Intressant liknelse.
Hur gör du detta rent konkret? Det är lätt att fastna i ett mindset som försvårar skapandet av balans mellan in och ut på kontot. Tex att oroa sig för att inte få ihop det, trots att man har flera decenniers erfarenhet av att det har löst sig.
Liknelsen kanske inte funkar helt ut 
det är möjligtvis inte ett lösen men en skuld sanering.
Jag tänker på att nolla alla energikostnader som går. Tex arbete (om det är en energikostnad). Om man har många och stora ansvarsområden privat och affärsmässigt behöver man nog se på vad som går. Man behöver kanske tex fortfarande vara den bästa pappan, partnern, husägaren och hussen i världen även om man är utbränd. Lönearbete som inte behövs tycker jag känns som det mest rimliga att kapa bort. Då kan man skapa tid för att få resten att gå ihop bekvämt och med avkastning till mer energi.
Går det inte att ta bort lönearbete (pga verkliga ekonomiska skäl) är det väldigt mycket svårare kan jag tro.
Jag hade hellre närmat mig en balans efter att jag är säker på att tidigare skuld är löst.
Samma här! För mig blev det starten på ett helt annat liv med fokus på hälsa, fokus på mitt inre, hitta tillbaka till mitt ursprungliga jag och en träning i att lyssna inåt. Att stänga ute brus och sådant som inte gör gott.
Jan, försök känn efter vad just du mår bra av, vad du behöver just för stunden och försök vara just där, i stunden. Lättare sagt än gjort jag vet men med övning så kommer det gå, jag lovar.
Modigt av dig att ta hjälp, du är redan en bra bit på väg på din nya stig.
Något jag har fått upp ögonen för denna sommar då mina tonåringar varit iväg längre period på egen hand är hur sjukt mycket extra jobb det är med barn (även stora barn) i hushållet. Jag har haft en bild av att det är marginellt, man ska ju ändå äta och tvätta, men skillnaden i arbetsbelastning mellan att vara två mot att vara fyra visade sig vara jättestor. Det var väldigt mycket mindre att styra med när det bara var två vuxna.
Så jag reflekterar lite över hur mycket som tar energi som man inte riktigt inser tar energi. Men just detta att gå runt med olöst skit och problem från jobbet i ryggsäcken plus hela familjelogistiken att rådda med är mycket mer energikrävande än vad man kanske inser. Samtidigt: de flesta tycks lösa detta på ett eller annat sätt. Det är smått obegripligt.
Håller med 100% jag ser familje föräldrar som superhjältar. 
Självklart löser de flesta detta. Men man inser kanske inte kostnaden om den smyger sig på eller helt enkelt dyker upp i efterskott med lagg på flera år.
Wow! Toppen att ta tag i varningstecknen på ett tidigt stadium. 
Låter som det blir en spännande tid för Jan och @carolinebolmeson!
Hur känns det att släppa taget om RT-bebisen för en liten, liten stund? Kan inte låta bli att att tänka på när man lämnade barn på förskolan första gångerna. 
(Även om jag nu hoppas på 5 veckor som @MarieH skrev.) RT puttrar på en stund med hjälp av @Oliver.Allemog medan du tar hand om dig.
Hur reagerar ni på tomheten som kan uppstå i frånvaron av jobb? Det kommer kanske att kännas väldigt obekvämt eftersom det är så ovant men ni klarar det! 
Kommer den stora tröttheten och går den över efter ett par veckor? Vem är ens Jan nuförtiden utanför jobb med RT?
Vad kan ni hitta på för att få både passiv och aktiv återhämtning? Kan regnigt väder betyda filmmaraton, läsning och sällskapsspel och sol innebära bad, hängmatta och minigolf? Vad tycker semester-Jan är kul som inte triggar så mycket kontrollbehov eller prestationskrav? Kan något tända en liten gnista skaparlust även om man inte är eller kanske ens blir bra på det? (För mig kan det vara handarbete. Råsnickeri verkar också spännande. En kompis blev nyfiken på näverslöjd efter en längre sammanhängande semester, men såg det kanske mest som ett tecken på att det var dags att gå tillbaka till jobbet. 
)
Hoppas så klart att det bara är en liten tillfällig svacka pga lång frånvaro av riktig semester, omställningar med barn som blir större, ha en nyanställd och att Caroline går vidare till annat, men att glädjen infinner sig snart igen med bara små justeringar. Men var lugn med att oavsett om du landar i att stora förändringar måste göras så fortsätter solen gå upp. 
Jag vill protestera mot uttrycket att Carro byter till ett “mindre liv”. Livets storhet mäts inte i pengar. Jag tycker att hon byter till ett större liv. Hon vågar byta riktning och skapa mening. För sig själv, och så småningom för andra.