Omänskligt eller buddhistiskt. Alla har väl mer eller mindre en gräns för när de är nöjda. Vissas gräns ligger bara lägre än andras.
3 gillningar
Ja, det kan vara vanskligt med exempel, risken är att de ställer sig i vägen för det man försöker säga. Det är förstås inget fel på att välja med hjärtat, utan snarare handlar detta om att jag har upplevt att det kan finnas ett motstånd mot att välja med hjärtat och med öppna ögon för villkoren.
Min poäng är egentligen bara att jag upplever att många inte vill kännas vid strategiskt och målinriktat tänkande och blir lite förnärmade/irriterade över att andra tänker så, tex planerar strategiskt hur man kan optimera föräldradagar, löneutveckling eller pensionen.
Beror ju på vad det är för problem, men pengar löser ju onekligen många av dessa. Brist på pengar skapar mycket stress och oro hos folk, så har man sitt på det torra ekonomiskt slipper man helt enkelt detta.
Sedan skulle jag absolut kunna tänka ”Men då kan du ju ge bort dina pengar till mig”. Förstår konceptet kring att inte ta onödig risk, men vad skadar det att ha en extra guldtacka som dörrstopp eller något? 
Lite så.
Folk känner sig kränkta bara för att man är lycklig utan konsumptionshets 
Sedan finns det intressanta att folk är som att de bedriver en kult i vem som kan konsumera mest, samtidigt så låtsas de vara heliga Maria om att de bryr sig om människor som har det svårt. Det är lite som vi har sett under COVID, man är solidariskt så länge man inte behöver ändra något i sin livsstil
4 gillningar
Jättebra idé.
Jag är själv låginkomsttagare som relativt nyligen har börjat spara en rätt stor del av min lön. När jag pratar med mina vänner om detta som ändå tillhör samma sociala stratifiering så sticker det i ögonen på dem ibland, även om de i många fall har högre lön än mig. Jag upplever även från några (nu föredetta bekanta) ett visst grupptryck att inte spara så mycket för “det är ändå inte lönt”. OBS lever absolut inte något FIRE liv.
Vad jag skulle vilja tas upp är ju som sagt vad man kan göra åt det tidigare nämnda konsumtionsgrupptrycket samt tanken att avdramatisera konceptet pengar genom att tala mer öppet om det och inte likställa inkomst/kapital med ditt personliga värde! Bara för att du har en bra lön så innebär det ju inte att världen som helhet hade varit bättre utan dig och vice versa. Även om det kan finnas en korrelation med värde för samhället/gruppen och inkomst.
1 gillning
Kommer från en ganska klassisk arbetarfamilj om man säger så, man förväntas jobba 24/7, inte ha någon fritid utan alltid jobba oavsett. Nu drar in mer än vad någon annan någonsin gjort i vår familj, investerar osv så är det plötsligt fult och snålt och lathet att jag inte jobbar på helgen, köper ny bil eller liknande. Jag kommer ihåg för ett år sen ungefär när vi hade lite familjefest och diskuterade löner. Jag nämnde då i förbifarten att jag hade 26 ut efter skatt och blev kallad svin och massa annat trams. “du sitter ju bara framför datan”. 
(Med glimten i ögat men ändå)
Är det avundsjuka? Jag tror att många inbillar sig att jag haft tur men jag har jobbat väldigt hårt (med huvudet istället för med musklerna) men det är inget som syns eller märks direkt.
Jag började planera inför pension och investera när jag var runt 20. Min storebror som nu är 34 har inget investerat (eller sparat) överhuvudtaget och är inte intresserad när jag ger förslag och tips på t ex indexfonder, Lysa eller liknande. Men han är väldigt glad för att köpa skit. 
(Kan även nämna att han haft ganska bra lön och jobbat heltid sedan 19 års ålder och alltså konsumerat allt på saker och hyra).
Jag vet inte…när jag började jobba så slutade jag bry mig om prylar. Värdesätter hellre god mat och trevliga resor istället. Men det går liksom inte hem hos min familj, de tycker att resa är jättedåligt av någon anledning, kostar bara pengar och tär på miljön typ.
3 gillningar
Bra ämne. Jag skrev mycket jag tog bort och konstaterar bara att jag kan prata med mina föräldrar och i viss mån särbon, men att få andra förstår. Det handlar inte bara om “reda pengar” utan också om synen på pengar och vad något är “värt” i pengar kontra i upplevt värde.
Det som ofta dyker upp här, att man säljer sin tid till arbetsgivare, är ju ett koncept som få förstår. Hur man man då prata ekonomi med samma människor?
Umgås med folk som inte är missunsamma och delar dina intressen?
Jag diskuterar flitigt kring detta med flera av mina närmaste vänner. Ingen avundsjuka eller ointresse där.
Det är ju som med alla andra intressen/hobbys.
Har en annan polare som är väldigt bilintresserad. Vi diskuterar aldrig bilar då han vet att jag är helt ointresserad så han har den goda smaken att inte prata om det med mig hela tiden (man får leva med en bild ibland). Det kan han ändå diskutera flitigt i andra kretsar.
På samma sätt har jag slutat försöka tvinga på tjejen ett fotbollsintresse. Blir bara grinigt.
2 gillningar
Ja delvis men mindre nuförtiden eftersom vi håller låg profil sedan rätt många år just på grund av denna problematiken 
Sen har jag också en fundering triggat av senaste tidens skattehöjningsförslag (slopade 3:12, ISK tak och ”miljonärsskatt”) … varför är det så ofta de i Sverige som sköter sig, tjänar pengar och sparar som är problemet?
Visst, jag är verkligen för det svenska systemet med att hjälpa varandra i ett kollektivt system men varför adresseras så sällan de stora läckagen i kommun/landsting/stats kassorna?
