Har sedan en tid lagt stora delar av mitt långsiktiga sparande i index- och räntefonder, eftersom det finns för mig begripliga logiska argument för att göra så.
För ett tag sedan kom jag över flera artiklar som argumenterar för att det har blivit en ”index-hets” som gjort att många index blivit övervärderade. Några exempel nedan.
Vad tror forumet om det här?
(Obs repost eftersom det blev helt fel rubrik på förra…)
Så här resonerar jag om den svenska börsen. Resonemanget kan mycket väl gälla globalt.
Även om svenskar äger mycket aktier så är det mest via fonder. De flesta ägare på Börsen är instituioner, fonder och företag. Enligt uppgift är antalet ägare privat runt 15%. Detta innebär att det sitter hundratals analytiker som varje dag gör analyser och ger köp eller säljorder.
Vad innebär detta för en indexfond? RESULTATET BLIR ATT INDEX ÄR ETT GENOMSNITT AV ALLA DE BESLUT SOM ALLA FÖRVALTARE TAR UNDER DAGEN. AKTIVARE KAN DET INTE BLI. Jag vet inte om jag därför vill kalla en indexfond för ett passivt ägande. Ett passivt ägande är snarare när man köper en aktie och behåller den i tjugo år.
Mitt resonemang haltar på en punkt. Privatpersoner kan fångas av vissa populära aktier med kursrally som följd. Historiskt sett har vi Fermenta och Ericson. Idag är det Fingerprints.
För att motverka detta skall man därför välja fonder som innehåller så många aktier som möjligt. Även om Avanza Zero har noll i förvaltningsavgift så skulle jag aldrig spara i denna fond eftersom den enbart innehåller 30 aktier. Det är de 30 mest omsatta och inte de 30 största vilket många tror.
Det kan vara värt att betala två tiondels procent och välja LF eller Swedbank i stället som har betydligt mer aktier i sina indexfonder. Spiltan Investmentbolag kan också gå bra. Visserligen har fonden inte så många bolag, men det indirekta ägandet är ändå stort.
Detta inlägg är mera känsla än analys, så du går gärna säga emot mig.