@janbolmeson, tack för delning, och jag ber om ursäkt för att svaret dröjt. Jag kände till en början att det inte fanns så mycket att säga - de bekräftade mest det befintliga ramverket, eftersom trendföljning/managed futures sedan länge är en del av avancerade portföljen. Däremot är den första artikelns empiriska slutsatser kring guld väldigt problematiska att applicera på min allvädersportfölj.
Nu när @Ateist_investor tycks ha färgats så starkt av artiklarna, och dessutom fått medhåll av “sykofanten” (en AI-modell gissar jag), känner jag mig dock manad att kliva in för att inte fler ska falla i samma tankefällor. Det är lätt att missa nyanserna i dessa artiklar.
Första artikeln av Baltussen et al. för Robeco från 2025 har sammanställt data på aktier, räntor och råvaror ända från 1800(!), och undersöker vilka defensiva strategier som presterar bäst. Som väntat har en 60/40-portfölj presterat uselt under många perioder, men artikeln avfärdar även guld och säljoptioner (en typ av lång volatilitet). Artikeln förespråkar istället “Defensive Absolute Return”, som är en oerhört komplex akademisk strategi som investerar i ett universum av stil-faktorer (lång/kort värde, lång/kort kvalitet, bet-against-beta, carry) inom olika tillgångsslag - varje månad väljs de faktorer ut som har lägst korrelation med 60/40 och strategin investerar i dessa, samtidigt som den går kort de faktorer (ja, den går kort en lång/kort exponering…) med högst korrelation. Artikeln förespråkar även trendföljning, dvs lång/kort time-series momentum, likt Robecos managed futures-fonder.
Det som gör artikelns slutsats om guld irrelevant är dock att guld har varit bundet till USD/andra valutor vars obligationer testas under nästan hela backtestperioden, fram till 1971. Vi kan tydligt se detta i denna tabell från artikeln:
Tabell över intressanta perioder, och prestation hos olika tillgångar under de värsta nedgångarna för aktier under respektive period. Vi ser att guld och räntor nästan alltid presterat identiskt (gula markeringar), eftersom valutorna varit backade av guld. Amerikanska inbördeskriget är ett intressant undantag, då dollarn initialt försvagades kraftigt mot guld då nordstaterna var tvungna att övergå till fiat (“greenbacks”) för att finansiera krigskassan (som mest handlades greenbacks med ca 60% rabatt mot guld), men efter krigets slut höll man faktiskt sitt löfte och medgav inlösen av greenbacks till den guldväxelkurs som gällde före kriget. Detta förklarar varför guldet ser ut att prestera så dåligt i tabellen under denna period.
Guld har alltså inte varit ett eget tillgångsslag under backtestperioden, utan snarare besläktat med räntor, fast utan naturlig avkastning. Inte konstigt att det presterat dåligt. Det är inte förrän avslutet av Bretton-Woods i modern tid som guldpriset faktiskt har haft möjlighet att utvecklas fritt. Jag skrev nyligen ett utförligt inlägg med grafer om guldets utveckling i olika reservvalutor sedan 1600, för er som inte sett det. Även där ser man att guldpriset låg huvudsakligen stabilt i förhållande till USD/GBP/NLG mellan 1800 till 1910, började stärkas under världskrigen, för att till slut bli helt frikopplat 1971.
Tittar vi mer korrekt sedan 1971 har guld presterat alldeles utmärkt som defensiv tillgång:
Andra artikeln av MAN AHL hämtade jag ingenting nytt ifrån, den bara bekräftar fördelarna med trendföljning/managed futures (MAN driver också sådana fonder), och undersöker vilka marknader/tillgångsslag sådana strategier optimalt bör följa. Slutsatsen är “det beror på”.
Sammanfattningsvis var framförallt första artikeln intressant med avseende på den långa historiken, men slutsatsen kring guld är vilseledande. Författarna gör antingen ett makroekonomiskt metodfel, eller driver en medveten agenda kring att framställa sina egna produkter i bättre ljus. Empirisk data från 1800-talet då dollarn hade guldmyntfot är värdelös för att bedöma guldets defensiva egenskaper i dagens fiat-regim.
Slutsatserna kring stil-faktorer och trendföljning validerar bara det vi redan gör - vi vet att de tillför diversifiering och har diskuterat alternativ för exponering extensivt här i tråden.
@Ateist_investor, innan du justerar din portfölj, är du säker på att din AI-modell tolkat artikeln korrekt? Är du medveten om att MSCI World Min Vol inte motsvarar de strategier artikel 1 eller 2 förespråkar? Denna ETF erbjuder endast lång exponering (som definitivt domineras av marknadsbeta), medan de stil-faktorer som undersöks i artikel 1 innebär lång/kort exponering (som kortar bort marknadsbeta).
Detta är en helt annorlunda portfölj (vad hände?) och jag gillar ramverket mycket bättre, då det i princip är grundportföljen + DBMF. Jag anser dock inte att minvol-aktier har någon plats i allvädersportföljen. Som sagt är det inte vad artiklarna förespråkar, och portföljen vill snarare ta mycket risk i de enskilda tillgångsslagen, för att allokera kapital mer effektivt, höja snittriskpremie och ombalanseringspremien.