man tajmar marknaden, vilket är svinsvårt.
De bästa och de sämsta börsdagarna ligger ofta klustrade vid kriser. Mediangapet mellan en av de tio sämsta dagarna och en av de tio bästa är sju börsdagar. Det är omöjligt att tajma.
Och rent statistiskt: om du har rätt i 70 procent av fallen – vilket är väldigt bra – och ska ha rätt både när du går in och när du går ut, är sannolikheten 0,7 gånger 0,7, alltså 0,49. Chansen att lyckas är sämre än att singla slant. Det var mitt brandtal. Håller du med, André?
André: Torrt krut – jag håller nästan aldrig det själv. För de allra flesta: klarar du dig utan det, gör det inte. Men om det lilla torra krutet gör att du lättare håller resten av dina pengar investerade, då tycker jag inte det är dumt att ha lite pengar vid sidan av.
Jan: Nej, exakt.
André: Om du psykologiskt behöver det.
Jan: Ja. Och Vanguard gjorde en undersökning på det här. De jämförde inte ens att vara investerad i aktier – utan i en balanserad 60/40-portfölj. Hoppar man ur marknaden i tre månader förlorar man i snitt i 63 procent av fallen, med en medianförlust på 1,9 procent. Drar man ut det till sex månader har man fel i 74 procent av fallen och snittförlusten är ungefär 5,8 till 6 procent. Är man utanför ett år är sannolikheten att ha fel 80 procent och mediankostnaden är 11 procent. Att stå utanför marknaden är dyrt och dumt.
André: Och tittar man på nästan alla studier kring både småsparare och institutioner är alla fenomenalt dåliga på att tajma marknaden. Du har ju fått snittavkastningen för de kommande tre, sex, tolv månaderna på dig bara genom att hålla cash. Lägg till att du förmodligen också tajmar fel, och det ser ännu värre ut.
Fråga: vad gör man med en klumpsumma pengar?
Jan: Nu tar vi en fråga från Malin. Hon undrar vad man ska göra om man råkar ha en hög med pengar – till exempel skatteåterbäring. Ska man investera direkt eller försöka tajma?
André: Hur brukar du svara? Man skulle kunna hävda att investera direkt är en form av tajming – att man anser att det är köpläge nu. Jag är inte finansiell rådgivare och kan inte ge specifika råd, men jag brukar tänka att det kan vara en idé att pytsa in lite åt gången under en period, av den enkla anledningen att du ångrar dig minst på det sättet.
Börsen är ångens tempel.
Jan: Exakt. Jag brukar säga exakt samma sak. Statistiskt sett, om man är helt rationell och utan känslor, är det bäst att investera allt direkt. Men sedan kommer nästa Trump-tweet, börsen hoppar, man förlorar, ångrar sig och tar ut pengarna – och missar uppgången. Man har gjort det sämsta av två världar. Därför är det bättre att sprida ut det. Men jag ska säga två saker till, som jag fick tips om av en riktig finansiell rådgivare.
Det första: tänk dig att pengarna redan låg i en indexfond – hade du plockat ut dem för att sen skicka tillbaka dem? Om svaret är nej, är det en indikation på att man kanske borde lägga in dem direkt.
Det andra: även om man månadsparar in dem kommer de ju förr eller senare vara fullt investerade på börsen. Om man tycker det känns obehagligt kanske man har lite för hög risk. Då kanske man istället ska sprida ut det och behålla lite pengar vid sidlinjen – för att det känns bättre.
Hoppas det svarade på din fråga, Malin. Annars får du skriva igen.
Melva skriver: “Jag skulle först ha köpt en glass och sedan köpt en indexfond.” Jag håller med Melva.
Slutsatser: vad gör man nu?
Jan: Min slutsats: sitt still i båten – givet att du har en bra båt. Fortsätt månadsspara. Tajma marknaden är svårt och dyrt. Sluta följa nyheter och annat brus. Din båt kommer klara av det. Ingen vet hur det kommer att gå. Och ha realistiska förväntningar – vi pratar ofta om snittavkastning och glömmer att ett snitt faktiskt innehåller dåliga år. De 7 procenten vi brukar prata om per år innehåller de dåliga åren. Och sen: diversifierat sparande. Håller du med, André?
André: I stora drag är det svårt att inte hålla med.
Jan: Snyggt. Då tar vi lite mer aktuella och roliga grejer. Du driver aktietipstjänsten VQM, skriver analyser och skickar nyhetsbrev till prenumeranter. Det är mycket aktieanalys, special situations, börsnoteringar, avknoppningar – vad är det mer?
André: Typ arbitrage när det dyker upp.
Jan: Du och jag är väldigt överens om forskningen och den effektiva marknadshypotesen. Jag säger att marknaden i stort är effektiv, men att det finns områden där den inte är det – och det är där man ofta hittar André och oss som fiskar.
André: Det är inte mer än rationellt. Till och med Fama själv, som grundade den effektiva marknadshypotesen, säger att den inte stämmer till hundra procent.
Jan: Exakt.
Hormussundet och det globala oljeflödet
André: Vi behöver inte gå in jättemycket på bakgrunden till konflikten. Däremot kan vi hoppa rakt in på ett av de potentiella hoten mot världsmarknaden: Hormussundet, som ligger norr om Oman. Vad är intressant med Hormussundet? Jo, det gick tidigare igenom ungefär 20 miljoner fat olja per dag. Det är cirka 25 procent av global sjöburen olja och oljerelaterade produkter. Och vart går det? Ungefär 90 procent har gått till Asien, huvudsakligen Kina. Spoiler alert: Asien är de som egentligen kommer lida mest av det här.
Jan: De har redan börjat – jag såg att Filippinerna har infört ransonering.
