Många på forumet säger att man absolut inte ska in på börsen om man har en sparhorisont kortare än 10 år. Personligen har jag svårt att visualisera ett mål i sikte - vad sparar jag till om inte “pensionen” (som jag för övrigt antagligen inte lever till)?
Bortom 5 år så kan vad som helst hända som får en att tänka om sin livssituation eller ekonomi. Kanske får man för sig att köpa ett större hus? Bil? Eller bygga om ett rum för sin hobby?
Min poäng är att det är svårt att veta vad man sparar till när det löper över så många år. Helt plötsligt “behöver” man pengarna när börsen är på botten. Visst kan man vänta några år tills börsen går upp igen - men man lever bara en gång, och tiden är värt mer än pengar. Många tror jag då säljer av med en (förhoppningsvis) mindre förlust.
Hur ska man investera om man har samma filosofi som jag?
Kanske är filosofin dålig? Så här tänker jag.
Jag har pengar över som jag inte behöver nu - vad är bästa sättet att få dem att multiplicera tills dess att jag behöver dom?
Svaret för mig: placera dom på börsen.
Är väl just av den anledningen som man ska ha en buffert. Så att man inte behöver sälja av det man har investerat om något oväntat inträffar. Vad gäller köpa bil eller göra om ett rum så är det mer av ett målsparande och bör placeras på ett sparkonto.
Det är därför jag har delat upp mitt sparande i primärt två horisonter:
Här och nu (2 år) - 100 % bankkonto med insättningsgaranti (t.ex. semester, buffert, konsumtion etc)
Långt i framtiden (>10 år) - 100 % aktier (pension, FIRE, etc)
Allt annat blir ju något slags vakum i form av en “vet-inte-horisont”. Man kan köra 50-50 i den, men jag börjar mer och mer luta att man ska gå åt extremerna i ovan.
Det är även ränta-på-ränta över lång tid som gör aktieinvesteringar relevant. Till pension och uttag så passar det bra med aktieinvesteringar. Varav det sistnämnda ska nog ha räntor också. Fokus på annat än investeringar vid kortare horisonter eller “vet-inte-horisont”. Samtidigt ska man inte undvika att börja investera nu för en tidshorisont för längre än 10 år.
Jag vill leva ett liv där inte allt är satt i sten redan från början. Det betyder att jag alltid håller dörren lite öppen för att kunna tillåta ett infall av typen sälja allt och flytta till andra sidan jorden. Jag tänker att jag hellre tar en förlust på börsen om mitt infall och en börskrasch skulle råka sammanfalla än att låta ekonomin vara inlåst i decennier eller aldrig känna mig fri att göra nya val.
Jag tänker alltså att det är inte hela världen om man behöver sitt långsiktiga kapital. Livet går före kapitalet, helt enkelt.
Jag håller mig till 100% Global indexfond längre än 3 årssikt. Kortsiktigt under 3 årssikt sparkonto med skaplig buffert efter egna behov. . Jag vill maximera min avkastning långsiktigt och inte alls orolig om det blir några förändringar under tiden. Annars är det jätte svårt förutse vad kommer hända kortsiktigt och försäkra sig på allt. Man kan dö imorgon och då hjälper det knappast någon försäkring och trygghet till detta. Då kvittar det hur portföljen ser ut just då . Sedan tänker jag jobba till pensionen om jag är frisk oberoände hur mycket pengar jag har i mina Isk .
Kan bara hålla med om ovan om att tillåta sig ta beslut som ger positiv verkan i ditt liv. Pengar är ett verktyg.
Vi tog beslut i familjen att köpa ett större hus som vi gilla mer än de vi bodde i. De kostade så klart lite att uppgradera sig men de har aldrig kännts så bra att vi väl tog de beslutet.
Nya pengar kan vi spara ihop men vi kan inte leva om livet med familjen. Man måste hitta en balans. De är inte alltid de passar perfekt med sina portföljer.
Men hur tänker ni om ni tex skulle få för er att ni vill köpa hus? Skulle ni kunna tänka er att ta pengar från indexfonden för detta ändamål. Eller spara till sparkonto tills där finns tillräckligt med pengar? Detta förutsätter att man inte har målsparat till huset. Jag vet att sparande till närtid bör vara på sparkonto men livet kan ju förändras snabbt.
Jag och min fru har beslutat att inte köpa hus i närtid men saker och ting kan ju ändras och vi kanske skulle kunna få för oss att köpa hus så fort som möjligt. För våran del hade det nog inte varit något problem att plocka från indexfonden om vi inte hade ”orkat” att vänta på att spara ihop tillräckligt med pengar på sparkontot.
