Jag och min fru har sparat aktivt i mer än 50 år, och investerat på börsen de senaste 30 åren. Vi har provat det mesta, med varierande framgång. Vår utveckling kan beskrivas i ett antal faser:
Fas 1: Extremt försiktiga. Sparade våra pengar på bankkonton. Efter några år investerade vi i ett eget boende och ett fritidshus. Tjugo år senare hade vi betalat våra studielån, amorterat av våra bolån och fått ihop en halv miljon genom hårt arbete och idogt sparande.
Fas 2: Blev övertalade av vår ”rådgivare” på banken att börja spara i aktier. Nu är vi i mitten av 90-talet och börsen gick som tåget. Det var investering i enskilda aktier som gällde. Ericson, Nokia och Astra Zeneca var hetast, men IT- och dot.com-bolag kom starkt. Vi litade helt på vår rådgivare och gick all in i den nya ekonomin. Det gick väldigt bra och vi fördubblade vårt kapital inom loppet av några år.
Fas 3: Men så kom den stora nedgången en bit in på 2000-talet. Vi tappade mer än hälften av vårt sparkapital. Ändrade strategi. Sålde alla våra aktier och satte allt i en blandfond. Det gick väl så där. Fonden tuffade på och ökade i värde helt OK när börsen återhämtade sig.
Fas 4: Så fick vi ett hyfsat arv och hade själva sparat ihop drygt två miljoner. Började fundera över hur vi skulle placera våra pengar och fick rådet att bli Privat Banking-kunder. Som sådana blev vi rekommenderade att ha en bas i några aktivt förvaltade Nordeafonder med många Morningstar-stjärnor. Dessutom borde vi ha minst 10% i en hedgefond som skulle gå bra om allt annat gick åt skogen. På toppen borde vi ha någon av Nordeas ”produkter” – ofta mycket svårbegripliga och spekulativa placeringar. Om vi ville kunde vi också ha en egen liten portfölj med aktier.
Portföljen gick ganska bra, men produkterna gick inget vidare och fonderna presterade under index. Enligt vår Privat Banking-rådgivare var detta helt normalt – resultatet var till och med bra – nu skulle vi bara göra lite justeringar i portföljen så skulle allting lyfta. Så blev det förstås inte.
Fas 5: För femton år sedan läste jag en artikel i Aftonbladet om aktiesparande i fonder. Artikeln rekommenderade att man skulle spara regelbundet, ha en globalfond, en tillväxtmarknadsfond, en småbolagsfond, en sverigefond och en räntefond – cirka 20 procent i varje – och ombalansera en gång per år. Artikeln lyfte fram stora fördelar med en sådan strategi. Efter en del diskussioner med vår rådgivare strukturerade vi om portföljen enligt Aftonbladets råd. Naturligtvis med Nordeas fonder som bas. Portföljen gick bra, men det berodde mest på att marknaden gick bra.
Några år senare gick jag i pension, fick tid över och blev alltmer intresserad av kapitalförvaltning. Vid ett besök på Powells City of Books i Portland (världens största oberoende bokhandel) köpta jag ett antal böcker om investeringsstrategier som jag läste med stor behållning. Det gav mig en teoretisk förståelse för hur börsen fungerar, och även ett kritiskt förhållningssätt till många vanliga föreställningar om hur man blir rik genom aktieplaceringar. I den vevan hittade jag också till Småspararguiden och Rika Tillsammans – båda fantastiska fora vars grundvärderingar jag till fullo delar.
Fas 6: Jag lade upp interaktiva sammanställningar över våra fonder så att vi kunde följa utvecklingen i realtid. Lade även in ett antal alternativa fonder för att se om våra fonder gick bättre eller sämre än andra. Kollade utvecklingen varje vecka, ibland varje dag. Gjorde en sammanställning av den totala utvecklingen varje månad.
Insåg att vissa fonder gick upp medan andra gick ner och att situationen kunde vara omvänd i ett senare skede. Slutsumman rörde sig för det mesta i ungefär samma riktning och takt som den globala indexfonden. Lyssnade och tog till mig råden från Rika Tillsammans om att ha den globala indexfonden som bas (70%) och kompletterade med tillväxtmarknader (10%), småbolag (10%) och en sverigefond (10%). En mycket bra portfölj som ligger i linje med internationell forskning (möjligtvis med undantag för sverigefonden). Ombalanserade då och då genom att köpa mer av det som gått sämre så att procentsatserna förblev desamma. Skippade helt räntefonden och placerade min buffert på vanligt räntebärande konto med insättningsgaranti.
Fas 7: Till viss del inspirerad av Småspararguidens bok ”Mer pengar för pengarna” och insikten från Rika Tillsammans att specifika fondval inte har så stor betydelse för den totala avkastningen började jag efter en tid fundera på att göra något radikalt: att placera allt vårt sparkapital i en enda bred global indexfond med låg avgift.
För fem år gjorde vi slag i saken, sålde tillväxtmarknadsfonden, småbolagsfonden och sverigefonden och lade allt kapital i den globala indexfonden. Fördelarna är många: om man behöver pengar vet man varifrån de ska tas, om man får pengar över vet man var de ska sättas in och man behöver aldrig ombalansera portföljen. Det är också superenkelt att följa portföljens utveckling, och om fonden har låg avgift och följer index tillräckligt väl behöver man aldrig mer fundera över fondval och fondbyten. Och viktigast av allt: man sover gott om natten. Och får tid över till annat.
Fas 8: Den stora frågan för oss nu är hur mycket pengar vi bör (vågar) placera i globalfonden och hur mycket vi bör placera mer säkert och lättillgängligt. Fram till nu har det mesta av vårt kapital investerats i aktier och aktiefonder. Har hunnit bli ett antal miljoner över åren. Vore förstås surt om ett plötsligt börsras skulle göra att vi tappade hälften av kapitalet (igen), även om det inte skulle vara en katastrof. Det är pengar som vi egentligen inte behöver. Bör kanske nämna att vi har bra pensioner och att vi också bedriver enskild näringsverksamhet som ger en fast månadsvis avkastning. Dessutom äger vi vår bostadsrätt och har ett fritidshus utan belåning.
Fråga: Tycker ni att vi ska ligga kvar med vår höga aktieexponering – för närvarande har vi en 90/10-portfölj – eller tycker ni att vi ska gå ner till en 50/50-portfölj? Hur ska vi i så fall placera det räntebärande kapitalet (det handlar om flera miljoner)?
P. S. Vi ser vårt sparande främst som något som våra barn så småningom ska ärva. Vi har inga framtidsplaner som kräver stora investeringar och vår cash-flow ger utrymme för att leva ett gott liv i vardagen – vi har allt vi behöver och vi kan unna oss både god mat, resor och annat som vi tycker om att göra.
När det gäller sparhorisont tänker vi att den kan vara längre än tio år, även om vi själva inte lever så länge. Våra barn får ju ärva vår portfölj, och de behöver inte realisera kapitalet om börsen har gått dåligt (de bor bra, har bra jobb och hög lön). Rätta oss gärna om vi tänker fel. D. S.
Hur skulle det t ex kännas om ni två tillsammans med säkerhet visste att alla de aktuella pengarna växte på en rad sparkonton med olika löptider? T ex före skatt med 3,2% under 36 månader på 
.
