Är generationsfond (sällan) rationellt?

Spara och investera
1

Hej forumet,

Ny här men jag har en fråga som jag egentligen funderat över länge men först nu börjat aktualiseras sig.

Jag uppfattar att ett grundråd när man börja närma sig pension, typ efter 55 år, är att man minska andelen aktier (dvs. företrädesvis aktieindexfonder) i portföljen. Det är i alla fall vad pensionsrådgivare säger till mig och det finns diverse generationsfonder som bygger på detta tankesätt. Argumentet är att visserligen ger börsen bättre avkastning på längre sikt men vissa perioder (ett eller par år) kan det gå ned.

I mitt fall är jag 57. Enligt Min Pension har jag några miljoner i tjänstepension och knappt 1 milj i PPM. Allt i stort sett ligger idag i aktiefonder.

Antag att jag avser att – som staten anbefaller– arbeta till 68 år, samt att jag vill ta ut min tjänstepension över 20 år, dvs. till jag är 88 år. Det är en tidshorisont på 30 år (frånsett PPMn som är livsvarlig liksom i mitt fall en mindre del av min Tj-pension, vad det nu innebär i praktiken). Den del av TJ-pensionen och PPM som inte betalas ut ett visst år kommer fortfarande vara placerat på ett eller annat vis.

Varför skulle den generella utgångspunkten att helst placera långsiktigt i aktier inte fortsatt gälla med tanke på tidshorisonten vi trots allt talar om. Jag förstår att detta kan innebära att pensionsprognosen fram till 68 år och pensionsutbetalningar därefter kan komma fluktuerar just på grund av tillfälliga nedgångar. Jag räknar dock med att jag inte kommer leva på marginalen fram till 88 år och det finns en extern buffert att ta om fluktrationer trots allt skulle innebära någon form av allvarlig begränsning. En extern buffert bör ju dessutom bara vara relevant de första åren efter pension, i händelse nedgången skulle komma just då. I annat fall har portföljen buffrat sig själv, om man tror på utgångspunkten att aktier är bättre över tiden.

Sammanfattningsvis: Det där rådet att ”låsa” sin pension genom att flytta till säkrare placering efter 55 år framstår för mig som måhända själsligt tilltalande men egentligen irrationellt riskaversivt, om man inte kommer att leva helt på marginalen och inte har någon buffert att tillfälligt täcka upp med.

Har jag missat något väsentligt?

2

Har man övrig buffert och marginaler så är det som sagt smart att använda sig av AP7 Aktiefond. Har själv gått över helt till den istället för AP7 såfa (som växlar ned aktiedelen när man blir äldre).

Samma gäller även för tjänstepensionen. Har man marginaler. Ligg så länge som möjligt i aktier (globalt index med låg avgift).

3

Då har du ju redan sänkt din aktieandel och därmed följt pensionsrådgivarnas råd.

4

Sök på ”bond tent” i forumet så hittar du en del diskussioner om att toppa med räntefonder ett antal år runt pensionsstart för att sedan fasa in 100% aktier igen.

Sök även på ”Cederburg” för argumentation för att kunna behålla 100% aktier.

Alla de här varianterna handlar om att hantera ”sequence of returns risk (SoRR) / sekvens-risk, som också kan vara intressant att söka på.

2 gillningar
5

Jag tänker att man snarare bör använda tioårsregeln dynamiskt, dvs flytta ett års pensionskapital i taget till något med låg eller ingen risk, och låta resten ligga kvar med högre risk (ev med någon justering beroende på hur ens ekonomi ser ut i övrigt).

6

Tack alla för input. SoRR är något nytt för mig men verkar vara ett vettigt argument i sig mot det jag tror och tänker.

1 gillning
7

Också viktigt: Om du ska ta ut pengarna med början om tio år och i tjugo års tid, så är din horisont inte trettio år, utan tjugo. Det är den genomsnittliga tiden en krona kommer att vara investerad, med lite förenklande antaganden. (10+30)/2

8

jag har aldrig köpt det där. Pengarna du har är i förlängningen dina barns pengar, och då blir tidshorisonten ännu längre.