Aktier slår räntor även för uttag under pension

Spara och investera Pension
1

Hej alla och god fortsättning!

Vi hade en liten diskussion i chatten imorse ang räntor.

Min egen story kring räntor är att det gått dåligt. Säkerligen mycket pga otur och kläperi men min magkänsla har därför senaste åren varit att undvika räntor annat än sparkonto och kortast möjliga räntefonder.

På detta ämne så tipsade @axr om detta avsnitt av Rational Reminder med nya forskningsrön. Jag tycker detta är obligatorisk läsning/lyssning.

Episode 284: Prof. Scott Cederburg: Challenging the Status Quo on Lifecycle Asset Allocation — Rational Reminder

TLDR; Det finns ett case för att en portfölj bestående 100% globala aktier är säkrare och räcker längre för pensionsuttag än de typiska ‘glide path’ portföljerna. Under förutsättning att man tål att åka med i upp och nergångarna som kommer vara extrema.

Globala aktier betyder i detta fall är 50% USA och 50% Resten. Men det är uträknat för amerikaner. Jag förstår det som att viss home bias är bra för att säkra kostnaderna i den egna valutan.

Framåt slutet nämns att Safe Withdrawal Rate på en portfölj med globala aktier är 3,4% jämfört med 2,3% på en ‘glide path’ portfölj som successivt går över mer och mer till räntor. Så betydligt bättre, men som sagt, man måste klara av nergångarna som kommer ske…

Läs eller lyssna. Det är en ögonöppnare… Ben Felix som annars är rätt luttrad blir själv förstummad emellanåt. :slight_smile:

26 gillningar
2

Hej och god fortsättning :blush:
Jag är inte så duktig på varken räntor eller engelska tyvärr :see_no_evil:.
Så jag får köra på med fasträntekonto och lite korta räntor i räntedelen och hoppas på det bästa :sweat_smile:

1 gillning
3

Den dök även upp i tråden nedan där jag och @angaudlinn diskuterade det en del. Där finns också ursprungsartikeln som @angaudlinn länkade till för de som vill läsa den i sin helhet.

2 gillningar
4

Ja just det. @angaudlinn är som alltid först.

Här är länken:

4 gillningar
5

Fast 50% USA innebär ju negativ home bias, vilket jag förvisso tycker är rimligt att ha, med tanke på övrig exponering.

6

Hur menar du med ‘negativ home-bias’? För amerikaner med 50% US?

Jag vet inte riktigt vad de menar man ska göra som t ex svensk. Poängen är att ha aktier i sin lokala valuta. Men samtidigt tänker jag att aktier är den bästa valuta och inflationssäkraren.

Marknadsviktad globalfond funkar nog bra också…

7

Vanguard All-World har till exempel 61% USA, så 50% USA skulle då för en amerikan vara en home bias på minus elva procentenheter.

2 gillningar
8

Självklart bättre med 100% aktier! Varför räntor som ger sämre avkastning, ofta mycket sämre, och inget skydd mot inflation?

1 gillning
9

Just uttagsfasen är lite känslig för volatilitet. Har man otur och aktierna går -20% första året man går i pension så kan det bli skralt resten av tiden. Men vad han påvisar är att det inte hjälper att skydda sig med hjälp av räntor.

Vad jag tror de missar att prata om (jag ska läsa igen) är hur mycket man bör ha i buffert utanför aktiedepån.

8 gillningar
10

Lyssnade på avsnittet, tycker det mycket väl kan vara värt att även bli ett rikatillsammansavsnitt. Har senaste tiden utifrån hur nuvarande börsnedgång betett sig funderat på om inte aktiefonder i inhemska respektive globala marknaden på sikt är ett bättre skydd än att blanda in räntor, så kul att detta avsnittet kom som förespråkade samma sak.

