Tänkte lufta en tanke med alla kloka människor här rörande en av hörnstenarna i snart sagt alla investeringsstrategier, nämligen att man börjar med att fråga sig “När ska jag använda pengarna?”
Min tes är att detta är en ganska meningslös fråga då ingen vet detta tillräcklig säkerhet.
Kommer frun lämna mig och jag få sparken inom 3 år, då behöver jag pengarna då. Samma vid sjukdom som ger inkomstbortfall.
Om allt är lugnt då? Då kanske någon vet att om 39 månader kommer jag vilja köpa en sommarstuga, jag vet det då i alla fall inte.
Kanske ska pengarna ärvas, då är det barnens användning man måste förutse, ännu svårare tycker jag.
Jag förstår att frågan kommer från data som säger att värderingar med högre sannolikhet stiger över längre tidsperioder, men detta är ju inte riktigt samma sak som att det är klokt att inleda med denna fundering.
Min misstanke är att väldigt få verkligen följer dessa regler. Jag hade länge ingen direkt plan för mitt ekonomiska liv - alltså kunde jag inte ha pengarna på börsen utan tryggheten på bankkonto blev alternativet. Mycket dyrt beslut!
För tillfället är jag fullinvesterad trots att jag mycket väl skulle kunna behöva pengarna snart. Risken finns då att behöva sälja vid nedgången, som nu till exempel, men detta vägs mycket tydligt upp av den avkastning jag haft under åren jag gjort citat - fel - slutcitat.
Har jag missat något?
Finns någon tankevurpa?
Någon som funderat i liknande banor?
Tror det finns några olika sätt att resonera här. Ett skulle vara att lägga undan 10% eller x % av lönen till ett långsiktigt sparande oavsett livssituation, och spara för planerad konsumtion utanför det här inom säkrare sparformer. Ett annat att ligga fullinvesterad bakom en bekväm buffert. Eller forumets valda metod att ständigt omfördela till högre räntedel när måldatumet kommer. Jag tror dock att du har helt rätt i att många står utanför börsen alltför länge och mer alltför mycket pengar. Men du menar väl inte att du har 0 buffert när du säger fullinvesterwd?
Jag gjorde likadant och har förlorat/missat sexsiffriga belopp. Men nu jag anser att man istället ska tänka så här:
Det är inte petnoga vilken månad eller år du ska använda pengarna. Om du är osäker, peka på ett ungefär. Måla med stora penseldrag. Var inte rädd för att planer kan ändras, du kan även ändra ditt sparande i så fall.
“Jag vet inte” är lika med oändlig tidshorisont. Om du inte har några planer eller drömmar så kan du köra in rubbet långsiktigt. Den dagen du kommer på andra tankar så kan du dra ner risken då.
Jag tycker det är jätteviktigt att bygga sitt sparande utifrån tidshorisont och risk. Helt enkelt för att det är det enda vettiga. Det är de två faktorerna som kan påverka ditt sparande.
Det finns dessutom tumregler som kopplar ihop tidshorisont och risk. Till exempel “10% på börsen för varje år du kan låta pengarna vara”. Då blir tidshorisonten i stort sett den enda frågan du behöver svar på.
Jag har märkt att de flesta börjar i andra änden. “Hur mycket pengar kan jag tjäna på börsen?” “Är det rätt att gå in just nu?”, “Vilka aktier har gått upp mest?”, osv. Det är helt felt ände att börja. Tidshorisont och risk är det enda som ska styra sparandet.
För mig är sparhorisonten oändlig. Se till att ha en buffert och försäkringar som täcker oförutsedda händelser, på så vis kan portföljen förbli orörd. I framtiden kan jag dra ner på sparkvoten och då kommer mer utav lönen kunna användas för konsumtion och “belöning”. När målet med sparandet är nått kan man börja plocka ut pengar ur portföljen för att leva enligt den standarden man önskar.
Man kan ju också låta böresns utveckling påverka sina livsval. Tex efter en fin börsuppgång inser man att pengar finns och då köper man ny bil eller sommarstuga. Istället för att säga: “om 3 år ska jag köpa sommarstuga” kan man säga: “när jag hittar en sommarstuga jag vill ha och har råd med köper jag den”.
Det medför ju att ju noggrannare man letar desto lämpligare stuga hittar man med tiden och då har man troligare råd med den
Väldigt intressanta tankar. Här kommer mina spontana reflektioner.
Ofta får man ju höra att time-on-market är superviktigt. Det rimmar ju inte riktigt med att i förtid sälja och lägga i sparkonto. För att maxa TOM bör man behålla på börsen så länge man kan, antar jag.
Och vad gäller balansering mot sparhorisont tänker jag:
Endast balansera det belopp man verkligen har sparhorisont för, inte hela passivhinken. Om man vet att man behöver 500K kontant om 5 år ska man endast balansera den delen till 50/50, resten får ligga kvar i 100% (eller vad man nu anser lämpligt) på börsen.
Väga in konsekvensen av att inte ha tillräckligt med kontanter när man väl ska investera. Detta kommer variera individuellt, med t ex:
Din tillgång till billiga krediter som t ex ökning av bolån, superlån hos Avanza. Din ålder kan också avgöra dina kreditmöjligheter.
Väga fördelen med hög time-on-market mot låg dito.
Säkert nån som nördat på detta - vore fantastiskt intressant att ta del av!
Det är ju det man gör med passiv hinken och mellanriskhinken?
De pengar man ska ha om 5 år sätts i mellanriskhinken med 50/50. De man inte behöver om 5 år är i passivhinken med 100/0.
Jag har goda marginaler så klarar mycket ekonomiskt.
Månadssparar så fort lönen är inne.
Ligger fullinvesterad, dvs inget torrt krut utöver säker buffert som inte har på börsen att göra.