André: Det…
Jan: Det finns en slide längre fram om det.
André: Ja.
Jan: Förlåt, jag ska vara tyst. Men en sak som kanske inte uppmärksammas tillräckligt är att det inte bara är export från Mellanöstern till Asien – det går ju också varor in i den andra riktningen. Ungefär 80 procent av deras mat importeras.
André: Ja, och ett annat problem: förutom råolja går det en hel del andra ämnen igenom sundet, och flera av dem används för att framställa gödsel, som är jätteviktigt för jordbruk. Så det finns en risk att det här kan bli en humanitär kris – ett svältproblem.
Jan: Ja. Och de har inget färskvatten, allt vatten görs via avsaltningsanläggningar.
André: Exakt. En del av de ämnen som transporteras används i avsaltningsprocessen. Utöver att vi kan få problem med mat i regionen kan vi alltså få problem med dricksvatten. Det går ganska fort till kris då.
Jan: Där finns massor av följdeffekter som sällan nämns. Alla pratar om oljan, men det finns tusen andra grejer under ytan. Ska vi gå vidare?
Den största störningen av oljemarknaden sedan andra världskriget
André: Om man tittar på det globala oljeutbudet och hur mycket ledig kapacitet som har funnits tillgänglig vid kriser – det är faktiskt den största störningen av oljemarknaden sedan andra världskriget. Jag har tagit med lite kriser från 1950-talet fram till modern tid och tittat på hur mycket av världsmarknadens utbud som försvann och hur mycket ledig reservkapacitet som fanns. Tyvärr är det här det största utbudsfallet.
Jan: Kan du förklara? Gulfkriget 1991 hade 9 procent bortfall från världsproduktionen och 4 procents tillgänglig ledig kapacitet. Andra Gulfkriget var 7 och 1. Och nu skriver du att det är 20 procent av den globala oljemarknaden med noll ledig kapacitet. Vad menar du?
André: Jag menar att vi ser den största störningen i volym och olja som påverkas, och att om vi tittar på oljereserverna globalt är de mer eller mindre tomma. Ungefär 45 dagar av fortsatt förbrukning låg i reserv. Det är allt. Alltså avrundat till 0 procent.
Jan: Och du kommer att prata om följdeffekterna senare?
André: Ja. Det här är för att man ska förstå magnituden. Även om vi pratar om att sitta still i båten – det kan smälla till ordentligt om det här pågår länge. Det kan påverka oss i vardagen, våra bolag, och i värsta fall leda till humanitära kriser.
Jan: Det var jag som klippte in denna grafen – den visar antalet skepp som går öster till väster i Hormussundet. Och här ser vi att när Trump och Netanyahu inleder sin aktion droppar det till noll. En extrem graf. Och Hormussundet är det näst mest trafikerade sundet i världen. Man tänker på Suezkanalen eller Panamakanalen – men det går tio gånger mer trafik genom Hormussundet än genom Panamakanalen.
André: Och man ska tänka på att Suez är där importvaror från Kina och Indien till väst går, inte olja. Så än så länge ser man ingen jättestor störning i konsumentvaror direkt – det är mer affärsrelaterat.
Oljepriset och dess påverkan på allt
Jan: Här visas ökningen på oljepriset. Vill du säga något om varför oljepriset är viktigt?
André: Det är svårt att nämna en enda bransch där inte olja eller energi är en ingående kostnad. Odlar du vete behöver du en dieseltraktor. Många produkter innehåller olja eller petrokemiska produkter som kommer från den.
Jan: Det…
André: Det är bredare än vad man tror. Jag kan inte komma på en enda marknad i princip som inte störs.
Jan: Plastförpackningar som vi har mat i – det är i många fall en restprodukt av olja.
André: Och med att olja är en energiråvara påverkar det energipriser. Även elen som driver våra fastigheter – till och med banker kommer att få lite dyrare att hålla lamporna igång. Det påverkar extremt mycket.
Jan: Och sådana rörelser är oerhört svåra att förutsäga. Ingen tänkte i januari att oljepriset på 60 dollar skulle dubblas till mars-april. Jag vill ibland bara visa de här graferna för att illustrera att extrema rörelser kan hända.
Kolla här: flygbränsle har tredubblats i pris. I februari var det kring 100, nu är det 225 dollar per bbl. Många har redan sagt att flygbiljetter kommer att öka. SAS har dessutom inte valutasäkrat sina bränsleinköp, vad jag har läst.
André: Ja, det är fart.
Jan: Och naturgas ökar också. Det finns i princip ingen graf där man inte ser en rörelse i mars.
André: Naturgas är också en energiråvara, och en del av infrastrukturen har skadats. Dessutom påverkas den genomgående av att vara en energiråvara.
Petrokemiska produkter och nafta
André: Jag tog upp ett par exempel på hur det påverkar mer än bara oljan. Nafta används mycket för att tillverka syntetiska material – alltifrån textiler till diverse plaster. Asien får idag ungefär 50 procent av sin naftaförsörjning från Mellanöstern och har inga substitut.
Jan: Och vad betyder det?
André: Det betyder att om de inte kan få tag i nafta står produktionen still på vissa ställen.
Jan: Och det är inte bara att priset ökar – det finns inget utbud.
André: Exakt. Det är det som har lett till att priset ökar – större efterfrågan än utbud. Det har hänt att företag aktiverat force majeure-klausuler, alltså rivit upp kontrakt med kunder och leverantörer under hänvisning till krisläge. Och Syrien har nu börjat köpa nafta från Ryssland, vilket är första gången sedan Ukraina-kriget påbörjades – det påvisar desperationen i situationen.
Jan: Och priset på plast?