Jag tolkar det som att man drar nytta av att de olika länderna/marknaderna inte korrelerar med varandra tillfullo. Optimalt verkade ha varit 35% i den inhemska marknaden. 100% i egna marknaden var dåligt men det var tydligen inte så stor skillnad mellan 5-50% i inhemska marknaden. Så i USA kanske man ska ha 50% inhemskt, i eurozonen 35% inhemskt (dvs inom eurozonen) och i mindre länder kan man tänka åt det lägre hållet. Jag tolkar det som att det dels handlar om att man vill ha en diversifiering mellan egna landets utveckling och omvärden samt för att kunna dra nytta av valutaeffekterna. Fördelen med att diversifiera mellan inhemsk och globalmarknad istället för mellan aktier och räntor är att du får två högavkastande tillgångar istället för att diversifiera med räntor som avkastar för lite för att pengarna ska räcka hela perioden samt att den geografiska diversifieringen är viktigare än diversifieringen mellan räntor och aktier (ifall de är inom samma geografiska område).

4 gillningar
11

Ja, intressant. En av svårigheterna är väl trots allt i uttagsfasen. Hur ser ens totala ekonomi ut i förhållande till att klara av längre och djupare börsfall? Hur mycket ”extra” buffert måste avsättas som cash på sparkontot? Och klarar man ändå av ett större ras mentalt?

Svårt att veta hur man reagerar…tror det var @jfb som påpekade detta i en annan tråd. Vilket jag till fullo håller med om.

12

1000007861
1000007861747×260 21.1 KB

3 gillningar
13

Oj… Uppåt 5% SWR vid 100% aktier. nu börjar vi snacka.
Hade varit kul att se siffror för 50 år.

5 gillningar
14

När de jämförde med TDF (target to date, dvs ju äldre du blir, desto mer viktas över till räntor) så hade aktieportföljen (50% inhemskt och 50% internationellt) ett genomsnittligt största ras på 50%, för TDF var siffran istället 38%, så inte jättestor skillnad. Avseende hur ens ekonomi ser ut och hur mycket extra som behöver sättas av i cash så är alltså hela poängen att 100% aktier är säkrare än att blanda in räntor. Dvs, du behöver inte sätta av mer i cash för att du kör 100% aktier, snarare behöver du sätta av mindre eftersom det är större risk att du misslyckas om du blandar in räntor. Svaret är väl kanske då att du får sätta av så mycket cash så att du mentalt klarar av ett i genomsnitt största börsfall på kring 50% istället för 38%.

Tillägg: Tydligen försökte han även leka med att ändra olika variabler för att aktivt försöka få fram att TDF skulle vara bättre utan att lyckas förrän han enbart tittade på data från USA och betraktade börsavkastningen som oberoende av närliggande år istället för som en tidsserie.

4 gillningar
15

Ja det är ju just det. Men motfrågan blir ju, varför försöker vi lösa det problemet med ‘räntor’? Varför försöker vi inte lösa problemet ordentligt?
Hur vet jag inte… Vi får brainstorma fritt på det. Men jag har två utgångsbud:

  1. Förebyggande terapi?
  2. Nån form av försäkring?
1 gillning
16

Ja, man undrar lite om de ens tog hänsyn till buffert. För mig verkar det som att de i princip bara räknar med Social Security och ingen buffert. De räknar ju med 100% aktier i portföljen. Jag menar, om man sätter 5 årsbehov i cash på sparkonto så är det ju ingen 100/0 portfölj längre.

Jag har funderat en del över studien och klurat på en del saker.

Först, sedan mitten av 1900 talet har grundrekommendationen för de flesta i / närmare pension typiskt varit 60/40 portfölj. Stämmer även med Bengens studie där han förordar 50-75% aktier. Väl testat kan man väl säga efter rätt många årtionden. En (1) ny studie, förvisso med mycket mer data, kanske inte bör omkullkasta det vältestade caset tänker jag.

