Jag har funderat lite kring historiska mönster och vad som sker närmsta året – till exempel mellanårsvalens vanliga volatilitet i USA och nu höga värderingar(som Buffett-indikatorn), Shiller CAPE, IPO Space X med lockup som borde gå ut kring årsskiftet 26/27 mm. Jag har personligen i min tjänstepension(ca 10msek) precis placerat om 2msek i räntor och låter 8msek ligga kvar i globalt index etc. Har även på mitt ISK en outnyttjad värdepapperskredit för att kunna putta in vid en korrigering av marknaden, kanske borde använts som hävstång, menmen nu är det som det är. Jag funderar på om det är klokt att ha 10–20 % ”torrt krut” redo, ifall en korrektion kommer mellan slutet av 2026 och mitten av 2027. Det här är INTE för att tajma marknaden med allt kapital, utan för att ha flexibilitet.
Helt enkelt, är det värt att ha 20% redo för en korrigering? Oavsett hur marknaden ser ut?
Alltså, det är säkert bra beroende på livssituation och riskprofil men inget för mig.
Jag skulle inte känna att ”nu, nu är det dags att kliva på” eftersom jag skulle samtidigt känna ”fångar jag en fallande kniv?”.
Kombinera det med att jag funderar på (obs har inte räknat på det alltså) om det verkligen lönar sig att ha typ 20% utanför marknaden i väntan på korrigering. Bättre kanske att låta att vara i marknaden och åka med i upp och nedgång?
Jag har valt det senare, jag åker med i berg och dalbanan och sover gott om natten vetandes att jag fattat beslutet en gång och därmed slipper ha framtida beslut hängande över mig.
Förstår verkligen hur du tänker, har resonerat lika, men avser nog att börja använda TJP inom 7-9år så jag svajar lite och ser kanske en uppsida OM korrektion kommer. Då på bekostnad av lite lägre tillväxt. Ja du hajar
Har full insikt i att jag inte har tiden, turen eller tålamodet att försöka tajma med x% av mitt kapital.
Har själv 25+ års sparhorisont, så köper varje månad och är övertygad om att det troligen blir tillräckligt bra. Jag har i alla fall oddsen på min sida.
Jag ligger typ alltid fullinvesterad och lever på avkastningen löpande men nu har jag faktiskt sålt av lite så att jag klarar mig till årsskiftet plus till en bil som jag beställde för ett tag sen. Känns som om en sättning ligger i korten. Sker det så kommer jag nog försöka ligga sex-tolv månader framåt med uttagen. Har nästan ingen belåning just nu.
Jag tror vetenskapen säger “Du kan ha tur men du kan inte systematiskt tima marknaden” men jag KÄNNER som du…
Vad gör jag?
Jag är i uttagsfas så jag har ändå en hel del ute ur marknaden så om det faller mer än 30-40% går jag nog in med lite och kallar det “ombalansera”
Om du inte skulle klara av en krasch, minska din aktieallokering och öka räntedelen. Det verkar ju vara det du gjort. Gott så. Notera nu att din risktolerans inte är så hög som du trodde och gör inte misstaget att flytta tillbaka dina pengar till aktier igen vid ett senare tillfälle. Om du med ”alltid fullinvesterad” menar ”alltid 100 % aktier” så nej, det är såklart inte alls alltid bra, och det är få som rekommenderar det.
Men ännu färre rekommenderar ”taktisk tillgångsallokering”, som är fikontermen för att ändra sin allokering beroende på marknadsläge. Det var poppis ett tag med fonder som gjorde detta, men de presterade dåligt och lades ned. Att du är bättre på det än dessa professionella förvaltare är såklart möjligt, men den förkrossande majoriteten är det inte.
Nja jag är verkligen INTE bättre än proffesionella förvaltare. Bara en fundering om man ska nöja sig med att låta 80% vara fullinvesterat och hur ni andra resonerar
Jag skulle säga att det beror på horisont. Har du 10-15 år kvar till pension så kan du nog ligga 100 % investerad. Har du mindre än så kan det vara klokt med en andel räntor. Men det har inget med läget i marknaden att göra. Marknaden kan likaväl gasa uppåt i 4-5 år till och då står du vid sidlinjen.
Precis så, därav låta 80% vara kvar och 20% vid sidlinjen. För att kunna parera eventuell sättning i marknaden. Egentligen oavsett horisont och acceptera att på kapitlet som helhet få lite lägre avkastning om ”sättning” inte kommer.
Jo, men att ändra hur stora tillgångar man allokerar till sin portfölj (eller hur mycket av kapitalet man riskerar) beroende på vad börsen gjort på sistone är väl per definition att tajma marknaden?
Om du kan nyttja belåning, vad hindrar dig från att göra det redan nu för att vara “mer” fullinvesterad? Om du kan öka månadssparet, vad hindrar dig från att göra det nu? Det är just att göra det “när det är billigt” som är hela tajming-biten.
Att det är regelbaserat betyder heller inte att det inte är tajming. Mycket av teknisk analys är väl regelbaserad tajming, och det går att sätta upp vilka godtyckliga regler som helst (när stjärnorna står i blabla-position) för att man tror att det kommer påverka börsens utveckling framåt.
Har du en rimlig förklaring på varför det inte är tajming så är jag öppen för att lyssna, för jag har själv brottats en del med det här resonemanget.
Svårt detta, blir en gissning hur man än gör.
JAG har 3årsutgifter på räntor och spar. . .dvs jag “klarar” 3år utan att peta på aktiedelen.
Så jag har chansat på att en nedgång inte blir längre än 3år, troligen är det fel men i slutändan måste man ta ett beslut
Det i sig ser jag inte nödvändigtvis som tajming, det kan vara en mer eller mindre statisk allokering.
Däremot om du bestämmer huruvida du ska ta från ränta/sparkonto eller från aktiedelen när du gör uttag beroende på hur börsen går just nu så försöker du tajma (om inte uttaget helt enkelt återställer din strategiska tillgångsallokering).
Man kan såklart försöka tajma om man tror att man kan göra det framgångsrikt, men det jag försöker få fram är att inte förkasta en viss typ av tajming medan man sysslar med en annan och tro att man är immun mot effekterna av att tajma. Helt enkelt att kalla en spade för en spade.