André: Indiska plastkapsyler kostar fyra gånger mer sedan krigsstart. Det är en liten del på en läskflaska, men det får konsekvenser. Man måste ta ut de ökade marginalerna på något sätt. Och det finns en del viktiga produkter som påverkas: medicinska handskar, dialystuber, matemballage.
Jan: Nudlar.
André: Ja, det tyckte inte jag var så tråkigt. Det tror jag verkligen också.
Jan: Precis. Men vi är lite bortskämda – betalar vi två-tre kronor extra är det inte oss det gäller. Men vi glömmer att till exempel den arabiska våren utlöstes av att priset på vete ökade. Det är problem på riktigt. Jag tror att finansministern i en intervju häromdagen sa att man inte kan utesluta ransonering av bensin och diesel i Sverige – inte som ett akut hot, men om detta fortsätter pratar man på politikernivå om ransonering 2026. Det var nog inte många som hade bensinransonering på sin bingobricka.
André: Nej, och det slår brett. De tre kronorna extra på läskflaskan kanske inte spelar stor roll, men mat, hyror och räntor på bolån kan komma att påverkas rejält om det här blir en fullskalig kris.
Läsarfrågor: fyrahinkarprincipen och ombalansering
Jan: Vill du säga något mer om den här sliden? Annars tar vi lite läsarfrågor. Robin skriver om fyrahinkarprincipen: är det fel att flytta pengar från bevararvärdehinken till tillväxthinken vid varje X procents nedgång, och omvänt vid uppgång?
Han menar att om man totalt har 70/30 och börsen faller tio procent, ökar man till 75/25.
André: Man måste vara tydlig med att det är ett sätt att tajma marknaden. Åtminstone är det systematiskt.
Jan: Om man har regler för det.
André: Det är inte en jättedålig regel, men man ska bära med sig att det är ett sätt att tajma marknaden.
Jan: Jag ska vara helt ärlig – jag har en liknande regel, men den börjar vid minus 20 procent. Minus 14 är business as usual. Och har man utrymme i sin ekonomi, och nu säger jag emot mig själv angående torrt krut, kan man vid sådana tillfällen använda sig av lite belåning. Har man värdepapperskredit och tar någon procent i belåning ökar man positionen med låg risk. Och Martin skriver att belåning är användbart i vissa fall – normalt sett obelånad, men vid en sättning ökar han med låg belåning. En metod han är nöjd med trots studiens ogillande. Studien gillar det faktiskt, men det kräver att man vet vad man gör. Don’t try this at home om du inte förstår det.
André: Och man ska vara beredd på att när det verkligen flödar blod på gatorna är det väldigt svårt att faktiskt få till en belåning. Ingen vill låna ut pengar när ingen har ett jobb.
Jan: Och man är inte så sugen på att låna heller.
André: Alla är oroliga. Man kan inte lita på det.
Jan: Jag såg en rolig beskrivning: man är orolig när börsen går ner för att man tänker att nu går det åt helvete, och orolig när det går upp för att man tänker att nu ska det snart ner. Man är orolig hela tiden. Per-Johan hade en fråga: tar det lång tid att bygga upp en avsaltningsanläggning igen?
André: Än så länge har avsaltningsanläggningarna inte påverkats så mycket infrastrukturmässigt, men det tar tid att komma upp i full kapacitet igen om de behöver startas om. Det är en ledtid på ett par månader, och det går inte bara att trycka på knappen.
Jan: Och oljekällor är liknande – stänger man av en oljekälla kan man få problem med att starta igång den igen. Det är ett av skälen till att ryssarna är lagom nöjda med Ukrainas bombningar.
Per-Johan frågar också om Trump kan bli avsatt om kongressen tycker att ekonomin tar för mycket stryk.
André: Det tror jag inte.
Jan: Det är väl den 25:e tillägget som gäller, och inte kongressen.
André: Ja, och jag har svårt att se det – men jag är inte expert på det här för fem öre.
Katars LNG-anläggning och helium
Jan: Jenny skriver: Iran har attackerat Katars största anläggning för flytande naturgas, som även är en av de största producenterna av helium – som används för tillverkning av halvledarchips och medicinsk utrustning. Vill du kommentera?
André: Jag har en graf om det lite senare med statistik om hur det påverkat anläggningen och hur lång tid det tar att få den upp och running igen.
Jan: Jenny fortsätter: hon räknar med att det tar flera år att reparera. Kan det samlade globala genomslaget bli ett hundraårsevenemang med börskrasch?
André: Det har jag svårt att se. Det är stora anläggningar, men världen faller inte med Qatars naturgasanläggningar. Dessutom kan de flesta anläggningar som drivs av naturgas ofta konverteras till en annan förbränningsgas. Jag kan inte se att just den biten leder till ett hundraårsevenemang, men det hjälper inte.
Reduktionsplikt och biobränsle
Jan: Flykse frågar om reduktionsplikten: den sänktes från 30 till 6 procent och ligger nu på 10. Hade 30 procents reduktionsplikt gjort ransoneringen 30 procent mindre om det nu går så långt?
André: Det är egentligen bara att förflytta när man väljer att lägga på kostnaderna. Det förutsätter att de som bestämmer ska ha möjlighet att tajma priset på en av världens mest volatila råvaror. Nej, jag tror inte att det fungerar att tänka så.
Naturgasmarknaden
André: Naturgasmarknaden är mer fragmenterad. Det är en lokal produkt som är svårare att skeppa långt, vilket gör att det inte finns ett världsmarknadspris. Volymen av världsmarknaden av naturgas som flödar genom sundet är ungefär 20 procent av global LNG. Vad vi har sett är att gaspriserna stiger för Europa och Asien – speciellt Asien, som köper nästan all sin naturgas från Mellanöstern. Tittar man på USA, Australien och Kanada – som är råvaruberoende men framställer mycket egna råvaror – har priserna knappt rört sig.