En studie kan vara behäftad med fel/misstag i rådatabehandling, analysmodell och rena räknefel. Jag har själv hållit på med forskning och när något ”nytt” kommer så är det rimligt att vara lite skeptisk. Åtminstone tills studien granskats av andra forskare eller att liknande slutsatser dras av andra forskare i liknande studier. Ibland tänker jag ”if it sounds too good to be true, it just might be”.

Jag tänker också att frågan om aktieallokering handlar mycket om hur mycket avkastning man behöver. Aktier ger över tid runt 7% realavkastning och obligationer lite drygt 1,5% realt sett över senaste hundra åren eller så. En 50/50 portfölj bör således ge runt 4,25%. En 60/40 portfölj runt 4,8%. En 75/25 portfölj runt 5,6%.

Behöver man inte mer än 4-5% avkastning finns det egentligen ingen anledning att ta högre risk än 50-75% aktier, mht om man råkar ”gå” ett riktigt dåligt år. Mer om det nedan. Statistik i all ära men det är på populationsnivå. Det hjälper ju en inte att 90% klarar att leva på kapitalet om man tillhöra de 10%en som råkade dra pluggen vid fel tillfälle. Tänker jag.

Det finns väl också en risk att det är just efter långa uppgångar som många känner sig rika, pengarna räcker långt, och att man då drar pluggen. Känns rätt men kan ju vara fel tillfälle, om man inte har koll på sin risk.

Min tanke med att inte ligga fullt i aktier är att man har optionalitet att öka allokeringen i/efter en stor nergång, eller åtminstone ombalansera in i aktier på vägen ner för att behålla ursprungliga fördelningen, vilket brukar vara bra för långsiktigt hög avkastning.

Bengen är nog den som beskrivit det bäst med kundgruppen The black holes i sin ursprungliga studie dvs de som har oturen att ”gå” vid en större topp där återhämtningen tar lång tid, och då pratar vi inte -20% utan riktigt stora nedgångar under flertalet år.

De åren är enligt Bengen studien 1929, 1937, 1946, 1969, 1973 & 1974 och vi kan ju tillägga 2000 och 2009 åtminstone sedan studien gjordes. Då pratar vi nedgångar på 50-90% om man ligger med 100% aktier vilket kan göra det väldigt svårt att sitta kvar med hela sitt kapital, speciellt om bufferten urholkats helt eller delvis under flera dåliga år. Med en rimlig räntedel + cash buffert har man åtminstone begränsat nersidan och såklart uppsidan. Men behöver man inte uppsidan är det ju smartare att begränsa nersidan eftersom man egentligen inte offrar något.

Åtta år under runt 100 år där den som ”gick” vid fel tidpunkt fick se väldigt stora nergångar kanske inte känns så farligt men det är ändå runt 8% av åren. Nästan en gång per årtionde i snitt. Turn och otur spelar alltså in.

Inte ens då är allt hopp ute, vilket är viktigt att inse. så långe man agerar rätt. Bengen exemplifierade olika bra/dåliga utfall med 75% allokering.

Uppmanar alla att läsa avsnittet om ”The Black Holes” mot slutet av hans artikel. Länk nedan. Jag tycker det innehåller en hel del bra tankar. Han har ju ändå årtionden av rådgivningserfarenhet.

Så mina slutsatser så långt är

  1. En jättespännande studie men jag skulle vilja se den granskad och repeterad av andra före jag slänger ut hittillsvarande rekommendationerna

  2. Att det alltid finns en risk för otur att gå vid fel tidpunkt och då kan få svårt att sitta kvar i aktier, av praktiska/överlevnadsskäl och av emotionella skäl, om allokering är för hög.

