Jag och min sambo vill börja studera på universitet hösten 2023. För att slippa pendla funderar vi på att köpa oss en bostadsrätt i samma stad.
Jag tar för givet att man blir nekad bostadslån av banken om man är student med bara CSN som inkomst.
I och med att vi båda är fast anställda för tillfället och har pengar för kontantinsatsen, så har vi gått i tankarna om att ta bostadslån och köpa en lägenhet cirka ett halvår innan vi börjar studierna.
Min fråga är; Hur transparent måste vi vara med banken om att vi planerar att studera bara ett halvår i framtiden? Är vi skyldiga att berätta för dom? Eller kan vi hålla det för oss själva utan att det räknas som “bedrägeri” eller liknande?
Dagen vi sätter oss ner med banken och diskuterar bolån är vi ju faktiskt kreditvärdiga. Det ska väl inte spela någon roll om vi planerar att studera om 6 månader eller om 3 år?
Till att börja med så är hösten 2023 inte sex månader bort, men det har du såklart koll på.
Jag hade inte tänkt två gånger på detta, förutsatt att:
1: du kommer ha tillträde medan du fortfarande arbetar
2: du kommer att kunna betala de löpande utgifterna för bostaden (i ett läge med högre ränta)
Allt annat är ju givet vis sånt som du inte visste när du tog lånet.
Jag har egentligen inget svar på frågan, men jag kan tänka mig att det skiljer beroende på om ni säger upp er från era jobb eller om ni tar tjänstledigt för studier. Om ni är tjänstlediga har ni ju alltid möjligheten att avsluta studierna och återgå till arbetet om studentekonomin visar sig alltför knaper.
Min spontana åsikt är att man inte ska ljuga för banken, men helt ärligt så tänker jag att mycket kan hända på mer än ett år. Man kan ha skiljt sig, skaffat barn, ändrat åsikt etc. Att då lägga ut en plan för banken hur du tänker betala din ränta de kommande 30 åren under vilket lånet löper är ju höjden av ambitiöst…
Jag berättade inte när jag skulle börja studera. Hände ingenting. (Har Swedbank). Man kan ju alltid säga att man kom på idén att studera efter man skrev.
Så länge ni vet riskerna med att köpa, dvs kostnaderna.
De flesta om inte alla banker räknar pågående CSN utbetalningar som skuld utöver bostadslån. Det är alltså inte en inkomst i detta avseende. Jag var i samma skor när jag skulle köpa bostad med en sambo som studerade och hade deltidsjobb men fick betydligt bättre lånelöften om jag ansökte ensam än om vi var två som sökte lån.
Svara bara på bankens frågor så kommer det gå bra. Dvs ta inte upp vad som kan hända i framtiden.
Bankerna har inbakat i sina kalkyler att människor kan bli sjuka, skilja sig, bli arbetslösa och plötsligt få för sig att flytta till Marrakesh.
Intressant tråd, tolkar svaren som att de flesta inte tycker att det är att ljuga att inte aktivt berätta om kommande förändringar som skulle kunna ha betydelse för bankens kalkyl.
Av ren nyfikenhet, hur skulle ni se på exempelvis en graviditet? Hur skulle ni svara på bankens frågor av typen ”har ni barn?”/”hur många barn finns i hushållet?”. Säg att situationen är liknande som för TS, dvs tillträde och bolån ligger en bit fram i tiden, men bolånetagaren är gravid/planerar att skaffa barn inom kort? Är det någon skillnad om barnet kommer innan eller efter bolånet tas?
Jag sa till banken att jag funderade på att säga upp mig (utan ny tjänst) någon gång kort efter att vi fått lånet beviljat. Banktjänstemannen lät inte överlycklig men sa ändå att det inte har betydelse efter att lånet väl är godkänt.
Jag har aldrig fått frågan om jag ska sluta jobba och börja studera, spela golf på heltid, gå i förtidspension, köra FIRE eller nått annat av banken i någon av mina bolåneförhandlingar.
Så jag tänker mig att du ska vara ärlig, inte ljuga, men ge dem den info de efterfrågar.
Behöver banken ta det i beaktande när de gör kalkylen så får de fråga om informationen. Det finns ju inte heller något fält i låneansökan där du beskriver dina framtidsplaner utan de frågar om hur det ser ut nu. Bankerna är ju dessutom av någon anledning mer intresserade av hur det har sett ut, vissa kräver deklarerad inkomst i minst 3 år, än hur det kommer se ut.
Oroa dig inte. Ingen vet exakt allt om framtiden, det är ju inte ens helt säkert att du börjar att studera.
Lägg i stället fokus på hur den inkomstminskningen som blir skall hanteras. Personligen hade jag nog funderat på att binda en stor del av lånen, för att säkerställa att kostnaderna inte drar iväg.
Jag fick ett bostadslån när jag hade en visstidsanställning och sa till banken att jag planerade att fortsätta studera om ett par år. Det gick ändå.
Jag presenterade dock en ganska genomtänkt plan för hur det skulle kunna gå ihop för mig och han på banken köpte väl det gissar jag.
Så ärlighet varar nog långt i de flesta fallen, mycket beror nog på hur man resonerar kring det tänker jag.
EDIT:
Med det sagt så behöver du ju inte nämna det med tanke på den tidshorisont du har. Jag skulle eventuellt börja studera 4 månader efter jag köpt bostaden så det var en annan situation.