Redan nu pratar man om att USA tecknar avtal med Europa om att sälja naturgas. Av en kris som USA delvis startade passar de alltså på att sälja gas. Och tittar vi på petrokemiska produkter ser vi samma mönster – de största prischockerna är i Asien, lite mildare i Europa och än så länge lättast i USA. Men även USA är upp 30 procent på ett år, vilket är en stor prisskillnad om det är en stor insatsvara i din kostnadsbas.
Sen gäller textiler, lim, plast – det är mycket grejer som de här ämnena används till, och mycket av det kommer från Asien in i väst. Kläder kan nog bli dyrare.
Matpriser och gödsel
Jordbruk och matpriser oroar mig mest. Priserna på gödsel har stigit med 40 procent sedan krigsstart.
Jan: Är det inte snarare 20–40 procent?
André: Ja, lite beroende på vad man odlar och hur mycket man använder. Men det är en stor kostnadspost. Om man tittar på spannmål specifikt kommer ungefär 25 procent av priset från gödsel. Det kan innebära stora skördeförluster och en försämrad kvävegödsling, och det är Europa, Australien och södra halvklotet som är mest exponerade – USA kan försörja sig med egen gödselproduktion och odlar i huvudsak maten lokalt.
Jan: Den arabiska våren börjat precis i det här – stigande vetepris. Matbrist skapar social oro.
Det ligger så långt ner på Maslows behovstrappa. Börjar folk ropa på de behoven är det väldigt enkelt att bli verkligt upprörd.
Petrodollarn och geopolitiska sprickor
André: De flesta känner till begreppet petrodollar – all olja globalt handlas mer eller mindre i dollar. Det ger USA stark valuta och stark ekonomisk position. Men redan innan kriget fanns det tryck mot petrodollarn. Under Trump ser vi nu att Saudiarabien – som länge var en stor oljesäljare till USA – säljer fyra gånger mer i volym till Kina.
Jan: Får de betalt i renminbi då?
André: Det är en jättebra fråga. Jag tror att det är knutet till renminbi eller yuan, men jag är inte säker.
Jan: Inte i dollar i alla fall.
André: Inte i dollar. Och det ger en kedja av konsekvenser: handlas olja mindre i dollar, minskar efterfrågan på dollar. Minskar efterfrågan på dollar, minskar köpen av amerikanska statsobligationer. Minskar efterfrågan på statsobligationer, måste räntan höjas. Höjs räntan faller börsen.
André: Exakt. Och det leder inte bara till att börsen faller – det leder till lägre tillväxt för USA. Tillväxt har varit deras stora motor i snart fyrtio år.
Det finns också alternativa projekt, som Enbridge – ett blockkedjeprojekt för att betala olja med kryptovaluta istället för dollar. Och Ryssland och Iran handlar redan helt off-dollar, via andra valutor. Jag tror Kina spelar en stor roll där.
Jan: Det känns på något udda sätt som att Kina är en av de stora vinnarna på det här, på många sätt.
André: Till viss del, men de är beroende av en del export från Mellanöstern och har haft problem med tillväxten på sistone. Vi kommer till det.
Och vi ser nya geopolitiska sprickor. Anledningen till att sundet fortfarande är delvis öppet och en del fartyg kan passera är en fråga om diplomati, inte amerikansk försvarsmakt. Det gör nog ont hos amerikanerna och sätter press på dollarn. Vi ser även att fler länder globalt skiftar till lokal energi, vilket sätter ytterligare press på petrodollarn.
Iran förhandlar om passage och tar betalt – jag tror det var två miljoner dollar per passage.
Jan: Per båt.
André: Ja.
Jan: Och med 150 båtar om dagen går det fort att tjäna bra. De stora båtarna kostar 200 miljoner dollar att bygga och kan ha last för 150 miljoner dollar – 2 miljoner per passage är bara en liten avgift man lägger på priset. Men framförallt har man gett Iran total makt.
André: Exakt. Det som faktiskt har blivit dyrt för fraktbolagen är försäkringspriserna. Det är det som verkligen har stigit. Och det som kan sätta helt stopp är om Iran utför en attack och försäkringsbolagen vägrar att försäkra båtar och last. Då är det inte många som passerar – möjligen någon galen miljardär från Grekland, men annars stopp.
Jan: Jag lyssnade på en BBC-intervju med en gammal MI6-chef som var ansvarig för Iran. Han sa: man kan säga mycket om Iran, men de har spelat en dålig hand exceptionellt väl.
Inflationsrisken och centralbankernas dilemma
André: Det finns ytterligare en dimension: om det leder till inflation kan centralbankerna tvingas mixa med räntorna. Vi har redan sett marknadsräntorna gå upp.
Jan: Hur hänger det ihop?
André: Allt från att råmaterialet ökar i pris, till att frakten blivit dyrare, till att elpriset i butiken gått upp – det hamnar till slut på konsumenten. Det kan leda till inflation. Den mest inbitna inflationen uppstår om folk börjar kräva löneökningar för att behålla sin livsstil. Då biter det sig fast, och det är det centralbankerna alltid är oroliga för – en eskalerande inflationsspiral. Svaret brukar vara att höja räntan.
Jan: Så bolånet blir dyrare för att vi inte ska köpa kolaflaskor.
André: Exakt. Man får lite ont i magen, går en period med halvtomma fickor. Sen lugnar inflationen ner sig och man sätter igång maskinen igen.
Jan: Nu är kolaflaskorna billiga igen.
