Nyttan med räntefonder?

När jag gick i (tidig) pension för sju år sedan fick jag rådet av min pensionsrådgivare på banken att sätta om mitt pensionskapital i räntefonder. Det gjorde jag lyckligtvis inte.

Nu funderar jag återigen på nyttan med räntefonder, när jag läser Lysas resultat över fem år, räntor –3 %, aktier + 59 %.

Tanken att de ska fungerar som buffert, fungerar ju bara i början av ett tänkt uttag. Dvs om man har oturen att drabbas av en kraftig börsnedgång just i det ögonblick i livet då man är på väg att börja förbruka sitt kapital.

Jag har ett 50/50-konto på Lysa, för det är ju rekommenderat i slutskedet. Och nu i börsnedgången minskade ju inte mitt kapital så mycket som det skulle ha gjort på ett 100% aktier-konto, men när jag ser tillbaka så har jag ju förlorat avkastning varenda år dessförinnan jämfört med ett 100-konto. Den avkastningen hade ju med god marginal kompenserat den nedgång jag hade fått nu.

Så hur ska man egentligen förfara? Är det inte bättre att hålla sig till aktier, men se till att ha en buffert (vanligt räntekonto) i början för att kunna ”övervintra” en börsnedgång och sedan gradvis minska den i takt med att aktiekapitalet växer? Vid en senare börsnedgång får man helt enkelt luta sig mot den värdeökning man redan fått och inte förfasa sig över nedgången.

6 gillningar

Hej, hoppas att det går bra med dig!

Har du en bra pension? Behöver du ta ut pengar från dina investeringar för att leva ditt vardagliga liv? Får du andra inkomster?

Det är lite myt att man borde sänka andelen aktier när man blir äldre. Har man en okej pension och låga levsnadskostnader är man egentligen inte så beroende på sina investeringar. Då kan det vara helt okej att ha en rejäl buffert och en hög aktieexponering då också.

Glidepath kan vara nyttig när ens liv beror på en någorlunda förutsägbar framtida avkastning från sina investeringar. Annars, agera enligt din riskvilja. Det blir nog bra!

Man brukar väll säga att räntefonder hjälper till att “jämna ut” avkastningen.

Jag själv rör ej räntefonder med tång och kommer ej göra det även när jag slutar arbeta kalla mig högrisk men jag hedgar mig mot sämre tider på andra sätt än att ha massa räntefonder några grejer jag gör som drar ner min risk är.

  1. Vara helt obelånad.
  2. Ha en buffert på banken som täcker något års utgifter.
  3. Ha ett gäng guldmynt för “worst case scenario”.
  4. Se till att ha försäkringar som täcker det saker som ej är helt otånkbart att man kan drabbas av som påberkar ens liv negativt ekonomiskt ex sjukvårdsförsäkring/hemförsökring/a kassa etc.

Har jag alla dessa saker på plats så känner jag mig trygg nog :slight_smile:

3 gillningar

De senaste 5-10 åren har varit riktigt usla för räntefonder. Låg ränta på obligationer har gett låg avkastning och ovan på det 2022 med en mycket kraftfull ränteuppgång som gjort att obligationsfonder tappat 5-10 års avkastning.

2022 lär vara det sämsta året för räntor sedan man började föra bok över det, 1788 vad jag förstår. Nu är ju historik ingen indikation på framtida avkastning.

Jag förstår din frustration men 5-7 år är inte en tillräckligt lång period för att utvärdera om ditt beslut var bra eller dåligt.

Jag resonerar tvärt om, det som går upp kommer ner, men det som gått ner går också upp. Alltså ser jag för första gången på 10-15 år möjligheten att öka i långränte delen, alltså obligationsfonder istället för sparkonto/korta räntefonder.

Jag tycker du har gjort rätt. En del kontant för att härda ut en krasch och sedan det mesta 50/50. Det är det statistiskt sett rätta och liknar hur stora pensionsfonder, sk sovereign wealthfunds, stiftelser mm förvaltar sina pengar med oändlig tidshorisont. 30-70% aktier resten i räntor, fastigheter mm.