Varför tittar man inte först på om man kan använda skatteintäkterna bättre före man ska höja skatterna?
(som man skulle göra i ett företag)
Är det kanske denna mentalitet att ”de som spar & har” är problemet som format vår kultur så att de som ”har” upplever de vardagsproblemen du beskriver?
Vad hände med att ”att göra rätt för sig”?
Vet inte om det hänger ihop med vad du menar men det är några tankar som snurrar i mitt huvud
8 gillningar
Vore väldigt intressant lyssna på. Jag känner igen mig i det du beskriver.
Det känns konstigt att jag inte kan prata om pengar med en av mina äldsta vänner. Känt varann i 20 år och det enda jag sagt om pengar är att han kan låna av mig om han behöver.
Lyckligtvis har jag en annan gammal god vän, han tjänar dubbelt så mycket som jag så vi kan prata om pengar. 
1 gillning
@janbolmeson, har ni redan bloggat/poddat om detta?
Har hört er beröra ämnet när det kommer till att investera i vänners företag/gå in som borgenär.
Att låna ut pengar till en vän är förutom i undantagsfall en mycket dålig idé.
Det finns bara tre scenarior:
- Pengarna betalas tillbaks efter överenskommen tid. Du har tagit en risk (scenario 2 och 3) utan avkastning.
- Pengarna betalas inte tillbaks, “glöms bort”. Du kunde hellre ha givit bort pengarna.
- Du måste påminna/tjata/pressa för att få tillbaks pengarna. Vänskapen är död.
Givetvis kan det finnas situationer där någon man litar på verkligen behöver ens hjälp. Men utlåning av pengar bör absolut inte vara en självklarhet, enligt mig, varesig det handlar om 100 eller 100 000 kr.
2 gillningar
Yes. Avsnittet är inspelat men kommer i slutet av månaden. Håller på att gå genom klippning etc. Tror att det blir bra. Många bra tankar i den här tråden. Var det något särskilt du tänkte på?
Kul, ser fram emot det. Jag tänkte på det där med låna till vänner jag skrev ovan. Det är ju på samma tema, på något sätt. Att man kan anses skyldig att ställa upp som bank, trots att nackdelarna är fler än man kanske tänker på.
Men ni kanske redan har ett tidigare avsnitt dedikerat till detta?
Nu är det inga ohemula summor det rör sig om. Några tusenlappar max. Fast tack för omtanken.
Han har alltid lämnat tillbaka tidigare och hans ekonomi är starkare nu. ^^
1 gillning
Det blir säkert ett bra avsnitt, men i grund ser jag inget konstigt eller fel att det är avigt att berätta om ens privilegierade situation, om man anser att man är det.
Jämfört med flertalet i Sverige, och världen, har inte i närheten samma medel som de som är aktiva i denna tråd (befogad killgissning), och möjligheterna som dessa ger, så varför skulle det då vara naturligt att prata om det? Det påverkar ens barns möjligheter, boendemöjligheter etc etc.
Tänk om merparten av ett folk varit handikappat eller sjukt, medan man själv var frisk. Hur naturligt hade de då varit att prata om hälsa med de andra som saknar ens egna möjligheter?
1 gillning
Jag förstår, med bra vänner går det ju såklart. Och jag vill även tillägga att jag inte menade att rikta det specifikt till dig, mer fritt funderande på hur jag tänker!
Ytterligare fundering:
En vän kan ju vara en superbra vän i typ alla avseenden, men helt oekonomisk. Eller girig. Man kan vara en jättekul och bra vän, men samtidigt vara rent av oärlig.
Lätt att säga “skaffa bättre vänner”. Det kan man såklart göra, eller så fortsätter man ha kul med vännerna man har, men är medveten om att man inte ska blanda in pengar.
2 gillningar
Jättebra ide! Min bild är att man inte behöver vara rik för att tampas med de frågor du beskriver. Har man mer (oavsett belopp) än de man umgås med så kommer dessa kommentarer och frågor lätt upp. Det är nog gapet mellan den som har och de som har väsentligt mindre som gör det.
Ser fram emot avsnittet
1 gillning
De flesta har svårt att prata om pengar med andra som inte har samma uppfattning om pengar som en själv. Synen på pengar är inte bara en åsikt, den är en av våra grundpelare, likt i vilket väderstreck våra politiska åsikter eller teologiska dogmer pekar.
På det ekomiska planet finns det tre huvudkategorier av människor.
De som gör av med det dom tjänar
De som gör av med mer än dom tjänar
De som gör av med mindre än dom tjänar.
Vi tenderar tillhöra samma grupp oavsett hur mycket vi tjänar.
Jag tror att det rent generellt är svårt för folk att prata om pengar med varandra om man inte tillhör samma grupp enligt ovan. De flesta har helt enkelt för lite förståelse för de beteenden som inte liknar sina egna.
”Alla andra är idioter”
”Jävla snåljåp”
”Hur svårt kan det vara, det är ju bara att spara”
”Man lever bara en gång”
Etc.
5 gillningar
Det där anser jag vara Joakim von Anka-retorik, att ens använda begreppet “avkastning” när man hjälper en vän.
Jag tycker att man inte kan se på livet med dessa glasögon. Man kan göra det om man vill, men jag tänker inte göra det… det är lite som att kasta en livboj till en god vän ute på öppet hav och sedan vara bitter för att han inte swishade en 500 kr som tack för hjälpen. Man måste faktiskt inte profitera på allt här i livet.
Det var ju just därför jag skrev att det är bättre att GE BORT pengarna hellre än att låna ut.
Vet inte vad du gör på forumet om du inte vill lära dig från andra. Vill du lära dig den hårda vägen genom att “låna ut” pengar till dina vänner, kör på. Jag berättar bara för dig att det är idiotiskt.