André: Billiga är nog överdrivet – de ökar inte i pris, det är det man är ute efter.
Det är ett scenario som redan delvis materialiserat. Riksbanken räknade tidigare med två sänkningar. Nu har Riksbanken gett signaler om att det är osäkrare, och Swedbank och andra har höjt sina listräntor.
André: Absolut. Och man ska inte vara för förbannad på bankerna för höjningen – styrräntan har inte höjts, men det har ingenting med saken att göra. Man måste titta på marknadsräntorna, och där har vi sett 0,3 till 0,4 procentenheters ökning. De längre bolånen – tio- och trettioårigen – har höjts mest. Det är naturligt eftersom längre löptider innebär mer räntekänslighet och mer oro för att stater kan gå i konkurs.
Jan: Det gäller bara de längre bolånen?
André: De längre har höjts mest, absolut.
Argument för och mot räntehöjningar
Jag har tagit upp några argument från båda sidor om vad centralbankerna kommer att göra – utan att ha någon aning om det.
Argument för att de kan hålla fast: staterna är mer skuldbelagda och har svårare att erbjuda energisubsidier. Vi har generellt svagare arbetsmarknader, vilket gör att löntagare har sämre förhandlingsläge och svårare att driva upp en löne-pris-spiral. Vi har ekonomiskt slack – till skillnad från covid var det ingen extrem efterfrågeökning som drev upp priserna. Det handlar om störningar på utbudssidan. Det biter sig förhoppningsvis inte fast lika hårt. Och ränteläget är bättre idag än 2022 – vi har mer broms på ekonomin, vilket ger centralbankerna mer utrymme att vänta.
Jan: Man behöver inte panikhöja.
André: Nej. Men tittar man på argument för att de kanske ändå tvingas höja: 70-talets erfarenhet visar att geopolitiska konflikter och energistörningar kan hålla i sig länge, och utbudschocker kan bita sig fast. Inflationsförväntningarna glider redan upp lite. Och när hög inflation normaliseras börjar hushåll och företag agera självförstärkande – man handlar mer idag av rädsla för att det blir dyrt imorgon, vilket driver upp priserna ytterligare. Det hände under 70-talet. Vi har fortfarande expansiv finanspolitik och stora satsningar som trycker på ekonomin. Och globaliseringens prispressande effekt avtar när fler länder homeshores och kortar sina leveranskedjor. Saknar vi tillgång till lågkostnadsländer får vi högre priser i väst.
Frågor: mat, Trump och bundna bolån
Jan: Flykse skriver att han köpte 70 kilo torkade linser 2021 och att hans lunch och middag inte höjts så mycket. En halv liter linsgryta kostade 4,50 kronor 2021 och kostar 6,50 nu. Jag vill ändå säga: det är en 50-procentig höjning, mer än 2 procent per år. Man ska inte låta sig luras av absoluta tal.
Melva undrar: om Trump blir avsatt, hur påverkar det börserna?
André: Min gissning är att det blir en orolig period, av den enkla anledningen att osäkerheten ökar – ingen vet vem som tar över. Börsen ogillar osäkerhet.
Jan: Jag tror det blir: “Åh, äntligen” – och sen: “Vänta, vad händer nu?” Och sedan är det de som tycker att Vance är värre. Han är dessutom smart och delar samma åsikter.
André: Ja.
Jan: Munk-Tel skriver att det kanske händer saker inatt. Jag hoppas vi slipper och att det hela löser sig. Vad är det för dag idag?
André: Tisdag.
Jan: Ja. Historiken pekar på att han kan…
André: Han har alltid gapat stort inför helgen. Avvaktat. Sett hur marknaderna rör sig. Och sen ungefär söndag kväll till måndag backar han.
Jan: Ja, det är det som kallas för Taco Trade.
André: Och sedan krigsstart – hade man bara inte ägt börsen på fredagar hade man tjänat bra mycket mer pengar. Han skapar oro på fredagen. Under påsk när börsen var stängd på fredag var han ute och härjade på torsdagen. Det är fruktansvärt utstuderat.
Jan: Vi får se. Per-Johan skriver att Vance inte vill anfalla Iran – han är bränd från sin tid i Irak.
Robin ska köpa sin första bostad och undrar om det är värt att binda lånen länge. Nordea trycker på det.
Jag brukar säga att historiskt har det nästan alltid lönat sig med rörlig ränta – nio gånger av tio ungefär. Men har man tajta marginaler är en bunden ränta som en försäkring, och mellanskillnaden är försäkringspremien. Och jag upplever att många som behöver den försäkringen binder på för kort tid – ett eller två år. Köper du den försäkringen, köp den ordentligt för fem år, välmedveten om att det kostar och att det minskar din flexibilitet att flytta bank.
André: Spontant tänker jag: när banken trycker på att du ska binda är det förmodligen bra för banken, inte för dig. Som försiktig person kan jag ändå se ett värde i att binda, men om man gör det skulle jag till och med säga tio år om det är möjligt. Problemet är att det kostar.
Jan: Det beror helt på hur mycket marginal man har. En klassisk mellanvariant: räkna på 5 procents ränta fast du betalar 2,5. Lägg mellanskillnaden på ett separat konto och bygg upp en buffert. Om räntan höjs använder du bufferten. Bästa av båda världar.
André: Och jag har investerat i bankaktier, så när bankerna tjänar på mig kan jag ta igen det.
Jan: Jag har ett avsnitt jag inte släppt ännu. Jag läste Swedbanks årsredovisning och var tvungen att lägga ifrån mig den för att jag blev så förbannad. En övning: gå in på en banks hemsida och läs kommunikationen mot dig som kund. Öppna sedan årsredovisningen i ett annat fönster och läs kommunikationen till dig som ägare. Jag lämnar bara den tanken där.
