Jag håller på och läser boken “Mastering the market cycle” där författaren trycker väldigt hårt på att ekonomin går i cykler och att de största vinsterna finns när alla är giriga. Warren buffet är ju inne på samma linje med sitt citat:
“Be fearful when others are greedy, and greedy when others are fearful.”
Problemet ligger ju dock i att sjösätta en strategi där man genomför just detta. Jag funderar på följande upplägg:
Skapa 2 portföljer, en portölj som är “maximalt agressiv” och en som är “maximalt defensiv”.
Exempel: I mitt fall har jag valt 90% aktier i min aggressiva portfölj och 70% aktier i min maximalt defensiva portfölj. Resterande är vanligt bankkonto men skulle kunna vara andra tillgångsslag också.
Ju högre börsen stiger så skiftar man portföljen mot den mera defensiva och ju mera börsen (världsindex) går ner skiftar man mot den mera offensiva enligt givna regler.
Exempel: I mitt fall har jag valt att dra ner aktie allokeringen med 1% för varje 5% uppgång och dra upp aktieallokeringen med 1% för varje 2% nedgång. Detta kommer leda till att min portfölj kommer ligga mitt emellan defensiva och offensiva allokeringen (80% aktier) efter 50% uppgång eller 20% nedgång. Mätpunkten jag utgår ifrån är den senaste gången jag ändrade allokeringen (antecknar till exempel kursen för LF Global indexnära eller världsindex).
Fördelar:
Kommer alltid köpa lägre än man säljer.
Kommer förhoppningsvis inte vara så högt allokerad mot aktier när nedgången kommer.
Kommer funka bra så länge vi har en relativt svängig marknad som inte stiger mera än 100% eller sjunker lägre än -40%
Nackdelar:
Om det är djupa dalar eller höga toppar kommer man vara för högt/respektiva för lågt allokerad mot aktier.
Timar marknaden.
Bettar emot momentum.
En del manuellt arbete jämfört med “buy and hold”.
Vissa tillgångsslag, till exempel guld/långa räntor (20+ år) är dyra att köpa och sälja och dessa kan man inte variera utan blir tvungen att använda främst aktier+svenska räntor+bankkonto.
Dålig idé. Implicit bygger den på att man höjer risk när marknaden går under nån form av medelvärdering och sänker risk när marknaden går över samma “medelvärdering”. Problemet är just den där “medelvärderingen”, eftersom den inte kan vara ett statiskt värde eller flytande medelvärde på någon historiskt horisont. Börsen stiger i genomsnitt över tid och gör det relativt stokastiskt. Börsens kurser sammanfaller inte exakt med de ekonomiska cyklerna utan börsens cykler drivs av förväntan på kommande ekonomiska cykler.
Därmed kommer man få en för låg exponering mot risk i genomsnitt och speciellt under de perioder då man bör ha en högre exponering mot risk för att få rejäl avkastning.
Nja, den bygger ju i mitt fall på att man sänker risken när börsen stigit under en längre period utan en ordentlig sättning. Strategin ovan använder inga medelvärden om jag inte missförstår hur du menar.
Detta ser jag också som en risk och just därför så har jag valt 5% ökning kontra -2% för att ändra portföljen för att ta höjd för att börsen generellt stiger.
Här är jag inte riktigt med. De fall då jag har lägre risk än medlet i intervallet är efter att börsen stigit mera än 50% eller mer sedan den sista sättningen och jag kommer ha högre risk än medlet i intervallet när börsen fallit 20%.
Egentligen är det ju ett mått på att börsen ska vara värderad “för högt” a.k.a. över någon form av medevärdering. Alltså att framtida avkastning från den tidpunkten är lägre än medel.
Motsatta gäller ju också vid då du valt att definiera att det är dags att öka risk igen, du förväntar dig då att framtida avkastning ska vara över medel.
Hur kan du bedömma att det är då du ska ta högre respektive lägre risk? Det är precis detta jag menar gör att systemet du sätter upp fallerar.
