Hej, och välkommen åter till forumet efter 7(!) års uppehåll! Kul att du gillade avsnittet och portföljen.
Svar på dina frågor:
Lika fördelad risk. Det är den naturliga utgångspunkten för en riskparitetsportfölj. Om man även tror att alla tillgångsslag har ungefär likvärdig långsiktig Sharpe (se t.ex. denna graf som jag postade idag) så innebär det även likvärdig avkastning per kvadrant.
Rationellt måste det vara så om man tror på en effektiv marknad. Se första inlägget:
Nej. Även om jag läst Dalios artiklar och håller med honom på många punkter så är målet i denna tråd att bygga en balanserad allvädersportfölj, och då är långa räntor ett måste. Att utesluta dem skulle snarare vara ett strategiskt bet. Även Bridgewater äger räntor fortfarande.
Beträffande att tillgångar slutar fungera som det är tänkt har detta diskuterats otaliga gånger i tråden. Mitt mantra har blivit att påpeka tillgångarnas fundamentala drivkrafter - att långa räntor presterar vid disinflation beror inte på att vi backtestat fram det, utan det faktum att en nominell summa alltid är värd mer om inflationen utfaller lägre än förväntat.
Självklart måste man dock vara uppmärksam på förändringar inom tillgångsslagen, som gör att de kan förlora sina egenskaper. Tar vi långa räntor som exempel så har jag ju satt kravet ≥AA i kreditbetyg, så om t.ex. svenska bostadsobligationer skulle nedgraderas så hade det tvingat fram ett byte av nuvarande Captor Iris, men det är en annan fråga.
Kul att du frågar detta! Jag har ägnat senaste månaderna åt att just förfina och uppdatera mina backtester, inkl. ett out-of-sample test där jag fått tag på data från 1972 och ett test med hävstång med exakt de marginaler/kostnader jag förespråkar. Jag planerar en stor uppdatering här på forumet inom kort där jag sammanställer de viktigaste resultaten, men om du är otålig finns artiklarna redan på min Patreon:
Artikel 1: https://www.patreon.com/posts/155402616
Artikel 2: https://www.patreon.com/posts/156242779