Tankar kring avsnitt #147 och mer matematik!

Hej!

Jag blev inspirerad när Jan matematiskt föklarade hur en förlust kräver en ännu större vinst för att återgå till sitt ursprungliga värde. Matematiken hjälper mig att enkelt visualisera någonting som egentligen är väldigt svårt att förstå. En slutsats som jag drar är att onödiga svägningar i portföljen är dåligt, eftersom svägningarna motverkar en ökad avkastning.

Nu ser jag ett samband mellan denna matematiska effekt och hur modellportföljerna är utformade. Modellportföljerna innehåller flera tillgångslag som reagerar olika på marknadens naturliga svägningar. De olika tillgångslagen har alltså en buffrande effekt som minskar den totala svägningen i portföljen.

Jag vill förklara hur jag mernar med ett tankeexperiment: Föreställ dig att du har 10 aktier i olika brancher. Alla aktier har SAMMA förväntade avkastning och SAMMA risk. Genom att äga alla 10 aktierna så behåller du den förväntade avkastningen men du minskar risken avsevärt i din portfölj. Anledningen till att risken minskar är just att du differensierar bort onödiga svägningar i din portfölj. Genom en indexfond så får du inte bara 10 aktier utan du får hela marknaden, lägg sedan till andra tillgångslag som räntefonder och guld.

Tidigare så har jag mest sätt de psykologiska fördelarna med räntefonder och andra defensiva tillgångar. Min portfölj klarar sig bättre än genomsnittet när börsen går ner, vilket får mig att känna mig som en vinnare. Jag “freakar inte ut” utan jag får tvärtom självförtroende till att ombalansera och ta risker på börsen.

Nu tror jag mig även förstå lite matematik kring varför indexfonder rationellt är en bra idé. Jag är intresserad av matematik och jag vill lära mig mer. Jag tror mig se ett matematiskt mönster och jag är exalterad. Är jag rätt ute eller behöver jag komma ner på jorden igen?

 

 

Hej!

Du är helt rätt ute skulle jag säga, snyggt!

Helt underbart! Jag antar att människor som förespråkar 100% aktier visserligen får chans till en större avkastning, men de “betalar” för denna chans i en lägre förväntad avkastning.

Jag tror dessa “100% aktieförespråkare” tänker allt för binärt. Om det ena tillgångsslaget isolerat är bättre, så ska hela portföljen bestå av det tillgångslaget. De missar denna matematiska effekt som gör att synergin av dessa olika tillgångslag bidrar till en högre förväntad avkastning.

Hej,

Beundrar din entusiasm men du har fel. Du får inte högre portföljavkastning på sikt genom att blanda in element i portföljen som har lägre avkastning, hur stabila de än må vara. Föreslår att du går till LYSAS hemsida och leker lite med slidern som ändrar vikterna mellan räntor och aktier.

Håller med. Att man har många marknader i en portfölj handlar främst om att när man inte kan veta vilken marknad som är bäst då är det säkrast att köpa alla marknader. På köpet får man minskad volatilitet. Att man även har andra tillgångslag som guld och aktier handlar om att minska risken, men det leder oftast till lägre avkastning.

Men under vissa perioder när marknaden är turbulent kan en större andel guld eller räntor förutom lägre risk ge även bättre avkastning. Vi har några tumregler att gå efter, men det vore bra om Yisrael eller någon annan matematiker kunde optimera dem ytterligare för olika sparhorisont.

Joel Dahlberg:
Sammansvärjningen – så luras 5 miljoner svenska fondsparare
(Ordfront, 2015)

”Över tid har aktiemarknaden visat sig ge bättre avkastning på pengarna än räntemarknaden. Jag har själv gjort en enkel jämförelse mellan Stockholmsbörsens index och den svenska obligationsmarknaden under 15 år (2000–2014). Den här perioden innehåller två rejäla börsras, 2000–2002 och 2008 men Stockholmsbörsen har ändå gått bättre än obligationerna, +150 procent jämfört med +110 procent.
Den bästa utvecklingen, något överraskande, är en blandning av de båda.

Ett sparande bestående av 50 procent Stockholmsbörs och 50 procent obligationer (obligationer är att jämföra med ett räntesparande bundet på längre tid) som kontinuerligt rebalanserats för att behålla samma jämvikt har under de 15 åren stigit med 167 procent. Det här beror på att perioden började med ett kraftigt börsras och den som hade ett rent aktiesparande tvingades därmed börja från en låg nivå när börsen återhämtade sig under 2003. Den som i stället hade 50 procent i obligationer slapp en stor del av det börsraset.

Det bästa hade förstås varit att ha 100 procent räntesparande under 2000–2002 för att därefter byta till aktier, byta tillbaka till räntor 2008 och ett år senare hoppa på börsen igen. Erfarenhet visar emellertid att så kallad market timing är en mycket svår konst där många trampar fel.”