André: Det ser tyvärr ut så i många bolag och branscher.
Sveriges position
André: Vi tittar lite på Sveriges position och hur vi ligger till globalt, baserat på ett antal parametrar. Överlag: vi ser ut att klara oss bra ur ett energiperspektiv. Vi har en ganska hög isoleringsgrad, ungefär 20 procent av slutenergianvändningen från kärnkraft trots nedgången i kapacitet, och en stor andel förnybart. Vi importerar olja och gas, men i relativt begränsad mängd.
Jan: Och inte framförallt för uppvärmning, som i till exempel Storbritannien eller Tyskland.
André: Nej, det är vår fordonsflotta som suger upp mest olja och gas. Sen har vi ett par gasturbiner för superkalla vintrar.
Jan: Mest isolerade länder är Sydafrika, Indonesien, USA och Australien. Men Trump var inne på att USA inte berörs av ett stigande oljepris – och det är fel. Oljepriset sätts globalt, så ett högre oljepris syns i Sverige, USA och överallt.
André: Exakt. Det prissätts på marginalen. Nettoimportörer av olja och gas, och framförallt Asien, är de som drabbas hårdast.
Infrastrukturskador: Qatars LNG-anläggning
André: Och sen problematiken med infrastrukturskador. Katars LNG-anläggning – två av fjorton så kallade LNG-tåg har skadats.
Jan: Det är inte fysiska tåg?
André: Nej, det är produktionsanläggningar. Man trycksätter naturgas till vätska för att kunna transportera den enklare – som gasolen i din grilltub. Man räknar med att ungefär 17 procent av deras produktion kan vara borta i tre till fem år. Reparationer har inte påbörjats eftersom det fortfarande är ett aktivt krigsområde. Och de har deklarerat force majeure mot några av sina största köpare: Italien, Belgien, Sydkorea och Kina.
Jan: Så Kina klarar sig inte heller.
André: Nej, de köper mycket naturgas som de nu måste skaffa på annat håll. De skulle kunna köpa från Ryssland.
Jan: Fast jag tycker det är bra att Ukraina bombar Ryssland.
André: Tyvärr har inte deras LNG-kapacitet skadats så mycket ännu. Men ens om delar är oskadade tar det tre till fyra månader att nå full kapacitet igen från uppstart. Och de planerade expansionerna är stoppade, vilket leder till längre effekter. Det är en av anledningarna till de extrema hopparna i terminspriser på naturgas.
Fysisk brist är det största hotet. Lagren täcker generellt bara några veckor – runt 45 dagar, även i Asien. Stängs sundet och de inte får in naturgas börjar det ställa till med ekonomisk aktivitet. Fabriker tvingas stoppa produktionen.
Och sedan oljeterminerna: de har prisat in en ganska snabb prisnedgång kommande månader. Decemberterminen låg senast jag såg på 85–90, medan spotpriset är 115–120. Marknaden är alltså optimistisk om en normalisering. Men fyra av tio oljepristoppar har lett till varaktigt höga priser. Sex av tio har inneburit att priset stabiliserat sig snabbare.
Jan: Marknaden är optimistisk alltså?
André: Än så länge, ja.
Omdirigeringar och Huthirebellerna
André: Och omdirigeringarna – för att förflytta material via andra sund. Kommer ni ihåg Huthirebellerna?
Jan: Ja, precis – de som håller till på den arabiska halvöns andra sida.
André: Ni minns ju hur det var: åh gud, det är otäckt, det kan påverka ekonomin rejält. Och sen tystnade det. Nu är de tillbaka – nu måste man plötsligt köra tankers därigenom istället.
Jan: Och de stöds av Iran.
André: Exakt. De får både pengar och material.
Hur ska man som investerare resonera?
Jan: Jag tänker vi lägger in en liten paus och sen kör vidare.
André: Jag tog fram tre frågor från professor Aswath Damodaran som man bör ställa sig: Hur länge kommer kriget hålla i sig? Hur stor och varaktig blir skadan på infrastrukturen? Och hur ser Mellanöstern ut politiskt efter det här?
Utifrån det finns egentligen lite olika scenarion. Det mest otäcka scenariot innebär oljepris på över 150 dollar per fat, utbudschock, varaktigt höga energipriser, stagflation och en börsutvckling liknande 70-talets – en lång period av stillastående.
Jan: Det är ingen “det löser sig till midsommar”-grej.
André: Nej. Pratar vi 70-talet pratar vi 18 år av stillastående marknad om man tittar på Dow Jones. Men nu pratar vi panikläget – sitt inte och svettas alldeles för mycket.
Jan: Nej. Trump kan ha twittrat om fred imorgon. Inget aktivt krig just nu.
Vad prisar marknaden in?
André: Vi sparar lite tid. Nu ska vi prata om vad marknaden prisar in.
Oljepriset: spot och terminspriserna har stigit i mars, men terminspriserna har stigit mindre. Det indikerar att marknaden tror att krisen är övergående – vi kommer inte ha bestående höga oljepriser. Decemberterminen 2026 är runt 80 dollar per fat, vilket vi har sett förut och klarar av.
Korta räntor har knappt rört sig. Det intressanta är att det är två- och femårsräntorna som rört sig mest, inte tio- och trettioårsräntorna. Hur ska man tolka det? Jag har två tolkningar. Den ena: inflation väntas hålla sig lite högre de kommande två till fem åren för att sedan lugna ner sig. Den andra: marknaden prisar in att stigande oljepris begränsar centralbankernas möjlighet att sänka styrräntan. Jag tror mer på den första. Räntorna styrs av marknaden, inte centralbankerna. Man prisade in ungefär 0,4 procentenheter högre inflation de kommande två till fem åren, och 0,3 procent på tio år. Det är tråkigt men inte dramatiskt.