  3. Jag tror man måste utgå från behovet. Vilken avkastning behöver jag över tid. Om jag inte behöver högre avkastning än 4-5% så finns det egentligen ingen anledning att ha mer än 50-75% aktieandel. Jag offrar en uppsida på avkastningen som jag inte behöver för att få en försäkring på nedsidan OM man råkar gå vid fel tillfälle så att säga

10 gillningar
17

  1. Medhåll!

  2. Men det är ju just detta som är fördelen med aktier. De repar sig. Räntor repar sig inte.

  3. Hur mycket man behöver? Detta handlar väl mer om att maximera sina chanser att inte gå bankrupt.

1 gillning
18

1,5% realavkastning senaste hundra åren talar emot det. Skydd mot inflation och lite därtill

Varför skulle de inte repa sig?

Exakt men 100% aktier bär med sig risken att man går före en större krasch och inte kan vänta ut uppgången. Kapitalet till stor del förbrukat under de långa dåliga åren så när uppgången kommer har man redan tagit ut för mycket. Den risken finns. Sen kan man balansera det med buffert/cash (Kortränta) som sannolikt konstant förlorar mot inflationen och/eller med obligationer/långränta som faktiskt ger reell avkastning över inflation på samma sätt som aktier över lång tid

2 gillningar
19

Ja, det är en riktigt intressant artikel.

Finns en del diskussion kopplat till denna studie i denna tråd också för den intresserande: Marknadstajma omallokering till räntor i FIRE portfölj!? - Nr 21 av Vagabond

Kortsiktigt ja…men problemet är väl att det enligt studien är högre risk med räntor för den långsiktige investeraren

Enligt studien är räntor en dyr försäkring som inte ger det skydd man hoppas på.

This average wealth level supports an annual retirement withdrawal of about $42,900, which is meaningfully higher than the average TDF withdrawal of $32,400.

Tycker det hade varit superintressant med ett Rikatillsammans avsnitt kring denna studie. Finns så mkt som jag tycker är värt att kika närmare på.

Interestingly, the Stocks/I strategy
provides households with impressive upside without sacrificing on the downside, and the left-tail
wealth levels for Stocks/I exceed those for the TDF. The Stocks/I strategy aggressively pursues the
superior expected performance of equity relative to fixed income, and international diversification
provides important benefits for limiting downside risk during the saving years.

Finally, retirement savers and retirees may be rightfully concerned about the possibility that the
stock market will perform poorly during their lifetime. A poor stock market outcome would seem
to sound the death knell for Stocks/I, whereas the TDF and other QDIAs may offer protection by
diversifying into fixed income. In the Internet Appendix, we condition on the ex post realization
of the couple’s real return on domestic stocks. Interestingly, Stocks/I dominates the TDF in each
quintile of realized stock return. When domestic equity does poorly, bonds and bills also tend to
do poorly. Fixed income does not offer an adequate safe haven against poor equity outcomes over the long run.

We find that a simple, all-equity portfolio outperforms QDIAs across all retirement outcomes.
A strategy of investing 50% in domestic stocks and 50% in international stocks throughout one’s
lifetime — which is not a QDIA — dominates the QDIAs in long-term appreciation by generating
more wealth at retirement and providing higher initial retirement consumption. Surprisingly, the
all-equity strategy also compares favorably with the QDIAs in capital preservation. Households
allocating 50% to domestic stocks and 50% to international stocks are less likely to exhaust their
savings and more likely to leave a large inheritance. This non-QDIA strategy beats the TDF and
other QDIAs across the board in achieving the PPA goals of long-term appreciation and capital
preservation.

Själv har jag landat i att räntor kan fylla en funktion för buffertsparande i spannet 3-9 år.

4 gillningar
20

Kritiken har väl varit att det tidigare mestadels har använts amerikanska siffror, där problemet är att USA haft ett fantastiskt århundrade och gått bättre än andra jämförbara länder. Dvs en form av survivorship bias. Men även när man tittar på amerikanska siffror så blir 100% aktier bättre ju längre tid som portföljen ska täcka.

Updated trinity study:

Men absolut, det är ju bra om den blir granskad.

5 gillningar