Är 90/10 sämre än 60/40 även på lång sikt?

Hej,

I inlägget som berör återhämtning efter förlust skrivs det bland annat att det krävs en större uppgång än nedåägång urför att återhämta sig ur ett penga-perspeltiv, allt solklart så långt. Det jag inte begriper är citatet nedan:

“Backar vi då till exempelvis -30%, som vi var på för ett par dagar sedan, så behöver vi en återhämtning på 43%. Så uppåtskjutsen, rekylen när vi kommer att gå uppåt, kommer att ge mer avkastning än det vi har förlorat på vägen ner”

Bolmesson förutsätter här att vi kommer ta igen all förlust. Men det är ju inte garanterat… Jag tolkar snarare hela artikeln som att nedgångarna slår så hårt så det är bättre att satsa på 60/40 än 90/10.

Hur tolkar ni Bolmessons tanke om att de 43% i uppgång sker per automatik?

Det blir ju lite krångligt med procent upp och procent ner eftersom procenten är olika stora i olika lägen. Man kan också säga att om en aktie faller med 10 kr så måste den gå upp med 10 kr igen för att vara tillbaka på noll, inte lika krångligt.

Sett till avkastning på lång sikt har 90-10 varit bättre än 60-40 historiskt sett. Men 60-40 har mindre svängningar och inte lika stora nedgångar.

Sedan får man ju fundera över hur man gör med räntedelen av sparandet. Det finns ingen riskfri avkastning…

90/10 kan omöjligen vara sämre än 60/40 på sikt . Givetvis förutsatt att ett stort ras inte inträffar precis innan du ska casha ut.

Osannolikt kanske, men inte omöjligt. Beror på vad som menas med ”på sikt” och vilka aktier/fonder man har i sin portfölj.
Joel Dahlberg: Sammansvärjningen
– så luras 5 miljoner svenska fondsparare
Ordfront, 2015

”Över tid har aktiemarknaden visat sig ge bättre avkastning på pengarna än räntemarknaden. Jag har själv gjort en enkel jämförelse mellan Stockholmsbörsens index och den svenska obligationsmarknaden under 15 år (2000–2014). Den här perioden innehåller två rejäla börsras, 2000–2002 och 2008 men Stockholmsbörsen har ändå gått bättre än obligationerna, +150 procent jämfört med +110 procent.
Den bästa utvecklingen, något överraskande, är en blandning av de båda.

Ett sparande bestående av 50 procent Stockholmsbörs och 50 procent obligationer (obligationer är att jämföra med ett räntesparande bundet på längre tid) som kontinuerligt rebalanserats för att behålla samma jämvikt har under de 15 åren stigit med 167 procent. Det här beror på att perioden började med ett kraftigt börsras och den som hade ett rent aktiesparande tvingades därmed börja från en låg nivå när börsen återhämtade sig under 2003. Den som i stället hade 50 procent i obligationer slapp en stor del av det börsraset.”