Om man tittar på hur Vanguard sätter upp sina generationsfonder i USA. Vanguard är ju erkänt duktiga. Så ser det ut som nedan med en 30-40% aktieandel i pension. Men i USA så har man det mesta investerat och inte så mycket annat tillskott från samhället annat än social security.

Så för att jämföra med svenska förhållanden så behöver man räkna in att svensk inkomstpension inte är på börsen (beror på löneutveckling i Sverige så mer åt räntehållet) samt att om man har förmånsbestämd pension (tex ITP2) så är den delen också säker (pengarna investeras men det är arbetsgivaren som måste fylla på om det fattas pengar).

Så man ska nog som svensk göra ett eget överslag på totala kapitalet för att jämföra med Vanguards 30-40% aktier i pension.

Själva landade vi i runt 50/50 på totala kapitalet efter en massa Monte Carlo simuleringar där vi testat så det klarar sig även med tex 5 värsta åren först tidigt i pension.

Jag uppfattar det som att riktigt rika individer först sättet av en del kontant (klara 3-5 års utgifter) och sedan sätter runt 25 årsutgifter i 50/50. Detta bör med all sannolikhet täcka deras utgifter. Har man mer pengar än så, ja, då kan man ta mycket hög risk med dem. Man är ju säker med grundplåten så att säga.

Har man en riktig bra inkomstpension + förmånsbestämd pension som räcker både för det dagliga och guldkant så kan man såklart ta högre risk på sitt privata kapital än 50/50. Jag har en del kompisar som har det så. För oss övrigt tror jag att en balanserad portfölj är det bästa.

Att som pensionär, där man behöver pengarna / avkastningen, för att leva så tror jag att öka risken i pension, öka aktieandelen (enligt den där badkarskurvan som nämns) är mer en teoretisk konstruktion. Det går lite emot ens natur att ta högre risk ju äldre man blir när/om man verkligen behöver pengarna.

Så som slutkläm, jag tycker du har ett bra upplägg. Jag hade inte själv ändrat på det, men vi är alla olika och har olika situationer.

Lycka till & framförallt njut! :grinning::+1:

6 gillningar

Fr o m nästa år så kommer mina pensionsutbetalningar att successivt minska. Det är därför jag är mån om att finna en bra strategi nu när jag kommer att behöva gradvis gå in i en uttagsfas. Räntefonder skulle ha en plats om de verkade i riktningen att bevarade kapitalet, men gör dom det? Man talar om ränte”sparande” men det kan det väl inte vara tal om när de knappast ger en avkastning som motsvarar någorlunda normal inflation, än mindre i nuläget. Då är väl en fast ränta på ett sparkonto ett nog så bra alternativ som buffert?

1 gillning

Jag föreslog till min mor att följa AP7 Såfas allokering på Lysa. Hon är själv väldigt mån om att investeringarna inte får gå för dåligt.

Poängen med att införa räntepapper i en automatisk balanseringsfunktion gör ju att om aktiedelen sjunker, så balanseras det mer kapital in i aktiedelen från räntedelen. Utan att kunna visa häftiga grafer så innebär det i slutändan att du skickar in pengar i ladorna när aktiedelen går bra, och du tömmer ladorna när aktiedelen går ner. För räntepappersfonderna ska inte korrelera allt för mycket med aktiedelarna i en nedgång. Så på pappret kommer ladorna blir allt större samtidigt som du också följer med på uppgångarna i aktiedelarna.

Som andra mer kunniga har sagt så var ju räntor inte riktigt ett alternativ för att alla levde gott på aktier och bostäder. Personligen har jag senaste veckorna intresserat mig för permanenta portföljer som mellanrisk för att inte bli allt för tokig på vintern på börsen. Också för att jag tycker det är lite roligt. Jag som ung lägger långtidssparandet på en global indexfond.

RikaTillsammans-portföljen - uppföljning 2021
Jakten på den “ultimata” allvädersportföljen

4 gillningar

Ofta är det nyttigt att ha en kombo av sparkonto och räntefonder.

Räntefonder med hög kvalitet (statslån eller IG-rejtade företagslån) och låga kostnader bevarar pengarna väl. Sparkonto är också ett bra och lätt val. Grovt sagt borde räntefonderna med längre duration ha minst typ 2,5-3% snittränta för att de kan överprestera mot bästa sparkonton i långa loppet.