Eftersom förväntan på kommande marknadsprestation sätter nuvarande pris så ligger du alltid efter tidsmässigt i den data du baserar riskexponeringen på. Vilket resulterar i ungefär samma riskjusterade avkastning som ren 100 aktie exponering och lägre absolut avkastning.
Tänkte mig försöka något likande när jag startade denna tråden
Har efter ett år av funderande landat i att ha en trygg buffert på sparkonto för att klara en kris och sen ligga fullinvesterad i 100/0. Mellanrisk i bostad.
Ja, här är ju frågan när det är störst risk att kraschen kommer? Efter en period av lång uppgång eller relativt snart efter en tidigare krasch? Jag skulle vilja påstå att sannolikheten för en ordentlig sättning är betydligt högre om det inte skett på ett tag? Den statistik jag sett visar på att det är relativt ovanligt att det kommer ordentliga sättningar inom 5 år från föregående sättning (självklart ingen garanti för framtiden, men har det inte hänt hittills bör det vara relativt ovanligt tänker jag).
Osäker på hur många som verkligen klarar av att ligga kvar med 100% aktier när krisen kommer dock rent psykologiskt. Det är ju just det som är en fördel med min strategi, man kommer ju alltid känna att man köpte på botten och sålde på toppen eftersom det är så strategin är utformad. Detta gör att det blir en bekvämare psykologisk resa.
Hur kan någon vara säker på någonting när det gäller framtiden och investeringar? Har kommit fram till att det i mitt fall är bäst att tänka lagom mycket och låta livet bli som det blir, finns inget som är perfekt ändå när det gäller investeringsstrategier. För mig känns det helt rätt med en rejäl buffert på sparkonto och resten i 70% LF global, 10% LF tillväxt och 20% NN sverige. Nu när jag hittat Nordnets ”autospar” funktion så behöver jag inte ens logga in för att investera, bara att göra banköverföring till ISK. Känns riktigt bra psykologiskt, som en riktigt billig fondrobot med en avgift under 0,2%.
Det är helt korrekt. Problemet är att det inte samtidigt är nödvändigtvis sant att väntevärdet på framtida avkastning är under medel!
För att din strategi ska ge bättre avkastning måste även väntevärdet på framtida avkastning vara lägre än medel. Annars kommer du fortfarande underprestera index.
Om din strategi funkar borde den även ha funkat tidigare. Ingenstans antar du att något ska ändras som gör att strategin fungerar bättre i framtiden än den gjort historiskt.
Så, hur hade det gått med den här strategin om du använt den de senaste 10/20/30 åren?
Den kommer att överprestera i vissa scenarion och underprestera i andra scenarion. Generellt borde den dock prestera på samma riskjusterade nivå som ett index under förutsättning att börsens rörelser är helt slumpade.
Ja, har man en rejäl buffert så blir det ju typ ändå som att man har en 70/30 portfölj eller liknande. Jag har räknat in bufferten i mitt sparande.
Så är det. Men här är ju den hängande frågan om avkastningen generellt kan antas vara sämre om det inte skett en sättning på ett tag och högre precis när en sättning sker. De data jag sett tyder på att så är fallet.
Hur menar du att den inte funkat historiskt? Vid en marknad som går uppåt utan sättningar skulle den funka dåligt. Men vi hade ju till exempel Covid förra året och då skulle jag troligen legat max defensivt när dippen kom och sedan skalat uppåt under dippen. Den hade med andra ord funkat utmärkt.
Om du kollar mina siffror så har jag också räknat med en uppgång. Jag går ner 1% för varje 5% upp och ner 1% för varje 2% ner. Tanken är ju att jag ska ligga ca 80% allokerad mot aktier i genomsnitt om mitt intervall är 70-90%
Påstår man att det är irrelevant vad som hänt historiskt gör man antaganden om att börsen ska bete sig annorlunda i framtiden. Och såvitt jag kan förstå byggde den här strategin inte på några antaganden om en annorlunda framtid.
Givetvis räcker det inte med att bara kolla på de senaste X åren utan man bör även kolla på tidsperioder längre bak. Men att ignorera de senaste X åren är oansvarigt, för de har hänt oavsett hur speciella du tycker de är.
