Metoden är densamma även om du har flera fonder per tillgångsslag: vikta allokeringen för att uppnå ett visst volatilitetsmål, och normalisera därefter portföljen.
Exempel:
Vi skapar en grundportfölj enligt exemplet i del 3a, fast där vi vill ha 40% home bias i aktiedelen (PLUS Allabolag, som vi antar har 20% volatilitet).
Ursprungsallokering:
- WEBN/Global indexfond: 18%
- PLUS Allabolag: 12%
- Captor Iris Bond: 20%
- EN4C: 20%
- Guld-ETC: 30%
Vi viktar nu allokeringarna till 15% volatilitet (portföljen summeras då till 107%), och normaliserar därefter portföljen:
| Tillgång | Volatilitet | Urspr. all. | Viktad all. | Slutlig all. |
|---|---|---|---|---|
| WEBN/Globalfond | 15% | 18% | 18%*1 = 18% | 18%/1,07 = 17% |
| PLUS Allabolag | 20% | 12% | 12%/1,33 = 9% | 9%/1,07 = 8% |
| Captor Iris Bond | 10% | 20% | 20%*1,5 = 30% | 30%/1,07 = 28% |
| EN4C | 15% | 20% | 20%*1 = 20% | 20%/1,07 = 19% |
| Guld-ETC | 15% | 30% | 30%*1 = 30% | 30%/1,07 = 28% |
Hoppas det var tydligt!
OBS! Detta är ingen exakt vetenskap, ovanstående är bara ett exempel. I verkligheten är långsiktig volatilitet för olika fonder högst osäkra mått. Det viktigaste är att få grundprinciperna rätt. Tittar du t.ex. på min avancerade exempelportfölj i del 4 ser du att jag accepterar en något högre snittvolatilitet på ~18% för aktiedelen.