15% korta räntor / 15% långa räntor / 70% aktier kan vara en bra utgångspunkt om du inte är helt beroende på portföljen utan vill ta ut lite extra därifrån och annars vill att den växer också lite.

Så du menar att själva det faktum att räntefonderna och aktiefonderna ligger i samma konto och ombalanseras ger ett mervärde, jämfört med om dom låg i varsitt konto? Så här står det i Lysas whitepaper: ”En analys av David Swensen, Chief Investment Officer vid Yale University, konkluderade att ombalanserade portföljer avkastade ett genomsnitt om 0.4% mer per år, med mindre risk, över 10 år, än portföljer som inte ombalanserades.” Är det det du syftar på?

Det är nog lite av en oskriven fast skriven regel. RikaTillsammans har också berört frågan.

Om det är olika konton eller inte har ingen som helst påverkan på avkastningen. Men och det är ett stort men så kan man genom att ombalansera och hålla statisk andel räntor/aktier få en högre riskjusterad avkastning än om man inte ombalanserar löpande till en statisk andel.

Längre räntor är ett väldigt bra komplement till aktier i en sådan ombalanserande portfölj. Markowitz visade det redan på 50 talet.

Grubblar också mycket på det här med räntefonder i min “mellanrisk portfölj” och har fortfarande inte bestämt mig.

Känns lite som att räntefonder är samma sak som att binda bolånen. Det ger en viss känsla av säkerhet och om man ligger på marginalen kan det vara bra men över tid förlorar man på det!?

Jag kan övervintra, jag kommer inte att få panik och sälja av alla aktier om det dyker ett år, omkostnaderna är låga, lånen nästan betalda och pengarna ska inte användas men på sikt ska avkastningen kunna fungera som guldkant på tillvaron (tillsammans med andra inkomstslag)

50/50 känns för defensivt för mig och med 70/30 börjar det kännas som att det ger en dyrköpt marginell “säkerhet”, lite som att skaffa en global indexfond med onödigt hög avgift. :slight_smile:

Suttit och lekt lite med Lysas avkastnings-graf och finner det otroligt svårt att motivera en räntedel utifrån hur portföljens utveckling ser ut när man ökar på räntedelen. Känns som det inte gett mycket till krockkudde och samtidigt påverkas totalavkastningen ganska mkt. Kanske för kort historik?

Har också förstått att ombalansering mellan räntor/aktier är vettigt, men det ger väl fortfarande en lägre totalavkastning över tid jämfört med enbart aktiedelen(som förvisso ger högre risk)?

Finns väl också en del artiklar som hävdar att 60/40 portföljen är överspelad, vi har ett annat ekonomiskt klimat idag!? Svårt för mig att avgöra vad som gäller.

Finns det lite tjusiga grafer eller beräkningsmodeller som är hyfsat representativa där man kan se eller simulera och testa lite vad som realistiskt/statistiskt sett kan hända med en portfölj och hur olika nivåer av ränta påverkar den.

Behöver ökad förståelse för vad det är för risk jag utsätter mig för egentligen! Hjälp! :slight_smile:

2 gillningar

Vilken sparhorisont har du på din mellanriskportfölj?

Tanken med den portföljen är att den ska vara en del av 3 olika inkomstkällor. Så lite beroende på hur det går med de andra 2 ska jag vid behov “slå på kranen” och leva på avkastningen utan att egentligen nalla på portföljens storlek. Så horisonten beror lite på hur det går med de andra “projekten”, men kanske 10 år?

Nej, Markowitz bevisade inte att långa räntefonder i portföljen gav bättre riskjusterad avkasning.

Markowitz visade att äga långa obligationer kunde ha den effekten.

Att själv äga obligationer eller ha pengar på ett räntebärande konto är en helt annan investering än en räntefond.

Räntefonder har en prissättningsmodell som gör att de stiger i värde när räntorna sjunker.
Räntefonder är en spekulation i fallande räntor.

Det finns inte statistik för räntefonder sedan 1788.

Obligationer ger dig den ränta obligationen anger hela löptiden, så du går aldrig på minus.

