Hej!
Det har ju varit rätt intressanta diskussioner/inslag om man bara ska ha en enda global fond för att vara så passiv som möjligt, att inte allokera om mot vad marknaden säger. Detta tycker jag känns nästan lite passivitets-fundamentalistiskt. Statistiken säger ju att avkastningen bara beror till 5% på vilka fonder man väljer inom den allokering man gjort för aktier och regioner/tillgångsslag. Då blir jag lite förvirrad när Jan också presenterar de olika portföljerna med så många som 20 olika fonder. Om det spelar så liten roll vilka fonder man väljer, varför dela på så många fonder?
Känns lite som att konklusionerna divergerar, å ena sidan att man ska hålla det enkelt (kanske bara en enda global indexfond), å andra sidan presenteras RT portföljerna med upp till 20 fonder. Är det någon mer än jag som är lite förvirrad av detta?
Det viktigaste måste ju vara att man fokuserar på att börja investera, sätta sin aktie/ränte-allokeringen och sen bara följa det så enkelt som möjligt.
Kanske vi (Jan, Carolin, och vi läsare/lyssnare) tillsammans behöver förtydliga vad RT filosofin är? Finns det ett optimalt antal fonder? Räcker det med 3? Hur mycket bättre blir avkastningen om man går till 10 fonder och sedan till värsting alternativet med 20 fonder?