Jan: Inte panikscenario, men inte heller optimistiskt. Lite “American muddle through”.
André: Lite sämre än innan, men inget som rycker undan grunden.
Aktiemarknaden: jag brukar värdera den globala börsen totalt. Vi har sett ökad osäkerhet men det har inte påverkat så mycket. Riskpremien har ökat med 0,4 procentenheter sedan krigsdagen. Förväntad avkastning globalt – inklusive räntehöjningens bidrag – har stigit från 8,3 till ungefär 9,1 procent.
Jan: Det är inte heller någon katastrof.
André: Nej. Och man kan inte hävda att det är ett enormt köpläge eller att det är panik. Marknaden är än så länge ganska lugn.
Jan: Och tittar man på en globalfond är man i princip plus minus noll för året.
André: Och det tar oss in på regionala skillnader. Hur har olika index gått och hur har deras CDS – alltså…
Jan: Försäkring mot att det går åt helvete.
André: CDS – credit default swap – är att försäkra sig mot konkurs mer eller mindre. De som påverkats mest är marknader med stort råvaru- och oljeberoende. Men intressant: Mellanöstern, Östeuropa och Ryssland har klarat sig bäst. Varför? För att deras ekonomier drivs av olja, och högt oljepris är bra för dem.
I det stora hela har det inte rört sig jättemycket, speciellt inte i en globalfond. Konkursrisken har ökat, men inte enormt. Irak har dubblat sin CDS, Katar är upp 47 procent – men det ökar från 0,61 till 0,90. Det är inga enorma swappar.
Varför reagerar då inte aktiemarknaden mer? Dels för att vi har sett en hel del kortlivade geopolitiska utspel på sistone, och marknaden är lite “we’ve been here before”. Sen prisar man in lite högre inflation, men inte någon enorm tillväxtskada. Det syns i att cykliska sektorer faktiskt håller sig bättre än defensiva i den här krisen. Vi hade även starkt vinstmomentum globalt innan krisen – vinsterna ökade faktiskt. Och energi- och kraftsektorerna gynnas direkt av det här.
Marknaden är ovillig att överreagera. Det finns än så länge ingen panik kring att det ska skada tillväxten globalt. Inflation är problemet, inte tillväxt.
André: Räntemarknaden berättar samma historia. AAA-obligationer har ökat med 0,01 procentenheter. Ingenting. Triple-C och lägre har klarat sig sämst, men ens där är det 0,6 procent i ökning – en del, men inte dramatiskt. Räntemarknaden tar det relativt med ro.
Jan: Det är en disconnect mellan hur det rapporteras i media och hur investerare faktiskt agerar.
André: Absolut. Man tjänar på klick som journalist.
Jan: AAA-obligationer ökar med en hundradels procent ger inte jättemånga klick.
André: Och tittar man på MOV-index – typ VIX fast för räntor…
Jan: VIX – hur rädda är folk? Hur mycket panikerar de?
André: Det är priset på risk på kort sikt, implicit volatilitet. Och där ser man 2020 med en stor spik när börsen föll 30 procent på 30 dagar, och lite in i 2022 när räntehöjningarna skapade osäkerhet. Vi ligger inte på den alarmerande nivån nu.
Råvarumarknaden och guldet
André: Råvarumarknaden. Guld har generellt betraktats som en säker hamn under kriser. Men tittar man på graferna – det gröna är guld – har det faktiskt tappat mark.
Jan: Vad är det gula?
André: Råvaruindex. Guldpriset steg rejält under 2025…
Jan: Upp 67 procent i dollar, om jag minns rätt.
André: Det är inte panik på marknaden – annars hade vi sett större reaktioner i guld. En annan förklaring är att Mellanöstern alltid har varit en stor nettoköpare av guld, men de kan inte sitta och köpa guld just nu. De har inte kapital som flödar in och ut som vanligt.
Jan: Och om skiten verkligen träffar fläkten kan de dra tillbaka kapital från amerikanska och andra börser.
André: Absolut. Och då slipper man inte undan. Råvaror som faktiskt stigit är troligen en följd av ökade inflationsförväntningar, inte förväntningar om högre tillväxt. Det är svårt att argumentera för att den här krisen leder till snabbare global tillväxt. Men en viss inflationseffekt kan vi räkna med.
Vad viskar marknaden?
André: Sammanfattningsvis: alla fyra tillgångsslag – aktier, räntor, råvaror och guld – viskar om lite högre inflation men ingen stor påverkan på tillväxten. Det kan ändras om konflikten håller i sig längre eller infrastrukturskadorna förvärras. Men det är inte vad marknaden prisar in idag.
Jan: Om man skulle sätta en rubrik på det?
André: “Trots kris – marknaden fortsatt lugn.”
Jan: Det är varken ett köpläge eller panik. Bara… skit i det, det där är klickrubrik.
André: Ja, och det är ju väldigt svårt att uttala sig om framtiden när man inte kan förutsäga geopolitiska händelser.
Jan: Den hemska sanningen är nog att inte ens Vita huset vet vilket scenario som kommer att spela ut sig. Och om de som bestämmer inte kan förutsäga det – hur ska vi eller en investerare göra det?
Kontentan: sitt still i båten, fortsätt spara som tidigare. Om man har en lekhink och vill spekulera lite – hur skulle du göra?
André: Det beror på vad man tror kommer att ske. Är man oroligt lagd kan det vara intressant med lite guld i portföljen för de kommande tio åren. Inflation tenderar att vara stickig och komma i flera vågor. Och råvaror som inflationshedge.