Räntefonders prissättningsmodell gör att du förlorar pengar vid stigande ränta, men äger dem som spekulation i att räntorna ska sjunka.

Nyfiken på hur du ser på räntefonders vara eller icke vara som krockkudde till aktiefonder i en portfölj ?

Räntefonder generellt har en prissättningsmodell som gör dem till spekulation om fallande räntor.

Räntefonder ger inte en stadig ränta som en obligation.

Jag har ändå ett par ganska värdebevarande räntefonder och ett par för att diversifiera till valutor.

Jag har Ikc Avkasningsfond och Spiltan Räntefond Sverige har båda varit ganska bra på att vara värdebevarande, inte lika volatila som de flesta räntefonder.
Värdebevarande är huvudsyftet.

Liknande dessa två ovan har jag en norsk räntefond från Arctic som svänger med Nok/Sek, dvs det är en diversifiering till NOK.

Så har jag en kort räntefond som investerar i amerikanska stadspapper, vilket i praktiken är en diversifiering till USD.
USD tenderar stiga när det är turbulent på aktiemarknaderna, men inte sista halvåret.

Och jag har guld Etf (inte ränta)

Och jag äger aktiefonder.

Samtidigt är ju de fonderna mestadels företagspapper och inte alltid med bästa kreditkvalitet där samvariationen med börsen är större. IKC ska ju vara exponerad mot AT1 / Coco obligationer enl placera artikeln nedan.

Man ska väl vara medveten om det när man tänker krockkudde. Sen är ju båda relativt korta så de har drabbats mindre av ränteuppgången.

Sjölv tänker jag fonder med högre kreditkvalitet och 3-4 års duration (som redan drabbats av räntehöjningarna) mer som krockkudde i nuläget. Tex AMF Mix eller Storebrand Obligation.

Alternativt något riktigt kort med mycket hög kreditkvalitet som AMF Kort. Men då får man ju inte möjlighet till samma avkastning som det ser ut.

Alltså krockkudde eller avkastningen är väl det man behöver välja mellan. Alternativt AMF Lång som är lite av varje.

Har du tittat på fondernas avkastningskurvor i Ikc Avkasningsfond och Spiltan Räntefond Sverige?

Trots att de äger bl a företagsobligationer är de mycket stabilare avkastande, låg volatilitet, än nästan alla andra räntefonder.

Jag valde att jämföra Spiltan Räntefond Sverige med Omx30 (klickade på vågen i grafen) och längsta jämförelsettid (sedan 2007).

Den stora effekten i nästan alla räntefonder är att prissättningsmodellen gör dem till volatil spekulation i att räntor ska falla.
De är inte ett sätt att få ränta.

Prissättningsmodellen i räntefonder ger högst hävstång i långa räntefonder.
En duration på 30 år ger 30gånger högre svängningar än en med löptid på 1 år.

Om man spekulativt tror att vi går in i lågkonjunktur och centralbankerna då tvingas sänka räntorna, då kommer långa räntefonder vara mycket bättre.

Men vill man ha ränta, stabil avkastning, låg volatilitet, låg risk at hamna på minus, då är räntebärande konto, att äga en obligation eller möjligen Spiltan Räntefond Sverige mycket bättre.

Ja, det är mycket att sätta sig in i för att förstå räntefonder, men frågan är (fortfarande) till vilken nytta de är. Att inkludera räntefonder i sitt sparande för avkastningens skull verkar ju rätt feltänkt. Avkastningen är låg och äts till hela eller största delen upp av inflationen.

Som krockkudde/buffert fyller de en funktion, men bara i det läget då man står i begrepp att börja ta ut sina pengar, och man har oturen att det sammanfaller med en börsnedgång.

Att ligga med en 50/50-portfölj år efter år gör ju att man förlorar väsentligt i avkastning. Är det inte bättre då att sätta undan en eller två årsutgifter på ett bankkonto på en gång och sedan köra 100 % aktier på ex. Lysa eller i en global indexfond? Då finns förutsättningarna att man med tiden får tillbaka sin buffert med avkastningen.

Jag har bara inte vågat gå emot rekommendationen att ligga 50/50 i min situation (eller varianter på det) i tron att jag kanske är fel ute i mitt resonemang.

2 gillningar