Samtidigt hade det inte varit något problem med att vänta. Därför känner jag att ”vet inte” sparandet känns onödigt och försämrar avkastningen på sikt.
Man kan ta från investeringarna när man vill, enligt mig. Det kan dock vara så att just när man vill ta ut så är börsen i en dipp, och då får man besluta om man vill/behöver vänta ut det först.
Har man otur behöver man då vänta typ tio år. Har man inte otur ligger börsen OK och man kan ta ut direkt.
Dvs pengar man investerat behöver man kunna vara flexibel med. Det får inte vara viktigt att kunna ta ut dem snabbt.
I mitt jobb som utvecklare handlar väldigt mycket om att identifiera och kategorisera. Modellen med fyra hinkar passar väldigt bra för den analysen. Man kan slänga in sina sparanden och konton i de fyra hinkarna. Då ser man hur det ligger till. Sen kan man försöka renodla. Mellanriskhinken är rent funktionellt samma sak som du säger, ett kortsiktigt och ett långsiktigt sparande. Eller egentligen flera olika sparanden som kanske börjar som långsiktiga men vid ett visst tillfälle blir kortsiktiga.
Ta bilägande som exempel: Du har nyss köpt en bil. Du kanske räknar med att den ska bytas ut om 8 år. Därför börjar du spara redan nu. I början är tidshorisonten lång. De första fem åren spelar det kanske ingen roll exakt vilken summa som du sparar ihop eftersom du ändå inte vet varken hur länge bilen kommer hålla eller vilken slags bil du ska ha i framtiden. Därför kan du ta mycket risk i aktiefonder. När det börjar närma sig så blir det däremot viktigare att du faktiskt har pengarna för att köpa bilen. Så de sista tre åren säljer du av aktiefonderna och sätter pengarna på ett tryggt sparkonto. Om du tänker aktivt på din ekonomi hela tiden så kan du identifiera en tydlig gräns för när risken förändras på just detta sparandet.
Slå nu ihop flera olika sparanden av den här typen. Plötsligt kanske du får den där riskförflyttningen i något av dina sparanden/periodiseringar varje eller vartannat år. Samtidigt så har du ju riskspridning mellan olika periodiseringar; om du sparar både till bil och renovering, men där den ena behövs nu och den andra behövs om “5-10 år”. Då kan du faktiskt motivera att ha hög risk på hela sparandet så länge som möjligt, och bara ta ut pengar för bilen/renoveringen nära inpå att just den åtgärden ska göras. Eller så motiverar det att ha ett “mellanriskkonto” som alltid har en blandning av lägre och högre risk för att minska max drawdown. Spelar kanske inte så stor roll egentligen.
Mina långa periodiseringskonton ligger till 100% i aktiefonder, och så flyttar jag över till ett sparkonto när det börjar närma sig. Tror det blir bäst över en livstid.
Ett sidospår är den här diskussionen om att “boendet ligger i mellanriskhinken”. Det kanske har blivit lite för akademiskt? I den diskussionen utgår du från ett prepping-scenario där man analyserar vad som är det värsta som kan hända i en kris. Eller ett scenario med livsförmögenhet. De flesta nybörjarna som kommer till Rikatillsammans har nog svårt att relatera till det. Vad ska man rent praktiskt göra med den kunskapen, liksom?
Jag tycker hela filosofin kring sparmål lämpar sig mer eller mindre väl för olika personer och faser i livet.
Själv visste jag för några år sedan att jag skulle köpa bostad ”någon gång de närmsta åren”. Men samtidigt var jag villig att uthärda volatilitet för att förhoppningsvis få lite fart på det sparandet och låta marknaden bestämma när det blev av.
Så det blev nästan uteslutande i aktier och jag sålde precis innan jag började gå på visningar. Jag hade helt enkelt inget behov av att målet skulle nås ett visst datum eller liknande. Till skillnad från typ ett bröllop
Det ger en också en slags tillfredsställelse när man lever ”i takt med börsen” och låter de abstrakta siffrorna på skärmen efter en börsuppgång materialiseras i något så konkret som en bostad!
. Jag vill maximera min avkastning långsiktigt och inte alls orolig om det blir några förändringar under tiden. Annars är det jätte svårt förutse vad kommer hända kortsiktigt och försäkra sig på allt. Man kan dö imorgon och då hjälper det knappast någon försäkring och trygghet till detta. Då kvittar det hur portföljen ser ut just då 
. Sedan tänker jag jobba till pensionen om jag är frisk oberoände hur mycket pengar jag har i mina Isk 
.