Jan: Men brukar man inte säga att aktier är det bästa inflationsskyddet?
André: Man säger det väldigt ofta, men jag vet inte exakt hur väl det stämmer. Argumentet är att bolag med prissättningsstyrka – vallgrav – kan skydda sig mot inflation. Men problemet just nu är att AI sätter affärsmodeller på ända. Bolag man hade räknat med ska växa i trettio år och värderas till P/E 40 kan behöva falla till P/E 20 i det scenariot. Du behöver hitta bolag med verklig pricing power, och det är mycket svårare idag.
Panikscenariot och 70-talsjämförelsen
Jan: Axel frågar: marknaden är optimistisk och tror inte att det blir långvarigt, men vad händer om skiten verkligen träffar fläkten?
André: Det jag skulle vara orolig för är ett 70-talsscenario med inflation i tio år framåt, extremt volatila börser och en marknad som i reella termer knappt rör sig. 73 och 74 var det upp och sedan ner 70 procent. Det finns risk för ransonering av vissa varor. Och om det blir en humanitär kris kan flyktingvågor ekonomiskt belasta världen.
Det är panikscenariot. Det otäcka med 70-talets “nifty fifty” var att Forbes listade 50 bolag som var så fina att man kunde köpa dem till vilket pris som helst.
Jan: Sådant åldras dåligt.
André: Det gör det. Och idag har vi Mag7 – fantastiska bolag, som faktiskt har fallit mer än börsen i stort nu.
Jan: Men det är lika realistiskt att om två veckor är det löst och vi håller på med något annat jävla problem. Jag kommer inte göra något annorlunda. Jag fortsätter med samma strategi. Och zoomar man ut tio år från nu tänker vi: hur var vi oroliga för det här?
André: För att lugna ner lite: Citrini Research – en analytiker jag måste länka i beskrivningen – är en hedgefond som skickade en person med kubanska cigarrer och lite pengar för att spionera på sundet. Och vad han rapporterade är att fler tankers och fartyg flödar i sundet än vad Iran rapporterar. De underrapporterar trafiken för att stärka sin förhandlingsposition.
Jan: Alla driver ju sin egen agenda. Och du och jag gör samma sak – vi sitter och läser den här informationen ändå, så vi kan lika gärna sammanfatta och dela det.
Stockholmsbörsen och småbolag
Jan: Din specialitet är egentligen svenska bolag, framförallt lite mindre bolag på Stockholmsbörsen. Vad händer där? Du beklagade dig till mig i veckan om att det är den svåraste Stockholmsbörsen på flera år.
André: Ja. Duktiga småbolagsinvesterare som jag känner, med historik av att konsekvent slå börsen, har det tufft just nu. Inklusive jag själv.
Jan: Varför?
André: Det är ett enormt utflöde från småbolagen, vilket påverkar prissättningen eftersom de inte är så likvida. Ett exempel jag bevakar – utan att rekommendera: Peers Group. De har fallit ungefär 40 procent sedan sin senaste rapport, som var fin. Aktien värderas inte högt. Vad har hänt? En aktör från SCB har vräkt ut 5 procent av bolaget, alltså en tjugondel – och det ledde till 40 procents nedgång.
Jan: Inga andra nyheter?
André: Inga specifika nyheter överhuvudtaget. Det visar risken med illikviditet – det är det som gör ont.
SpaceX och värderingsfrågor
Jan: Om det inte är fler frågor nu: jag tänker att vi måste göra ett avsnitt om SpaceX-noteringen. Vad pratas det om för värdering?
André: 1,75 biljoner?
Jan: Ungefär ja. Det är den största noteringen någonsin för ett bolag som omsätter…
André: Jag räknade ut att price/sales-talet skulle bli 125. Normalt är 1 till 1,2, beroende på bransch.
Jan: Och dyra mjukvarubranscher?
André: Kanske 4 till 6 gånger.
Jan: Exakt. Mycket konstigheter på marknaden just nu. Melva ger dig sympati, André.
André: Det uppskattas. Det har varit tufft i år. Folk jag pratar med som är daytraders är redo att ge upp – alla konsekventa sätt att tjäna pengar fungerar inte just nu. Det är inte bra för en effektiv marknad, eftersom du behöver folk som handlar bort arbitrage.
Jan: Exakt. En sista fråga: kommer småbolagsfaktorn sluta vara statistiskt säkerställd?
André: I vissa studier har den redan slutat vara det. Mycket beror på hur man formulerar den och vilken tidsperiod man tittar på. Det är den faktor jag har minst tilltro till, ärligt talat. Däremot är den extremt intressant som förstärkare i kombination med andra faktorer. Billiga bolag tenderar gå bra, men billiga småbolag tenderar gå ännu bättre. Den är oftast bra som en liten krydda.
Avslutning
Jan: Snyggt. Då rundar vi av. Vill man hänga med André och tycker att aktieanalys är kul – hur man värderar bolag, följer marknaden – hittar man honom på vqm.se. Vill man nå honom direkt skickar man till andre(a)vqm.se. Mig hittar man på Rika Tillsammans som vanligt.
Hoppas du som lyssnade och tittade tyckte att det var kul och intressant. Ge gärna en tumme upp eller skriv i kommentarerna. Vi gör en ny live om någon vecka när det finns nytt att säga. Och vi hoppas att det inte går åt helvete klockan två inatt – men vi behöver ju ha något att prata om imorgon. Frågan om SpaceX och Tesla sparar vi till Fika Tillsammans imorgon.
Stort tack André för att du förberedde och fixade det här. Många tummar upp i chatten på YouTube. Tack André, och tack till dig som har lyssnat och tittat. Ha en trevlig kväll.
André: Ha det bra, tack så mycket.
)