Jag påstår inte att den inte funkat historiskt, jag frågar hur den har gått historiskt. Jag får känslan av att du inte har kollat upp konkreta siffror utan att du bara resonerat att det borde fungera. Det är ett bra första steg, men eftersom det finns bra resonemang bakom din strategi vore det intressant att veta hur den faktiskt har gått under några olika tidsperioder.
Korrekt, men jag kan försöka göra en simulering senare och redovisa resultatet. Vart får jag lättast tag i historisk data på dagsbasis för till exempel värdlsindex eller sverige index?
När jag läser din rubrik …100% säkerhet, kommer jag att tänka på Black-Scholes. Det är den formel som all prissättning av optioner utgår ifrån. Skaparna av formeln fick till och med Nobelpriset i ekonomi.
Vad hände sedan ? Nobelpristagarna öppnade en hedgefond. Hur gick den? Jo, fonden förlorade över 4 miljarder dollar (!) och gick i konkurs.
Visst, ditt koncept kan säkert fungera länge, men förr eller senare kommer det alltid “en svart svan”, som gör att kartan inte stämmer med verkligheten. Att hitta ett koncept som är 100 procent säkert är tyvärr omöjligt
Nej, nu glider du över i ett förenklat krav. Som inte är tillräckligt.
Även om avkastningen är sämre generellt om det inte skett en sättning på ett tag och högre när en sättning precis skett är det inte ett tillräckligt för att din metod ska fungera. Avkastningen måste vara lägre än genomsnitt under hela den period som du sänker risken och högre än genomsnitt under hela den tidsperiod du ökar risken. Det är bara för att överprestera en ombalanserad portfölj med samma risk som din genomsnittsrisk. Ska du dessutom överprestera 100% aktier måste du ha mycket mer när du har högre risk än när du har lägre risk (än din genomsnittliga risk).
Jag har inte sett någon data som stödjer det som varken rimligt eller praktiskt möjligt. I synnerhet p.g.a. ett extremt fåtal dagar i marknaden står för den absoluta majoriteten av all positiv avkastning. Dessa dagar sker lite närsom, inklusive mitt i nergångar, efter jättelånga uppgångar och mitt emellan.
Nåjå, jag började jobba o således investera i milleniumskiftet. Mycket fomo på marknaden då med. Jag kan berätta att det är jäkligt trist att ha en större 100% aktieportfölj när man är på minus i över tio år. Det va väldigt få som kunde faktiskt sitta still i båten då.
Hmm, är det? Jag skulle vilja påstå att om man ändrar lite på siffrorna så kan man garantera att man går bättre än en buy and hold vid nedgång, dock troligen till en sänkt risk och förväntat sämre avkastning. Jag tog dock ett mellanting d’r jag inte räknade med att börsen kommer falla så mycket mera än 60%, men jag skulle kunna göra den ännu mera safe genom att säga att öka innehavet långsammare, säg 1% för varje 4% minus. Då kommer jag inte ha min aggressivaste portfölj förrän marknaden sjunkit 80% och jag kommer ha samma risk som mitten av mitt intervall vid en nedgång på -40%. Om den sjunker så mycket så tror jag inte en buy and hold skulle må särskilt bra heller om man inte från början hade en golden butterfly eller permanent portfolio eller liknande.
Med ovanstående strategi så kan man dock räkna med att man kommer ligga på den mest defensiva portföljen största delen av tiden och undantagsvis ligga något högre när en sättning kommer. Något som kommer sänka avkastningen och risken i portföljen och ge en strategi för att gå in när sättningen kommer.
Ja så är det, vilket gör att det blir väldigt svårt att räkna på det här.
Överprestera 100% aktier är inget jag räknar med, då hamnar man i en helt annan risk klass. En stor poäng i sammanhanget är ju dock att jag tror den här metoden kan vara psykologiskt bättre än en buy and hold eftersom man kommer inte hänga med lika djupt i sättningen och man behöver heller inte sitta stilla vid ett börsfall utan kan köpa på sig mera. Något som jag personligen anser enklare än att sitta helt still. Kanske en personlig preferens dock.
Jo, otroligt trist och det är just ett sådan scenario jag försöker lindra.
